moaj

I natt var en sådan natt när alla ljud är läskiga, så fort man hör minsta lilla knak så börjar hjärtat pumpa och man är säker på att aldrig kunna sova, så i natt kröp jag ner hos min bror för att kunna sova. Frågade om det var okej och fick en självklart till svar. Det tog ett tag att somna, men tillslut så gick det.

Idag har jag fikat med cirkus och Lisa. Mycket mysigt.

Imorgon är det tillbaka till verkligheten, jag saknar verkligheten.

Världens sötaste Lillebror gjorde världens godaste frukost på sängen till mig i morse. Toast med ost, blåbärssoyayoghurt och te till. Jag vart precis hur glad som helst att ungen som jag trätar på vareviga dag för att han är för dålig i köket får idéen att göra sin syster hur glad som helst, fina fina Lillebror.

Igår pusslade vi i sex timmar, Nicklas kom också förbi och höll bror och mig sällskap vid pusslet. Han tyckte självklart att han själv var bäst och vi hade väldigt roligt. Sen åkte jag och frös rumpan av mig i två timmar utomhus för att se Slumdog millionaire. Gratis är gott och därför så stod vi där i all evighet, men nu efteråt och när man väl kommit in så känns det så värt det i alla fall.

Idag har pappa och jag gjort en massa massa paj. Fetaost, oliver och soltorkade tomater och broccoli och ädelost samt en jordgubbspaj. Ikväll blir det en pajfest utan desslike, vilket jag gillar hur mycket som helst. Jag saknar skolan lite. 

puss.

Lost har återigen tagit över mitt liv en aning. Det har serier en viss tendens att göra såhär på loven, inte böcker, inte vänner, utan serier. men vad ska jag göra åt det. För tillfället ska jag ignorera att jag är en tjej helt utan liv och ha lov. För snart är lovet slut och snart börjar skolan igen. Snart, snart.

Man är som lyckligast när man släpar runt på en fat-suit och inser att vi ska göra en sjukt bra och stört grym föreställning om en vecka. Idag var jag förbi hos Sus med Mira och Natalia för att testa vära scenkläder. Det är helt sjukt och trots att jag är jättetjock så känner jag mig finare än på länge. Sjömansklänning med världens vidd och jag känner mig som världens sötaste. Vi kommer att vara hur fina som helst och jag är precis så peppad som man ska vara.

Snart ska jag hem till Lisa och leva familjeliv. Vi ska ha det så mysigt som man kan ha när man bor själva och hennes kära mor ska till Kina. Jag är peppad och detta lov kommer att bli bäst.

puss.

SPORTLOV!

Ja, ganska nöjd är jag i alla fall. Inte överdrivet exalterad, men det kanske kommer.

Nästa vecka börjar projekt, Lära Lisa stå på händer. Det kommer att bli svårt, det kommer att ta tid, det kommer att vara krävande, men det kommer att lyckas. Jag är taggad till tusen och cool också, och frisk är jag också, ganska i alla fall. Allt är relativt, men ganska frisk är jag i alla fall. Mer frisk än på länge. Jag ska hålla mig frisk också, hela lovet hoppas jag.

Mamma har ätit leverpastej och fick ont i magen, lite skyll dig själv över det om jag ska erkänna.

Jag ska duscha nu, hejdå.

39 graders feber en sådan här vanlig sketen måndag, sista veckan innan lovet. Jag orkar inte.

Snart ska jag till cirkushallen och fördriva lite sjuktid och helst inte röra på mig alls. Allt gör ont, nej.

Huvudvärken har tagit över mitt liv och livet har tagit över mitt huvud, pff.

Alla hjärtans dag vart som alla andra dagar, fast jag och Lisa delade säng med Linnea. På morgonen fick vi färskpressad juice av Göran och jag satte upp duschdrapperier på omöjliga ställen. Twin Peaks slutade helt sjukt spännande. Nu måste vi vänta två veckor på nästa, jag dör lite.

Nästa vecka blir speciell, inte så mycket cirkus men mycket rep. Passar mitt galna huvud utmärkt. Grattis fina klasskamrater Jessica och Mira 18 år. Fina fina ni. Deras fest i fredags vart lyckad och Linn och jag kom hem sent. Jag ska nog ta och sova lite nu, jag dör en aning, influensaont överallt.

Idag gick linan bra, jag var uppvärmd och ordentligt strechad i spagaten och jag körde extremt cleana spagater på linan. Det kändes bra och jag flippade inte en enda gång. Allt var lugnt, strechade jättemycket efter, åh va fint allt kändes.

Vädret till skolan var fint och skönt, små lyckliga skuttade vi och åt pannkakor, Ylva tog Elise med en pannkaka, 18 vs. 17. Jag är i alla fall stolt över Elise som slog sitt gamla rekord och var cool nog att inte kräkas (som vid sin första pannkakstävling). Vi hade Historia och Svenska, jag gjorde ingenting mer att tappa bort min penna, deppade över det och fick lektionen efter tillbaka den av Martin. Vi gjorde masker och hade det mysigt på estetiska orienteringen och alla åkte sen till hallen.

Jag hittade en Anton som läste, somnade som en stock i hans knä och vaknade en halv timma senare och var sjukt trött och ville äta mat. Så mat och gott sällskap blev det innan vi hade möte med Viktoria. Såg ritningarna till våra kostymer och lyssnade igenom musiken, sjukt jäkla bra kommer detta bli. Peppen har inga som helst grenser!

Vi gick alla tillsammans till tunnelbanan och lekte lekar, skuttade och var små barn. Jag gillade det och allt var som när vi gick i ettan ungefär, fast lite bättre. Fick sällskap med Martin till Skanstull och halvsov sen på vägen hem. Åh vilken fin dag.

puss

Sluta lådsas nu Moa, ge upp tanken. Sluta tro att du inte bryr dig när det är allt du gör.
O ja ska, lovar, tummis. Men jag har i alla fall kommit underfund med vissa saker under denna kalla, sjukt kalla dag.

Vi har 11 grader inne i skolan, vi dör. Hur precis kallt som helst. Ytterjacka och dåligt humör har fått vara dagen. Sen så blir jag bara så arg för så lite och jag borde kanske inse att vi alla är människor. Inse, inse Moa att alla inte kan vara som du vill att dom ska vara.

Sen kanske jag borde ändra taktik. Inte spela perfekt, utan kanske lite annorlunda. Eller inte konstig, men aja.

Eftersom jag ser dig titta,
så borde du se hur jag tittar bort.
Du ser ju alltid vad jag tänker,
du borde se vad jag tänker nu,
vad jag har tänkt hela tiden.
Du kanske bara ignorerar det.

Ni vet när man blir sådär högröd om kinderna, börjar skaka och kan inte få fram ett enda ord.

När någon man aldrig sett stå framför en, aldrig hört prata, bara sett på en scen som i ett trollslag går in genom dörren.

Ända sen i lördags så har jag tänkt tanken, att kanske, kanske så finns det en chans att få se denna människa igen.

Som att någon hörde mina böner så går denna människa in genom dörren, jag blir fortfarande generad när jag tänker på det.

Jag känner mig liten, hur liten som helst. Ändå överlycklig, heliga gudar, jag älskar cirkus.

Jag är sjuk, liksom förra veckan, men nu har jag slem i hela näsan och snor i huvudet. Jag skulle egentligen ha spelat curling imorgon, men jag tänker inte utsätta mig för kalla ishallar i det tillstånd jag befinner mig i nu. Jag orkar, orkar inte vara sjuk. Just när jag är som allra mest peppad på att bli bäst, eller i alla fall bättre.

Mikko fick mig att inte träna igår, hon sa att hon hamnade i rullstol när hon tränade sjuk. Ett stort nederlag med far min hämtade mig i alla fall med bilen. Idag var jag helt sänkt, nere och hur förkyld som helst. Fina vänner klappar och värmer en när det behövs, jag tycker om dom.

Men som tur var är min bror lika sjuk som jag om inte sjukare, så vem säger inte nej till en dag med en massa avsnitt OC och kanske, choklad och lite chokladbollssmet? Lillebror kommer i alla fall få mig på glada tankar imorgon och nu ska jag sova.

puss

Baguetter i mängder, vin, galet mycket ost, kallt väder, Marie-Louise sället, kackelackor, tre skottar, tre japaner, Cirque de Demain, brutala mutanter och jag har aldrig sett någonting liknande, falafel i judiskakvartéren, gamla cirkusvänner, vanliga cirkusvänner, kaffe och mycket solsken senare och renare så sitter jag nu här.

En fantastisk helg som jag alltid, alltid kommer att komma ihåg. Vi har haft det precis hur kul som helst, och har inte sovit mycket alls. Så nu ska jag duscha, det har jag inte gjort på tre dagar. Jag fryser och vill sova.

puss

Okej, okej.

Nu, nu och NU så åker jag och goda vänner till Paris över helgen!

ses snart, puss.

Jag måste kalla denna helg för sjukt lugn, ändå känner jag mig fortfarande ganska stressad. Kanske beror det på att jag och jäklans många goda vänner åker till Paris på fredag, eller för att jag har glosor och uppsatser och historia att göra. Eller kanske bara att jag känner mig ganska lat och gör ingenting. Men jag ska snart åka och träna i alla fall, få leva en aning och lufta mig och röra på mig och bli glad. Trots att det ska bli kul så känner jag ingen direkt lust att åka och träffa min klass, jag känner mig kluven.

I lördags kväll efter en megamiddag så fastnade jag vid Schindler's list i min säng, jag grät i flera timmar. Den gjorde mig så sjukt nerslagen och gjorde så ont. Men jag såg hela och den kändes inte som tre timmar och tio minuter, det brukar vara så med bra filmer. Jag kommer alltid att hedra Oskar Schindler, så länge jag lever.

På söndagen så vart jag klar med matten, jag satt i timmar. Efter att jag lekt träningspass vid våran WiiFit, love it. Kvinnorna kom också och tränade och vart lika Fit som jag. Vi tittade på Twin Peaks som bara blir mer och mer spännande. Jag längtar tills nästa gång vi ska kolla, som tyvärr är om två veckor. Men jag längtar ändå till fredag, Paris är min älsklingsstad och jag längtar tills jag kommer dit igen, med goda vänner bid min sida, grymt.

puss

Hejsan.

Igårkväll så var jag bjuden på 18 års middag hos världens bästa tjej Emelie, jag hade en underbart mysig kväll med god mat och trevligt folk. Man fick tid att prata med människor som man inte brukar prata med och allt var jättekul. Emma och jag gick dock hem tidigt, för jag skulle upp tidigt idag.

Jag gick upp tio över åtta och var i Sickla vid halv tio. Kristoffer och Emily vad glada och det var kul att se dom igen. Småbarnen flödade och jag tejpade mina händer och körde en del trapets. Den nya hallen är extremt jättetjusig, man blir helt glad av att vara där. Lisa var där, och Fia kom efter en stund och även Rebecka som jag inte sett på länge. Det vart en trevlig tillställning.

Det råkar också vara så att jag har en gammelmormor, hon är gammal ska ni veta. När hon fyllde 90 så var jag där med familjerna och hälsade på, Elias och jag satt i hennes garderob och kastade trosor och pratade. Nu har det gått fyra år sen sist och det är en hel evighet. Hon mår inte lika bra nu som hon gjorde för fyra år sen, så inatt drömde hon att jag dog. Hon är nu helt förkrossad och tror inte att jag lever. Eftersom att hon spillt kaffe på sin telefon kan hon inte heller bli nådd. Lite ledsen är jag nog allt, hoppas hon lever till sommaren, då kommer jag ju dit.

Igår vart i allt för bra, efter en film av Dont drink and drive och sen en föreläsning. Ledsamt och nerstämd stämning nästan hela dagen, men när vi gick därifrån så fick jag i alla fall hålla Martin och Johannes i handen. Det kändes faktiskt mycket bättre då, och efter att Lillebror hade svarat på mitt sms och jag visste att han levde och mådde bra så vart jag glad resten av dagen. Men alla fick sig i alla fall en tankeställare.

På lindanslektionen imorse så skrek jag inte en enda gång, eller kastade iväg vippan, eller svor, eller var arg. Trots att det gjorde ondare idag än det gjort på hur länge som helst och jag fick dessutom springa runt där i 50 minuter. Resten av dagen var ganska lame, men avslutades med en fika tillsammans med Martin och det var mysigt.

När jag kom hem fanns det middag och Lillebror lärde sig ekvationer av mig, han är klok han. Han förgyllar alla mina dagar, åh kära barn vad stor han har blivit också.

puss.

Jag skulle önska, att någon annans andetag skulle överrösta den tickande klockan i köket om natten.