17 februari
Jasså, detta har varit min enda lediga dag denna vecka. Himla skönt att vila, eller vila och vila.
Gårkvällen tillbringades med familjen Rhodiner, Hilena och Annie. Melodifestivalentaggat a la Rhodiner var grejen nummer 1. När jag kom dit och slog mig ner i soffan så insåg jag att det var helgens grej med Melodifestivalen, vad har folk på sig, utvärderingar av alla låtar och mycket mysigt.
När helgens Melodifestival var slut då var det dags för inspelningen av Eurovisionsongcontest från 2004. Ett jäklans disco, dans och sång. Jag var inte riktigt lika påläst som de andra damerna men hängde ändå på.
Efter en stund så kom Emma och gjorde oss sällskap. Vi stannade inte så länge utan gick hem vid tolv, jag var helt galet trött efter veckan. När jag kom hem var jag lite småkrasslig och trött så jag somnade direkt. Gud va skönt att sova tänkte jag och ställde klockan på tio, jag ska väl inte sova bort hela dagen.
Men så vart det inte, jag vaknade klockan åtta och var klarvaken. Det gick inte att somna om hur mycket jag än försökte. Så jag gick upp och hjälpte pappa med våran söndagsfrukost. Idag vart det en traditionellgrötfrukost med dinkelgröt, frukt, kaffe, färska mackor och en massa annat gott. Mätt och belåten gick jag sedan ut på en timmes rask promenad med min Far. Mamma och Martin var också med, men på grund av Martins onda ben så vek de av efter halva biten. Vädret var varmt och skönt och fåglarna kvittrade.
Jag och pappa åkte sen till Högdalen och hyrde film och handlade mat. Jag älskar att gå i mataffärer och jag blir bara underbart glad och vill köpa allt jag ser.
Så fort jag kom hem värmde jag nyponsoppa med soyayoghurt i och skivade upp en appelsin med kanel på. Detta avnjöt jag till den fina filmen Tala med henne, som jag hyrt. Den var fin, läs mer om den i förra inlägget.
När jag sett klart filmen gick jag ner för att springa, jag hade energin till det och jag kom 9 km. Det kändes bra och en dusch har aldrig suttit så fel. Nu är jag slapp och seg och hoppas att vackra damer kommer och gör mig sällskap denna kväll. För imorgon är det upp tidigt igen och repa, just nu är jag kanske opepp. Men det blir nog bra.
Puss.
16 februari
Hejsan!
Lördag, ja lördag, men det känns inte som en lördag.
Gårkvällen var himla mysig och trevlig, Elinor och Elise kom över och pratade, åt nötter och myste. Det var verkligen mysigt och trevligt och vi somnade glada och trötta.
Jag vaknade fem minuter innan klockan skulle ringa så jag gick upp och fixade mysig brakfrukost till damerna, det visade sig bli populärt. När jag väckte dom och fick godmorgon kramar så hade vi god tid på oss innan vi skulle iväg till Alby. Vi åt i godan ro med kära Lillebror och hade vart trevligt. Men helt plötsligt var klockan för mycket och vi var tvugna att speeda upp ordentligt för att hinna, vi kom endast fem minuter sent vilket var bra jobbat.
Det går bara bättre och bättre med GAS och jag ser en framtid, det känns inte längre som att det inte kommer någon vart och scenen ser plåttrig ut. Idag har vi fixat allt med mattor hit och ditt, klätt in allt i stilrent svart och fixat allt rent och snyggt. Nu ser jag hur det kommer att se ut på torsdag och det känns verkligen lovande.
Vi satte klart akrobatikscenen som blir något alldeles extra, en helt galet kul scen att köra och man kan inte bli annat än lycklig när man ser sina klasskamrater stå och äga allt och alla, jag älskar det. Det går bara frammåt och som Jesper sa, när man redan är grymt bra så kan man bara bli bättre. Det kommer verkligen att bli grymt bra.
Jag tog tunnelbanan in till staden och tog en sväng på Myrorna, hittade grejer till showen och även saker att använda i vanliga fall, fint och bra. Lillebror mötte mig inne på Myrorna för en runda på söder. För att orka göra någonting så var det nödvändigt med en fika innan vi började kolla på kläder. Eftersom String blivit Martins favoritfik så vart det där vi fikade. Det vart bara en snabb fika sen sprang vi vidare. Jeans och nya truckar till Martin inhandlades och tillslut åkte vi hem.
Hemma möttes vi av middag på bordet och mormor som var och hälsade på.
Just nu är jag trött, men jag saknar damerna i mitt liv så jag vill gå och träffa dom nu.
Hej då.
15 februari - Grattis Mira och Jessica!
Den här veckan han har varit hård, och den är inte slut än bara för att det är fredag.
Imorgon är det upp tidigt igen och repa, repa, repa.
Igår var det alla hjärtans dag och även dagen av drama för oss i klassen. Inte nog med att Johannes ramlade ner från lastbilen 3,5 m ner på betong golv och klarade sig med skrapsår så höll Jesper på att bli slagen av en galen byggarbetare och Jessicas mobil blev stulen.
Förutom alla dramor så har vi faktiskt haft en underbar vecka tillsammans och detta kommer att bli den fetaste showen folk sett.
Idag gick jag upp, packade väskan för dagen, stoppade ner frukost och åkte till hangaren. Jag läste en del på tunnelbanan till dagens frukost och te i min termosmugg, som så många morgonar detta läsår. När jag kom till hangaren så satte vi igång att fixa grejer och innan lunch hade vi burit fram läktaren där publiken ska sitta och hunnit knyta repmobilen.
Jag och Elinor åt lunch i Hallen för att hon skulle kunna laga mat ordentligt. Det vart trevligt och när vi kom tillbaka så vart det mycket att göra, det har varit en effektiv dag för min del faktiskt. Det vart en smärre depperiod som Martin och Elise hjälpte mig ur. Det är så skönt att veta att alla alltid ställer upp och är sötaste någonsin.
Som Johannes sa när han ramlat ner från lastbilen och låg på mattan och blev ompysslad, det var bra att alla var här när alla är så schyssta och ställer upp.
Jag håller verkligen med honom, det är alltid någon där för att krama och klappa, det har jag upptäckt mer och mer denna vecka och det ger mig goda vibbar för framtiden. När jag var lite gladare så fick vi igång mitt, Mira och Toves nummer ordentligt och det kommer att bli toppen. Jag känner att jag har en bra delaktighet och allt känns underbart bra!
Ett stort grattis till Mira och Jessica på födelsedagen!
Snart kommer Elinor och Elise som ska bli mitt sovsällskap för natten, puss på det.
Imorgon är det upp tidigt igen och repa, repa, repa.
Igår var det alla hjärtans dag och även dagen av drama för oss i klassen. Inte nog med att Johannes ramlade ner från lastbilen 3,5 m ner på betong golv och klarade sig med skrapsår så höll Jesper på att bli slagen av en galen byggarbetare och Jessicas mobil blev stulen.
Förutom alla dramor så har vi faktiskt haft en underbar vecka tillsammans och detta kommer att bli den fetaste showen folk sett.
Idag gick jag upp, packade väskan för dagen, stoppade ner frukost och åkte till hangaren. Jag läste en del på tunnelbanan till dagens frukost och te i min termosmugg, som så många morgonar detta läsår. När jag kom till hangaren så satte vi igång att fixa grejer och innan lunch hade vi burit fram läktaren där publiken ska sitta och hunnit knyta repmobilen.
Jag och Elinor åt lunch i Hallen för att hon skulle kunna laga mat ordentligt. Det vart trevligt och när vi kom tillbaka så vart det mycket att göra, det har varit en effektiv dag för min del faktiskt. Det vart en smärre depperiod som Martin och Elise hjälpte mig ur. Det är så skönt att veta att alla alltid ställer upp och är sötaste någonsin.
Som Johannes sa när han ramlat ner från lastbilen och låg på mattan och blev ompysslad, det var bra att alla var här när alla är så schyssta och ställer upp.
Jag håller verkligen med honom, det är alltid någon där för att krama och klappa, det har jag upptäckt mer och mer denna vecka och det ger mig goda vibbar för framtiden. När jag var lite gladare så fick vi igång mitt, Mira och Toves nummer ordentligt och det kommer att bli toppen. Jag känner att jag har en bra delaktighet och allt känns underbart bra!
Ett stort grattis till Mira och Jessica på födelsedagen!
Snart kommer Elinor och Elise som ska bli mitt sovsällskap för natten, puss på det.
13 februari
Det är bara helt galet hur dagarna kan vara annorlunda beroende på hur vädret är.
När jag gick till tunnelbanan idag så var det ljust, det är nog första gången på riktigt länge, för vanligast är att det är supertidigt, det känns som att alla andra ligger i sina sängar och sover och jag är den enda som är uppe och ska till tunnelbanan. Så är självklart inte fallet men det är morgonkänslorna i vintertider.
Men det var inte bara ljust, det var till och med fint väder och jag kände att jag kommer kunna göra vad som helst idag. Allt skulle kunna lösa sig i alla fall. Jag hann med en tunnelbana tidigare och åkte själv, men jag fick i alla fall sällskap med Natalia till hangaren i solskenet och det är ju alltid något.
Vi repeterade repscenen som jag inte är med i, så förmiddagen blev ganska slapp. Efter lunch gick vi ut och satte oss i solen en halvtimme och det vart den trevligaste stunden på dagen.
Resten av dagen repade vi igenom alla scener vi har och allt går bara strålande, det går frammåt i ett rasande tempo och det känns faktiskt som att vi kommer hinna klart tills premiären, men det kanske bara är en känsla just nu. För om precis en vecka kommer vi att köra ett genrep, det känns nästan för bra för att vara sant. Jag hoppas att detta kommer att bli galet bra och jag uppmanat alla att komma och kolla!
Jag åkte hem med Fia och Elinor vilken var glädjen. Det var skönt att bara vara vi tre och prata och vara oss själva, det är inte alltid man kan det. Dom två tjejerna blir bara bättre och bättre och jag är så otroligt glad för att de valde att gå i min klass, jag hade nog inte klarat mig annars.
Jag hoppade av i Slussen och promenerade till Skanstull, därifrån tog jag tunnelbanan för att sedan hoppa av i Stureby för att få lite extra luft innan jag gick hem, på vägen han jag ringa ett snabbt samtal till min älskade Linn vilket var trevligt. Lillebror anlände också hem från Kungsberget utan några brutna armar som tur var.
Dagens gladaste nyhet! Kevin och Andreas kommer att tillbringa sitt sportlov i Lindvallen, och det ska jag också. Det var verkligen den bästa nyheten jag har hört idag.
Från ingenstans, idag är det säsongstart för Lost, åh puss.
När jag gick till tunnelbanan idag så var det ljust, det är nog första gången på riktigt länge, för vanligast är att det är supertidigt, det känns som att alla andra ligger i sina sängar och sover och jag är den enda som är uppe och ska till tunnelbanan. Så är självklart inte fallet men det är morgonkänslorna i vintertider.
Men det var inte bara ljust, det var till och med fint väder och jag kände att jag kommer kunna göra vad som helst idag. Allt skulle kunna lösa sig i alla fall. Jag hann med en tunnelbana tidigare och åkte själv, men jag fick i alla fall sällskap med Natalia till hangaren i solskenet och det är ju alltid något.
Vi repeterade repscenen som jag inte är med i, så förmiddagen blev ganska slapp. Efter lunch gick vi ut och satte oss i solen en halvtimme och det vart den trevligaste stunden på dagen.
Resten av dagen repade vi igenom alla scener vi har och allt går bara strålande, det går frammåt i ett rasande tempo och det känns faktiskt som att vi kommer hinna klart tills premiären, men det kanske bara är en känsla just nu. För om precis en vecka kommer vi att köra ett genrep, det känns nästan för bra för att vara sant. Jag hoppas att detta kommer att bli galet bra och jag uppmanat alla att komma och kolla!
Jag åkte hem med Fia och Elinor vilken var glädjen. Det var skönt att bara vara vi tre och prata och vara oss själva, det är inte alltid man kan det. Dom två tjejerna blir bara bättre och bättre och jag är så otroligt glad för att de valde att gå i min klass, jag hade nog inte klarat mig annars.
Jag hoppade av i Slussen och promenerade till Skanstull, därifrån tog jag tunnelbanan för att sedan hoppa av i Stureby för att få lite extra luft innan jag gick hem, på vägen han jag ringa ett snabbt samtal till min älskade Linn vilket var trevligt. Lillebror anlände också hem från Kungsberget utan några brutna armar som tur var.
Dagens gladaste nyhet! Kevin och Andreas kommer att tillbringa sitt sportlov i Lindvallen, och det ska jag också. Det var verkligen den bästa nyheten jag har hört idag.
Från ingenstans, idag är det säsongstart för Lost, åh puss.
12 februari
Blod, svett och tårar säger man väl.
Det är det man ska ha gått igenom tillsammans för att bi sammansvetsad som grupp, jag hoppas att detta kommer att föra oss närmre varandra.
Första riktiga repdagen, vi kom en bra bit på vägen med vår föreställning.
Jag kan inte säga att jag var pigg på morgonen men jag hade ändå energi att göra mitt bästa hela tiden och hela klassen var faktiskt peppade att börja jobba. Jesper regiserade oss och allt gick i ett rasande tempo. Vi kom frammåt med tre scener och allt känns faktiskt bra.
Efter våran lunch paus på en och en halv timme så vart alla en aning segare, när då Sergio skulle hjälpa oss med en akroscen så vart det inte bättre. Alla vart tröttare och tröttare ju långre eftermiddagen led, jag fick ett litet utbrott i mitt huvud och mådde inte så bra, men vi slutade i alla fall innan fyra och jag kokade en kopp te som jag tog med mig på tunnelbanan hem.
Hade sällskap med några tvåor och det var trevligt.
Nu är jag trött, verkligen jättetrött. Men jag dricker lite kaffe och hoppas på att bli lite piggare i alla fall. Fast jag ska nog i alla fall snart pallra mig i säng för att ha energi tills imorgon.
Puss.
Det är det man ska ha gått igenom tillsammans för att bi sammansvetsad som grupp, jag hoppas att detta kommer att föra oss närmre varandra.
Första riktiga repdagen, vi kom en bra bit på vägen med vår föreställning.
Jag kan inte säga att jag var pigg på morgonen men jag hade ändå energi att göra mitt bästa hela tiden och hela klassen var faktiskt peppade att börja jobba. Jesper regiserade oss och allt gick i ett rasande tempo. Vi kom frammåt med tre scener och allt känns faktiskt bra.
Efter våran lunch paus på en och en halv timme så vart alla en aning segare, när då Sergio skulle hjälpa oss med en akroscen så vart det inte bättre. Alla vart tröttare och tröttare ju långre eftermiddagen led, jag fick ett litet utbrott i mitt huvud och mådde inte så bra, men vi slutade i alla fall innan fyra och jag kokade en kopp te som jag tog med mig på tunnelbanan hem.
Hade sällskap med några tvåor och det var trevligt.
Nu är jag trött, verkligen jättetrött. Men jag dricker lite kaffe och hoppas på att bli lite piggare i alla fall. Fast jag ska nog i alla fall snart pallra mig i säng för att ha energi tills imorgon.
Puss.
11 februari
Trots att jag hade önskat en ledig dag så vart den här dagen väldigt trevlig.
Jag fick gå upp senare än vanligt och ta det lugnt på morgonen, satte på mig mjuka kläder och fixade mig. Hällde upp en smoothie i ett glas med lock, stoppade ner ett sugrör i väskan och åkte ivåg till Alby. I Alby möttes jag av Jessica som jag hade sällskap med till hangaren. Det är en ganska bra bit från tunnelbanan men det var ändå skönt med en promenad. Vid hangaren möter vi Simon som har med sig sin micro vilket var en lycka, nu kan vi värma mat i hangaren och behöver inte springa upp till hallen varje gång, mycket praktiskt för att få så mycket gjort som möjligt.
Elinor och Jessica följde med mig på en rejäl promenad bort till biltema för att handla en linpistol. Vädret var vårigt och fint så det gjorde verkligen ingenting. Vi fick skynda oss för att hinna tillbaka till en högskoleredovisning, det var Elias och André denna gång (de har by the way skrivit kontrakt med du soleil!), när de började sin redovisning med att sjunga och spela Lars Winnerbäcks Nån annan var jag fastklistrad. Det var en toppen redovisning, charmig och galet bra!
Vi åt lunch i köket och sen bestämde vi oss för att åka hemmåt, jag och Elinor åkte till stadsbiblioteket och letade efter en bok som det var kö på så vi gick och satte oss på Café 60 och drack te. Jag var tvungen att gå därifrån tidigt för att åka hem och äta middag med familjen. Sen vart det en kopp te och Grey´s anatomy så nu är jag glad och ska nog ta och läsa lite, för jag måste hinna klart med min engelska bok.
En obehaglig distans, en konsig känsla nånstans, det känns tomt eller hur.
Jag älskar när det setts ord på känslor, varför är Lars så bra på det?
Det känns bara konstigt överallt, obehagligt och ovant. Det gör vad ska man säga, ont.
Puss.
Jag fick gå upp senare än vanligt och ta det lugnt på morgonen, satte på mig mjuka kläder och fixade mig. Hällde upp en smoothie i ett glas med lock, stoppade ner ett sugrör i väskan och åkte ivåg till Alby. I Alby möttes jag av Jessica som jag hade sällskap med till hangaren. Det är en ganska bra bit från tunnelbanan men det var ändå skönt med en promenad. Vid hangaren möter vi Simon som har med sig sin micro vilket var en lycka, nu kan vi värma mat i hangaren och behöver inte springa upp till hallen varje gång, mycket praktiskt för att få så mycket gjort som möjligt.
Elinor och Jessica följde med mig på en rejäl promenad bort till biltema för att handla en linpistol. Vädret var vårigt och fint så det gjorde verkligen ingenting. Vi fick skynda oss för att hinna tillbaka till en högskoleredovisning, det var Elias och André denna gång (de har by the way skrivit kontrakt med du soleil!), när de började sin redovisning med att sjunga och spela Lars Winnerbäcks Nån annan var jag fastklistrad. Det var en toppen redovisning, charmig och galet bra!
Vi åt lunch i köket och sen bestämde vi oss för att åka hemmåt, jag och Elinor åkte till stadsbiblioteket och letade efter en bok som det var kö på så vi gick och satte oss på Café 60 och drack te. Jag var tvungen att gå därifrån tidigt för att åka hem och äta middag med familjen. Sen vart det en kopp te och Grey´s anatomy så nu är jag glad och ska nog ta och läsa lite, för jag måste hinna klart med min engelska bok.
En obehaglig distans, en konsig känsla nånstans, det känns tomt eller hur.
Jag älskar när det setts ord på känslor, varför är Lars så bra på det?
Det känns bara konstigt överallt, obehagligt och ovant. Det gör vad ska man säga, ont.
Puss.
10 februari
Hejsan!
Det är redan söndag, men för mig betyder det inte slutet på helgen. Vi har nämligen en välförtjänad dag ledig imorgon måndag och den ska tillbringas med att röra på mig och kolla på jeans med bror min.
Den här helgen har varit en aning hektisk, fredagkvällen var lugn och återigen lugn. Det är meningen med fredagar nu för tiden, när man inte orkar någonting annat.
Jag gick upp tidigt i lördags och åt en ordentlig frukost, dinkelgröt och mackor. Pappa sa att han kunde skjutsa mig till Alby så då var det ju ingen brådska alls, jag hade god tid på mig att klä på mig, sitta en stund vid datorn och sen åka till Alby. Vi bar grejer till lastbilen som vi sen åkte med ner till cirkushangaren, den var större en jag minns den och köket med kokvrå var smutsig och äcklig, så Tove och jag tog på oss ansvaret att städa upp lite där. Utan rengöringsmedel och liknande var det ganska svårt med det ser lite bättre ut i alla fall.
Vi åkte upp till hallen igen och hämtade mer grejer som vi skulle ha med. Sen satt vi bak i lastbilen med bakluckan öppen, dinglade med benen, sjöng sånger och lekte att vi var barnen i bullerbyn. Det var det mysigaste den dagen.
Tyvärr var vi endast tolv av tjugo där så vi som var där fick slita dubbelt men det gick, jag kände mig som största bitchen när jag var tvungen att lämna mina kamrater och åka hemmåt för att hinna duscha innan jag, Annie och Elin skulle iväg på The Cure. Jag hann äta middag med min familj och prata en stund med dom innan damerna kom och Annie skulle duscha, på grund av att hon inte har någon dusch hemma för tillfället eftersom familjen Åkerman äntligen (!) har bestämt sig för att börja renovera. Jag vill inte vara ond och säga att det behövs med de har pratat om det så länge som jag kan minnas att jag kännt Annie, det vill säga fjorton år.
Vi åkte i alla fall till Gloden för att se The Cure på hovet, någonting som var ett tag sen vi beställde och jag hade en massa tid att lyssna in mig, men det slutade inte riktigt så i alla fall. Trots detta så var jag peppad, även fast vi hade sittplatser. Vi mötte upp Alexandra och gick och satte oss. Totalt satt vi där i över fyra timmar, så när det började närma sig slutet av konserten så hade jag myror i hela kroppen och spring i benen.
Vi mötte i alla fall upp Hilena i Högdalen och gick hem till Annie. Jag som var galet trött somnade direkt medan de andra kollade på en film.
Denna morgon hämtade pappa mig hos Annie vid nio och vi åkte hem och gjorde en engelsk brunch. Vitabönor, stekta tomater, te, rostatbröd, ägg och en massa mera. En ytterst mysig tradition vi fått i våran familj, så nu är jag mätt och belåten och ska snart ta och springa lite. Det kan behövas.
Jag var tvungen att återkomma denna dag, för jag måste påpeka att jag sprang idag. Jag sprang som jag aldrig tidigare sprungit, ingenting kunde stoppa mig. Inte ens när min ipod slank ut min hand och ner på golvet. Då kom min kära bror till räddning. Det vart 8,2 km och det kändes till och med lätt att springa.
Jag som verkligen var glad över en underbart skön dag till godo imorgon, men nehe så vart det inte. Vi ska tydligen fixa i hangaren så det vart ingen sovmorgon och ingen ledig dag. Det sög ju, usch var ledsen jag blev. Jag hade verkligen behövt den dagen nu när allt kommer att vara så slitig.
Annie kom hem till mig idag och sprang på mitt rullband och lånade min dusch, hon hjälpte även till med brödet som vart galet gott idag också.
Ha det fint!
Det är redan söndag, men för mig betyder det inte slutet på helgen. Vi har nämligen en välförtjänad dag ledig imorgon måndag och den ska tillbringas med att röra på mig och kolla på jeans med bror min.
Den här helgen har varit en aning hektisk, fredagkvällen var lugn och återigen lugn. Det är meningen med fredagar nu för tiden, när man inte orkar någonting annat.
Jag gick upp tidigt i lördags och åt en ordentlig frukost, dinkelgröt och mackor. Pappa sa att han kunde skjutsa mig till Alby så då var det ju ingen brådska alls, jag hade god tid på mig att klä på mig, sitta en stund vid datorn och sen åka till Alby. Vi bar grejer till lastbilen som vi sen åkte med ner till cirkushangaren, den var större en jag minns den och köket med kokvrå var smutsig och äcklig, så Tove och jag tog på oss ansvaret att städa upp lite där. Utan rengöringsmedel och liknande var det ganska svårt med det ser lite bättre ut i alla fall.
Vi åkte upp till hallen igen och hämtade mer grejer som vi skulle ha med. Sen satt vi bak i lastbilen med bakluckan öppen, dinglade med benen, sjöng sånger och lekte att vi var barnen i bullerbyn. Det var det mysigaste den dagen.
Tyvärr var vi endast tolv av tjugo där så vi som var där fick slita dubbelt men det gick, jag kände mig som största bitchen när jag var tvungen att lämna mina kamrater och åka hemmåt för att hinna duscha innan jag, Annie och Elin skulle iväg på The Cure. Jag hann äta middag med min familj och prata en stund med dom innan damerna kom och Annie skulle duscha, på grund av att hon inte har någon dusch hemma för tillfället eftersom familjen Åkerman äntligen (!) har bestämt sig för att börja renovera. Jag vill inte vara ond och säga att det behövs med de har pratat om det så länge som jag kan minnas att jag kännt Annie, det vill säga fjorton år.
Vi åkte i alla fall till Gloden för att se The Cure på hovet, någonting som var ett tag sen vi beställde och jag hade en massa tid att lyssna in mig, men det slutade inte riktigt så i alla fall. Trots detta så var jag peppad, även fast vi hade sittplatser. Vi mötte upp Alexandra och gick och satte oss. Totalt satt vi där i över fyra timmar, så när det började närma sig slutet av konserten så hade jag myror i hela kroppen och spring i benen.
Vi mötte i alla fall upp Hilena i Högdalen och gick hem till Annie. Jag som var galet trött somnade direkt medan de andra kollade på en film.
Denna morgon hämtade pappa mig hos Annie vid nio och vi åkte hem och gjorde en engelsk brunch. Vitabönor, stekta tomater, te, rostatbröd, ägg och en massa mera. En ytterst mysig tradition vi fått i våran familj, så nu är jag mätt och belåten och ska snart ta och springa lite. Det kan behövas.
Jag var tvungen att återkomma denna dag, för jag måste påpeka att jag sprang idag. Jag sprang som jag aldrig tidigare sprungit, ingenting kunde stoppa mig. Inte ens när min ipod slank ut min hand och ner på golvet. Då kom min kära bror till räddning. Det vart 8,2 km och det kändes till och med lätt att springa.
Jag som verkligen var glad över en underbart skön dag till godo imorgon, men nehe så vart det inte. Vi ska tydligen fixa i hangaren så det vart ingen sovmorgon och ingen ledig dag. Det sög ju, usch var ledsen jag blev. Jag hade verkligen behövt den dagen nu när allt kommer att vara så slitig.
Annie kom hem till mig idag och sprang på mitt rullband och lånade min dusch, hon hjälpte även till med brödet som vart galet gott idag också.
Ha det fint!
7 februari
Hejsan!
Cirkustimmarna dessa dagar har endast handlat om våran föreställning vid namn Gas. Det är även den som de närmsta två veckorna kommer att kretsa runt. Vi fick repschemat och det är fullspäckat, måndag till lördag repas det och sen är det återhämtning på söndagen. Trots att jag blir helt trött av att bara tänka på hur jobbigt det kommer att bli så kan jag inte låta bli att le när jag ser våran affish som kommer att pryda stan. Det kommer att bli hur grymt som helst, så för alla människor: Kom och kolla!!
Jag kommer med mer datum, tider och liknande om ett tag.
Igår eftermiddag fick jag äntligen tiden att ta en lång promenad med Emelie. Det var verkligen välbehövt och jag tackar för en mysig stund. Jag älskar promenader som den där och det är verkligen det småsakerna som får en att orka med vardagen.
Idag har jag förövrigt varit glad förutom den så kallade mattediagnosen som slutade i tårar, men som tur var satt Elinor och Sofia utanför klassrummet och kunde lugna mig när allt kändes som värst, det var verkligen gulligt och värmde mitt hjärta något otroligt. En stor kram av Elise gjorde mig också på en aning bättre humör och jag överlevde resten av dagen.
Jag tog bussen hem för jag kände att jag behövde vara för mig själv en stund, läsa och komma hem snabbt. Från Högdalen tog jag en promenad som var uppfriskande. Nu skulle jag behöva mat, för jag är så trött så jag knappt orkar hålla ögonen öppna.
Ha en underbar kväll.
Cirkustimmarna dessa dagar har endast handlat om våran föreställning vid namn Gas. Det är även den som de närmsta två veckorna kommer att kretsa runt. Vi fick repschemat och det är fullspäckat, måndag till lördag repas det och sen är det återhämtning på söndagen. Trots att jag blir helt trött av att bara tänka på hur jobbigt det kommer att bli så kan jag inte låta bli att le när jag ser våran affish som kommer att pryda stan. Det kommer att bli hur grymt som helst, så för alla människor: Kom och kolla!!
Jag kommer med mer datum, tider och liknande om ett tag.
Igår eftermiddag fick jag äntligen tiden att ta en lång promenad med Emelie. Det var verkligen välbehövt och jag tackar för en mysig stund. Jag älskar promenader som den där och det är verkligen det småsakerna som får en att orka med vardagen.
Idag har jag förövrigt varit glad förutom den så kallade mattediagnosen som slutade i tårar, men som tur var satt Elinor och Sofia utanför klassrummet och kunde lugna mig när allt kändes som värst, det var verkligen gulligt och värmde mitt hjärta något otroligt. En stor kram av Elise gjorde mig också på en aning bättre humör och jag överlevde resten av dagen.
Jag tog bussen hem för jag kände att jag behövde vara för mig själv en stund, läsa och komma hem snabbt. Från Högdalen tog jag en promenad som var uppfriskande. Nu skulle jag behöva mat, för jag är så trött så jag knappt orkar hålla ögonen öppna.
Ha en underbar kväll.
4 februari
Den allt för eviga måndagsångesten spred sig när jag vaknade och var trött och återigen trött. Men när jag börjat röra på mig så smått så var i alla fall utvilad och inte som en zombie. Så jag åt mitt goda bröd till frukost och det gjorde ju en ganska lycklig. Jag bjöd även Tobbe på en skiva, och fick mycket beröm för det. En ganska bra start på dagen alltså.
Jag läste på tunnelbaneresan och gick till hallen med några klasskamrater. Träningen på måndagar är aldrig trevliga, man är trött och seg och bara allmänt långsam. Luftakron är alltid slö trots att Irena gör allt för att få igång oss. Jag tycker att det är kul med luftakro så det är lite trist att det är på måndagmorgonar.
När träningen var slut gick jag och tog en dusch och när jag kommer ut ur omklädningsrummet så får jag veta att svenskan också är inställd, vilket betyder att vi slutade för dagen. Så Elise bjöd med mig ut till hennes pappas jobb på Lidingö för att äta lunch. Hennes pappa är kock på en konsthögskola och lagar därför mycket bra mat, så det vart mycket lyckat och trevligt.
Jag kom in till söder runt tre och gick runt i affärer ett tag, sprang dessutom in i Anna idag igen vilket var trevligt. När jag köpt vitaminer på apoteket och ett par hängselshorts som jag spanat in så kom Nicklas in till stan för att vi skulle ta en fika. Det vart Tully's och det vart mycket trevligt, eftersom vi inte setts på länge så hade vi mycket att prata om. Det fick avsluta en mycket lugn dag, nu ska jag nog ta en dusch och sen är det CSI med pappa.
Puss.
Jag läste på tunnelbaneresan och gick till hallen med några klasskamrater. Träningen på måndagar är aldrig trevliga, man är trött och seg och bara allmänt långsam. Luftakron är alltid slö trots att Irena gör allt för att få igång oss. Jag tycker att det är kul med luftakro så det är lite trist att det är på måndagmorgonar.
När träningen var slut gick jag och tog en dusch och när jag kommer ut ur omklädningsrummet så får jag veta att svenskan också är inställd, vilket betyder att vi slutade för dagen. Så Elise bjöd med mig ut till hennes pappas jobb på Lidingö för att äta lunch. Hennes pappa är kock på en konsthögskola och lagar därför mycket bra mat, så det vart mycket lyckat och trevligt.
Jag kom in till söder runt tre och gick runt i affärer ett tag, sprang dessutom in i Anna idag igen vilket var trevligt. När jag köpt vitaminer på apoteket och ett par hängselshorts som jag spanat in så kom Nicklas in till stan för att vi skulle ta en fika. Det vart Tully's och det vart mycket trevligt, eftersom vi inte setts på länge så hade vi mycket att prata om. Det fick avsluta en mycket lugn dag, nu ska jag nog ta en dusch och sen är det CSI med pappa.
Puss.
3 februari
Det känns som att den här dagen har varit hur lång som helst, jag har inte lämnat mitt hus en enda sekund. Jag borde kanske ta att gå ut en liten stund, det skulle bara göra mig gott.
Efter att världsbästa Alexis uppehållit mig i telefon en stund så somnade jag som ett barn. Jag vaknade idag klockan halv tio och hoppade ur sängen. Pappa hade suttit igång ett American pancakes projekt som vi skulle fullfölja med alla dess tillbehör. Så brunchen blev amerikanska pankakor med jordgubbar och keso. Underbart gott!
Jag har inte tränat något på hela helgen så det var dags att springa lite nu på söndagen, pankakorna sat lite små snett sådär och jag mådde inte allt för bra under tiden som jag sprang, men med viljestyrka kom jag i alla fall 6,6 km. En välförtjänt dusch, ansiktsmask och renligheten själv. Jag satte igång att baka ett frukt och nötbröd jag och min far velat prova länge.
Det visade sig att degen var som en nyttig yoghurt frukost så den åt jag glatt, men jag fick ändå ihop två underbart fina limpor, som smakade helt ljuvligt. Det blir traditionen varje helg, ja tack säger jag och pappa.
Sedan fastnade jag framför Art school Confidential som jag bara kollade på med ett halvt öga medan jag drack te och tog det lugnt. Det vart så som kvällen såg ut. Jag hamnade här vid datorn och har ingen lust alls att gå till skolan imorgon, varför inte ha lov nu?
Jag har fastnat med Lars Winnerbäck och det gör mig inte gladare, verkligen inte.
Ryck upp dig nu tjejen.
Puss.
Efter att världsbästa Alexis uppehållit mig i telefon en stund så somnade jag som ett barn. Jag vaknade idag klockan halv tio och hoppade ur sängen. Pappa hade suttit igång ett American pancakes projekt som vi skulle fullfölja med alla dess tillbehör. Så brunchen blev amerikanska pankakor med jordgubbar och keso. Underbart gott!
Jag har inte tränat något på hela helgen så det var dags att springa lite nu på söndagen, pankakorna sat lite små snett sådär och jag mådde inte allt för bra under tiden som jag sprang, men med viljestyrka kom jag i alla fall 6,6 km. En välförtjänt dusch, ansiktsmask och renligheten själv. Jag satte igång att baka ett frukt och nötbröd jag och min far velat prova länge.
Det visade sig att degen var som en nyttig yoghurt frukost så den åt jag glatt, men jag fick ändå ihop två underbart fina limpor, som smakade helt ljuvligt. Det blir traditionen varje helg, ja tack säger jag och pappa.
Sedan fastnade jag framför Art school Confidential som jag bara kollade på med ett halvt öga medan jag drack te och tog det lugnt. Det vart så som kvällen såg ut. Jag hamnade här vid datorn och har ingen lust alls att gå till skolan imorgon, varför inte ha lov nu?
Jag har fastnat med Lars Winnerbäck och det gör mig inte gladare, verkligen inte.
Ryck upp dig nu tjejen.
Puss.
2 februari
Gårdags kvällen avslutades helt perfekt när jag fastnat vid Fjärilen i glaskupan och valt att inte åka på cirkusfest.
Så från ingenstans kommer Emma, som varit borta hela veckan och mycket saknad. Underbart mysigt att få prata om allt, dricka te, titta på Vänner och planera våra liv i almanackor. Jag tog sedan en promenad med henne för att få lite luft så hon skulle slippa vara mörkrädd. Jag somnade så fort jag la huvudet på kudden och vaknad pigg klockan nio.
Så jag gick upp, duschade fixade till mig och åt frukost. Sen åkte jag och Lillebror till Slussen där vi mötte mormor, Linn och Elias. Det var nämligen dags för mormors egna dag som vi gav henne i julklapp. Hon var som ett litet förväntansfullt barn och pratglad som vanligt.
Vi tog bussen till Kaknästornet, åkte upp där och åt en underbar brunch. Trevligt och en vacker utsikt. Mormor var mycket mycket nöjd när vi lite senare åkte till Slussen köpte fika och åkte hem till hennes lägenhet i Finntorp. Där fikades det och tillslut gick jag, Linn och mormor ner i hennes källare och fann att denna var en guldgruva av kläder, skärp, skor med mera. Det vart min tur att vara ett lyriskt barn.
Jag och min bror åkte med våra kära kusiner hem och tillbringade kvällen där. Eller jag och Linn gick hem till Hilda som lagat en underbart god vegetarisk lasagne. God mat, trevligt sällskap med söta tjejer, prat och mys. Senare kom det fler folk och stämningen var god.
Tack Linn för en underbar dag.
Hjärta.
Så från ingenstans kommer Emma, som varit borta hela veckan och mycket saknad. Underbart mysigt att få prata om allt, dricka te, titta på Vänner och planera våra liv i almanackor. Jag tog sedan en promenad med henne för att få lite luft så hon skulle slippa vara mörkrädd. Jag somnade så fort jag la huvudet på kudden och vaknad pigg klockan nio.
Så jag gick upp, duschade fixade till mig och åt frukost. Sen åkte jag och Lillebror till Slussen där vi mötte mormor, Linn och Elias. Det var nämligen dags för mormors egna dag som vi gav henne i julklapp. Hon var som ett litet förväntansfullt barn och pratglad som vanligt.
Vi tog bussen till Kaknästornet, åkte upp där och åt en underbar brunch. Trevligt och en vacker utsikt. Mormor var mycket mycket nöjd när vi lite senare åkte till Slussen köpte fika och åkte hem till hennes lägenhet i Finntorp. Där fikades det och tillslut gick jag, Linn och mormor ner i hennes källare och fann att denna var en guldgruva av kläder, skärp, skor med mera. Det vart min tur att vara ett lyriskt barn.
Jag och min bror åkte med våra kära kusiner hem och tillbringade kvällen där. Eller jag och Linn gick hem till Hilda som lagat en underbart god vegetarisk lasagne. God mat, trevligt sällskap med söta tjejer, prat och mys. Senare kom det fler folk och stämningen var god.
Tack Linn för en underbar dag.
Hjärta.
31 januari
Allt som vädret förändras, ändras mitt humör.
Balett-timmen var nog det sämsta hittils. Jag måste erkänna att styrkan inte heller var så kul, men med lite hjälp av Elise med ett lika lågt humör som jag så lyckades jag överleva. När man är två som inte orkar och inte vill så går det faktiskt lättare. Allt blir lättare när man är två.
Vackert väder och en halvtimme utomhus så fick vi i oss lunch och allt vart genast mycket bättre. Vi satt vid alla stora fönster och stämningen var jättegod, liksom lunchen.
Jag hade nog absolut tänkt att vi skulle åka till Huddinge med Barbara men så vart det inte när allas våran loverboy satte sig på tvären. Det vart matte och datorkunskap istället, svenskan vart inställd och det resulterade i att vi fick sluta en hel timme tidigare, ett stort tack till mig själv som lyckas med flörtningar i rätt tid.
Eftersom vi slutade så tidigt så tog jag mig tiden att ta en fika med Elise, Elinor och Mishan. Det vart bara en snabb kopp te på Espresso House i Skrapan, men det var ändå trevligt och mysigt. Jag tog tunnelbanan hem och passade på att slå mormor en signal om tiden för hennes dag på lördag. Hennes kära barnbarn har planerat en heldag tillsammans och det kommer förhoppningsvis bli både kul och mysigt, hoppas att det fina vädret håller i sig.
Väl hemma fastnade jag vid Grey's Anatomy och en middag med min mor och far, de tog senare en promenad och jag tog en dusch. Sen ägnade jag för första gången den här terminen min kväll till att plugga. Simpla engelskaglosor bankades in i huvudet och jag är säker på de nu.
Jag har till och med haft lite tid över för att hinna med min favoritsyssla, det vill säga klicka runt på internet och leta information och insperation av olika filmen, regisörer m.m. Det var evigheter sen och jag har en massa som ska ses på sportlovet då jag ska åka till Sälen men the family. Det ska bli helt galet skönt.
Imorgon är det underbara fredag, Emma kommer hem från turnén och jag ska träffa mina fagra damer som jag inte sett röken av på hela veckan (det kan vara en bidragande orsak till mitt låga humör dessa dagar).
Ha det allra vackrast.
Balett-timmen var nog det sämsta hittils. Jag måste erkänna att styrkan inte heller var så kul, men med lite hjälp av Elise med ett lika lågt humör som jag så lyckades jag överleva. När man är två som inte orkar och inte vill så går det faktiskt lättare. Allt blir lättare när man är två.
Vackert väder och en halvtimme utomhus så fick vi i oss lunch och allt vart genast mycket bättre. Vi satt vid alla stora fönster och stämningen var jättegod, liksom lunchen.
Jag hade nog absolut tänkt att vi skulle åka till Huddinge med Barbara men så vart det inte när allas våran loverboy satte sig på tvären. Det vart matte och datorkunskap istället, svenskan vart inställd och det resulterade i att vi fick sluta en hel timme tidigare, ett stort tack till mig själv som lyckas med flörtningar i rätt tid.
Eftersom vi slutade så tidigt så tog jag mig tiden att ta en fika med Elise, Elinor och Mishan. Det vart bara en snabb kopp te på Espresso House i Skrapan, men det var ändå trevligt och mysigt. Jag tog tunnelbanan hem och passade på att slå mormor en signal om tiden för hennes dag på lördag. Hennes kära barnbarn har planerat en heldag tillsammans och det kommer förhoppningsvis bli både kul och mysigt, hoppas att det fina vädret håller i sig.
Väl hemma fastnade jag vid Grey's Anatomy och en middag med min mor och far, de tog senare en promenad och jag tog en dusch. Sen ägnade jag för första gången den här terminen min kväll till att plugga. Simpla engelskaglosor bankades in i huvudet och jag är säker på de nu.
Jag har till och med haft lite tid över för att hinna med min favoritsyssla, det vill säga klicka runt på internet och leta information och insperation av olika filmen, regisörer m.m. Det var evigheter sen och jag har en massa som ska ses på sportlovet då jag ska åka till Sälen men the family. Det ska bli helt galet skönt.
Imorgon är det underbara fredag, Emma kommer hem från turnén och jag ska träffa mina fagra damer som jag inte sett röken av på hela veckan (det kan vara en bidragande orsak till mitt låga humör dessa dagar).
Ha det allra vackrast.
30 januari
Så länge jag kan minnas har du ägt min värld. Det första jag tänker på när jag vaknar och det sista jag tänker på innan jag somnar, det är som ett dygnet runt jobb. Tjugofyra timmar om dygnet, natt och dag.
Men när jag idag gick ensam till hallen så insåg jag att någonting annat har tagit över, inte någon annan utan något annat. Jag blir nästan rädd för mig själv, för att det inte går att styra. Jag är ett kontrollfreak, har alltid varit och kommer alltid att vara. Perfektion är det enda rätta, det finns ingenting annat.
Bara för att tankegångarna har ändrats en aning så försvinner de inte, allt jag gör kretsar fortfarande kring min allt för starka tro på att allt ska bli bra. Hoppet är det sista som lämnar mig, jag hade nästan tappat hoppet och så väcks det på nytt. Det är sånt som man inte glömmer direkt.
Förlåt Moa Jedestav du bröt nyss ditt nyårslöfte. Det höll i exakt en månad, grattis grattis. Inte knäcka med fingrarna i pinsamma situationer. Det leder bara till att situationen blir ännu mer krystad och tillgjord. Förövrigt så trivs jag med tillvaron. Allt går på som det alltid har gjort, fast det verkligen inte har varit såhär jämt. Jag har självklart inte glömmt bort hur livet var förut, men vardagen har bytts ut.
Ett kärt återseende på tunnelbanan och humöret förändrades snabbt när Wille klev på. Vi pratade för långe sen att det var för länge sen vi sågs och vi har fortfarande inte setts, jag hoppas att våren kommer med sol och gamla vänners ansikten. För det saknar jag verkligen.
Emelie är ett ansikte jag saknar. När skolan började igen efter julen så började allt kretsa kring den fullspäckade vardagen. Det är såhär jag ska leva i två och ett halvt år till och jag kommer att stå ut, men jag måste prioritera annorlunda. Helgerna måste innehålla viktiga saker. För jag kan inte prioritera att umgås med mina klasskompisar när jag aldrig ser de människor som jag tillbringade många år med.
Gång på gång tar energin slut när jag kommer innanför min dörr.
Jag är lite rädd att jag blivit en ensamvarg. Det har jag aldrig aldrig varit, men att inte få träffa de enda som egentligen vet allt om en varje dag gör att jag stänger mig för mottagande. Jag säger absolut inte att jag inte har några nya kompisar, eller att jag är en eremit. Det är bara så att jag inte orkar ta in och skapa nya intryck. När jag dessutom har sett många nya sidor av människor som jag inte ser som positiva så vill jag ännu mindre binda nya band.
Förlåt mig själv igen för att jag bara klagar, det är väl en sådan dag. Alla dagar är inte såhär, bara de sämsta.
Min klass är dålig på att vara i skolan. Det sänker allting, sammanhållningen. Från att varje dag varit trettio människor som löste saker på lektionerna så är vi högst tio. Det är skillnad, och det är inte bättre. Visst syns man mer och får mer hjälp, men det är inte så jag vill ha det.
Äsch, jag ska inte alls klaga. För min familj är den bästa man någonsin skulle kunna ha. Helst vill jag bara sitta hemma och vara. För det är så det känns nu, jag hoppas det ändras för jag känner mig inte som en tonåring utan snarare som en medelålders dam.
Puss.
27 januari
Åh vädret åh vädret.
Persiennerna är uppdragna och mitt rum är ljust och skönt.
Denna helg har gått väldigt fort, en sådan tur för mig att jag ska ha studiedag imorgon så det blir lite längre. Jag har tänkt att göra en massa viktiga saker men jag lovar att jag bara kommer göra hälften.
Lördagskvällen tillbringades i Annies hus med Hilena. Mycket slappt och trevligt, jag hade varit så smart så jag tagit cykeln sisådär en helt vanlig kväll i januari. Halt är inget för mig, bara töntar som halkar. Men sagt och gjort så åkte jag från Annie för att ta en tur till stureby och möta Lisa som skulle bli mitt sovsällskap för natten.
Sommarkänslorna kom över mig och jag var lyckligaste tjejen för att få cykla igen. Det kändes som att jag myss lärt mig, det var verkligen en ny upplevelse. Så när självförtoendet var på topp och jag började slappna av på cykeln så händer det som inte får hända, bakhjulet åker åt ett helt annat håll en vad jag vill och jag åker med cykeln över mig några meter på magen tills jag stannade och kastade mig upp för att inte bli överkörd av en förbipasserande bil.
Då hade jag ju en sån himla tur att kedjan hoppat av, mitt ben värkte och styret satt åt fel håll, förövrigt klarade jag mig bra utan några allvarliga skador. Idag vaknade jag upp med ett gulblått märke på benet som inte är allt för snyggt kan jag lova. Men jag ska inte klaga.
Jag fick fortsätta cykelturen i alla fall och kom tillslut till stureby där Lisa mötte mig och jag följde med hem till hennes klasskompis för att hälsa på Filip som också var där. Träffade en massa gamla sturebyare och några andra människor. Jag och Lisa gick hem ganska tidigt och somnade direkt.
Nu på morgonen har vi ätit frukost, sovit lite till och sen gick hon hem. Mor och far åkte och hämtade Leia från sjukhuset där hon har fått tillbringa helgen. Kära lilla doggy, bli frisk nu. Eller så frisk som du kan bli.
Jag sprang 6,1 km, duschade och har gjort en ansiktsmask. Allt är glatt men jag är lite seg.
Ikväll skulle det vara mysigt att träffa Kevin. För det var längelänge sen.
Puss.
Persiennerna är uppdragna och mitt rum är ljust och skönt.
Denna helg har gått väldigt fort, en sådan tur för mig att jag ska ha studiedag imorgon så det blir lite längre. Jag har tänkt att göra en massa viktiga saker men jag lovar att jag bara kommer göra hälften.
Lördagskvällen tillbringades i Annies hus med Hilena. Mycket slappt och trevligt, jag hade varit så smart så jag tagit cykeln sisådär en helt vanlig kväll i januari. Halt är inget för mig, bara töntar som halkar. Men sagt och gjort så åkte jag från Annie för att ta en tur till stureby och möta Lisa som skulle bli mitt sovsällskap för natten.
Sommarkänslorna kom över mig och jag var lyckligaste tjejen för att få cykla igen. Det kändes som att jag myss lärt mig, det var verkligen en ny upplevelse. Så när självförtoendet var på topp och jag började slappna av på cykeln så händer det som inte får hända, bakhjulet åker åt ett helt annat håll en vad jag vill och jag åker med cykeln över mig några meter på magen tills jag stannade och kastade mig upp för att inte bli överkörd av en förbipasserande bil.
Då hade jag ju en sån himla tur att kedjan hoppat av, mitt ben värkte och styret satt åt fel håll, förövrigt klarade jag mig bra utan några allvarliga skador. Idag vaknade jag upp med ett gulblått märke på benet som inte är allt för snyggt kan jag lova. Men jag ska inte klaga.
Jag fick fortsätta cykelturen i alla fall och kom tillslut till stureby där Lisa mötte mig och jag följde med hem till hennes klasskompis för att hälsa på Filip som också var där. Träffade en massa gamla sturebyare och några andra människor. Jag och Lisa gick hem ganska tidigt och somnade direkt.
Nu på morgonen har vi ätit frukost, sovit lite till och sen gick hon hem. Mor och far åkte och hämtade Leia från sjukhuset där hon har fått tillbringa helgen. Kära lilla doggy, bli frisk nu. Eller så frisk som du kan bli.
Jag sprang 6,1 km, duschade och har gjort en ansiktsmask. Allt är glatt men jag är lite seg.
Ikväll skulle det vara mysigt att träffa Kevin. För det var längelänge sen.
Puss.
25 januari
En sån dag som alla andra.
Helt sur och borta fram tills lunchen, en nystart på dagen.
Idag har jag fikat med kära bästa Linn. Verkligen den bästa tjejen jag vet, samtal om allt det vardagliga och allt mer. Hon är bästbästbäst. Mormor ska få sin julklapp snart och då ska vi få mer tid att umgås, vilket är sjukt trevligt.
Jag älskar att hon alltid lyssnar och förstår, gudars vad bra tjej. Hoppas att gymnasievalet blir som du vill och att du blir nöjd, för det är allt som spelar roll. Jag älskar dig.
Snart ska jag nog gå hem till Emma. Hon är systervakt så jag tänkte hålla henne sällskap.
Puss på det.
Helt sur och borta fram tills lunchen, en nystart på dagen.
Idag har jag fikat med kära bästa Linn. Verkligen den bästa tjejen jag vet, samtal om allt det vardagliga och allt mer. Hon är bästbästbäst. Mormor ska få sin julklapp snart och då ska vi få mer tid att umgås, vilket är sjukt trevligt.
Jag älskar att hon alltid lyssnar och förstår, gudars vad bra tjej. Hoppas att gymnasievalet blir som du vill och att du blir nöjd, för det är allt som spelar roll. Jag älskar dig.
Snart ska jag nog gå hem till Emma. Hon är systervakt så jag tänkte hålla henne sällskap.
Puss på det.
22 januari
Ja men underbara trötthet. Vad mer kan man säga.
Just nu är mina armar som speghetti och det med sin rätt. Efter att jag åkt tunnelbana i min ensamhet med en bok, köpt kaffe i Gullmars, haft matte och samhälle så åkte jag till cirkusen.
Dock hade vi inga lektioner idag så det vart egen träning och parakrobatik med Martin. Eftersom jag alltid är pepp på akro så var det extra kul att det gick bra och jag vart helt slut. Vi körde stickansalto ut i gropen och stoltheten bara glänste i takt med den älskade svetten.
Jag körde ett styrkepass med mig själv och strechade sen, allt det i ungefär tre timmar. Eftersom vi var där vid ett så hade vi all tid i världen på oss. Det var inte så många från klassen i Hallen och det var lugnt och skönt. Jag tog en lång dusch som avslutades med en bastu i killarnas bastu. Jag och Elise hoppade in där med Michan och Martin. Det var verkligen länge sen och man blev genomvarm och mosig.
Sen kom även de gamla LeFougänget, självklart bestående av min älskade kusin. Jag fick en aning dåligt samvete av att jag drog nästan direkt när de kom men tröttheten tog över. Så jag satte mig på tunnelbanan med mina kära vänner och hade sällskap med Moa hela vägen hem. På vägen träffade jag även Hanna som jag inte sett på länge länge. Ett kärt återseende.
Middag och fruktintag och nu vill jag helst bara sova.
Puss.
Just nu är mina armar som speghetti och det med sin rätt. Efter att jag åkt tunnelbana i min ensamhet med en bok, köpt kaffe i Gullmars, haft matte och samhälle så åkte jag till cirkusen.
Dock hade vi inga lektioner idag så det vart egen träning och parakrobatik med Martin. Eftersom jag alltid är pepp på akro så var det extra kul att det gick bra och jag vart helt slut. Vi körde stickansalto ut i gropen och stoltheten bara glänste i takt med den älskade svetten.
Jag körde ett styrkepass med mig själv och strechade sen, allt det i ungefär tre timmar. Eftersom vi var där vid ett så hade vi all tid i världen på oss. Det var inte så många från klassen i Hallen och det var lugnt och skönt. Jag tog en lång dusch som avslutades med en bastu i killarnas bastu. Jag och Elise hoppade in där med Michan och Martin. Det var verkligen länge sen och man blev genomvarm och mosig.
Sen kom även de gamla LeFougänget, självklart bestående av min älskade kusin. Jag fick en aning dåligt samvete av att jag drog nästan direkt när de kom men tröttheten tog över. Så jag satte mig på tunnelbanan med mina kära vänner och hade sällskap med Moa hela vägen hem. På vägen träffade jag även Hanna som jag inte sett på länge länge. Ett kärt återseende.
Middag och fruktintag och nu vill jag helst bara sova.
Puss.
20 januari
Hejsan !
Jag ville sova ut, riktigt länge tänkte jag sova, men vaknar klockan nio och är pigg. Så jag har minsann pallrat mig upp.
Helgens dåliga väder har gjort att hela lördagen tillbringades på bio. Fast först så sprang jag, tog en dusch åt frukost/lunch och gick och träffade Jessica och Fredrik. Lite småsena var vi allt men vi hann få våra biljetter till Arn i alla fall. Efter filmen åkte jag med mina vänner hemmåt men jag hoppade av i Medborgarplatsen åt en sushi i min ensamhet och sprang sedan iväg till Sture. Jag hämtade ut min och Annies biljett till Fjärilen i glaskupan och satte mig för att vänta på henne.
Elin var också med på bion och efter filmen åkte vi hen till mig där Emma och Hilena mötte oss. Jag pratade gröt till vackra damer och samtalade som alla andra kvällar i våra liv. Jag var endå en ganska bitter tjej och när Annie upptäcker ett stopp i toan precis när jag tänkt sova så vart allt lite jobbigt. Så jag snyfftade mig till sömns på grund av dålig hy och toastopp. Men jag vaknade glad ändå.
Söndag, ja bästa dagen på länge. Pigg som en lärka klockan nio. Åt en ordentlig frukost, verkligen ordentligt. Sen så klädde jag på mig springkläderna och skor och gick ner till rullbandet och sprang 5,4 km. Jag var outtröttlig och hade sjukt mycket energi så när jag duschat och klätt på mig följde jag med kära familjen på en långpromenad. Vädret slog om till mulet precis när vi gick ut så jag hann inte med det otroligt vackra vädret som morgonen innehöll. Trött och varm kom vi hem och satte mig och läste, sen fastnade jag framför Blues Brothers tills det att jag lagade mat som åts med familjen.
Förkortat men ja. bra.
Jag ville sova ut, riktigt länge tänkte jag sova, men vaknar klockan nio och är pigg. Så jag har minsann pallrat mig upp.
Helgens dåliga väder har gjort att hela lördagen tillbringades på bio. Fast först så sprang jag, tog en dusch åt frukost/lunch och gick och träffade Jessica och Fredrik. Lite småsena var vi allt men vi hann få våra biljetter till Arn i alla fall. Efter filmen åkte jag med mina vänner hemmåt men jag hoppade av i Medborgarplatsen åt en sushi i min ensamhet och sprang sedan iväg till Sture. Jag hämtade ut min och Annies biljett till Fjärilen i glaskupan och satte mig för att vänta på henne.
Elin var också med på bion och efter filmen åkte vi hen till mig där Emma och Hilena mötte oss. Jag pratade gröt till vackra damer och samtalade som alla andra kvällar i våra liv. Jag var endå en ganska bitter tjej och när Annie upptäcker ett stopp i toan precis när jag tänkt sova så vart allt lite jobbigt. Så jag snyfftade mig till sömns på grund av dålig hy och toastopp. Men jag vaknade glad ändå.
Söndag, ja bästa dagen på länge. Pigg som en lärka klockan nio. Åt en ordentlig frukost, verkligen ordentligt. Sen så klädde jag på mig springkläderna och skor och gick ner till rullbandet och sprang 5,4 km. Jag var outtröttlig och hade sjukt mycket energi så när jag duschat och klätt på mig följde jag med kära familjen på en långpromenad. Vädret slog om till mulet precis när vi gick ut så jag hann inte med det otroligt vackra vädret som morgonen innehöll. Trött och varm kom vi hem och satte mig och läste, sen fastnade jag framför Blues Brothers tills det att jag lagade mat som åts med familjen.
Förkortat men ja. bra.
18 januari
Hejsan!
Gott humör, god dag.
Gårdagen var dock inte lika uppskattad. Jag ville helst bara vara för mig själv mest hela tiden, alla sprang runt och var jobbiga så jag smet iväg i ett tyst hörn på en bänk med min bok. Tystnad och ensamhet, det skönaste på länge. Efter en timme umgefär så kom ändå Johannes och Erik och satte sig brevid mig. Utan att säga ett ord satte de sig bara ner och läste, i tystnad satt vi där i en hel timme och det var så skönt med tyst gemenskap.
Allt gjorde jag bara själv, utom att åka hem, det gjorde jag med Elise. Det var så trevligt så. Vi fick tid att prata om allt vi behövde och det kändes så bra. Hon är en underbar flicka som jag tycker mycket om.
Idag däremot så har jag varit öppnare i sinnet och då mer glad. Kokade te på morgonen och hälde i min termosmugg, satte mig på tunnelbanan och läste hela vägen till Hallunda. Sällskap med Mira från tunnelbanan. Engelskan och svenska flöt på som vanligt, alla var ovanligt glada och jag hade för första dagen på hela veckan inte ont i hela kroppen. Elinor var också tillbaka efter en veckas sjukdom och det var glädjande.
Gympan var seg då jag inte ens bytte om utan slog Moa i en rond pingis och vi gick sen och åt. När alla andra från klassen kom så gick vi upp i korridoren och pratade om allt man vill prata om. Hon är en otroligt bra människa. Vi fick även njuta av Pierres fagra stämma när han höll en smärre konsert för de elever som ville lyssna.
Samhället är nu jättekul eftersom vi har ett projekt med ekonomiklassen, olika människor som får prata om hur vi ser på saker och hur vi tycker man ska vara. Lärorikt till tusen, för trotts att vi alla är födda i samma land så finns det så mycket som skiljer förorten från staden. Vi lever inte samma liv men alla är jättesnälla och vi har verkligen kul under diskutionerna.
Första teaterlektionen på länge och tiden bara flög fram, vi hann inte med att göra så mycket men det var ändå trevligt att få ha teater igen. På vägen hem vart det tillslut bara Elise och jag igen. Hon är bra att prata med och har alltid så mycket att säga, hon förgyller verkligen tunnelbaneresorna och dagarna.
Mötte upp fagra damer i Slussen och gick till Söderhallarna och köpte te. Satte oss och prata om livet och Linnea kom även och umgicks med oss. Efter en massa nyheter och skratt åkte vi hemmåt och bestämde att ses ikväll. Jag har ätit middag och är mätt och belåten. Kvällen innehåller nog film hoppas jag.
Hejdå.
Gott humör, god dag.
Gårdagen var dock inte lika uppskattad. Jag ville helst bara vara för mig själv mest hela tiden, alla sprang runt och var jobbiga så jag smet iväg i ett tyst hörn på en bänk med min bok. Tystnad och ensamhet, det skönaste på länge. Efter en timme umgefär så kom ändå Johannes och Erik och satte sig brevid mig. Utan att säga ett ord satte de sig bara ner och läste, i tystnad satt vi där i en hel timme och det var så skönt med tyst gemenskap.
Allt gjorde jag bara själv, utom att åka hem, det gjorde jag med Elise. Det var så trevligt så. Vi fick tid att prata om allt vi behövde och det kändes så bra. Hon är en underbar flicka som jag tycker mycket om.
Idag däremot så har jag varit öppnare i sinnet och då mer glad. Kokade te på morgonen och hälde i min termosmugg, satte mig på tunnelbanan och läste hela vägen till Hallunda. Sällskap med Mira från tunnelbanan. Engelskan och svenska flöt på som vanligt, alla var ovanligt glada och jag hade för första dagen på hela veckan inte ont i hela kroppen. Elinor var också tillbaka efter en veckas sjukdom och det var glädjande.
Gympan var seg då jag inte ens bytte om utan slog Moa i en rond pingis och vi gick sen och åt. När alla andra från klassen kom så gick vi upp i korridoren och pratade om allt man vill prata om. Hon är en otroligt bra människa. Vi fick även njuta av Pierres fagra stämma när han höll en smärre konsert för de elever som ville lyssna.
Samhället är nu jättekul eftersom vi har ett projekt med ekonomiklassen, olika människor som får prata om hur vi ser på saker och hur vi tycker man ska vara. Lärorikt till tusen, för trotts att vi alla är födda i samma land så finns det så mycket som skiljer förorten från staden. Vi lever inte samma liv men alla är jättesnälla och vi har verkligen kul under diskutionerna.
Första teaterlektionen på länge och tiden bara flög fram, vi hann inte med att göra så mycket men det var ändå trevligt att få ha teater igen. På vägen hem vart det tillslut bara Elise och jag igen. Hon är bra att prata med och har alltid så mycket att säga, hon förgyller verkligen tunnelbaneresorna och dagarna.
Mötte upp fagra damer i Slussen och gick till Söderhallarna och köpte te. Satte oss och prata om livet och Linnea kom även och umgicks med oss. Efter en massa nyheter och skratt åkte vi hemmåt och bestämde att ses ikväll. Jag har ätit middag och är mätt och belåten. Kvällen innehåller nog film hoppas jag.
Hejdå.
15 januari
Hejsan!
Effektivitet är ordet för denna dag. Jag är helt slut i kroppen och orkar egentligen inte göra någonting alls men det gör jag ändå.
Dagen till ära sov jag till hela halv åtta, det var verkligen en ny känsla att gå upp så sent. Eftersom jag valde att sova så hann jag bara klä på mig och fixa mig och sen springa iväg till tunnelbanan. Till min glädje hade Emma hunnit med bussen och allt var som det skulle vara. Hon tar världens omväg för att vi ska kunna åka tillsammans. Det tackar jag verkligen för.
Vi hoppade i alla fall av i Gullmarsplan för att springa upp för trapporna till Espressohouse. Emma körde en soyalatte och jag en vanlig bryggkaffe. Mycket trevlig start på dagen. Vi hade sällskap hela vägen till Liljeholmen där hon hoppade av för att gå till skolan.
Jag hade sällskap med Moa, Mira och Ylva till skolan och vi började med matte. Ångesten tog över, jag saknar matte-Andreas så sjukt mycket så det går inte att beskriva. Han kunde i alla fall få mig att förstå. Nu när jag inte förstår så låser jag mig bara och vill inte prata med någon. Ångest och åter ångest.
Samhället vart otroligt trevlig eftersom vi inlett ett sammarbete med en Sam/Ekonomi klass, så vi delades in i smågrupper och fick bara presentera oss och prata lite.
På cirkusen hade vi en workshop med parakrobaterna Michael och Caroline. Dom var fruktansvärt charmiga och duktiga. Så säkra på allt så sjukt bra! Jag och Martin har börjar köra en del och vi fortsatta med det även idag. Det är riktigt kul att börja med parakro igen och jag är så glad att Martin orkar med mig.
Två timmar parakro vart det och sen strech. Galet jobbigt så efter de tre timmarna var jag helt slut.
Upptäckte att Kristoffer var i hallen och skulle repa en eldshow. Det var riktigt kul att se honom igen, eftersom han varit borta i Thailand i några veckor. Pratade en del med honom och sen åkte jag hem för att plugga lite matte. Oj vad jag var effektiv. När pappa åkte iväg för att hämta Martin så lagade jag klart maten och dukade.
Jag funderar på att plugga lite mera, fast jag egentligen inte orkar. Men jag borde verkligen.
Så puss.
Effektivitet är ordet för denna dag. Jag är helt slut i kroppen och orkar egentligen inte göra någonting alls men det gör jag ändå.
Dagen till ära sov jag till hela halv åtta, det var verkligen en ny känsla att gå upp så sent. Eftersom jag valde att sova så hann jag bara klä på mig och fixa mig och sen springa iväg till tunnelbanan. Till min glädje hade Emma hunnit med bussen och allt var som det skulle vara. Hon tar världens omväg för att vi ska kunna åka tillsammans. Det tackar jag verkligen för.
Vi hoppade i alla fall av i Gullmarsplan för att springa upp för trapporna till Espressohouse. Emma körde en soyalatte och jag en vanlig bryggkaffe. Mycket trevlig start på dagen. Vi hade sällskap hela vägen till Liljeholmen där hon hoppade av för att gå till skolan.
Jag hade sällskap med Moa, Mira och Ylva till skolan och vi började med matte. Ångesten tog över, jag saknar matte-Andreas så sjukt mycket så det går inte att beskriva. Han kunde i alla fall få mig att förstå. Nu när jag inte förstår så låser jag mig bara och vill inte prata med någon. Ångest och åter ångest.
Samhället vart otroligt trevlig eftersom vi inlett ett sammarbete med en Sam/Ekonomi klass, så vi delades in i smågrupper och fick bara presentera oss och prata lite.
På cirkusen hade vi en workshop med parakrobaterna Michael och Caroline. Dom var fruktansvärt charmiga och duktiga. Så säkra på allt så sjukt bra! Jag och Martin har börjar köra en del och vi fortsatta med det även idag. Det är riktigt kul att börja med parakro igen och jag är så glad att Martin orkar med mig.
Två timmar parakro vart det och sen strech. Galet jobbigt så efter de tre timmarna var jag helt slut.
Upptäckte att Kristoffer var i hallen och skulle repa en eldshow. Det var riktigt kul att se honom igen, eftersom han varit borta i Thailand i några veckor. Pratade en del med honom och sen åkte jag hem för att plugga lite matte. Oj vad jag var effektiv. När pappa åkte iväg för att hämta Martin så lagade jag klart maten och dukade.
Jag funderar på att plugga lite mera, fast jag egentligen inte orkar. Men jag borde verkligen.
Så puss.
13 januari
hejsan!
På något märkligt sätt så har den här helgen varit krävande fast den egentligen inte borde ha varit det.
Fredagkvällen tillbringades på en resaturang vid namn Hermans. En vegetarisk och hälsosam buffé som innehöll allt gott man kunde tänka sig. Sällskapet var bättre än någonting annat. Det bestog av mina allra bästa damer i hela världen. Allihopa samlade på ett och samma ställe. Vi åt, skrattade och pratade, tog igen tid som vi förlorat. Vi åt så mycket mat så Emma och jag nästan höll på att dö. Jag hade inte ätit så mycket mat på väldigt länge så det kom lite som en chock.
Vi tog en promenad från Hermans i Slussen hela vägen till Gullmarsplan där vi tog tunnelbanan till Stureby för att gå lite till. Det kändes som att det behövdes efter all mat och det var skönt att få lite luft. När jag kom hem vid halv elva så somnade jag som en stock. Helt galet vad trött jag var efter en skolvecka.
Klockan tolv den natten så väcktes jag av Kevin som ringde. Förvånad men glad pratade jag en stund med honom om att ses i helgen och var han gjorde och lite sånt. Jag somnade om direkt och när jag vaknade så undrade jag nästan om jag verkligen pratat med honom. Men det visade det sig att jag hade gjort.
Jag vaknade tidigt och var jättepigg. Inte konstigt det eftersom jag sovit i elva timmar. Jag gick upp och sprang 4 km på rullbandet för att komma igång och springa av mig lite energi eftersom jag skulle sitta i en bil hela dagen.
Familjen packade in sig i bilen och började resan mot Jönköping och lille Albins dop. Det sötaste barnet jag sett på länge och Tobbe var den stolta fadern. Jag vart glad över att vara där men vi hade ju många timmar hem så vi stannade bara till halv åtta. På vägen hem så lektes det bil och gissningslekar.
När jag kom hem vid elva så ringer jag Hilena som säger att hon vill ta en promenad. Jag ställer upp och det slutar med att vi står med packade väskor och väntar på resten av våra damer vid Sturebys tunnelbana. Kaos i sin rätta benämning, men stämningen lättade lite efter en stund när vi hamnat i Elins källare, visa fått i sig lite mat och alla var rena och hela.
Lisa och jag pratade oss till sömns om livet och det vi tar för givet och somnade inte förens sent. De andra sov som små änglar och vi sov till klockan tio. Vädret är så vackert och det var skönt att ta en promenad hem. Så nu är jag ren och fräsch och har en ansiktsmask och ska snart gå ut eller åka och ta en fika.
Ha det vackert.
På något märkligt sätt så har den här helgen varit krävande fast den egentligen inte borde ha varit det.
Fredagkvällen tillbringades på en resaturang vid namn Hermans. En vegetarisk och hälsosam buffé som innehöll allt gott man kunde tänka sig. Sällskapet var bättre än någonting annat. Det bestog av mina allra bästa damer i hela världen. Allihopa samlade på ett och samma ställe. Vi åt, skrattade och pratade, tog igen tid som vi förlorat. Vi åt så mycket mat så Emma och jag nästan höll på att dö. Jag hade inte ätit så mycket mat på väldigt länge så det kom lite som en chock.
Vi tog en promenad från Hermans i Slussen hela vägen till Gullmarsplan där vi tog tunnelbanan till Stureby för att gå lite till. Det kändes som att det behövdes efter all mat och det var skönt att få lite luft. När jag kom hem vid halv elva så somnade jag som en stock. Helt galet vad trött jag var efter en skolvecka.
Klockan tolv den natten så väcktes jag av Kevin som ringde. Förvånad men glad pratade jag en stund med honom om att ses i helgen och var han gjorde och lite sånt. Jag somnade om direkt och när jag vaknade så undrade jag nästan om jag verkligen pratat med honom. Men det visade det sig att jag hade gjort.
Jag vaknade tidigt och var jättepigg. Inte konstigt det eftersom jag sovit i elva timmar. Jag gick upp och sprang 4 km på rullbandet för att komma igång och springa av mig lite energi eftersom jag skulle sitta i en bil hela dagen.
Familjen packade in sig i bilen och började resan mot Jönköping och lille Albins dop. Det sötaste barnet jag sett på länge och Tobbe var den stolta fadern. Jag vart glad över att vara där men vi hade ju många timmar hem så vi stannade bara till halv åtta. På vägen hem så lektes det bil och gissningslekar.
När jag kom hem vid elva så ringer jag Hilena som säger att hon vill ta en promenad. Jag ställer upp och det slutar med att vi står med packade väskor och väntar på resten av våra damer vid Sturebys tunnelbana. Kaos i sin rätta benämning, men stämningen lättade lite efter en stund när vi hamnat i Elins källare, visa fått i sig lite mat och alla var rena och hela.
Lisa och jag pratade oss till sömns om livet och det vi tar för givet och somnade inte förens sent. De andra sov som små änglar och vi sov till klockan tio. Vädret är så vackert och det var skönt att ta en promenad hem. Så nu är jag ren och fräsch och har en ansiktsmask och ska snart gå ut eller åka och ta en fika.
Ha det vackert.
