moaj

Idag gjorde det ont i lungorna när jag andades. Så jag gick hem efter svenskan, det kändes rätt att göra det. Jag gillar när det känns rätt att göra saker. Som när det känns rätt att lita på sig själv och förstå att det kanske inte blir bättre än såhär. Eller så kanske det blir det, jag är ändå hyffsat nöjd. Varför skulle jag inte vara det liksom. Kanske för att Mira har åkt iväg i en månad och de påstår att man bara kan se späckhuggare varannan vecka i Norge nu för tiden och jag måste snart ta två sprutor, jag som till och med är lite rädd. Men jag ska inte klaga, det är snart jullov. Men innan dess ska jag hinna med två resor, en till kyla och en till värme, jag gillar värme. Sen så vet jag inte hur jag ska kunna skriva en muntlig redovisning om kärlek utan att det blir för intimt, äsch jag pallar inte.

Idag hälsade vi på morfar, det var mysigt. En stor del av våran släktskara gick dit, tände ljus och pratade och hade det bra. Sen gick vi till Gamla stan på vernissage som mamma Björn hade fixat. Helt underbart fina tavlor och både familjen Jedestav och Holm slog till. Det är kallt ute men inte för kallt, lagom är bäst. 

Igår var grymt, lazerdoom var hur bäst som helst, alla var överlyckliga. Partyt efteråt vart också lyckat så jag är tillfreds med det mesta. Det är så fint att vara tillfreds med sig själv. Allt blir så mycket lättare då. Jag har insett att jag måste börja vara mer med människor som är så snälla, fina och bra som mina vänner. 

puss.

Och så var rösten borta. Idag är min tysta dag, har inte så mycket val.

Det är helt otroligt att jag år efter år i denna blogg skriver att mina förkylningar alltid sätter sig på stämbanden, men denna gång har den gjort det igen. Jag låter återigen som en pojke i undre tonåren som precis har börjat mogna. Jag kan inte ens sjunga en grattis sång för Anton. Eller kan och kan, han skulle nog inte direkt uppskatta det i alla fall. Jag har ont lite överallt men då har jag en anledning att ligga hemma i soffan och läsa. Jag älskar faktiskt höstlov. 

Ikväll blir det bio med min kära mysiga kusin skara. Allihopa ska vi se på 3D bio och ha det mysigt. Ska bli perfekt. 

puss

Av någon konstig anledning så innebär alltid lov för mig att jag ligger hemma i min säng och är sjuk. Likaså det här lovet. Det är som att min kropp säger: Moa nu ska du vila dig på riktigt, bli sjuk. Sen så slutar det alltid med att jag gör mitt bästa för att hålla mig stabil men jag kommer ändå bara att bli sjukare. Ikväll ska jag ändå ut, vilket kommer bli grymt, som tur är. Jag ska nog vila lite mer nu, hoppas på att pappa kommer hem med ingefära snart. Jag tänkte nämligen tvinga fram friskhet. 

puss

När man har ätit upp alla mashmallows i sin varma choklad så kan man faktiskt fylla på med vanilj glass. Det är snart lov och jag är ganska sliten, unnar mig varm choklad framför brasan och har inget liv, tittar därför på skäckhuggare på filmer på internet. Åh, jag ska nog ta och tagga till med lite Rädda Willy. Jag ska nämligen åka till Norge 20 november, det är bokat nu. Jag längtar helt sjukt. 

puss.

Satan så jag slog min häl idag. Det är inte okej när man börjat skita i att man kastar sig handlöst ner och skruvar allt vad man kan. Förlitar sig helt på att någon ska fånga en, inte okej. Ont gör det i alla fall, speciellt i trappor, nerför. Du, jag och magnesium. Jag släpper det aldrig. Jag och Natalia klarade coola trix idag. Grymt.

Så kan det gå när man inte passar sig tillräckligt. Här sitter jag med studier upp över öronen. Men när onsdagen är över så är det i princip lov för mig. Träningen räknas inte, den är bara bra. Helgen har faktiskt varit väldigt bra. Att få träffa kvinnorna i fredags, ha en liten gubbe med skruvmejsel i mitt redan skrumpna huvud hela lördagen för att sen titta film och sova tidigt. Sen i princip sova tolv timmar till söndag morgon. Pappa fixade scones till frukost och nu sitter jag här och pluggar. Måste bli klar med svenskan tills imorgon och naturen tills på tisdag. Sen livskunskapen och sen inget mer. Känns fint, jag blir hemma på lovet också dessutom, det känns skönt trots att jag gärna åkt iväg nu också. Blir nog ett grymt lov, grymt liv, jaja. 

puss

Vissa kvällar är inte så kul, när man ligger i sin säng och inser att man är rädd för alla ljud som man hör. Man tror och inbillar sig att det är någonting utanför ens fönster och utanför ens dörr, men det är ju aldrig någonting. Igår var en sådan kväll, och jag vart så överlycklig när jag vaknade i morse och kände mig helt trygg och bara glad. Dels för att jag hade lyckats somna tillslut och dels för att jag fick ligga kvar i sängen i en och en halv timme. Det är en liten frihet att ha så fint schema som jag har. 

Igår var fin, jag tränade och tränade lite till, det var bra och kul. Sen sattes ett projekt pannkakor igång hemma i lägenheten, vilket inte var helt fel. Jag har ganska bra kompisar faktiskt.

Snart ska jag äta äggröra och en massa annat gott, sen ska jag till hallen. Det blir bra.

Jag förstår inte riktigt grejen med mina tår och infektioner, i somras var det de mindre tårna som var drabbade. Nu är det den stora bruna tån som är drabbad. Inte bara det att den är brun, nu gör den dessutom så att jag stapplar runt som en och annan halvdan krympling. Men vad ska man göra åt det när man inte har den underbara superkrämen som jag införskaffade i Paris. Jag får helt enkelt bita ihop och köra på krämen när jag kommer hem. För snart åker vi snart hem från landet, jag längtar inte faktiskt. 

Igår somnade jag halv åtta. Det känns som att jag behövde den här helgen. Eftersom att jag inte gjort annat än sett på film (The Brothers Bloom, åh herregud se den.) gått omkring i skogen och plockat svamp och sovit lite mera. Imorgon är det träning och jag längtar. Det känns bra att längta efter det. Jag har dessutom fått lite idéer till ett nummer i våran nästa föreställning, vilket är bra. 

Nu ska jag läsa och så ska jag sova, som att jag inte har gjort det tillräckligt. 

puss.

Ibland får man den där känslan då det känns som att allt faller på plats. Som när man kommer på att det är såhär det ska vara, oavsett hur allt annat är. Den känslan får jag mer och mer nu för tiden, det känns faktiskt bra. Trots att jag kommer på att den känslan kanske kommer att bytas ut många gånger under åren. Men just nu så sitter jag på landet, fryser helvetiskt mycket och har bara den där känslan av att jag vet vad jag vill. Jag vill bli bäst.

Idag har jag hängt i en hel minut, idag har jag nästan klarat att droppa till armhålor, gjort hela mitt nummer utan problem, idag har jag invigt tre nya familjemedlemmar, en har nu fått namnet Lacherik. Jag har klagat en massa på dåliga saker. Jag har även haft en grym träning, jag är nöjd.

Ny tränad, oduschad, mätt. 

Myskalas hos Annie för hon fyller år imorgon, herregud, grattis vackra vän! 

Middagen och basun med Elinor var grym, precis hur mysig som helst, kvalité utan dess like, jag älskar det. 

Idag var också värd, matte, Anton, träning och kvinnor. 

Nu vill jag typ sova, eller i alla fall krypa ner i sängen. 

puss.

Det är redan oktober! Det är alltså höst! Redan! Jag kan bara inte förstå att det bara är tre månader kvar av det här året och sen börjar det året som man inte har en endast aning om. Det året då allt kommer att förändras. Då alla kommer att försvinna och nya kommer tillkomma. Identitets krisen börjar ta fart, vart ska det bli av mig? Inte för att jag inte gillar hösten, jag älskar stora halsdukar, brasor, te, mörker, vackra vänner och träning. Men detta kommer hålla i tre månader till, sen svävar jag ut i ovissheten. Helvette. 

Inte för att idag var en dålig dag, idag var en grym dag! Hilena 18 år, Grattis älskade vän. Fnittrade mig igenom akro lektionen för att jag var för generad för att inte fnittra. Lite styrka, trapets och strech och det var allt dagen innehöll, om man inte räknar med konstiga drömmar när man somnade i soffan framför brasan. Men så går det när man inte går i skolan utan endast förväntas träna, jag gillar det faktiskt. 

Sen fantastisk middag hos Hilena med fagra kvinnors sällskap, jag gillade verkligen det. Man saknar de som man inte träffar för ofta. Imorgon blir också en bra dag. 

Nu väntar spikmattan och sen sängen. 

Vi har köpt en spikmatta! 

Det är inte riktigt så att jag är frälst, men eftersom att mina axlar inte är vad de borde vara så är jag desperat efter någonting som hjälper. Jag har provat, pappa har provat, Martin ligger där nu. Man blev pigg, det är faktiskt sådant som man behöver när man lever ett så tufft liv som jag, eller kanske alltid. Imorgon blir en onödig dag, förutom trapets, det är så bra. Hoppas min axel pallar. 

puss.

Jag är rätt trött, jag har ett ganska hetsigt liv. Allt går i ett och det finns ingen tid för eftertankar, sånt gillar vi ibland. Hetsen och stressen gör att man bara gör, det är så skönt. Nu är jag så trött så jag ska sova.

Inte för att jag inte älskar kontakten jag har med min bror, men jag saknar ändå hur det var när man var mindre. När man gick upp samtidigt för att man skulle till skolan klockan åtta, man delade fåtölj och tittade på något kul program på teve, man drack en kopp choklad och åt en macka till frukost, tillsammans. Det var så fint.

Imorgon ska vi göra ett event där min medverkan verkligen inte alls spelar någon roll alls. Men ändå så kommer jag tillbringa nästan tolv timmar på att repa och tillbringa tid på stället. Känns surt, jag hatar när saker känns surt. 

Imorgon kommer bli en mysfredag, med filmkväll med familjen, eller i alla fall mamma.

Det är liksom inte en saknad som i hetsig desperat saknad, bara en sådan där saknad där allt som påminner mig om dig gör mig överlycklig, jag kan le en hel dag åt småsaker. Det är en sådan saknar så om vi springer in i varandra så kommer jag aldrig att sluta krama dig.

Det är höst, verkligen, på riktigt. Det är så fint, vi har en brasa tänd och dricker te, har tända ljus, tänker på framtiden. På att det snart är jul, på att jag älskar att sitta vid en brasa och läsa och dela filt med en fin person. Se en film som är så bra att det känns i hela kroppen. Komma hem övertrött och hundrig efter att ha pulsat genom snön från cirkushallen, efter att ha tränat arslet av sig och sen bastat. Jag saknar att gå långa promenader och dricka varm choklad med grädde och mashmallows. Jag saknar att dela täcke på en iskall balkong. Jag saknar vintern.

Jag kan ju erkänna att jag inte har haft allt för mycket egen tid under resan, men jag har ändå haft några glimtar av fina stunder. Jag har i alla fall titta på en stört bra föreställning fyra gånger. Druckit mängder med tyskt gratis öl. Jag har även gått på lina, haft ont i fötterna och axlarna och ändå haft det ganska bra. Sagt käse så många gånger att det inte går att räkna. Samt lyssnat igenom soundtracket till föreställningen så många gånger så jag kan det utantill. 

Jag sitter fortfarande och lyssnar på det. Jag har även kommit på några saker av mitt liv. Det känns bra.