moaj

Jag hade nog inte riktigt förstått att jag ska åka bort, men nu när väskan står i hallen och alla har gått och jobbat och Martin är i skolan så hajar jag. Det ska bli skönt, men jag saknar redan familjen. 

Nu åker jag, hejdå!

Jahapp, då bär det iväg till Tyskland då, Düsseldorf och cirkus. Kommer nog bli kanske den värdaste resan den än så länge den här terminen, jag hoppas på kvalité och sällskap som jag uppskattar. Känns som att jag kommer få en lyckad resa och jag uppskattar alla som ska med, att de ska med. 

Efter en mysig middag med Cajsa och Linn så känner jag med avpratad och avlyssnad eller vad man ska säga. Vi åt god mat, pratade och hade det fint, känns bra sådär när man ska vara borta ett tag. 

Känner mig allmänt borta från känslor vilket är bra, nu åker jag till Tyskland och finner mig själv.

Känslan av att veta att man snart är ett med sig själv, trött efter en heldags träning, men pigg som av smärre lycka. Dagen var så trevlig, med kul träning, fina vänner och en lycklig tillvaro. Känslan av att snart åka till ett främmande land utan några krav alls. Jag ska bara ströva runt och promenera och vara med mig själv, plus att jag ska tillbringa massor med kvalitéts tid med de som åker med på resan. 

Grattis min älskade vänner Linn och Alexis. Jag älskar er.

Grattis Elin!

Detta är det första blogginlägget från LGH! Coolt av mig att jag sitter i vårt kök och lyssnar på Gabbis historier om kossor och titta på Linn och henne när de bakar febrilt en morgon som denna.

Igår tillbringade vi för många timmar i Stadshuset fast det var mysigt och vi hade en skön dag tillsammans. Känns som att allt är finare än vanligt. När jag kom tillbaka till lägenheten så hade vi fullt med folk där som var på party humör och sen sa vi hej då till Hilda och vi kommer att sakna henne.

Nu måste jag på hemligt uppdrag och åka hem, jag är trött.

Tillbaka från Trosa efter två dagars naturkunskaps kaos kanske jag ska säga. Vi har solat oss i idyllen som kallas skog och brygga. Vi har druckit litervis med kaffe. Vi har haft terapeutiska samtal i skogen samtidigt som vi plockade blåbär. Jag har haft en vacker stund, vid ett vackert hav, men en vacker väns armar runt mig, tittandes på en vacker sol. Denna vän har jag saknat den senaste tiden, det var fint att vi äntligen vart som vanligt igen. Vi har även varit på äventyr i källaren, letat eftet lik, hittat en fårskalle, letat efter spöken, försökt hitta de försvunna barnen och skrämt upp varandra. Vi har suttit vid en lägereld berättat pinsamma historier, grillat korv och bara varit. Paddlat kanot och skrattat oss lyckliga. Fick uppleva en räkfrossa då vi hittade massa räkor i håven som Johannes och Patrik sedan friterade och åt efter middagen. Påfrestningen till trots, vi hade några ganska fina dagar.

Idag har vi sjungit Happy birthday ett antal gånger vill jag erkänna. Vi har tränat inför eventet i Stadshuset på fredag, det kommer att bli pampigt som bara den. Stå på Antons axlar och sjunga för full hals iklädd en vit snygg kostym och bara strålande representera cirkör, kommer bli en kanon fredag.

Jag förstår vad jag sysslar med, jag håller på att försöka återskapa någonting jag en gång hade. Men jag måste kanske inse att allt inte går att göras om likadant, för människor är olika.

Bara grejen att jag skrattade högt när ingen annan skrattade, för att jag känner er bättre än vad dom gör. För att jag kan se det hos er som inte alla andra kan, när ni till och med säger att ni hörde mitt skratt och tänkte på att det bara var jag som kände som er. Trots att ni var så fruktansvärt osams så vart det bra tillslut och föreställningen vart ju fin. Det spelar ingen roll om ni bara står och skakar rumpa i en kvart ni är ändå bäst av alla.

Efter att ha tillbringar största delen av dagen liggandes i min säng med ett konstigt sus i öronen och ett vakum i huvudet så börjar jag känna mig lite ensam. Ensam på det sättet då sällskap inte hjälper en. Snarare på det sättet då genomlyckan måste uppenbara sig för att man inte ska känna sig överbliven. Jag vet att man måste kriga för att bli av med ensamheten, ändå så tar tankarna övertaget istället för handligarna. Charmen som morgonkyssar har, utan bortade tänder och med en stigande värme i rummet. Öppna dörrar och morgonsolen kyla in i rummet. Jag kan inte släppa faktumet att jag inte var ensam. 

Imorgon är det september.

Det är söndag igen, den första söndagen efter en hel skolvecka, jag är nöjd. Avklarad och nöjd.

Idag så fyller två av mitt livs viktigaste människor år. Lillebror och Elinor.

Idag var en sådan dag då alla andra runt omkring mig inte riktigt gjorde som jag ville, eller i alla fall inte innan lunch och under håltimmen, så jag räknade matte och sansade mig med bra musik och ensamhet. I detta skede av livet just nu så vill jag vara mycket ensam, det känns fint att tänka och fnittra ikapp med mig själv. För det är en konstig känsla den jag känner nu. Jag vet allt men ingenting och jag är rent lycklig vissa stunder. 

När man ska upp vid sex imorgon och vet att det väntar en en helvetisk dag och ändå så kan man inte sova för att man har tillbringat hela dagen liggandes i sängen halvsovande. Men det är kanske så det ska vara när man har firat sin 18ode födelsedag tillsammans med en hejdundrandes massa fina vänner, gamla och nya. Jag hade i alla fall en toppen bäst dag igår, en fin natt morgon och kväll. Det var bara sjukt bra allting. Kvällen innehöll allt, live framträdande, tårfyllda kramar, stora stora tårtor, presenter, alkohol, skumbad som fotades med min kamera och sängar som var allt annat än fint bäddade på morgonen efter. Det var helt enkelt den bästa födelsedagsfesten man kan tänka sig.

puss

Och du växte i takt med håret.
Och jag växte i takt med att håret försvann.
Vackra fagra du.

Det är sjukt att det kan vara så brutalt hjärtvärmande att börja skolan igen. Att jag åker hem med världens bredaste leende på mina läppar för att just jag är så smart så att jag har valt att leva det livet jag gör. Att det finns någonting som gör en så genuint lycklig, jag kan bara stråla. 

Det gör nästan ont i mig, så mycket saknar jag vissa vackra, bedårande ansikten som tillhör mina klasskamrater. Japp, imorgon är dagen så jag ska börja skolan igen. Det känns som en tyngd från axlarna när man såg schemat och all träning och allt som jag kommer behöva göra, för jag blir tokig av att inte ha någonting alls att göra. Jag menar hur kul är det att tillbringa sin sista sommarlovsdag framför dåliga serier på MTV, men dock ett avsnitt Twin Peaks. Vilket faktiskt förgyllde dagen, jag glömmer alltid bort hur stört bra det är. Jag fick dessutom shoppat en klänning tills på lördag och jag är så redo så redo att åka till skolan imorgon.

åh hjärtat.

Okej, då var det mina sista dagar på mitt sista sommarlov. Hur har jag tänkt att ta till vara på dom då, är en himlans bra fråga. Jag måste nog erkänna att jag inte har storslagna planer. Men förhandsvisningen på Bronson och läsa en massa bok kanske låten helt okej ändå. Dessutom måste jag hitta kläder till mitt partaj, för man kan ju inte skriva finklätt om man själv inte ens är i närheten av finklädd. Fast tolkningen är ju fri så man kanske känner sig finare i lite fulare plagg, skit samma. Jag måste också börja gå upp tidigare på morgonarna, halv tolv duger inte när man ska upp vid sex på torsdag, men imorgon så, då jäklar ska jag gå upp tidigt, dricka gerimax och hitta kläder till festen, japp. 

Äntligen är Lisa Hu Yu tillbaka till Stockholm, jag kan bara säga äntligen. För jag måste erkänna att man måste vara utan någon för att man verkligen ska förstå att man saknat den. Jag kom på att jag saknade Lisa igår när jag klev av i Fridhemsplan, och allt jag ville göra var att gå raka vägen förbi Mariapol och StGöran och åka upp i hissen till Lisa. 

Inatt har Linn och jag genomfört våran första natt i lägenheten. Grattis till oss, det kommer att bli en massa inflyttningsmiddagar framöver när allt blir fixat och så.