moaj

Okej, jag erkänner, alla familjer har brister. Vissa har stora och vissa har små, jag kommer nu erkänna för mig själv och livet att min familjs brist är julmusik. Det är nu mitten på augusti och far och bror kunde inte hålla sig längre. Jag har alltid älskat julmusik när det började spelas i mitten på oktober, accepterat att det sakta men säkert har kommit krypande trots att det bara är höst. Men nu är det fortfarande sommar, eller i alla fall så vill jag att det ska vara det. Linn och jag har solat på altanen och det ÄR sommar. Ändå så ska de spela denna musik numera på sina mobiler, far har ju faktiskt fått en ny och fin och cool, den har högtalare OCH man kan ha musik på den. Det känns bra att erkänna. 

Att vara hemma efter en helg på landet är både skönt och inte alls skönt. Den här helgen har jag hunnit umgås med barndomsvänner, ätit sjukt mycket bullar, vunnit på Risk, sovit i en solstol med kuddar och filtar, sett på OC och vara ute i den friska lufter, solat och ja, allt man gör på landet.

Dessutom har jag hunnit fylla 18, fått fantastiska presenter, teprovning, resa till Norge, vild boll att åka i, ja en massa grejer som kommer att vara grymt om ett tag, när man gör det. Kanske den bästa födelsedagen hittils.

Jag har till och med hunnit sätta upp ett event om min kommande födelsedagsfest, vilket kommer bli bäst.

puss

Idag har jag, min sista dag som omyndig lyckats med att dricka olaglig öl, min allra sista olagliga öl. 

Konsten att tillbringa dagen i raggsockor, halsduk, kofta med te och filtar i början på augusti. Det är helt sanslöst att vara förkyld mitt i sommaren. Speciellt inte när man snart fyller år, men det är faktiskt ganska skönt att ha en anledning att inte göra någonting. Att bara ligga och titta på OC och sova och läsa tidningar och bok, det känns fantastiskt. Precis vad jag egentligen behöver.

Men snart är ordningen återställd, när Linn kommer hem, Anton, Martin, Nicklas, Alexis, Fredrik, jag kan hålla på att rabbla hur långe som helst. Det känns som att resten av sommaren kommer att bli toppen, åh så bra.

När allt man bara vill göra är springa, springa, springa. När man stoppas av att man inte ens orkar gå för fort för man kan inte andas, för att man sen måste sova i en timme för att orka gå upp igen. Jag hatar att vara sjuk på sommaren, inte för att det är mycket till sommar just nu, men jag vill i alla fall ha valmöjligheten. Det enda jag orkar med just nu är mig själv och min familj. Det är faktiskt skönt att tillbringa en heldag läsandes och sen kanske, kanske åka och handla mat, för att sen sova lite till. Jag har inte gjort det på ett tag och det känns som att det är det min kropp behöver just nu.

Men jag behöver också mina två älskade bästa som är ute på vift och inte kommer tillbaka än på ett tag, det är någonting som jag skulle orka med att göra nu. Träffa människorna som jag inte sett på länge, och bara vara, höra hur de mår. På riktigt liksom. Men jag känner på mig att ordningen snart är återställd när klasskamrater och andra bästa bästa börjar rulla in till sthlm, för att kunna tillbringa tid med en tjej som legat hemma i flera dagar.

Välbehövt och trevligt att vara ordentligt hemma igen.

Jag kan nog erkänna att ren och fräsch är mitt andra namn, då kan jag också passa på att erkänna att jag inte precis varit mig själv de senaste tio dagarna, för även fast man duschar och tvättar sig så blir man aldrig lika ren som när man duschar hemma, eller möjligtvis i cirkushallen men den chansen har jag ju inte haft än. 

Vad mer kan man säga än att jag är tillbaka i sverige åtta dagar senare och två storstäder avverkade. 

Ja vad ska jag säga, borta i 14 dagar och utan att jag sagt ett ord.

Men jag har tänkt desto mer, för det har inte direkt funnits lite tid till det. Inte för att Fredrik inte är bra på att prata, men det finns ju som tur är tysta stunder även med honom. Med metallbit i ögat och sår på hornhinnan, galen grekisk doktor och några utochin vända ögonlock senare, jag fick vara hel på en ö mitt i vattnet. Saltvatten, synd sa ja, fick terapi och pepptalk av Lollo ända till de åkte hem, på slutet vågade jag till och med snorkla. Trots illamående och en man som kräktes högljutt så var trippen extremt bra.

Att sen att enda sms kan få mig att sluta gråta uppe på ett berg med den sjukaste utsikten jag varit med om, att få vara ledsen och ändå den lyckligaste människan på jorden är otroligt när man kan vara det på Kreta. Eftersom en sjukt bra vän sa just det som jag tänkte så gick jag ner från berget med höjt huvud, vad mer kan man liksom begära.

Nu åker jag snart iväg igen, med på ett annat sätt, brännan är kirrad och nu ska jag bara packa och tvätta så är jag snart på mina resben igen, känns fint.

Sov gott, det ska jag göra.

Nu åker jag iväg i två veckor, för att sola, bada, läsa, leka med fina vänner och bara vara. 

Tänk om man bara kunde tvätta bort sjukdomar med tvål och vatten, då skulle man slippa minsta lilla förkylning. 

Jag vet inte riktigt hur jag ska kunna sammanfatta peace and love 2009, dels för att jag är så trött så att jag skulle kunna sova i flera dygn, dels för att vi hade så mycket kul att jag inte ens kommer att kunna skriva ner hälften, och dels för att det kanske ska stanna i Borlänge. 

Trots att det har haglat, regnat hela dagen och jag dessutom är varm nu för första gången på hela dagen så pirrar det i min mage när jag tänker på nästa vecka. Det är ett litet lyckorus i mitt hjärta varje gång jag kommer på att solen kommer skina, mina vackra vänner kommer att befinna sig under bar himmel och göra min vecka underbar. Jag vet inte riktigt vart jag ska ta vägen faktiskt. Därför sitter jag i regnskogen med min älskade bloggdrottning till mosters trådlösa internet och peppar in mig på all musik jag kan tänka mig. Snart är det bara två dagar kvar.

När det har regnat konstant i nästan en vecka så blir man helt galet glad av att solen vill visa sig. Därför så tillbringade jag dagen först solandes på min balkong, sen på med så lite kläder som möjligt och åkte till Slussen för att möta Mishan. Vi gick runt i solskenet, köpte present till Elise som fyller år idag, Grattis fina vän!

Sen gick vi till Gamla stan, köpte goda grejer att dricka och satt i solen, det var en mycket mysig dag.

Nu ska jag vila så att jag kan vara pigg till ikväll när vi ska poolparta. Högstadie och sommarkänslorna flödar och det kommer att bli ett grymt kalas, med massor av fantastiskt bra och fina och roliga människor, jag kommer förhoppningsvis ha en av de bästa kvällarna på länge. Tack till världsbästa vännen och kusinen som är så bra på att ställa till med kalas.

puss.

Skolavslutning och den första eftermiddagen på mitt allra sista sommarlov, om ett år är jag arbetslös, eller kanske fortfarande studerande, men då förhoppningsvis inte lika teoretiskt som nu.

Så skolavslutningen idag vart ingen speciellt, Mia hade bakat burek som vi friskt åt, svalde ner det med festis och toppade med vit choklad med blåbär i. Vi satt runt ett bord och diskuterade alla gamla bajshistorier som vi upplevt tillsammans och ensamma, det blev en ganska bisarr men kul diskution som avslutades när ettorna ville att vi skulle vara med och sjunga sommar sånger. På grund av visande av bröst från flera häst håll så gick vi upprörda därifrån.

Natalia var tvungen att skynda sig och jag skyndade med henne. Vi åkte till hallen och gav Matleena blommor, samt tittade en sista gång för sommaren på de sökande till Danshögskolan. Det känns som att jag har en vag känsla att sista året på gymnasiet kommer att bli enastående. Trots att jag kommer att sakna många som lämnar oss för att starta upp nya liv, eller kanske bara återkomma till sitt gamla.

Jag åkte hem och åt sushi med Martin för att sen somna på soffan i tre timmar. Väcktes av att Johannes smsade och berättade att han klarade uppkörningen. Grattis! När jag sa hej då till klassen idag så var det med ett leende och jag har fått fler oväntade ord idag än på länge.

Den här eftermiddagen är helt sjukt fin och det är inte ett moln på himlen, jag ska nog ut och springa.

I och med att vi nu har en hel del fungerande datorer och vårat hus är extremt stabilt på den situationen eftersom vi haft en kompetent datorhanterare, eller vad man ska säga. Så är nu statusen på vår dator: Tillfredställande. Välkomna att tolka det fritt.

I och med att vädret är ganska otillfredställande har jag tillbringat dagen liggande på soffan med en bok, tills jag tog tag i situationen och tog en joggingtur. Det gick dock inte fullt så bra som det gick sist, men jag sprang ändå samma sträcka på samma tid, med några mer nedsakningar och liknande. Jag är ändå nöjd med dagens kvalité och ska nog snart hoppas på att återse en gammal kär vän.

hejdå.

Du vet känslan när man kommer hem och tror att man är så himla mycket sämre än alla andra, eller inte sämre. Men alla andra runt omkring en är så himla perfekta, men här står jag. Idag kom den känslan och jag visste nästan inte hur jag skulle tackla den. Det jag visste var att jag måste springa, annars så kommer jag att rasa samman. Rullbandet bråkade och vägrade fälla ut sig, ju mer min ilska steg desto mer säker var jag på att jag måste springa, nu! Så jag tog ipod, skor och sjukt coola jogging kläder på mig och gick ut. Utan några förväntningar alls, det var nog det bästa jag gjort på länge. När jag stormade in genom dörren röd som en tomat och nästan fnittrig så var jag mer stolt än jag var när jag sprang 9 km utan problem. Detta var en ny känsla som jag ska göra om. För det finns väl ingenting bättre än peppande musik i öronen, behagligt väder och en solnedgång framför en. Så ska varje kväll vara.

Sen så har jag ju fortfarande den där lilla fnitter klumpen  i min mage, att jag längtar efter att åka till cirkushallen, bara för att jag blir stum av beundran över att människor kan vara så fantastiska. Jag slutar aldrig att häpna över dessa otroliga människor och det finns ju inte bara en, utan hur många som helst. Det spelar ingen roll vad de gör, för varenda rörelse gör mig stum. Skönhet och kunskap borde inte få gå hand i hand, men jag hatar att varje gång erkänna att det i dessa fall gör det. Cirkus är det vackraste jag vet.

När jag för ett år sedan, låg i samma obekväma position, men lyssnade till precis lika fina ord så kände jag en känsla. Det är en känsla som jag förmodligen endast kommer att känna två gånger i mitt liv, och tyvärr har jag redan förbrukat de gångerna. När jag låg där sist så kändes allting så långt borta, det var som i en annan värld att söka vidare, att lämna allting som man byggt upp. För jag måste medge att det tar tid att bygga upp saker, även fast man råkar befinna sig på den prats där i alla fall jag har bäst förutsättningar att göra någonting stort och bra. Efter två år så har jag kommit fram till att man behövde hoppa över de problem och kanske ibland till och med stanna för att ta itu med dom, för att man ska växa. Jag kom dessutom på att det var en helt annan flicka som låg där och njöt åt alla vackra ord, det var en flicka med grymt mycket större självförtoende och en helt annan framtidstro. Någon som gick igenom allt svårt men kom ut hel igen på andra sidan. Jag kan inte annat än le lite för mig själv när jag inser allt detta. Att jag endast har ett år kvar och att jag måste ta vara på den tiden, njuta av varje minut och sekund. Njuta på mitt sätt, det vill säga, gnabbas, fightas, sura. Men i slutändan inse att det är så jag fungerar och det är så jag ska leva mitt liv. Med människor jag bryr mig om och med framtidstro. Just nu så är jag helt övertygad om att jag och alla som jag håller varmt i hjärtat kommer att lyckas och känna sig lika fina och glada som jag har kännt idag. Jag kommer alltid att hålla cirkus i hjärtat.

När klockan är tre och det fortfarande är 33 grader så är det sommar.

Linn har boka tågbiljetter till Peace and love och jag känner mig på ett ovanligt humör. Neutral men nöjd, det borde inte riktigt vara såhär varmt, jag avlider en smula.

Den här dagen blev inte som planerad när Emma, kvinnan av dagen blev sjuk. Så istället sov jag ett par extra timmar men gick ändå upp vid nio. Jag har inte hunnit med mycket mer än att läsa, det är sommar och jag lägger all min energi på att orka vara i solen och läsa, det är det som sommaren hör till.

Snart är det en och en halv vecka kvar, mycket kul ska hända. Jag längtar.

Att den här dagen blev fantastisk hade ju faktiskt till 90 % med vädret att göra, men dessutom så hade vi dens tora äran att få vara ute precis hela dagen. Stadsvandring i Sthlms innerstad och guidade turer utan oss själva.

Dagen började med gröt som inte alls föll mig i smaken. Jag åkte in mer än en timme tidigare för att möta upp Natalia och Anton. Man borde börja varje dag med ett frukostmöte med te och allt, inte allt för tidigt. Lite halvsent och man fick sovmorgon trots att jag åkte in tidigare.

Med den underbara morgonen och vädret som bara blev bättre och bättre. I shorts och solglasögon tillbringade vi dagen gåede och allt var bara perfekt och fint. Lunch på Mosebacketorg, medtagna mackor av våra lärare. 
 
Det är när man sitter uppe i Katarinahissen med finaste vännerna och tittar ut över staden och kiknar av skratt som man får ett litet skutt i hjärtat. Värme ute och inne, allt var bara så bra. Att jag dessutom har hunnit köpa två böcker, träffat Linn och Catte i Tanto och lyssnat på småpojkar som drar långdparalleller till kebabbröd gjorde ju inte saken värre.

En underbar dag.