moaj

Det har redan blivit april och vårat internet går långsammare än någonsin. Jag har just precis nu på en sådan där dag då man är sjuk och endast kan ligga i sängen hittat ett ställe med lightspeed på internet och är rätt nöjd över att jag har lyckats beställa hem två böcker som jag kommer få med mig tillbaka till Barcelona när jag åker hem om inte mindre än tio dagar. Hur kan livet bara springa ivåg sådär. Nu är i alla fall en syster här och är på grilljakt med Petter. Så att vi förhoppningsvis kan grilla hamburgare i eftermiddag på vårat berg. Trots att det är lite mulet ute, kläder får vara på för att inte bli sjukare och för att det ska bli trevligt, för om det är någonting som jag har lärt mig här är att man alltid ska ha på sig lagomt med kläder. Oavsett om det är att ha lite kläder eller mycket. Vi åt fin frukost i morse tillsammans, jag älskar verkligen frukost. Nu ska jag ägna resten av dagen åt att läsa bok och tänka på hur det kommer att kännas när jag landar på svensk mark igen och får krama min familj på arlanda. Det kommer förmodligen vara hur underbart som helst, jag kommer att vara överlycklig att vara tillbaka efter fyra månader.

puss.

Jag kan liksom inte beskriva hur tiden bara verkligen springer iväg och imorgon är det april april. Hur kan det redan vara april. Efter att min armbåge hoppade ur led och tillbaka så har denna veckan varit en mysvecka för mig. Jag har kört mysstyrka umgåts med mina klasskamrater och bara varit den som alla tyckte synd om. Det har alltså varit en väldigt skön vecka. Imorgon så ska jag dessutom till doktorn med armen så min helg har redan börjat. Den började med en tidig middag på standen följt av fruktsallad och avokadomackor hemma i lägenheten. Det är så brutalt varmt nu så jag förstår inte riktigt hur jag ska klara att träna i detta. Men det får väl gå då. För det är ju faktiskt ganska kul!

puss.

P.S jag läser den finaste och bästa boken jag läst på länge, Fågeln som vrider upp världen. Bäst!

Vi gick ner till affären idag och köpte glass som vi åt i solen på en bänk och tittade på Barcelonas utsikt. Vi tittade på hela staden och var lite bittra för att den billiga affären hade stängt så vi inte fick någon läsk till maten som vi skulle äta uppe på berget. Men vi hade kaffe och åkte hissarna upp och mysde i solen ett bra tag, jag läg sen kvar ensam för Petter gick hem efter en stund, läste bok och hade inga strumpbyxor på mig. Kavlade upp klänningen så långt som det gick och solade dessutom magen. När jag gick hem så läste jag klart Montecore en unik tiger i solen i vårat fönster med solglasögon och bara klänning. Nu har jag ett rött bröst och soltungt huvud. Det är mars och jag är faktiskt väldigt glad idag. Imorgon ska vi nog gå till stranden för att ha en lika fin dag som idag.

puss för det.

Nu har det alltså hänt. Det är redan mitten på mars och Petter har sagt upp sig. Detaljer vet jag ingenting om, bara spridda förvirrade sms som landade i min inkorg när jag precis höll på att förklara för Johannes hur det kändes att vara jag just i den stunden. För jag hade på mig ett par uppkavlade tights, ett linne och en t-shits som var kort men stor och jag satt och kisade mot solen och bara kände hur fräknarna ploppade fram som kantareller i skogen när det har regnat mycket. Det luktade dessutom precis som det gör när man är på solsemester med familjen och man ska gå upp tidigt för att lägga sin handduk på solstolen vid havet för att få en så bra plats som möjligt. Men istället för att gå tillbaka till sin hotellsäng som somnar man om på solstolen med solglasögon och en ipod i öronen. Det luktade precis som dessa ögonblick i livet. Inte nog med att jag fort kom på att detta vara var en vanlig dag, jag kom på att klockan var nio och det var i mitten av mars. Vilket innebär att vi har tre månader på pricken kvar tills jag slutar i den där skolan. Då jag ska klara av att göra 5 chins, prata spanska som ett rinnande vatten och dessutom ha tillbringar många timmar i solskenet som finns i den här staden. Jag är trött och sliten men glad och lycklig, nu har jag ju dessutom ett internet också.

puss för att det är mars.

Bullrandet från gatarn utanför och lugnet i lägenheten innanför. Med kläder upphängda i hela lägenheten trots att vi lyxade till det och tog en torktumlare igår på tvätteriet för 4 euro. Det är lov i detta land och solen skiner, jag har på mig min jeansjacka när jag går ut och fyller detta lov med att dölja mitt halsont med vatten och te. Imorgon ska jag shoppa kläder, för det är någonting som jag har fått upp ögonen för sen jag flyttade hit, ha på mig kläder som får mig att känna mig fin. Kanske det beror på den mängden timmar jag lägger ner på att träna, eller så beror det på att man faktiskt kan ha fina vår kläder på sig här just nu utan att frysa allt för mycket. Eller så är det bara så att jag vill göra mig vardagsfin för min pojkvän som annars bara skulle se mig i mysiga träningskläder som jag tillbringar största delen av veckan iklädd. Jag vill helt plötsligt bara ha på mig fina jeans och fina t-shirtar det har ändå aldrig varit min stil förut, eller kanske i sjuan så man hade på sig WE kläder och den som hade dyrast kläder var häftigast. Imorgon ska jag i alla fall köpa ett linne med hästar på och en kofta med cyklar. Jag gillar att ha på mig kläder igen, som inte är 20 storlekar för stora.

puss

Varför ska Petter behöva gå till jobbet för? När en flickvän är sjuk och har rosiga kinder, halstablettsandedräckt och konstant förstorad kissblåsa efter allt te som tappert försöker göra så att rösten kommer tillbaka till livet. Istället så hann han bara i några ynka små timmar hålla om mig och tvinga ner mig under hans varma täcke trots att jag var blöt av regnet och se på mig sådär som att det var synd om mig, som man ska göra när man är världens bästa pojkvän. Rösten har svikit mig igen och halsen sväller till en ballong som det inte är allt för lätt att andas igenom. I alla fall inte utan hostningar som stockar sig och föder ut flämtningar av smärta.

Ja jag tycker synd om mig själv nu. Ska man orka gå och handla mera mat? Det vet man aldrig.

Det här är första gången i mitt liv som jag har någon som jag är kär i som jag får fira den mest romantiska dagen på året tillsammans med. Förra året tittade jag på Alice i underlandet och åt vaniljhjärtan med fina flickor. För många år sedan så låg jag i vår källare med massor av kompisar och tittade på skräckfilm och hånglade under täcket. Men att hångla under täcket är inte samma sak som att vara kär. Att vara kär på riktigt. För jag vet att han är den som är den, han som inte försvinner i första taget och som är så fantastiskt underbar att jag ler bara jag tänker på honom. Jag ska fira att vi är så kär genom att göra god mat. Stor middag med tre rätter, mini avokado, fisk och chokladdoppade jordgubbar. I kylan så har jag suttit på värmen tänk ljus och snart är min största kärlek hemma igen i min famn. Han ska köpa kärleksdonuts. Jag är så kär.

Att bo här:
Eftersom att det redan är februari och tiden bara springer iväg så måste jag ju erkänna att jag har det ganska bra. Jag stör mig fortfarande på Steffe som är så idiotiskt italiensk så att jag får magsår av att tänka på hur han passar som en död svan och man får göra sitt yttersta för att inte drutta på huvudet när man gör en flickis. Jag stör mig också på clownnäsor och överdrivna skratt och Arre som slickar sig för mycket runt munnen. Sen så stör jag mig på den eviga terrorn som kan döda ens självförtroende på två sekunder, sen så är det ju inte så kul att vara osynlig på handståendet heller. Men positiva saker händer, som att Steffe råkar bajsa sig själv i byxorna när han hoppade trampolin eller som att jag får några leenden och det går bättre när terrorn ser att jag kämpar på som en dåre och förra handstående lektionen skrek läraren till mig, BIEN MOA! Att jag sedan varje dag kommer hem till den människan som gör mitt leende bredare för varje gång han skrattar, han som får det att pirra i min mage när han lägger sig för att sova bredvid mig. Han som får mitt nackhår att resa sig när han pussar mig. Han är fortfarande den. Trots dessa månader så är han finare, vackrare och bättre för mig än någonsin. Även fast att vi har det bra här så drömmar jag fortfarande om svenska räkningar, ungsbakade grönsaker, wookpannor, smågodis och att hålla om min familj varje dag. Jag längtar hem ofta fast att dagarna mest går ihop i en lite sörja av rutiner.

När världens bästa pojke ligger på knä på vardagsrumsgolvet och lägger pussel efter att man har varit ute på en kvällspromenad i mjukiskläderna och tittat på film och kramats hela dagen så inser man att allting är rätt så fint. När man inleder helgen med att få lunch på stranden och dricka en öl och få pussar så älskar man livet. Jag älskar Petter också.

Morgon stunden är en finaste som finns. Trots att jag varje morgon räknar ner tills jag får sova lite längre så är det fortfarande så skönt när man väl har gått upp. Egentligen så borde man gå upp lite oftare. Fast nu så är det ju snart helg och vi får besök av moster och sen så kommer Petter och det blir så trevligt. Denna veckan har gått så fort och den har varit väldigt kul, lektionerna är i skolan är underbara och jag längtar efter dom, det är inte så ofta det händer. Lindans är kul men krävande, det är skönt att ha en svensk som lärare också, plus att jag gillar improvisation. Jag räknar dessutom ner dagarna tills jag ska vakna upp och Petter ska ha landat och är hos mig igen. Sen så är han ledig en hel vecka och jag är rätt glad nu, så jag ska ta med mitt glada jag till skolan och göra någon annan glad.

Nu åker vi tillbaka igen, efter ett fantastiskt jullov. Lillebror och Lillkusin ska med och imorgon bär det av igen. Ett äventyr för dom, tillbaka till verkligheten för mig. Efter världens finaste nyår med scooter, bastu, pussar och hundra kramar så åkte jag hem till en mamma som kraschat ner för trappan och fått ett brutet båtben och spräckt ögonbryn. Inte direkt det bästa sättet att fira in det nya året. Men min vistelse i Kall var helt fantastisk och jag går sönder lite för att det är en hel vecka tills Petter är tillbaka i BCN igen, fast snart är det ju mindre än en vecka.

till Petter

ditt leende gör alla andras till kletigt tuggummi i mitt hår

ditt skratt känns som ett maraton i mina darrande knän

dina kyssar får plaskblöta skor att kännas varma

dina kramar blir som en myrinvasion i min mage

du tar upp mitt hjärta så totalt att jag är rädd att det ska bli fullt

 

 

Jag måste ju erkänna att även årets julafton var precis sådär magisk som alla andra år. Jag blir aldrig för gammal för uppträdanden i form av julsånger i olika spontana stämmor och med gitarrkomp till och jag blir aldrig för gammal för att äta så mycket choklad så man springer runt i ett sockerrus som färgar alla lukter och smaker till guld och som gör att man känner sig så underbart lycklig som man bara är vid god mat, fint sällskap och underbara presenter. Ett litet moln av rödvin och kramar formade denna julafton och jag är nöjd över alla presenter och överraskningspopin hos grannar med cupcakes. Jag är helt enkelt överlycklig för att få vara hemma igen och jag ser fram emot att få flytta tillbaka hem igen. Idag är en sådan dag då man inte ska göra någonting alls, jag ska dock titta på Lost den sista säsongen och bara ha mina myskläder på mig och sakna en kärlek litegranna.

Att vara hemma och äta nybakat bröd med familjen. Blöt i håret för Lillebror och jag har får andra dagen i rad varit på gymmet och sedan simmar några hundra meter efteråt, hur kan det ens bli så bra att vara hemma igen. För det är julmusik på och jag är trött och mosig och det finns en brasa. Samtalsämnena är många och det känns liksom precis som vanligt. Förutom att den finaste pojken på hela jorden har åkt hem nu och det känns tomt i min säng och i mitt hjärta. Fast jag är fylld av skratt och snart ska jag få krama den finaste Einar som finns.

När jag nu sitter i min säng, dricker morgonkaffet och läser DN på internet så finner jag ett märkligt lugn och tillfredsställelse. Det är när tills jag kommer åka hem igen, min bästa och finaste vän kommer hit imorgon som ett kärleksbrev på posten. Dessutom så börjar jag få julstämning när vi dricker glögg och äter pepparkakor, plus att jag gick ett spontant luciatåg igår för Petter. Han ligger dessutom och sover bredvid mig, vilket också gör mig varm i hjärtat. Snart så får jag träffa alla dom som jag faktiskt saknar helt sjukt mycket. Idag har jag sovmorgon och handståendeprov, tur att jag tränade lite igår då. Jag borde gå till skolan nu.