moaj

Nu har vi fått igång internet och det letas efter lägenheter, de alternativen vi har är allt annat än perfekta men vem fasen är det. Antingen horkvarteren eller inget kök. Hur detta ska gå får vi se när vi går på visningar imorgon efter middag och sen på torsdag. Allt jag vill är att ha ett ställe att slå upp våran luftmadrass på, för annars så går detta nog inte så bra. Det var jobbigt och det är jobbigt, men snart blir det bra. Skolan börjar på måndag och allt. Vad mer ska jag säga än att jag saknar er alla. Fast än så länge så har vi bara semester. Nu gör Petter mat och jag ska hjälpa honom. Ring mig på skype någon dag. Hej och puss.

Vad händer nu egentligen? Jag kan inte sätta fingret på hur det känns att snart flytta och hur min mage mår över det hela. Det finns liksom inget svar än. Allt är bara ett virrvarr av vattenkokare, väskor och böcker. Vad ska man egentligen ha med sig. Det finns liksom inga svar alls. Det jag vet är vara att jag är förvirrad och inte förstår att det händer. Jag och Petter blir snart sambos (ett ord som är skitfult) och det är ett stort steg. Inte bara bo tillsammans, utan i ett annat land, i en stad som jag älskar men som jag inte känner utan och innan. Hoppas på att jag kommer att göra det när jag flyttar därifrån i juni eller juli. Jag hoppas också på mycket besök och på fina vänner som spontant dyker upp och överraskar mig. Det kommer nog bli kul att flytta, på måndag så.

Eating Animals har präglat mitt liv i en bra stund nu, den har blivit lite som av en bibel för mig. Men den gör mig inte längre glad för att vara vegetarian utan den gör mig bara ledsen för att alla inte är den. Jag är ju bara jag, men alla andra som jag älskar så fruktansvärt högt då? Ska de fortsätta att stoppa i sig dessa antibiotika fulla biffar som inte bara skadar deras kroppar utan även världen runt omkring dom. Jag tycker ju så mycket om dom.

Nu ska vi snart ha kalas! Tjiho, det ska bli kul, roligt, trevligt. Plus att Peppe tar med sig vattenbollarna och vi ska åka på sjön, det blir fett. Jag gillar läget alltså. puss

Igår var Petters födelsedag. Grattis 20 år till världens finaste människa. Det åts tårta och myste till Mad Men och gjorde en massa fina saker. Peppe och Anders kom och åt tårta och spelade GO med oss. Var nog allt som allt en ganska fin födelsedag. Idag har varit helt otroligt mysig. Vi gjorde picknick och gick ner till Kallsjön och satt och fikade, åt mat, badade, pussades och var bara vi två, sådär som gör att det inte kan vli bättre. Jag trivs här, mer än bra vill jag lova. Vackert är bara förnamnet på detta ställe. På fredag är det kalas som väntas, vi ska göra minipizzor och köpa öl. Underbart.

När jag har brunare ben och ett varmare hjärta sa jag. Varmare hjärta stämmer i alla fall. Men eftersom mitt varma hjärta och jag ska flytta till solskenet så kommer det också att åtgärdas. Det sjuka är att man alltid tror att när man har någon som så fatalt slår undan benen på en bara genom att le och som faktiskt tycker ungefär lika mycket om en som jag tycker om han så kommer det nya saker att tynga hjärtat med. Det hjärtat som redan är så överfullt av känslor ska helt plötsligt gå lite sönder. Det som händer är att man någon gång måste flytta och det råkar vara om tre veckor. Tryggheten som inte bara mat på bordet ger, utan också den alltid stöttande handen ger och de glada ögonen för att se enär så centralt i mitt 19 åriga liv så jag kan verkligen inte komma ifrån att det känns så fruktansvärt tungt att flytta. Trots att det inte kan vara till ett bättre land eller med en bättre människa, för det finns ingen annan människa som jag skulle vilja bo med än den som jag kommer kunna bo med. Men ändå så finns det ingenting annat än extremt jobbiga känslor just nu. Kanske beror det på att jag inte kan andas av sjukdom eller att jag inte fått dela säng med den finaste jag vet på en vecka. Jag vet inte. Men vad jag vet är att det gör så ont. Så himla ont. Just nu är jag mest rädd, jag hatar att vara rädd. Jag hoppas att det kommer att gå över. Jag får glädja mig med att jag har de bästa förutsättningarna någonsin.

Jag är sjuk, väldigt sjuk. Men eftersom jag är i korvbranschen så är det ju match som gäller ikväll igen. Men jag är materialistiskt överlycklig i och med att jag har köpt en ny väska idag. Igår var det Petit Mal som gällde. Det var lite som att bli berusad, det pirrade i min armar och jag kunde inte sluta le. Imorgon åker jag till Petter och det gör att det pirrar i hela min kropp nu, det känns så fantastiskt fint.