moaj

Jag är imponerad, jag är inte bara imponerad, jag är mållös, jag är allt man kan vara. Hur kan SL lyckas? Jag vet inte riktigt hur jag ska tackla detta. Men jag är nöjd över dessa aktiva val jag har valt att göra dessa närmsta 48 timmarna av kaos i trafiken. Inte nog med att jag valde att ta kollektivtrafikskonflikten igår kväll istället för i morse. Jag fick dessutom en fin Wes att ha sällskap med och vi hann ta en mycket utmärkt buss hela vägen till Albyberget. Jag hade dessutom en varm säng att krypa ner i, nystickade mormor sockor att ta på fötterna och varmvatten i vattenkokaren och för att inte glömma en vän nyligen hemkommen från en släkt helg i Dalarna. Det kan faktiskt inte bli bättre, jag sov som en prinsessa, varm och nöjd, drömde massvis med sjuka grejer och hade en hejdundrandes sovmorgon. Bussen kom inte till skolan så vi fick ta en promenad i solskenet och sen ha lektioner.

Nu vet jag precis hur jag ska se ut i sommar, med brunare ben, jeansshorts, randiga tröjor och fina jackor. Jag längtar tills snön är borta från marken och det börjar bli ljust, på riktigt. Då det inte längre är en pina att gå vägen mellan cirkushallen och tunnelbanan utan en njutning och man kan vara barbent. Jag är förfärligt trött på studier och snö, det ska bli underbart att snart ha lov. Nytt lov, nytt liv, nya upplevelser. Längtar jag? Japp!

Lillebror säger att han känner sig som Rachel i Vänner, när hon intalar sig själv att det inte kommer hända så hon är aldrig ledsen. Lite så känner jag också, det som händer händer, om det ens händer. Men trots detta har jag bokat en resa i tio dagar till Barcelona, min kanske framtida levnadsstad. Jag vet inte riktigt vad jag ska säga mer än att jag längtar efter lite vår och värme, det kan jag nog få där. Jag längtar bort, efter nötta händer och solvarma kinder.

Långa heta bad är underskattat. Speciellt med tända ljus i en ensam lägenhet på söder med gnälliga kvinnor i söndersprängda högtalare. När det nästan är mörkt ute och man har semlor i kylen. Jag är så trött nu så jag vill sova, men snart kommer min vän Anton, semlorsällskap, mattesällskap och sovsällskap. Jag kanske ska sova själv en stund.

Idag fnittrade jag nästan hela dagen, hade en bred axel att luta mitt trötta huvud mot och klämde fingret mellan två bänkar. Aj.

puss.

Alla människor är olika. Vissa människor har man känt precis hela livet och ändå så ser man nya sidor av dem i olika situationer. Kanske är det det som är charmen med människor, det är därför jag älskar människor. Det finns också charm i att skyffla undan isflak för att komma i 2 grader kallt vatten se ut som en michellingubbe och slungas runt bland strömmarna. Trots att läpparna blir isande kalla så var jag ändå varm om händerna trots att dom var blöta. Jag tror nog att jag bar mig själv i vikt på ryggen och ändå kunde jag le och inse att jag kanske är en friluftslivs tjej. Lillebror är min bästa parkamrat och vi kommer nog göra grymma dyk tillsammans. Nu har jag dock huvudverk och vill helst sova. Noah and the whale kanske kan hjälpa.

Det där med avvägning i torrdräkt är ingenting för mig. Snurra runt som en och annan val och vara otymplig, det var grejen. Men det ska ändå bli ett äventyr att dyka upp på lördag. Jag klarade provet med bara en poäng mindre än Lillebror, han var master. Min bästa vän just nu är warm och cozy, jag ska nog sova nu. Fast att jag har sovmorgon imorgon, livet är allt bra vackert ibland.

Med ångande vatten som får mina muskler att slätas ut och ansiktet att blänka av små små droppar av svett. Rött vin i fina glas som lätt slinker ner och effekten är avslappnande. Ingenting finns i mina tankar, förutom att jag hamnat i de bästa av världar.

Idag har jag varit på bio med en tjejkompis, sådär tjejigt, jag älskar det. Sallads middag på restaurang och som krypa upp i att biosäte och njuta ett tag. Jag har också fått en överraskning av Kerstin, sådana saker värmer hjärtat på en. Tyvärr var den på franska men jag hade ju turen att kunna krypa upp i en soffa med min franske vän som läste den för mig. Jag har också haft akro och alla har sagt att jag var söt i hästsvans. Jag har ett ganska bra liv, med vänner som är så bra som dom kan bli. Det är ganska lätt att vara jag just nu. Eller just precis nu så är jag så trött så jag ska krypa ner i sängen och sova, nu, fast att klockan är nio.

Efter att ha levt med konstanta ljud och människor jag känner runt omkring mig i snart en vecka så är det fantastiskt skönt att bara sitta vid köksbordet och vara för sig själv. Att lyssna på tystnaden, eller så tyst som det blir på söder. Jag känner att det inte alls kliar i mina fingrar för att jag vill börja laga mat utan snarare tvärt om. Mina fötter värker efter akron, men snart kommer alla mina favoritpojkar över på middag. Det är tur att jag väljer vänner som fungerar bra ihop och en underbar bror. Det känns skönt med i alla fall en halvtimme av ensamhet.