moaj

Det känns ibland som att jag har allt, bortskämda lilla skitunge.

Men det jag inte har är imunförsvar, fandå. Det var ju synd när man får betyg i att träna så hårt som möjligt. Akrolektionen idag var ett helvette, jag smågrät hela tiden, för jag orkade precis ingenting. Inte ens det lättaste kändes lätt och tumblinggolvet kunde inte ens göra mig lite bättre. Synd. Sergio försökte få mig att le så ofta han kunde, men inte ens hans don't give me that look-look kunde få mig glad.

Linda är alltid så förstående nu för tiden. Så jag tog det lugnt på dansen, innan dansen så hade jag sovit i en halv timme och bara vaknat en gång när städaren Pierre kom och skulle dammsuga under soffan jag sov på. Så vaknade jag bara till och somnade sen om direkt.

Jag sprang in i Annie och Hilena i Slussen idag. Sånt är läskigt, när man tror man ska veta vart ens bästa vänner är hela tiden, men man kommer på att man verkligen inte alls gör det.

Jag har blåmärken på armarna och ganska glad över att trapetsen börjar gå bra, och linan igår var till och med mitt glädje för mig. Som en ny människa, men idag betydligt sjukare. Men det är jag ju verkligen inte ensam och att vara och vi jar världens längsta jullov som nästan är en månad. När vi är tillbaka så är det bara mindre än en månad kvar och så ska jag och tolv av mina vänner till Paris för Cirque de Demain. Det kommer bli underbartbäst.

puss.

Snälla, tvivla aldrig, aldrig på att du är bäst i hela världen älskade kära mamma.

aldrig.

Mitt i all hetts och allt pluggande så kunner hälsokuren. Jag får inte bli sjuk, jag har verkligen inte råd att bli sjuk.

Den här veckan har varit tung och den känns i mina ben. Händerna är helt sönderskavda och underfötterna är jag nästan svullen av linan. Det kändes att jag gick mycket igår men det brukar inte kännas såhär mycket. Efter trapetsen så har jag ont, ont, ont i ett knä och har blåmärken och sår överallt. Blir jag sjuk nu så kommer min kropp inte klara av att härdas innan det är dags för jullov.

Det är det jag nu får blicka frammåt till om sjukdommen skulle slå till. Ätit apelsiner har jag gjort i massor och nu dricker jag avkok på ingefära som Annie säger var gott och bra för förkylning. Jag litar blint på det och hoppas på det bästa.

Imorgonkväll blir det film för hela slanten och jag ska inte ens tänka på trapets eller lina på hela helgen, bara vila min slitna kropp och ta det lugnt!

puss.

Idag har min far nått åldern 48, han är nu officiellt gammal.

Inte blir det ju bättre av att han har fått ett par gångstavar som han går runt, runt, runt med i huset. Brasan som favorit mål och så går han i rask takt för att träna sig på att gå med dom. Gammal eller inte, han är i alla fall mycket värd som människa och far, jag älskar honom.

Idag har inte varit en bra dag, jag har bara en känsla av att jag inte gillade den. Historiaprov och andra usla saker, jag har inte gjort annat än sprungit till tunnelbanor och bussar och skuttat fram och tillbaka. Druckit välling med Martin och Anton och stannat i hallen och tränat med Hannah.

Jag skulle vilja påstå att det var en värd dag, men mitt knä sa nej och jag fick två stora blåsor i handen. Jag måste göra min uppsats i Kultur och idéhistoria och jag måste göra en massa andra saker istället. Jag vill inte göra någonting och allting är bara kallt. Snön kom när vi var som tröttast och bara ville hem, det piggade upp, trots att jag fick springa i det.

Jag har hållit på att halka i gigantbacken på väg till hallen, så jag nästan druttade på ändan. Jag borde verkligen, verkligen göra mina skolarbeten. Jag borde verkligen göra någonting åt min rådande situation, och inte kommer jag kunna göra det i helgen heller. Attans bananer, jag borde ta tag i det snabbt, men den här veckan har inte varit strålande. Men jag får väl lita på allt gammalt.

puss

Nu har mor min fyllt år, jag köpte en passande present och hoppas hon blev glad lite i alla fall.

Igår var det lördag och Lisa hade sovit hos mig. Jag älskar när hon sover över, man känner sig som liten och äter mycket till frukost och tar det lugnt hur länge som helst. Men vi hade i alla fall sällskap till stan och jag gick med mig själv runt och fixade grejer tills jag mötte upp Martin för en fika. Vi hyrde en film också som vi planerade att titta på med våra vänner på kvällen, men riktigt så vart det inte. Men jag får titta på den själv någon dag.

Vi var hos Fia på kvällen, det var mysigt. Mycket trevligt att umgås lite sådär bara spontant med klasskamrater utan att vi ska vara så himla många hela tiden. Vi åkte i alla fall hem ganska tidigt och sen så somnade jag som en stock och sov till ganska sent. Åt min frukost och sen hann jag bara strukturera upp mitt liv och mina studier innan Elinor dök upp. Vi pluggade som dårar och har varit ytterst duktiga hela dagen. Kvalitétstid trots att vi inte sa så mycket på hela dagen. Det är det som är bra med henne, man behöver inte säga så mycket.

Imorgon är en mysig dag med mycket kvalitétstid och trevligt sällskap under den tre och en halvtimme långa håltimmen i Hallen, jag älskar i och för sig att ha håltimme och sova i flera timmar med fördragna gardiner, någon att sova med och musik på. Det kallar jag ganska skönt att gå i skolan.

Nu ska jag sova, jag har inte sovit middag idag så jag är ganska trött.

Okej, jag är hemma.

Fast jag har varit vaken sen halv fyra i morse så jag borde verkligen, verkligen sova. Men allt har varit bra, ska skriva ner det sen. Någon dag, nu så ska jag sova. puss.

okej, nu är det inte långt.
Om 45 minuter så åker vi iväg mot arlanda och solen!

Jag trodde inte jag skulle påverkas så mycket av allas kramar som jag gjorde. Jag kände mer än jag hade hoppats på, men jag ser fram emot det något galet, trots att jag kommer sakna alla extremt mycket.

Kvinnorna som jag saknar varenda dag, hela tiden och klassen och kramade mig så hårt.

Tove kom springande ut genom dörren och ropade: Du skulle ju inte åka till Oman utan att säga hejdå.

Jag blev väldigt glad och kramade henne länge, länge.

När man precis kommit tillbaka från lovet så ska man iväg igen, lämna alla som man saknat i en vecka för yttligare än vecka till. Det kommer att kännas, men också behövar. Åh fina människor, jag kommer snart tillbaka.

Men just nu hägrar solen något otroligt!
puss

Okej, då var inte inte långt kvar. Om 24 timmar så sitter jag och familjen och favorit familjen på planet mot solen och värmen och hettan och vattnet och fiskar och allt fint som jag kan tänka mig att säga om Oman. Jag har packat, och vaxats fin och fixat allt som man ska fixa när man ska bort. Nu gäller bara en skoldag och sen är det en veckas avslappning med världens bästa Linn som väntar. Jag kan inte tänka mig en bättre resa. 

De dagar som gått har varit mycket fina. Måndagen började med att Annie kom hem till mig för att äta frukost och göra sig en espresso. Det vart till och med två innan hon var klar och jag kan verkligen inte tänka mig en bättre start på dagen. För när jag kom till skolan så var det verkligen inte mycket att göra eftersom vi skulle läsa våra manus på Shakespeare pjäser fast vi har gjort det hundra gånger. När vi sen ätit lunch och åkte till cirkusen så somnade jag och Anton i två timmar och sen så var det dags för träningen. Sjukdomen sitter i och jag vart lite leden över det, men jag ska sola bort den nu veckan som kommer. Jag känner mig ganska lat.

Efter att tagit tunnelbanan hem så sprang jag in till Emelie på ICA för att säga att jag var hemma och hon kunde komma när hon ville. Hon kom till mig för att tillbringa resten av kvällen hos mig. Prata om livet och bara ta det lugnt. Det är sånt som man behöver och jag behöver det desto oftare med Emlie.

Nu så ska jag kanske försöka sova, om det kommer att gå. Fast jag har ju nio timmar på mig att sova på planet imorgon, så jag kanske kan lyckas orka med skolan ändå. Peppen, peppen av peppen.
puss