31 januari
Allt som vädret förändras, ändras mitt humör.
Balett-timmen var nog det sämsta hittils. Jag måste erkänna att styrkan inte heller var så kul, men med lite hjälp av Elise med ett lika lågt humör som jag så lyckades jag överleva. När man är två som inte orkar och inte vill så går det faktiskt lättare. Allt blir lättare när man är två.
Vackert väder och en halvtimme utomhus så fick vi i oss lunch och allt vart genast mycket bättre. Vi satt vid alla stora fönster och stämningen var jättegod, liksom lunchen.
Jag hade nog absolut tänkt att vi skulle åka till Huddinge med Barbara men så vart det inte när allas våran loverboy satte sig på tvären. Det vart matte och datorkunskap istället, svenskan vart inställd och det resulterade i att vi fick sluta en hel timme tidigare, ett stort tack till mig själv som lyckas med flörtningar i rätt tid.
Eftersom vi slutade så tidigt så tog jag mig tiden att ta en fika med Elise, Elinor och Mishan. Det vart bara en snabb kopp te på Espresso House i Skrapan, men det var ändå trevligt och mysigt. Jag tog tunnelbanan hem och passade på att slå mormor en signal om tiden för hennes dag på lördag. Hennes kära barnbarn har planerat en heldag tillsammans och det kommer förhoppningsvis bli både kul och mysigt, hoppas att det fina vädret håller i sig.
Väl hemma fastnade jag vid Grey's Anatomy och en middag med min mor och far, de tog senare en promenad och jag tog en dusch. Sen ägnade jag för första gången den här terminen min kväll till att plugga. Simpla engelskaglosor bankades in i huvudet och jag är säker på de nu.
Jag har till och med haft lite tid över för att hinna med min favoritsyssla, det vill säga klicka runt på internet och leta information och insperation av olika filmen, regisörer m.m. Det var evigheter sen och jag har en massa som ska ses på sportlovet då jag ska åka till Sälen men the family. Det ska bli helt galet skönt.
Imorgon är det underbara fredag, Emma kommer hem från turnén och jag ska träffa mina fagra damer som jag inte sett röken av på hela veckan (det kan vara en bidragande orsak till mitt låga humör dessa dagar).
Ha det allra vackrast.
Balett-timmen var nog det sämsta hittils. Jag måste erkänna att styrkan inte heller var så kul, men med lite hjälp av Elise med ett lika lågt humör som jag så lyckades jag överleva. När man är två som inte orkar och inte vill så går det faktiskt lättare. Allt blir lättare när man är två.
Vackert väder och en halvtimme utomhus så fick vi i oss lunch och allt vart genast mycket bättre. Vi satt vid alla stora fönster och stämningen var jättegod, liksom lunchen.
Jag hade nog absolut tänkt att vi skulle åka till Huddinge med Barbara men så vart det inte när allas våran loverboy satte sig på tvären. Det vart matte och datorkunskap istället, svenskan vart inställd och det resulterade i att vi fick sluta en hel timme tidigare, ett stort tack till mig själv som lyckas med flörtningar i rätt tid.
Eftersom vi slutade så tidigt så tog jag mig tiden att ta en fika med Elise, Elinor och Mishan. Det vart bara en snabb kopp te på Espresso House i Skrapan, men det var ändå trevligt och mysigt. Jag tog tunnelbanan hem och passade på att slå mormor en signal om tiden för hennes dag på lördag. Hennes kära barnbarn har planerat en heldag tillsammans och det kommer förhoppningsvis bli både kul och mysigt, hoppas att det fina vädret håller i sig.
Väl hemma fastnade jag vid Grey's Anatomy och en middag med min mor och far, de tog senare en promenad och jag tog en dusch. Sen ägnade jag för första gången den här terminen min kväll till att plugga. Simpla engelskaglosor bankades in i huvudet och jag är säker på de nu.
Jag har till och med haft lite tid över för att hinna med min favoritsyssla, det vill säga klicka runt på internet och leta information och insperation av olika filmen, regisörer m.m. Det var evigheter sen och jag har en massa som ska ses på sportlovet då jag ska åka till Sälen men the family. Det ska bli helt galet skönt.
Imorgon är det underbara fredag, Emma kommer hem från turnén och jag ska träffa mina fagra damer som jag inte sett röken av på hela veckan (det kan vara en bidragande orsak till mitt låga humör dessa dagar).
Ha det allra vackrast.
30 januari
Så länge jag kan minnas har du ägt min värld. Det första jag tänker på när jag vaknar och det sista jag tänker på innan jag somnar, det är som ett dygnet runt jobb. Tjugofyra timmar om dygnet, natt och dag.
Men när jag idag gick ensam till hallen så insåg jag att någonting annat har tagit över, inte någon annan utan något annat. Jag blir nästan rädd för mig själv, för att det inte går att styra. Jag är ett kontrollfreak, har alltid varit och kommer alltid att vara. Perfektion är det enda rätta, det finns ingenting annat.
Bara för att tankegångarna har ändrats en aning så försvinner de inte, allt jag gör kretsar fortfarande kring min allt för starka tro på att allt ska bli bra. Hoppet är det sista som lämnar mig, jag hade nästan tappat hoppet och så väcks det på nytt. Det är sånt som man inte glömmer direkt.
Förlåt Moa Jedestav du bröt nyss ditt nyårslöfte. Det höll i exakt en månad, grattis grattis. Inte knäcka med fingrarna i pinsamma situationer. Det leder bara till att situationen blir ännu mer krystad och tillgjord. Förövrigt så trivs jag med tillvaron. Allt går på som det alltid har gjort, fast det verkligen inte har varit såhär jämt. Jag har självklart inte glömmt bort hur livet var förut, men vardagen har bytts ut.
Ett kärt återseende på tunnelbanan och humöret förändrades snabbt när Wille klev på. Vi pratade för långe sen att det var för länge sen vi sågs och vi har fortfarande inte setts, jag hoppas att våren kommer med sol och gamla vänners ansikten. För det saknar jag verkligen.
Emelie är ett ansikte jag saknar. När skolan började igen efter julen så började allt kretsa kring den fullspäckade vardagen. Det är såhär jag ska leva i två och ett halvt år till och jag kommer att stå ut, men jag måste prioritera annorlunda. Helgerna måste innehålla viktiga saker. För jag kan inte prioritera att umgås med mina klasskompisar när jag aldrig ser de människor som jag tillbringade många år med.
Gång på gång tar energin slut när jag kommer innanför min dörr.
Jag är lite rädd att jag blivit en ensamvarg. Det har jag aldrig aldrig varit, men att inte få träffa de enda som egentligen vet allt om en varje dag gör att jag stänger mig för mottagande. Jag säger absolut inte att jag inte har några nya kompisar, eller att jag är en eremit. Det är bara så att jag inte orkar ta in och skapa nya intryck. När jag dessutom har sett många nya sidor av människor som jag inte ser som positiva så vill jag ännu mindre binda nya band.
Förlåt mig själv igen för att jag bara klagar, det är väl en sådan dag. Alla dagar är inte såhär, bara de sämsta.
Min klass är dålig på att vara i skolan. Det sänker allting, sammanhållningen. Från att varje dag varit trettio människor som löste saker på lektionerna så är vi högst tio. Det är skillnad, och det är inte bättre. Visst syns man mer och får mer hjälp, men det är inte så jag vill ha det.
Äsch, jag ska inte alls klaga. För min familj är den bästa man någonsin skulle kunna ha. Helst vill jag bara sitta hemma och vara. För det är så det känns nu, jag hoppas det ändras för jag känner mig inte som en tonåring utan snarare som en medelålders dam.
Puss.
27 januari
Åh vädret åh vädret.
Persiennerna är uppdragna och mitt rum är ljust och skönt.
Denna helg har gått väldigt fort, en sådan tur för mig att jag ska ha studiedag imorgon så det blir lite längre. Jag har tänkt att göra en massa viktiga saker men jag lovar att jag bara kommer göra hälften.
Lördagskvällen tillbringades i Annies hus med Hilena. Mycket slappt och trevligt, jag hade varit så smart så jag tagit cykeln sisådär en helt vanlig kväll i januari. Halt är inget för mig, bara töntar som halkar. Men sagt och gjort så åkte jag från Annie för att ta en tur till stureby och möta Lisa som skulle bli mitt sovsällskap för natten.
Sommarkänslorna kom över mig och jag var lyckligaste tjejen för att få cykla igen. Det kändes som att jag myss lärt mig, det var verkligen en ny upplevelse. Så när självförtoendet var på topp och jag började slappna av på cykeln så händer det som inte får hända, bakhjulet åker åt ett helt annat håll en vad jag vill och jag åker med cykeln över mig några meter på magen tills jag stannade och kastade mig upp för att inte bli överkörd av en förbipasserande bil.
Då hade jag ju en sån himla tur att kedjan hoppat av, mitt ben värkte och styret satt åt fel håll, förövrigt klarade jag mig bra utan några allvarliga skador. Idag vaknade jag upp med ett gulblått märke på benet som inte är allt för snyggt kan jag lova. Men jag ska inte klaga.
Jag fick fortsätta cykelturen i alla fall och kom tillslut till stureby där Lisa mötte mig och jag följde med hem till hennes klasskompis för att hälsa på Filip som också var där. Träffade en massa gamla sturebyare och några andra människor. Jag och Lisa gick hem ganska tidigt och somnade direkt.
Nu på morgonen har vi ätit frukost, sovit lite till och sen gick hon hem. Mor och far åkte och hämtade Leia från sjukhuset där hon har fått tillbringa helgen. Kära lilla doggy, bli frisk nu. Eller så frisk som du kan bli.
Jag sprang 6,1 km, duschade och har gjort en ansiktsmask. Allt är glatt men jag är lite seg.
Ikväll skulle det vara mysigt att träffa Kevin. För det var längelänge sen.
Puss.
Persiennerna är uppdragna och mitt rum är ljust och skönt.
Denna helg har gått väldigt fort, en sådan tur för mig att jag ska ha studiedag imorgon så det blir lite längre. Jag har tänkt att göra en massa viktiga saker men jag lovar att jag bara kommer göra hälften.
Lördagskvällen tillbringades i Annies hus med Hilena. Mycket slappt och trevligt, jag hade varit så smart så jag tagit cykeln sisådär en helt vanlig kväll i januari. Halt är inget för mig, bara töntar som halkar. Men sagt och gjort så åkte jag från Annie för att ta en tur till stureby och möta Lisa som skulle bli mitt sovsällskap för natten.
Sommarkänslorna kom över mig och jag var lyckligaste tjejen för att få cykla igen. Det kändes som att jag myss lärt mig, det var verkligen en ny upplevelse. Så när självförtoendet var på topp och jag började slappna av på cykeln så händer det som inte får hända, bakhjulet åker åt ett helt annat håll en vad jag vill och jag åker med cykeln över mig några meter på magen tills jag stannade och kastade mig upp för att inte bli överkörd av en förbipasserande bil.
Då hade jag ju en sån himla tur att kedjan hoppat av, mitt ben värkte och styret satt åt fel håll, förövrigt klarade jag mig bra utan några allvarliga skador. Idag vaknade jag upp med ett gulblått märke på benet som inte är allt för snyggt kan jag lova. Men jag ska inte klaga.
Jag fick fortsätta cykelturen i alla fall och kom tillslut till stureby där Lisa mötte mig och jag följde med hem till hennes klasskompis för att hälsa på Filip som också var där. Träffade en massa gamla sturebyare och några andra människor. Jag och Lisa gick hem ganska tidigt och somnade direkt.
Nu på morgonen har vi ätit frukost, sovit lite till och sen gick hon hem. Mor och far åkte och hämtade Leia från sjukhuset där hon har fått tillbringa helgen. Kära lilla doggy, bli frisk nu. Eller så frisk som du kan bli.
Jag sprang 6,1 km, duschade och har gjort en ansiktsmask. Allt är glatt men jag är lite seg.
Ikväll skulle det vara mysigt att träffa Kevin. För det var längelänge sen.
Puss.
25 januari
En sån dag som alla andra.
Helt sur och borta fram tills lunchen, en nystart på dagen.
Idag har jag fikat med kära bästa Linn. Verkligen den bästa tjejen jag vet, samtal om allt det vardagliga och allt mer. Hon är bästbästbäst. Mormor ska få sin julklapp snart och då ska vi få mer tid att umgås, vilket är sjukt trevligt.
Jag älskar att hon alltid lyssnar och förstår, gudars vad bra tjej. Hoppas att gymnasievalet blir som du vill och att du blir nöjd, för det är allt som spelar roll. Jag älskar dig.
Snart ska jag nog gå hem till Emma. Hon är systervakt så jag tänkte hålla henne sällskap.
Puss på det.
Helt sur och borta fram tills lunchen, en nystart på dagen.
Idag har jag fikat med kära bästa Linn. Verkligen den bästa tjejen jag vet, samtal om allt det vardagliga och allt mer. Hon är bästbästbäst. Mormor ska få sin julklapp snart och då ska vi få mer tid att umgås, vilket är sjukt trevligt.
Jag älskar att hon alltid lyssnar och förstår, gudars vad bra tjej. Hoppas att gymnasievalet blir som du vill och att du blir nöjd, för det är allt som spelar roll. Jag älskar dig.
Snart ska jag nog gå hem till Emma. Hon är systervakt så jag tänkte hålla henne sällskap.
Puss på det.
22 januari
Ja men underbara trötthet. Vad mer kan man säga.
Just nu är mina armar som speghetti och det med sin rätt. Efter att jag åkt tunnelbana i min ensamhet med en bok, köpt kaffe i Gullmars, haft matte och samhälle så åkte jag till cirkusen.
Dock hade vi inga lektioner idag så det vart egen träning och parakrobatik med Martin. Eftersom jag alltid är pepp på akro så var det extra kul att det gick bra och jag vart helt slut. Vi körde stickansalto ut i gropen och stoltheten bara glänste i takt med den älskade svetten.
Jag körde ett styrkepass med mig själv och strechade sen, allt det i ungefär tre timmar. Eftersom vi var där vid ett så hade vi all tid i världen på oss. Det var inte så många från klassen i Hallen och det var lugnt och skönt. Jag tog en lång dusch som avslutades med en bastu i killarnas bastu. Jag och Elise hoppade in där med Michan och Martin. Det var verkligen länge sen och man blev genomvarm och mosig.
Sen kom även de gamla LeFougänget, självklart bestående av min älskade kusin. Jag fick en aning dåligt samvete av att jag drog nästan direkt när de kom men tröttheten tog över. Så jag satte mig på tunnelbanan med mina kära vänner och hade sällskap med Moa hela vägen hem. På vägen träffade jag även Hanna som jag inte sett på länge länge. Ett kärt återseende.
Middag och fruktintag och nu vill jag helst bara sova.
Puss.
Just nu är mina armar som speghetti och det med sin rätt. Efter att jag åkt tunnelbana i min ensamhet med en bok, köpt kaffe i Gullmars, haft matte och samhälle så åkte jag till cirkusen.
Dock hade vi inga lektioner idag så det vart egen träning och parakrobatik med Martin. Eftersom jag alltid är pepp på akro så var det extra kul att det gick bra och jag vart helt slut. Vi körde stickansalto ut i gropen och stoltheten bara glänste i takt med den älskade svetten.
Jag körde ett styrkepass med mig själv och strechade sen, allt det i ungefär tre timmar. Eftersom vi var där vid ett så hade vi all tid i världen på oss. Det var inte så många från klassen i Hallen och det var lugnt och skönt. Jag tog en lång dusch som avslutades med en bastu i killarnas bastu. Jag och Elise hoppade in där med Michan och Martin. Det var verkligen länge sen och man blev genomvarm och mosig.
Sen kom även de gamla LeFougänget, självklart bestående av min älskade kusin. Jag fick en aning dåligt samvete av att jag drog nästan direkt när de kom men tröttheten tog över. Så jag satte mig på tunnelbanan med mina kära vänner och hade sällskap med Moa hela vägen hem. På vägen träffade jag även Hanna som jag inte sett på länge länge. Ett kärt återseende.
Middag och fruktintag och nu vill jag helst bara sova.
Puss.
Fjärilen i glaskupan
Detta är den franska filmen regiserad av Julian Schnabel som tog mitt hjärta.
Jean-Dominique Bauby var chefredaktör för tidningen Elle, han var en framgångsrik man som inte ägnade tillräklig tid med sina barn utan roade sig kungligt själv. När han får ett slaganfall under en bilfärd med sin son så förändras allt. Han blir förlamad i hela kroppen utom ögonlocken. Han drabbas av en såkallad Locked-in-syndrome. Det värsta är att han är helt klar i huvudet men kan inte röra sig överhuvudtaget.
Filmen börjar med att det är filmat ut Jean-Dos synvinkel, hans tankar som flyger runt och människorna runt omkring honom så som han ser det. Hans sarkasm över att bli behandlad som att han inte förstod gör så att filmen får en trevig touch istället för det dystra som ämnet skulle kunna föra med sig.
Trots att man skrattar och gråter sig igenom filmen så finns det ingen känsla av att de driver med sjukdommen som i många komedier, utan det blir bara komiskt när han inser att han har en fluga på näsan och kan ingenting göra. Roliga och sarkastiska kommentarer frän Jean-Dominique själv visar hur otroligt bitter han är. Från att vara känd och framgångsrik till att vara totalt instängd i sin egen kropp.
Med hjälp av blinkningar och en tålmodig kvinna så lyckas han skriva en bok om sitt liv och känslan att vara hjälplös. Det kan inte bli annat än vackert och gripande när det filmas mestadelen ur hans perspektiv. Jag blir helt varm i kroppen och sitter bara och ryser. Den är vacker och det är bland det bästa jag har sett.
Verkligen varmt att rekommendera.
Jean-Dominique Bauby var chefredaktör för tidningen Elle, han var en framgångsrik man som inte ägnade tillräklig tid med sina barn utan roade sig kungligt själv. När han får ett slaganfall under en bilfärd med sin son så förändras allt. Han blir förlamad i hela kroppen utom ögonlocken. Han drabbas av en såkallad Locked-in-syndrome. Det värsta är att han är helt klar i huvudet men kan inte röra sig överhuvudtaget.
Filmen börjar med att det är filmat ut Jean-Dos synvinkel, hans tankar som flyger runt och människorna runt omkring honom så som han ser det. Hans sarkasm över att bli behandlad som att han inte förstod gör så att filmen får en trevig touch istället för det dystra som ämnet skulle kunna föra med sig.
Trots att man skrattar och gråter sig igenom filmen så finns det ingen känsla av att de driver med sjukdommen som i många komedier, utan det blir bara komiskt när han inser att han har en fluga på näsan och kan ingenting göra. Roliga och sarkastiska kommentarer frän Jean-Dominique själv visar hur otroligt bitter han är. Från att vara känd och framgångsrik till att vara totalt instängd i sin egen kropp.
Med hjälp av blinkningar och en tålmodig kvinna så lyckas han skriva en bok om sitt liv och känslan att vara hjälplös. Det kan inte bli annat än vackert och gripande när det filmas mestadelen ur hans perspektiv. Jag blir helt varm i kroppen och sitter bara och ryser. Den är vacker och det är bland det bästa jag har sett.
Verkligen varmt att rekommendera.
Arn Tempelriddaren
Den var snygg, påkostad, dryg, men ändå så togs man av den.
Historen om Arn, pojken som uppfostrades av munkar då hans mor var döende. Han lär sig slåss och fäktas, samt läsa och skriva. Han blir allas räddare och hans storhet är till allas glädje. Kärlek i svek om vartannat, det är en svensk film och den mest påkostade i historien.
Arn tros ha begått ett brott och skickas att vara tempelriddare i Det heliga landet. Kvar i Sverige får han lämna sin älskade i ett kloster för att utföra strafftjänst. Han blir allas krigare och han är återigen mannen som har allt, utom sin älskade vid sin sida.
Trotts att det går segt genom nästan hela filmen och jag vet exakt hur det ska sluta redan innan den har kommit igång så fastnade det ändå att scenerna och allt är så verkligt. Snyggt gjort, självklart men den är inte så stor som man hade förväntat sig av denna "storfilm".
Arns barndom går ann, för då går det i ett lagom tempo. Men sen så går allting så himla snabbt och helt plötsligt är det slut scenen och filmen tog slut. De hade kunnat dra ut på det och gjort kärlekshistorien lite mer utdragen.
Förövrigt sevärd.
Historen om Arn, pojken som uppfostrades av munkar då hans mor var döende. Han lär sig slåss och fäktas, samt läsa och skriva. Han blir allas räddare och hans storhet är till allas glädje. Kärlek i svek om vartannat, det är en svensk film och den mest påkostade i historien.
Arn tros ha begått ett brott och skickas att vara tempelriddare i Det heliga landet. Kvar i Sverige får han lämna sin älskade i ett kloster för att utföra strafftjänst. Han blir allas krigare och han är återigen mannen som har allt, utom sin älskade vid sin sida.
Trotts att det går segt genom nästan hela filmen och jag vet exakt hur det ska sluta redan innan den har kommit igång så fastnade det ändå att scenerna och allt är så verkligt. Snyggt gjort, självklart men den är inte så stor som man hade förväntat sig av denna "storfilm".
Arns barndom går ann, för då går det i ett lagom tempo. Men sen så går allting så himla snabbt och helt plötsligt är det slut scenen och filmen tog slut. De hade kunnat dra ut på det och gjort kärlekshistorien lite mer utdragen.
Förövrigt sevärd.
20 januari
Hejsan !
Jag ville sova ut, riktigt länge tänkte jag sova, men vaknar klockan nio och är pigg. Så jag har minsann pallrat mig upp.
Helgens dåliga väder har gjort att hela lördagen tillbringades på bio. Fast först så sprang jag, tog en dusch åt frukost/lunch och gick och träffade Jessica och Fredrik. Lite småsena var vi allt men vi hann få våra biljetter till Arn i alla fall. Efter filmen åkte jag med mina vänner hemmåt men jag hoppade av i Medborgarplatsen åt en sushi i min ensamhet och sprang sedan iväg till Sture. Jag hämtade ut min och Annies biljett till Fjärilen i glaskupan och satte mig för att vänta på henne.
Elin var också med på bion och efter filmen åkte vi hen till mig där Emma och Hilena mötte oss. Jag pratade gröt till vackra damer och samtalade som alla andra kvällar i våra liv. Jag var endå en ganska bitter tjej och när Annie upptäcker ett stopp i toan precis när jag tänkt sova så vart allt lite jobbigt. Så jag snyfftade mig till sömns på grund av dålig hy och toastopp. Men jag vaknade glad ändå.
Söndag, ja bästa dagen på länge. Pigg som en lärka klockan nio. Åt en ordentlig frukost, verkligen ordentligt. Sen så klädde jag på mig springkläderna och skor och gick ner till rullbandet och sprang 5,4 km. Jag var outtröttlig och hade sjukt mycket energi så när jag duschat och klätt på mig följde jag med kära familjen på en långpromenad. Vädret slog om till mulet precis när vi gick ut så jag hann inte med det otroligt vackra vädret som morgonen innehöll. Trött och varm kom vi hem och satte mig och läste, sen fastnade jag framför Blues Brothers tills det att jag lagade mat som åts med familjen.
Förkortat men ja. bra.
Jag ville sova ut, riktigt länge tänkte jag sova, men vaknar klockan nio och är pigg. Så jag har minsann pallrat mig upp.
Helgens dåliga väder har gjort att hela lördagen tillbringades på bio. Fast först så sprang jag, tog en dusch åt frukost/lunch och gick och träffade Jessica och Fredrik. Lite småsena var vi allt men vi hann få våra biljetter till Arn i alla fall. Efter filmen åkte jag med mina vänner hemmåt men jag hoppade av i Medborgarplatsen åt en sushi i min ensamhet och sprang sedan iväg till Sture. Jag hämtade ut min och Annies biljett till Fjärilen i glaskupan och satte mig för att vänta på henne.
Elin var också med på bion och efter filmen åkte vi hen till mig där Emma och Hilena mötte oss. Jag pratade gröt till vackra damer och samtalade som alla andra kvällar i våra liv. Jag var endå en ganska bitter tjej och när Annie upptäcker ett stopp i toan precis när jag tänkt sova så vart allt lite jobbigt. Så jag snyfftade mig till sömns på grund av dålig hy och toastopp. Men jag vaknade glad ändå.
Söndag, ja bästa dagen på länge. Pigg som en lärka klockan nio. Åt en ordentlig frukost, verkligen ordentligt. Sen så klädde jag på mig springkläderna och skor och gick ner till rullbandet och sprang 5,4 km. Jag var outtröttlig och hade sjukt mycket energi så när jag duschat och klätt på mig följde jag med kära familjen på en långpromenad. Vädret slog om till mulet precis när vi gick ut så jag hann inte med det otroligt vackra vädret som morgonen innehöll. Trött och varm kom vi hem och satte mig och läste, sen fastnade jag framför Blues Brothers tills det att jag lagade mat som åts med familjen.
Förkortat men ja. bra.
18 januari
Hejsan!
Gott humör, god dag.
Gårdagen var dock inte lika uppskattad. Jag ville helst bara vara för mig själv mest hela tiden, alla sprang runt och var jobbiga så jag smet iväg i ett tyst hörn på en bänk med min bok. Tystnad och ensamhet, det skönaste på länge. Efter en timme umgefär så kom ändå Johannes och Erik och satte sig brevid mig. Utan att säga ett ord satte de sig bara ner och läste, i tystnad satt vi där i en hel timme och det var så skönt med tyst gemenskap.
Allt gjorde jag bara själv, utom att åka hem, det gjorde jag med Elise. Det var så trevligt så. Vi fick tid att prata om allt vi behövde och det kändes så bra. Hon är en underbar flicka som jag tycker mycket om.
Idag däremot så har jag varit öppnare i sinnet och då mer glad. Kokade te på morgonen och hälde i min termosmugg, satte mig på tunnelbanan och läste hela vägen till Hallunda. Sällskap med Mira från tunnelbanan. Engelskan och svenska flöt på som vanligt, alla var ovanligt glada och jag hade för första dagen på hela veckan inte ont i hela kroppen. Elinor var också tillbaka efter en veckas sjukdom och det var glädjande.
Gympan var seg då jag inte ens bytte om utan slog Moa i en rond pingis och vi gick sen och åt. När alla andra från klassen kom så gick vi upp i korridoren och pratade om allt man vill prata om. Hon är en otroligt bra människa. Vi fick även njuta av Pierres fagra stämma när han höll en smärre konsert för de elever som ville lyssna.
Samhället är nu jättekul eftersom vi har ett projekt med ekonomiklassen, olika människor som får prata om hur vi ser på saker och hur vi tycker man ska vara. Lärorikt till tusen, för trotts att vi alla är födda i samma land så finns det så mycket som skiljer förorten från staden. Vi lever inte samma liv men alla är jättesnälla och vi har verkligen kul under diskutionerna.
Första teaterlektionen på länge och tiden bara flög fram, vi hann inte med att göra så mycket men det var ändå trevligt att få ha teater igen. På vägen hem vart det tillslut bara Elise och jag igen. Hon är bra att prata med och har alltid så mycket att säga, hon förgyller verkligen tunnelbaneresorna och dagarna.
Mötte upp fagra damer i Slussen och gick till Söderhallarna och köpte te. Satte oss och prata om livet och Linnea kom även och umgicks med oss. Efter en massa nyheter och skratt åkte vi hemmåt och bestämde att ses ikväll. Jag har ätit middag och är mätt och belåten. Kvällen innehåller nog film hoppas jag.
Hejdå.
Gott humör, god dag.
Gårdagen var dock inte lika uppskattad. Jag ville helst bara vara för mig själv mest hela tiden, alla sprang runt och var jobbiga så jag smet iväg i ett tyst hörn på en bänk med min bok. Tystnad och ensamhet, det skönaste på länge. Efter en timme umgefär så kom ändå Johannes och Erik och satte sig brevid mig. Utan att säga ett ord satte de sig bara ner och läste, i tystnad satt vi där i en hel timme och det var så skönt med tyst gemenskap.
Allt gjorde jag bara själv, utom att åka hem, det gjorde jag med Elise. Det var så trevligt så. Vi fick tid att prata om allt vi behövde och det kändes så bra. Hon är en underbar flicka som jag tycker mycket om.
Idag däremot så har jag varit öppnare i sinnet och då mer glad. Kokade te på morgonen och hälde i min termosmugg, satte mig på tunnelbanan och läste hela vägen till Hallunda. Sällskap med Mira från tunnelbanan. Engelskan och svenska flöt på som vanligt, alla var ovanligt glada och jag hade för första dagen på hela veckan inte ont i hela kroppen. Elinor var också tillbaka efter en veckas sjukdom och det var glädjande.
Gympan var seg då jag inte ens bytte om utan slog Moa i en rond pingis och vi gick sen och åt. När alla andra från klassen kom så gick vi upp i korridoren och pratade om allt man vill prata om. Hon är en otroligt bra människa. Vi fick även njuta av Pierres fagra stämma när han höll en smärre konsert för de elever som ville lyssna.
Samhället är nu jättekul eftersom vi har ett projekt med ekonomiklassen, olika människor som får prata om hur vi ser på saker och hur vi tycker man ska vara. Lärorikt till tusen, för trotts att vi alla är födda i samma land så finns det så mycket som skiljer förorten från staden. Vi lever inte samma liv men alla är jättesnälla och vi har verkligen kul under diskutionerna.
Första teaterlektionen på länge och tiden bara flög fram, vi hann inte med att göra så mycket men det var ändå trevligt att få ha teater igen. På vägen hem vart det tillslut bara Elise och jag igen. Hon är bra att prata med och har alltid så mycket att säga, hon förgyller verkligen tunnelbaneresorna och dagarna.
Mötte upp fagra damer i Slussen och gick till Söderhallarna och köpte te. Satte oss och prata om livet och Linnea kom även och umgicks med oss. Efter en massa nyheter och skratt åkte vi hemmåt och bestämde att ses ikväll. Jag har ätit middag och är mätt och belåten. Kvällen innehåller nog film hoppas jag.
Hejdå.
15 januari
Hejsan!
Effektivitet är ordet för denna dag. Jag är helt slut i kroppen och orkar egentligen inte göra någonting alls men det gör jag ändå.
Dagen till ära sov jag till hela halv åtta, det var verkligen en ny känsla att gå upp så sent. Eftersom jag valde att sova så hann jag bara klä på mig och fixa mig och sen springa iväg till tunnelbanan. Till min glädje hade Emma hunnit med bussen och allt var som det skulle vara. Hon tar världens omväg för att vi ska kunna åka tillsammans. Det tackar jag verkligen för.
Vi hoppade i alla fall av i Gullmarsplan för att springa upp för trapporna till Espressohouse. Emma körde en soyalatte och jag en vanlig bryggkaffe. Mycket trevlig start på dagen. Vi hade sällskap hela vägen till Liljeholmen där hon hoppade av för att gå till skolan.
Jag hade sällskap med Moa, Mira och Ylva till skolan och vi började med matte. Ångesten tog över, jag saknar matte-Andreas så sjukt mycket så det går inte att beskriva. Han kunde i alla fall få mig att förstå. Nu när jag inte förstår så låser jag mig bara och vill inte prata med någon. Ångest och åter ångest.
Samhället vart otroligt trevlig eftersom vi inlett ett sammarbete med en Sam/Ekonomi klass, så vi delades in i smågrupper och fick bara presentera oss och prata lite.
På cirkusen hade vi en workshop med parakrobaterna Michael och Caroline. Dom var fruktansvärt charmiga och duktiga. Så säkra på allt så sjukt bra! Jag och Martin har börjar köra en del och vi fortsatta med det även idag. Det är riktigt kul att börja med parakro igen och jag är så glad att Martin orkar med mig.
Två timmar parakro vart det och sen strech. Galet jobbigt så efter de tre timmarna var jag helt slut.
Upptäckte att Kristoffer var i hallen och skulle repa en eldshow. Det var riktigt kul att se honom igen, eftersom han varit borta i Thailand i några veckor. Pratade en del med honom och sen åkte jag hem för att plugga lite matte. Oj vad jag var effektiv. När pappa åkte iväg för att hämta Martin så lagade jag klart maten och dukade.
Jag funderar på att plugga lite mera, fast jag egentligen inte orkar. Men jag borde verkligen.
Så puss.
Effektivitet är ordet för denna dag. Jag är helt slut i kroppen och orkar egentligen inte göra någonting alls men det gör jag ändå.
Dagen till ära sov jag till hela halv åtta, det var verkligen en ny känsla att gå upp så sent. Eftersom jag valde att sova så hann jag bara klä på mig och fixa mig och sen springa iväg till tunnelbanan. Till min glädje hade Emma hunnit med bussen och allt var som det skulle vara. Hon tar världens omväg för att vi ska kunna åka tillsammans. Det tackar jag verkligen för.
Vi hoppade i alla fall av i Gullmarsplan för att springa upp för trapporna till Espressohouse. Emma körde en soyalatte och jag en vanlig bryggkaffe. Mycket trevlig start på dagen. Vi hade sällskap hela vägen till Liljeholmen där hon hoppade av för att gå till skolan.
Jag hade sällskap med Moa, Mira och Ylva till skolan och vi började med matte. Ångesten tog över, jag saknar matte-Andreas så sjukt mycket så det går inte att beskriva. Han kunde i alla fall få mig att förstå. Nu när jag inte förstår så låser jag mig bara och vill inte prata med någon. Ångest och åter ångest.
Samhället vart otroligt trevlig eftersom vi inlett ett sammarbete med en Sam/Ekonomi klass, så vi delades in i smågrupper och fick bara presentera oss och prata lite.
På cirkusen hade vi en workshop med parakrobaterna Michael och Caroline. Dom var fruktansvärt charmiga och duktiga. Så säkra på allt så sjukt bra! Jag och Martin har börjar köra en del och vi fortsatta med det även idag. Det är riktigt kul att börja med parakro igen och jag är så glad att Martin orkar med mig.
Två timmar parakro vart det och sen strech. Galet jobbigt så efter de tre timmarna var jag helt slut.
Upptäckte att Kristoffer var i hallen och skulle repa en eldshow. Det var riktigt kul att se honom igen, eftersom han varit borta i Thailand i några veckor. Pratade en del med honom och sen åkte jag hem för att plugga lite matte. Oj vad jag var effektiv. När pappa åkte iväg för att hämta Martin så lagade jag klart maten och dukade.
Jag funderar på att plugga lite mera, fast jag egentligen inte orkar. Men jag borde verkligen.
Så puss.
13 januari
hejsan!
På något märkligt sätt så har den här helgen varit krävande fast den egentligen inte borde ha varit det.
Fredagkvällen tillbringades på en resaturang vid namn Hermans. En vegetarisk och hälsosam buffé som innehöll allt gott man kunde tänka sig. Sällskapet var bättre än någonting annat. Det bestog av mina allra bästa damer i hela världen. Allihopa samlade på ett och samma ställe. Vi åt, skrattade och pratade, tog igen tid som vi förlorat. Vi åt så mycket mat så Emma och jag nästan höll på att dö. Jag hade inte ätit så mycket mat på väldigt länge så det kom lite som en chock.
Vi tog en promenad från Hermans i Slussen hela vägen till Gullmarsplan där vi tog tunnelbanan till Stureby för att gå lite till. Det kändes som att det behövdes efter all mat och det var skönt att få lite luft. När jag kom hem vid halv elva så somnade jag som en stock. Helt galet vad trött jag var efter en skolvecka.
Klockan tolv den natten så väcktes jag av Kevin som ringde. Förvånad men glad pratade jag en stund med honom om att ses i helgen och var han gjorde och lite sånt. Jag somnade om direkt och när jag vaknade så undrade jag nästan om jag verkligen pratat med honom. Men det visade det sig att jag hade gjort.
Jag vaknade tidigt och var jättepigg. Inte konstigt det eftersom jag sovit i elva timmar. Jag gick upp och sprang 4 km på rullbandet för att komma igång och springa av mig lite energi eftersom jag skulle sitta i en bil hela dagen.
Familjen packade in sig i bilen och började resan mot Jönköping och lille Albins dop. Det sötaste barnet jag sett på länge och Tobbe var den stolta fadern. Jag vart glad över att vara där men vi hade ju många timmar hem så vi stannade bara till halv åtta. På vägen hem så lektes det bil och gissningslekar.
När jag kom hem vid elva så ringer jag Hilena som säger att hon vill ta en promenad. Jag ställer upp och det slutar med att vi står med packade väskor och väntar på resten av våra damer vid Sturebys tunnelbana. Kaos i sin rätta benämning, men stämningen lättade lite efter en stund när vi hamnat i Elins källare, visa fått i sig lite mat och alla var rena och hela.
Lisa och jag pratade oss till sömns om livet och det vi tar för givet och somnade inte förens sent. De andra sov som små änglar och vi sov till klockan tio. Vädret är så vackert och det var skönt att ta en promenad hem. Så nu är jag ren och fräsch och har en ansiktsmask och ska snart gå ut eller åka och ta en fika.
Ha det vackert.
På något märkligt sätt så har den här helgen varit krävande fast den egentligen inte borde ha varit det.
Fredagkvällen tillbringades på en resaturang vid namn Hermans. En vegetarisk och hälsosam buffé som innehöll allt gott man kunde tänka sig. Sällskapet var bättre än någonting annat. Det bestog av mina allra bästa damer i hela världen. Allihopa samlade på ett och samma ställe. Vi åt, skrattade och pratade, tog igen tid som vi förlorat. Vi åt så mycket mat så Emma och jag nästan höll på att dö. Jag hade inte ätit så mycket mat på väldigt länge så det kom lite som en chock.
Vi tog en promenad från Hermans i Slussen hela vägen till Gullmarsplan där vi tog tunnelbanan till Stureby för att gå lite till. Det kändes som att det behövdes efter all mat och det var skönt att få lite luft. När jag kom hem vid halv elva så somnade jag som en stock. Helt galet vad trött jag var efter en skolvecka.
Klockan tolv den natten så väcktes jag av Kevin som ringde. Förvånad men glad pratade jag en stund med honom om att ses i helgen och var han gjorde och lite sånt. Jag somnade om direkt och när jag vaknade så undrade jag nästan om jag verkligen pratat med honom. Men det visade det sig att jag hade gjort.
Jag vaknade tidigt och var jättepigg. Inte konstigt det eftersom jag sovit i elva timmar. Jag gick upp och sprang 4 km på rullbandet för att komma igång och springa av mig lite energi eftersom jag skulle sitta i en bil hela dagen.
Familjen packade in sig i bilen och började resan mot Jönköping och lille Albins dop. Det sötaste barnet jag sett på länge och Tobbe var den stolta fadern. Jag vart glad över att vara där men vi hade ju många timmar hem så vi stannade bara till halv åtta. På vägen hem så lektes det bil och gissningslekar.
När jag kom hem vid elva så ringer jag Hilena som säger att hon vill ta en promenad. Jag ställer upp och det slutar med att vi står med packade väskor och väntar på resten av våra damer vid Sturebys tunnelbana. Kaos i sin rätta benämning, men stämningen lättade lite efter en stund när vi hamnat i Elins källare, visa fått i sig lite mat och alla var rena och hela.
Lisa och jag pratade oss till sömns om livet och det vi tar för givet och somnade inte förens sent. De andra sov som små änglar och vi sov till klockan tio. Vädret är så vackert och det var skönt att ta en promenad hem. Så nu är jag ren och fräsch och har en ansiktsmask och ska snart gå ut eller åka och ta en fika.
Ha det vackert.
10 januari
Åh vad är grejen med att vara på så sjukt gott humör. Hela denna dag har präglats av att jag är så glad.
Att vakna pigg klockan sex på morgonen är en befrielse. Jag hoppar upp, eftersom jag förberett frukosten på kvällen så tar det bara några minuter att göra den. Då börjar lyckan av att man har så otroligt god müsli som äts med lite fil, gröt te och en macka. Toppen start på dagen.
Jag fick åka ensam till skolan idag, det var skönt. Man vill ha lite tid för sig själv och jag har inte läst på jättelänge, så det kändes bra att läsa några kapitel och lyssna på musik. Jag behövde inte säga någonting på hela morgonen, förutom God morgon till mannen som sitter i tunnelbanespärren. Det är en trevlig man, varje morgon är han lika glad och munter även fast klockan inte är mer än sju.
Balett är ju inte speciellt kul, men man känner ändå att man rör på sig trots att det är lugnt. Torsdagsmorgonar är perfekta för balett. Man hinner vakna till och man måste inte börja med att springa runt och ta i fullt ut. Idag var inte ett undantag utan det var lugnt och skönt, eftersom alla klagade på träningsverk så fick vi strecha sista tiden och det behövdes verkligen.
Styrkan med Sergei var som alltid ganska seg men ändå hård. Det blir mycket grejer som man bara kan göra en och en så det blir mycket stilla sittande. Men sen kommer det en övning som bara gör så man nästan kräks av utmattning. Killarna blir helt fyllda av testosteron av att visa sina muskler och vara så starka som möjligt. Det blir till en sport att klara så jobbiga saker som möjligt.
När vi duschat och gick ut ur Hallen så möttes vi av ett otroligt vackert väder. Ja man kan ju faktiskt bli lycklig för mindre. Åh va skönt det var att det äntligen inte var äckelregn och slask när man kom ut. Vi tog bussen kom till skolan och åt mat.
För en gångsskull hade vi mentorstid. Som alltid så innehöll det egentligen ingenting viktigt och det är ganska onödigt men det är trevligt att se Mia igen. Vi hade matte, svenska och datorkunskap. På sista lektionen var vi bara sex stycken kvar. Resten hade droppat av genom dagen, det var i alla fall lungt och skönt. Man hinner liksom prata med alla och kan umgås med alla samtidigt.
Jag åkte tunnelbana hem med alla och hoppade av i Slussen, köpte en ny handkräm och glass till min bror. Han kommer att bli så glad när han ser att jag köpt det. Sen tog jag en promenad ner till Skanstull där mina kära damer satt på ett fik. Äntligen är Lisa hemma, en sån befrielse att äntligen träffa henne. Hon berättade om en händelse som bara händer på film, en klychig high school film. Stackars lilla flicka.
Glassen höll ju på att smälta så jag kunde inte stanna så länge utan åkte hem och upptäckte att min familj inte var hemma utan att de kommer hem om ett tag. Så kvällen kommer väl tillbringas genom att ta det lugnt och äta lite middag.
Hej Då.
Att vakna pigg klockan sex på morgonen är en befrielse. Jag hoppar upp, eftersom jag förberett frukosten på kvällen så tar det bara några minuter att göra den. Då börjar lyckan av att man har så otroligt god müsli som äts med lite fil, gröt te och en macka. Toppen start på dagen.
Jag fick åka ensam till skolan idag, det var skönt. Man vill ha lite tid för sig själv och jag har inte läst på jättelänge, så det kändes bra att läsa några kapitel och lyssna på musik. Jag behövde inte säga någonting på hela morgonen, förutom God morgon till mannen som sitter i tunnelbanespärren. Det är en trevlig man, varje morgon är han lika glad och munter även fast klockan inte är mer än sju.
Balett är ju inte speciellt kul, men man känner ändå att man rör på sig trots att det är lugnt. Torsdagsmorgonar är perfekta för balett. Man hinner vakna till och man måste inte börja med att springa runt och ta i fullt ut. Idag var inte ett undantag utan det var lugnt och skönt, eftersom alla klagade på träningsverk så fick vi strecha sista tiden och det behövdes verkligen.
Styrkan med Sergei var som alltid ganska seg men ändå hård. Det blir mycket grejer som man bara kan göra en och en så det blir mycket stilla sittande. Men sen kommer det en övning som bara gör så man nästan kräks av utmattning. Killarna blir helt fyllda av testosteron av att visa sina muskler och vara så starka som möjligt. Det blir till en sport att klara så jobbiga saker som möjligt.
När vi duschat och gick ut ur Hallen så möttes vi av ett otroligt vackert väder. Ja man kan ju faktiskt bli lycklig för mindre. Åh va skönt det var att det äntligen inte var äckelregn och slask när man kom ut. Vi tog bussen kom till skolan och åt mat.
För en gångsskull hade vi mentorstid. Som alltid så innehöll det egentligen ingenting viktigt och det är ganska onödigt men det är trevligt att se Mia igen. Vi hade matte, svenska och datorkunskap. På sista lektionen var vi bara sex stycken kvar. Resten hade droppat av genom dagen, det var i alla fall lungt och skönt. Man hinner liksom prata med alla och kan umgås med alla samtidigt.
Jag åkte tunnelbana hem med alla och hoppade av i Slussen, köpte en ny handkräm och glass till min bror. Han kommer att bli så glad när han ser att jag köpt det. Sen tog jag en promenad ner till Skanstull där mina kära damer satt på ett fik. Äntligen är Lisa hemma, en sån befrielse att äntligen träffa henne. Hon berättade om en händelse som bara händer på film, en klychig high school film. Stackars lilla flicka.
Glassen höll ju på att smälta så jag kunde inte stanna så länge utan åkte hem och upptäckte att min familj inte var hemma utan att de kommer hem om ett tag. Så kvällen kommer väl tillbringas genom att ta det lugnt och äta lite middag.
Hej Då.
9 januari
Hejsan!
Åh gudars vad skönt det är att vara tillbaka i skolan. De två dagarna som hittils har gått har varit otroligt trevliga och jag är så glad över att börja träna igen.
Tyvärr ersattes dagens träning med en föreläsning om att ta bort sina reflexer. Vi tillbringade några timmar i en soffa med en massa mys och kroppskontakt. När vi fått övningar att göra varje dag och hört en massa snack så fick vi tillslut åka iväg på lunch i skolan. Fast innan det hade vi haft uppvärmning med tvåorna som precis fått välja major och minior.
Skolan var precis som alltid, rolig men seg. Samhället och matten segade sig fram och engelskan var inte mycket bättre. Klassen har varit ovanligt liten och folk droppade av efter varje lektion så tillslut var vi bara några stycken. Lugnt och trevligt som alltid, puss på det.
Moa har varit min kvinna hela dagen och henne åkte jag tunnelbanan med hem. Underbart att få sällskap nästan hela vägen hem. Nu ska jag nog hjälpa familjen att laga mat och sen vill jag äta.
Pusspuss.
Åh gudars vad skönt det är att vara tillbaka i skolan. De två dagarna som hittils har gått har varit otroligt trevliga och jag är så glad över att börja träna igen.
Tyvärr ersattes dagens träning med en föreläsning om att ta bort sina reflexer. Vi tillbringade några timmar i en soffa med en massa mys och kroppskontakt. När vi fått övningar att göra varje dag och hört en massa snack så fick vi tillslut åka iväg på lunch i skolan. Fast innan det hade vi haft uppvärmning med tvåorna som precis fått välja major och minior.
Skolan var precis som alltid, rolig men seg. Samhället och matten segade sig fram och engelskan var inte mycket bättre. Klassen har varit ovanligt liten och folk droppade av efter varje lektion så tillslut var vi bara några stycken. Lugnt och trevligt som alltid, puss på det.
Moa har varit min kvinna hela dagen och henne åkte jag tunnelbanan med hem. Underbart att få sällskap nästan hela vägen hem. Nu ska jag nog hjälpa familjen att laga mat och sen vill jag äta.
Pusspuss.
The Darjeeling Limited
En film av Wes Anderson om de tre bröderna Francis (Owen Wilson), Jack (Jason Schwartzman) och Peter (Adrien Brody) som just förlorat sin far när han blev överkörd av en taxi. De börjar en resa som Francis påstår är till för att hitta sig själva. Denna resa blir genom Indien med många nya upptäckter.
Filmen inleds med en kortfilm som anknyter till själva filmen.
Egentligen händer det inte mycket, dialogen är inte konstant. Men den får en ändå att må bra rakt igenom. Kanske inte den vanliga humorn men man sitter ändå filmen igenom med ett leende. Nästan hela filmen tillbringas på ett tåg och scenerna är verkligen snyggt uppbyggda. Karaktärerna är otroligt tydliga och det är nästan det som får en att le mest.
Man ser även tydligt hur de olika personerna förändras under filmens gång och det är snygg och åter snyggt. Jag blir bara fruktansvärt glad av denna film, men Lillebror säger: Jag trodde den skulle vara roligare.
Jag hade också höga förväntningar, det vart inte precis som jag trodde, men det var ändå något helt underbart bra. Jag älskade den verkligen och vill att alla ska se den. För jag måste få erkänna att jag är lite frälst.
Älska de matchande väskorna
Älska brillorna
Filmen inleds med en kortfilm som anknyter till själva filmen.
Egentligen händer det inte mycket, dialogen är inte konstant. Men den får en ändå att må bra rakt igenom. Kanske inte den vanliga humorn men man sitter ändå filmen igenom med ett leende. Nästan hela filmen tillbringas på ett tåg och scenerna är verkligen snyggt uppbyggda. Karaktärerna är otroligt tydliga och det är nästan det som får en att le mest.
Man ser även tydligt hur de olika personerna förändras under filmens gång och det är snygg och åter snyggt. Jag blir bara fruktansvärt glad av denna film, men Lillebror säger: Jag trodde den skulle vara roligare.
Jag hade också höga förväntningar, det vart inte precis som jag trodde, men det var ändå något helt underbart bra. Jag älskade den verkligen och vill att alla ska se den. För jag måste få erkänna att jag är lite frälst.
Älska de matchande väskorna
Älska brillorna
7 januari
Hejsan!
Idag hoppade jag praktiskt taget upp ur sängen halv sju på morgonen, jag gick upp och insåg att Tobbe var i mitt kök, det har han inte varit på länge. Därför bestämde jag mig faktiskt för att gå upp och inte somna om in en halv timme utan börja koka gröt. Jag gjorde extra mycket för att mamma skulle kunna äta lite innan hon åkte till jobbet. Frukosten åts i fotöljen framför teven och Lillebror kom upp och åt med mig.
Vi tog det bara lugnt tills det att vi klädde på oss och började åka in mot staden. Träffade på en andfådd Arvid som fått springa till tåget. Lillebror och jag hoppade av och lunchade på den lille mysiga sushibaren i Medborgarplatsen. Gick runt lite på söder och tittade i affärer, jag köpte även en klänning som jag spanat in en tid, så nu känner jag mig ytterst glad med mig själv.
Vi såg även den underbara filmen The Darjeeling Limited. En trevlig syster och bror dag, det behövdes nu innan skolan börjar och man inte har tid för någonting över huvudtaget.
Idag ska jag sova tidigt, så tidigt som möjligt. För imorgon gäller första träningen för terminen, och jag är pepp.
Idag hoppade jag praktiskt taget upp ur sängen halv sju på morgonen, jag gick upp och insåg att Tobbe var i mitt kök, det har han inte varit på länge. Därför bestämde jag mig faktiskt för att gå upp och inte somna om in en halv timme utan börja koka gröt. Jag gjorde extra mycket för att mamma skulle kunna äta lite innan hon åkte till jobbet. Frukosten åts i fotöljen framför teven och Lillebror kom upp och åt med mig.
Vi tog det bara lugnt tills det att vi klädde på oss och började åka in mot staden. Träffade på en andfådd Arvid som fått springa till tåget. Lillebror och jag hoppade av och lunchade på den lille mysiga sushibaren i Medborgarplatsen. Gick runt lite på söder och tittade i affärer, jag köpte även en klänning som jag spanat in en tid, så nu känner jag mig ytterst glad med mig själv.
Vi såg även den underbara filmen The Darjeeling Limited. En trevlig syster och bror dag, det behövdes nu innan skolan börjar och man inte har tid för någonting över huvudtaget.
Idag ska jag sova tidigt, så tidigt som möjligt. För imorgon gäller första träningen för terminen, och jag är pepp.
6 januari
Okej, jag erkänner. Det är bara en dag kvar till skolan börjar men jag känner ändå att jag hunnit med att vara ganska effektiv på det här lovet. Jag har kanske inte läst så mycket böcker som jag planerat och jag har inte träffat alla människor jag borde ha träffat. Men jag har haft tid att tänka på livet och vara bra för mig själv.
Jag har faktiskt hunnit med att springa 18,8 km och simma 5 km. Det är endå en ganska bra start till nästan termin som är längre men det blir bara ljusare och ljusare. Jag ser bara frammåt till våren och är en ganska positiv människa.
Den här dagen skulle egentligen ha tillbringats tillsammans med lillebror och bröderna Paulsson i Flottsbro. Men eftersom det blivit varmt igen så finns det ingen snö och inga backar är öppna, så jag har fått göra det bästa av situationen och åkt och storhandlat med min mor och far.
I stora mataffärer har jag en tendens till storheltsvansinne och jag vill bara köpa allt jag ser. Är det ekoloiskt och på extrapris, eller kanske bara ta två betala för en så ska det ner i vagnen. Det slutar alltid med lite för mycket varor men jag blir glad i alla fall och har en massa trevlig mat att äta.
Ringde Emma en stund för att höra så allt var bra. Fastnade på telefon med henne tills jag åkte in till stan och tog en långpromenad med Elinor. Det var välbehövt och trevligt. Vi köpte kaffe på Espresso House och det var min första kaffe på väldigt länge. Nu i efterhand så ångrar jag det eftersom jag bara är mega mätt och mår illa så hade jag lika bra kunnat klara mig utan. Men just då så var det trevligt så det var väl kanske värt.
Imorgon blir en slapp dag. Alla börjar skolan utan jag, så det blir en lillebrordag som behövs. Jag ska bli snäll, sluta vara gnällig och jobbig och usch. Förlåt om jag är det, det är verkligen inte meningen.
Puss.
Jag har faktiskt hunnit med att springa 18,8 km och simma 5 km. Det är endå en ganska bra start till nästan termin som är längre men det blir bara ljusare och ljusare. Jag ser bara frammåt till våren och är en ganska positiv människa.
Den här dagen skulle egentligen ha tillbringats tillsammans med lillebror och bröderna Paulsson i Flottsbro. Men eftersom det blivit varmt igen så finns det ingen snö och inga backar är öppna, så jag har fått göra det bästa av situationen och åkt och storhandlat med min mor och far.
I stora mataffärer har jag en tendens till storheltsvansinne och jag vill bara köpa allt jag ser. Är det ekoloiskt och på extrapris, eller kanske bara ta två betala för en så ska det ner i vagnen. Det slutar alltid med lite för mycket varor men jag blir glad i alla fall och har en massa trevlig mat att äta.
Ringde Emma en stund för att höra så allt var bra. Fastnade på telefon med henne tills jag åkte in till stan och tog en långpromenad med Elinor. Det var välbehövt och trevligt. Vi köpte kaffe på Espresso House och det var min första kaffe på väldigt länge. Nu i efterhand så ångrar jag det eftersom jag bara är mega mätt och mår illa så hade jag lika bra kunnat klara mig utan. Men just då så var det trevligt så det var väl kanske värt.
Imorgon blir en slapp dag. Alla börjar skolan utan jag, så det blir en lillebrordag som behövs. Jag ska bli snäll, sluta vara gnällig och jobbig och usch. Förlåt om jag är det, det är verkligen inte meningen.
Puss.
5 januari
hejsan!
Nu känns det som att lovet håller på att ta slut. Man kommer inte få ordentlig sömn på hela den tiden som är kvar på grund av att man måste börja vända tillbaka dygnet till skolan börjar. Så jag har försökt gå upp så tidigt som möjligt denna vecka.
Igår gick jag dock inte upp så tidigt utan sov ut ordentligt. Vid halv två gick jag hem till Emelie för att vi tillsammans skulle gå till bussen. Det som väntade oss var pulkaåkning med en massa gamla godingar. Det är alltid trevligt att ses och vi hade en kul stund på Högdalstoppen med en massa pulkor och tävligar, gillare. Alla vart dock trötta ganska tidigt så alla gick hem till sig.
På kvällen så kom även mina vackra damer över och vi fastnade med att spela TP hela kvällen. Mycket värt faktiskt. Jag somnade tyvärr lite för sent för mitt eget bästa så jag hade det väldigt svårt att komma upp denna morgon. Men jag lyckades tillslut gå upp, jag fick skjuts av Pappa till Emma och vidare till Högdalen.
På grund av Detox dieten så orkar jag inte ta ut mig så mycket så det vart bara en kilometer för oss. Men det var ju i alla fall någonting såhär innan skolan börjar. Jag längtar efter att komma i form igen, det finns verkligen ingenting bättre.
Tillsammans med Annie tog jag även en tripp till stan och köpte en mycket söt plånbok. Den var lite större en den jag hade innan så det får plats mer och ordningen blir bättre. Vi möte senare upp Hilena efter att jag och Annie strövat runt i affärer och jag hittat ett linne som jag funderar på att köpa i veckan.
Vi satte oss på ett café och drack te och Emma gjorde oss sällskap. Pratade om att gå ut och äta när kära Lisa kommit hem från USA. Skulle vara mycket trevligt att vara samlade allihopa.
Snart ska jag ta och äta lite mat med min familj.
Puss!
Nu känns det som att lovet håller på att ta slut. Man kommer inte få ordentlig sömn på hela den tiden som är kvar på grund av att man måste börja vända tillbaka dygnet till skolan börjar. Så jag har försökt gå upp så tidigt som möjligt denna vecka.
Igår gick jag dock inte upp så tidigt utan sov ut ordentligt. Vid halv två gick jag hem till Emelie för att vi tillsammans skulle gå till bussen. Det som väntade oss var pulkaåkning med en massa gamla godingar. Det är alltid trevligt att ses och vi hade en kul stund på Högdalstoppen med en massa pulkor och tävligar, gillare. Alla vart dock trötta ganska tidigt så alla gick hem till sig.
På kvällen så kom även mina vackra damer över och vi fastnade med att spela TP hela kvällen. Mycket värt faktiskt. Jag somnade tyvärr lite för sent för mitt eget bästa så jag hade det väldigt svårt att komma upp denna morgon. Men jag lyckades tillslut gå upp, jag fick skjuts av Pappa till Emma och vidare till Högdalen.
På grund av Detox dieten så orkar jag inte ta ut mig så mycket så det vart bara en kilometer för oss. Men det var ju i alla fall någonting såhär innan skolan börjar. Jag längtar efter att komma i form igen, det finns verkligen ingenting bättre.
Tillsammans med Annie tog jag även en tripp till stan och köpte en mycket söt plånbok. Den var lite större en den jag hade innan så det får plats mer och ordningen blir bättre. Vi möte senare upp Hilena efter att jag och Annie strövat runt i affärer och jag hittat ett linne som jag funderar på att köpa i veckan.
Vi satte oss på ett café och drack te och Emma gjorde oss sällskap. Pratade om att gå ut och äta när kära Lisa kommit hem från USA. Skulle vara mycket trevligt att vara samlade allihopa.
Snart ska jag ta och äta lite mat med min familj.
Puss!
Magnolia
Trots att detta är en film på tre timmar så tappar man aldrig fokusen och den blir aldrig seg. Den trollbinder en hela tiden och händelserna är för många för att räknas.
Det är en döende man vars sista önskan är att få träffa sin son, det är en kvinna som drogar, det är en polis som inte kan hitta sig själv, en lite pojke som är ett geni. Man kan inte säga vem som spelar huvudpersonen på grund av att alla roller är viktiga. Det är alla tillsammans som leder till en helhet. Att se hur människors öden flyter ihop till en historia.
Hela tiden kommer det visdomsord och moral. Hur alla händelser går runt i ett evigt kretslopp.
Även fast det var många historia i en salig blandning så lyckades man lätt hålla isär händelserna och det vart aldrig rörigt. Det är värt att ta sig tiden att se den på grund av att den är fylld av känslor och uttryck som är fantastiskt gestaltade.
Under hela filmen så är allt realistiskt, ingenting blir märkligt mer än slumpen. Men den är alltid märklig. Sen kommer det en grotesk scen där det regnar grodor, ingen frågar sig varför det regnar grodor. Men det för samman alla de som behövde varandra och det kanske blir realistiskt, jag vet inte riktigt. Se den i alla fall.
Det är en döende man vars sista önskan är att få träffa sin son, det är en kvinna som drogar, det är en polis som inte kan hitta sig själv, en lite pojke som är ett geni. Man kan inte säga vem som spelar huvudpersonen på grund av att alla roller är viktiga. Det är alla tillsammans som leder till en helhet. Att se hur människors öden flyter ihop till en historia.
Hela tiden kommer det visdomsord och moral. Hur alla händelser går runt i ett evigt kretslopp.
Även fast det var många historia i en salig blandning så lyckades man lätt hålla isär händelserna och det vart aldrig rörigt. Det är värt att ta sig tiden att se den på grund av att den är fylld av känslor och uttryck som är fantastiskt gestaltade.
Under hela filmen så är allt realistiskt, ingenting blir märkligt mer än slumpen. Men den är alltid märklig. Sen kommer det en grotesk scen där det regnar grodor, ingen frågar sig varför det regnar grodor. Men det för samman alla de som behövde varandra och det kanske blir realistiskt, jag vet inte riktigt. Se den i alla fall.
3 januari
Åh hejsan!
I förrgår natt somnade jag till världens bästa American History X. Det är en fröjd och jag älskar den filmen över många filmer, för alla som inte har sett den, se den!
Igår tillbringades även mycket tid framför teven, A walk to remember och Ett öga rött sågs. Det vart alltså en ganska slapp dag fast jag hade höga ambtioner när jag vaknade, jag skulle laga mat, gå långpromenad med hunden och vara effektiv. Men de planerna sket sig på grund av att Lillebror trodde att han blvit magsjuk och mådde dåligt. Så det vart bara att stanna hemma och ta hand om honom tills det att han mådde bättre efter två timmar.
Detox, kroppreningsdieten ligger på tredje dagen och jag mår fortfarande bra. Lite huvudvärk kanske, men jag är ju inte en så förorenad tjej så jag tror att det ska bli bra.
Idag gick jag upp lite för sent för mitt efter bästa. Det vart en stressig morgon med en bror som skulle iväg och jag skulle göra en massa saker innan jag skulle iväg och träffa Annie. Vi åkte till ett muséum och tillbringade hela eftermiddagen där med Elin och Hilena som kom lite senare.
Nu har jag lagat lite mat som vi ska äta när resten av familjens lax är klar och Pappa kommit in ordentligt.
Puss.
I förrgår natt somnade jag till världens bästa American History X. Det är en fröjd och jag älskar den filmen över många filmer, för alla som inte har sett den, se den!
Snyggaste och bästa.
Igår tillbringades även mycket tid framför teven, A walk to remember och Ett öga rött sågs. Det vart alltså en ganska slapp dag fast jag hade höga ambtioner när jag vaknade, jag skulle laga mat, gå långpromenad med hunden och vara effektiv. Men de planerna sket sig på grund av att Lillebror trodde att han blvit magsjuk och mådde dåligt. Så det vart bara att stanna hemma och ta hand om honom tills det att han mådde bättre efter två timmar.
Detox, kroppreningsdieten ligger på tredje dagen och jag mår fortfarande bra. Lite huvudvärk kanske, men jag är ju inte en så förorenad tjej så jag tror att det ska bli bra.
Idag gick jag upp lite för sent för mitt efter bästa. Det vart en stressig morgon med en bror som skulle iväg och jag skulle göra en massa saker innan jag skulle iväg och träffa Annie. Vi åkte till ett muséum och tillbringade hela eftermiddagen där med Elin och Hilena som kom lite senare.
Nu har jag lagat lite mat som vi ska äta när resten av familjens lax är klar och Pappa kommit in ordentligt.
Puss.
1 januari
Gott nytt år!
När jag somnade inatt så hade jag så himla mycket att säga, verkligen. Men nu är jag ganska tom och bara trött. Ska försöka summera alla händelser för att komma ihåg det.
Hela dagen tillbringades med familjen, vi åkte till farsta och köpte lite nya kläder. Panik inhandling såhär innan nyårsafton. Köpte ett linne och en jacka att ha över. Vi åkte hem och fixade oss innan i åkte hem till Fredrikssons. Där möttes jag av Fredrik, Jessica och Rebecka. Lite gammalt gnabb försvann när vi pratat en stund om livet och kärleken, så det kändes jättebra. Jag ville inte fira in det nya året och vara osams med en av mina bästa vänner. Så det kändes befriande.
Vi åt middag tillsammans och satt en stund inne på Jessicas rum och pratade om allt som händer. Men jag var tvungen att åka ganska tidigt. Så mamma skjutsade mig till Emma där hon fick ett par strumpbyxor som jag hade haft med mig. Vi gick hela vägen till Älvsjöstation för att vi missade bussen vid Örbyskolan. Men det var ändå skönt med en promenad. Vi tog pendeln till Kungsängen för att mötas av en glad Karro som följde oss hem till Sara där det var fest.
Det var trevligt men jag var mest med Emma, på tolvslaget så fick jag ge henne en stor kram för att fira att vi börjar vårt 14e år tillsammans. Det betyder så otroligt mycket. Det känns som att det var igår som vi firade tio år som bästa vänner och helt plötsligt är det fjorton år. Det är bara helt sjukt.
Det slog mig att jag saknade att vara med min familj, för det betyder också något. Jag blev nästan lite gråtfärdig när jag sa Gott nytt år till pappa. Älskade familj.
Precis innan tolvslaget ringde jag även till Emelie och fick höra hennes ljuva stämma och önska henne gott nytt år, det gjorde mig jätteglad.
Emma och jag åkte hem precis efter tolvslaget och var på resande fot i tre timmar. I T-Centralen mötte vi upp Annie, Elin och Hilena och jag insåg att jag verkligen hade velat fira det nya året med dom vid min sida. För de har alltid alltid funnits där, Annie och jag firar 15 år, Elin och Hilena firar jag 10 år tillsammans med. Det är det som betyder något.
Vi tog tunnelbanan till Gullmarsplan där vi möttes av en massa Sturebyfolk som var glada och trevliga. Jag vart glad även fast Annie ville åka till Gubbängen på fest så bestämde vi att det var viktigare att vara tillsammans den här natten. När vi tagit tunnelbanan och hoppat av i Stureby på grund av vagnfel så gick vi hem. När vi kom innanför dörren så slogs jag av alla känslor som jag kännt. Kanske en överdrift men allt kändes bara så fel och jobbigt. Men med hjälp av myskläder, mina allra bästa vänner, godis, te, chips och prat så lyckades jag bli lite gladare.
Vi fastnade i mitt vardagsrum ända till klockan sex för att vi gick igenom det gångna året, vi har klarat av att hålla ihop i ett helt år till. Med en massa prövningar, men ändå så satt vi där tillsammans.
Tillslut somnade jag sked med Emma och Annie i min säng med Hilena och Elin på en madrass på golvet.
Lyckligt.
När jag somnade inatt så hade jag så himla mycket att säga, verkligen. Men nu är jag ganska tom och bara trött. Ska försöka summera alla händelser för att komma ihåg det.
Hela dagen tillbringades med familjen, vi åkte till farsta och köpte lite nya kläder. Panik inhandling såhär innan nyårsafton. Köpte ett linne och en jacka att ha över. Vi åkte hem och fixade oss innan i åkte hem till Fredrikssons. Där möttes jag av Fredrik, Jessica och Rebecka. Lite gammalt gnabb försvann när vi pratat en stund om livet och kärleken, så det kändes jättebra. Jag ville inte fira in det nya året och vara osams med en av mina bästa vänner. Så det kändes befriande.
Vi åt middag tillsammans och satt en stund inne på Jessicas rum och pratade om allt som händer. Men jag var tvungen att åka ganska tidigt. Så mamma skjutsade mig till Emma där hon fick ett par strumpbyxor som jag hade haft med mig. Vi gick hela vägen till Älvsjöstation för att vi missade bussen vid Örbyskolan. Men det var ändå skönt med en promenad. Vi tog pendeln till Kungsängen för att mötas av en glad Karro som följde oss hem till Sara där det var fest.
Det var trevligt men jag var mest med Emma, på tolvslaget så fick jag ge henne en stor kram för att fira att vi börjar vårt 14e år tillsammans. Det betyder så otroligt mycket. Det känns som att det var igår som vi firade tio år som bästa vänner och helt plötsligt är det fjorton år. Det är bara helt sjukt.
Det slog mig att jag saknade att vara med min familj, för det betyder också något. Jag blev nästan lite gråtfärdig när jag sa Gott nytt år till pappa. Älskade familj.
Precis innan tolvslaget ringde jag även till Emelie och fick höra hennes ljuva stämma och önska henne gott nytt år, det gjorde mig jätteglad.
Emma och jag åkte hem precis efter tolvslaget och var på resande fot i tre timmar. I T-Centralen mötte vi upp Annie, Elin och Hilena och jag insåg att jag verkligen hade velat fira det nya året med dom vid min sida. För de har alltid alltid funnits där, Annie och jag firar 15 år, Elin och Hilena firar jag 10 år tillsammans med. Det är det som betyder något.
Vi tog tunnelbanan till Gullmarsplan där vi möttes av en massa Sturebyfolk som var glada och trevliga. Jag vart glad även fast Annie ville åka till Gubbängen på fest så bestämde vi att det var viktigare att vara tillsammans den här natten. När vi tagit tunnelbanan och hoppat av i Stureby på grund av vagnfel så gick vi hem. När vi kom innanför dörren så slogs jag av alla känslor som jag kännt. Kanske en överdrift men allt kändes bara så fel och jobbigt. Men med hjälp av myskläder, mina allra bästa vänner, godis, te, chips och prat så lyckades jag bli lite gladare.
Vi fastnade i mitt vardagsrum ända till klockan sex för att vi gick igenom det gångna året, vi har klarat av att hålla ihop i ett helt år till. Med en massa prövningar, men ändå så satt vi där tillsammans.
Tillslut somnade jag sked med Emma och Annie i min säng med Hilena och Elin på en madrass på golvet.
Lyckligt.
