moaj

Trot att jag varit sjuk två dagar av fem denna vecka och var ledig förra veckan så är det precis lika skönt med fredag idag som alla andra fredagar. Shoppat billigt på marknaden så vi har apelsiner för hela nästa vecka, eller så kommer dom att ta slut i helgen. Ikväll ska vi gå på bio och elräkningen har äntligen kommit, den fick oss inte att kasta huvudet bakåt av förvåning och det var ju mycket lyckat. Kallt är det också, speciellt inomhus och snart så ska pappa ringa upp mig. Den där första hemlängtan har börjat lägga sig och nu blickas det endast framåt. Mot att det bara är tre veckor kvar och vi har besök fram tills dess. På lördag så är det Ylva som kommer hit, det ska bli en fröjd att få tillbringa lite tid med henne. Ja, cappuccino, yoghurt och apelsiner är det jag ägnar mig åt nu. Sen så kommer Petter och vi ska göra pannkakor.

Nu så är vi i Egypten äntligen så är jag i min familjs armar. Jag kunde inte hålla tårarna tillbaka när dom stod på rad på arlanda och såg så glada ut. Det var en lättnad som jag inte har känt förut. Men den extrema saknaden efter Petter är så himla konstigt jobbig. När man inte får tag på någon trots att klockan är två på natten så tror man aldrig att det beror på mottagningen i Egypten. Nu fungerar i alla fall internet och skype är underbart.

Helg är ju alltid skönt, det kan nog alla hålla med om. I alla fall om det verkligen är helg for real. Men just nu så känns helgen så skön och välbehövd så jag inte vet vart jag ska ta vägen. Jag smärtade ut hela denna dagen av allmän fredagströtthet och utan någon speciell träningsglädje. Men det fick faktiskt och handståendet var till och med min lektion för att kötta idag. Hur konstigt låter inte det när handståendehataren nummer ett helt plötsligt köttar på lektionen. Men det gör jag faktiskt, grupperingen tar sig och jag finner numera balans på mina händer vid vissa tillfällen. Hur bra känner man sig inte då! Helgen som följer ska innehålla taconight ikväll, med Petter, corona, lime, guacamole och kramar (kanske några pussar också). Sen så blir det popcorn också och film och ännu fler kramar och så kommer det att hålla på. Imorogn hoppas vi på 22 grader och sol så vi kan mysa på stranden med en falafel från maoz, det är så fantastiskt gott så man kan inte ana det. Kanske en chai också, vad gott allting låter när det är eftermiddag och man har tränat hela dagen, jag ska nog äta en apelsin och duscha nu. För Petter slutar jobbet vid fem.

Tänk om det hade varit så att jag hade flyttat hit själv. Ensam och varje natt hade varit som dagens vardagskvällar. Vad hade jag roat mig med? Hur hade jag mått? Hade jag verkligen stannat kvar? Idag så sitter jag mest och är uttråkad, men jag känner mig ändå trygg i våran lägenhet, ja våran lägenhet. Jag är mör i kroppen efter nästan en hel veckas slit och träning, men jag ligger i vår soffa och har extremt bra internet uppkoppling. Imorgon är det fredag och dessa veckor bara springer iväg. Om en och en halv vecka så sitter jag på ett flygplan hem till Sverige igen, inte för mer än nio timmar men ändå. Jag får träffa min familj igen och jag längtar så brutalt mycket. Men samtidigt så lämnar jag den människan som betyder mer än någon annan gör, den människan som jag inte kan sova utan. Jag vill inte ens att han ska gå ut i soffan för att spela datorspel. Jag vill att han ska ligga bredvid mig tills jag somnar, även om jag pratar konstigt i sömnen så ligger han kvar. Han som jag pussar hej då varje morgon och som jag blir så evighetsglad för att se när han kommer hem på kvällen. Jag är så kär så det känns sjuk. Om två timmar kommer Petter hem igen. Poängtera att jag sa hem, jag menade det egentligen inte, inte än i alla fall.

Ingenting ger mig så tunga skor som att bära upp vatten till vår lägenhet. Affären är för långt borta och jag har för ont i mina trapetshänder och ja det är väl kanske förståeligt att 8 liter vatten inte är så lätt. När jag idag kom upp för berget så kom två tanter emot mig och pratade på väldigt snabb spanska och började klappa på mig, det jag snappade upp var att dom tyckte synd om mig som släpade på så mycket grejer, jag kände mig precis lika liten och ensam som de gamla tanterna ville få mig till. Jag blev glad av att få uppmärksamhet av okända tanter och glad för att dom tyckte lika synd om mig som jag tyckte. Det kändes liksom skönt att få lite uppmärksamhet där i mörkret. Det är fortfarande väldigt varmt här. Idag solade jag och Karin i linnen på lunchen så varmt är det. Men det blir fortfarande mörkt ganska snabbt och vid åtta är det kolsvart. Glädjen av att ha fått ett underbart mail av Elinor och det faktum att det redan fanns mat att värma på spisen piggade upp mig och nu ska jag dricka te och äta äpple. Idag har jag köpt två kilo äpplen för inte ens en euro, kan det bli bättre.

Det är november och jag solade i vårt fönster igår. Och jag älskar att vakna upp bredvid Petter och klä på mig kläder ur garderoben som har bådas kläder i sig. Det känns så bra att somna bredvid varandra och äta middag tillsammans och göra allt det som man gör när man är kära. Den här helgen har varit så mysig och vi har ätit middag ute på restaurang och äta godis tills vi nästan mådde illa och så har vi fixat klart allt i vår lägenhet och nu trivs vi så bra. För vi har en soffa och vi har matbord och en matta som gör golvet lite varmare och vi har blommor och doftljus och vi har varandra. Ni står Petter i duschen och ska snart till jobbet. Jag ska på en tur på stan och besöka en massa roliga butiker som jag har kollat upp, nu ska jag bara äta lunch och pricka ut dom på kartan så blir allt bra. Sen måste vi tvätta snart också, få en rutin på det och hitta ett ställe att tvätta på, det ordnar sig nog.