30 oktober
Nu sitter jag i min säng, galet trött, etersom jag inte kunnat sova på flera dagar.
Sjukdommen har återigen tagit mig och jag har ingen aning om vad jag ska göra för att göra det bättre. Jag kan ju alltid lådsas att jag är frisk vilket jag har försökt göra i flera dagar nu. Men hur jag än gör så hjälper det inte. Jag funderar på att inte bry mig om någonting alls idag och bara ligga i min säng, se på filmer och plugga en del och äta glass. Kanske kommer jag att lyckas med att friskna till med hjälp av den behandlingen.
I natt så kom jag på stragier för att inte snora i sängen, jag hade papper runt omkring mig i alla vinklar och vrår för att så snabbt som möjligt kunna rycka till mig en i nödfall. Igår natt så låg jag och kom på fantastiska skämt för mig själv tills jag somnade fem timmar senare och vaknade sju gånger under tiden.
Jag, Annie och Elin såg Somers Town. Den var fin och jag muntrades upp en aning, men baa lite. Igår lagade vi middag och tittade på en dokumentär om Tupac. Åt chokladpuddig och hade det mysigt. Emma var också där dagen till ära och det var grejer det. Äntligen har hon kunna slita sig från sitt viktiga liv och ägna lite tid med mig, underbart.
Jag hatar när man är så sjuk så det gör ont när man blundar, för då är det inte ens skönt att sova, jag hatar det. Det känns som att jag är såhär sjuk lite för ofta. Fast jag kom nog fram till att det var ett tag sen jag var såhär sjuk. Emmas födelsedag är senast jag kan komma på och det var ju typ ett halvår sen.
Jag hatar när jag egentligen inte har någonting att säga.
så hejdå
26 okrober
Efter att alla redovisat sina tangouppgifter så stod vi och lekte mellanstadiedisco i ca fem minuter, sen hade jag och Elise tröttnat, som vanligt så jag drog igång projektet åka hem till mig och ha en mysig kväll. Jag fick med mig sju vänner och tog tunnelbanan hem till mig.
Tända ljus, smoothie och en massa klasskamrater i en fin blandning. Martin fixade fantastiska smoothiesar och alla uppskattade det något otroligt. Vi drack öl och lyssnade på musik och låg och halvsov tills nästan alla gått hem till sig. Några stannade över natten, eftersom jag inte har förmågan att sova själv. Därför låg jag och Martin och pratade till halv fyra om allt mellan himmel och jord och till sist så somnade vi.
Kändes som att leva kollektiv när jag gick upp dagen efter och fixade frukost. Men jag somnade på soffan innan alla andra hade hunnit vakna och sov där i en timme. Sen så fick mina vänner för sig att vakna och hålla mig sällskap, återigen musik och fint väder på balkongen. Tills jag vart tvungen att åka till landet med tåget.
Martin följde mig hela vägen till tåget och väntade med mig tills det kom, jag drack kaffe och räknade matte i de fyrtio minuter det tar att komma till landet. Det var lugnt och skönt och pappa hämtade mig och vi åkte förbi Fredriks för att säga hej och sen vidare till oss. Vi åt middag för att sen gå till Fredrik och titta på Broarna i Madison County, och äta Fredriks brownies med mjölkchokladklegg på. Det låter ju faktiskt som att det inte kan bli bättre, och det kan det inte heller. Sen sluta kvällen med att jag och min bror nästan sprang hem i mörkret efter att haft ett djups snack med Fredrik och våra mammor. Det är så en kväll på landet ska vara.
Idag åkte vi hem för att jag ska somna lite och lämna tillbaka filmer och bara vara. Sen väldigt mycket grattis till Anton!
puss.
21 oktober
Grattis till världens bästa Tobbe och familj, jag är lite smått överlycklig för att det har gått så bra.
Nu har äntligen fyllekrankarna återvänt från Finland och gjort klassen fulländad. Det känns faktiskt både tryggt och skönt att ha dom på fast mark, lite osäker har man ju varit. Men jag i alla fall fått mig en del goda skratt från deras historier så lite har jag ju kunnat glädjas av deras erövrande.
Jag hade ju bestämt mig för att veckan innan lovet skulle vara en upptrappning av träning, men inte då. Jag har inte tränat någonting på hela veckan än så länge så jag känner mig sådär fantastiskt slapp och lat som man bara kan precis innan det ska bli lov och jag ska inte göra någonting alls, inte alls.
Gudar så skönt det ska bli, nästan för bra för att vara sant.
På fredag är det redovisningar på tangoprojektet och sen så ska vi ha en mysig klasssynd hos mig med smoothie och bara film och gemenskap, hoppas det blir trevligt, för jag tycker om oss.
Sen så åker jag till landet och umgås med Fredrik, åh va bra.
19 oktober
En söndag som alla andra söndagar. Jag var osmart och sparade mitt plugg till söndagen och prioriterade att åka och hyra filmer, äta middag med mormor och sedan åka hem till Moa på lördagskvällen. När jag kom dit så var det en laddning hemmagjord glass i glassmaskinen och en massa fina vänner i soffan. Vi såg på Rosemay's baby som vart en anings besvikelse då jag hoppats på lite mer skräck än bara psykologiskt. Men det var mysigt och jag åkte inte därifrån förens vid ett någonting, efter att vi gjort en lassning glass till och legat i Moas säng och pratat om allt mellan himmel och jord. Jag behöver sånnt allt för ofta, vilken tur att jag har så bra vänner till med då.
Idag så vart det att lite småstressa till Emma eftersom jag skulle vara där vid tolv och jag vaknade tjugo över elva. Men jag var ändå tidigast av oss alla som vanligt så jag hann i god tid för att prata med Emma och jag saknar henne precis hela tiden. Fem av mina bästa kvinnor i samma kök som springer runt och bakar sju olika sorters kakor till Annie för att fira hennes dag, lite för sent men ändå. Hon vart så glad över det fina proslinet och alla kakor. Jag saknar att vara alla hela tiden, undra hur lång tid det dröjer tills nästa gång. Snart är ju lovet här och då är vi alla henne för att ha en vanlig hedelig övernattning. Jag saknar oss varje dag.
17 oktober
Det är svaret på min kära klass existens just nu. Ostabilt är ordet. Jag har självklart svaret på det mesta och kan bara se det som en svacka som alla har hamnat i samtidigt på grund av fantastiskt mycket press, dåligt väder och prestationsångest. Det kan inte vara tydligare varningstecken än det är just nu. Desperat bryter vi ihop, person efter person. För exakt ett år sedan så måste ag erkänna att allt var som värst. Men jag är inte den som håller på att slås ner igen inte. För så fort jag tittar ner så får någon mig att titta upp igen. Jag hoppas kunna göra samma sak för människorna som jag tillbringar nästan all min vakna tid med.
Som grupp är vi nog hur stabila som helst just nu, men sm individer så bryts det samman sakta men säkert. men kvällar som denna får mig ändå att inse att vi har någonting gemensamt trots brutalt mycket olikheter.
Ett event på Kulturhuset som började vid sex. Efter att ha helsat hem som en dåre, slängt i mig mat och sedan kastat mig iväg igen så hann jag i alla fall. Mer i tid än dom flesta. Mingel i några timmar, med lite för dålig eventmat som alltid, men god frukt och russin. Bästa damer drällde förbi för att hälsa på och dom fastnade även där när jag bestämde mig för att åka hem. Smålycklig men ändå ganska bitter. Jag är en fena på att bittra till för kanske inte allt för mycket, eller kanske dugligt mycket i detta fall.
Det känns som att allting kretsar runt att maxa totalt fram till lovet. Köra stenhårt för att få bäst resultat. Men nästa vecka kommer ett Tangoprojekt som kanske kan bli något kul ändå. För vem vet vad jag och Hannah ska kunna hitta på på en lina med tango som insperation. Det kan nog bli precis hur som helst.
Just nu handlar vartenda ord jag skriver om cirkuskänslor. Men det är i princip där jag lever just nu.
Jag känner mig sådär barnsligt fnittrig mest hela tiden och det blir bara bättre och bättre.
puss
15 oktober
Sen kommer jag återigen till energin. Jag har kommit på att man kanske kommer längst på överskottsenergin. Den som man får för att man egentligen inte har någon energi kvar. Som idag när jag var så arg så jag inte ville vara med någon alls utan bara med mig själv. Men jag står ut, för jag ser hur fina alla är runt omkring mig. Ändå så var det ingen som såg, ingen alls. Men det kanske bara var för att jag var så bra på att dölja det, eller så tänker dom inte på vart jag är hela tiden. Det känns bra att jag kan ha sånna här dagar. För idag spelade det ingen roll om jag fick tillräckligt med energi eller inte, för idag ska jag ändå bara ligga i min säng med en film och inte göra någonting alls. Det var ett tag sen.
Sen så blir jag så lycklig för det lilla. En liten vacker gest och jag smälter som jag vet inte vad. Jag blir bara så underbart glad i hela kroppen och det kan till och med hålla i sig hela dagen, du gör mig så glad.
12 oktober
Samhälle B studier på Blå Lotus med Mira, Moa och Tove. Otroligt galet mysigt och väldigt värt.
Sedan kvalité ute på Linneas balkong med te och en vän som betyder så mycket så mycket. Åh vilken värd dag.
11 oktober
Efter att vaknat upp hos Alexis med Lisa och Linn efter Jonatans pjamasparty så åkte jag bilen hem till min säng. Trodde jag ja. Nej pappa min ville åka till Farsta och titta på ett trådlöst tangentbord. Springa runt i varenda affär och lyssna på folk som pratar allt för långsamt. Men tillslut kom jag hem till min varma säng och somnade som en stock.
Jag kom ryckte upp mig och åkte in till staden för att dricka kaffe med Mish, Anton och Margret. Mycket mysig långfika.
Nu ska jag bädda ner mig i min säng med en smoothie och titta på galet mycket film.
Puss.
6 oktober
Ja hej.
Igår fyllde bästa Annie år och jag sjöng en sång för henne för att senare äka förbi med en fantastiskt cool blomma. Förhoppningsvis uppskattades det trots att jag inte hann äta någon tårta.
Familjen åkte för att täffa mormors flört Olle. Det var underbart att se henne flyga runt som en fnittrigt kär skolflicka. Hon var så glad och ville att vi skulle älska honom direkt. Äntligen är hon inte bitter, inte irriterad eller arg och hon är så mycket gladare än vanligt. Jag kan bara säga äntligen för jag har väntat på detta något otroligt, på grund av att hon varit ganska ensam, hon förtjänar det.
Idag var lugn. Efter att ha läst historian högt för Moa och Mira så satt jag och Moa och prata om livet och det vi tar för givet i en timma innan jag gick ut för att springa en runda i det fina vädret. Man kan nästan inte bli annat än lycklig när det nästan är sommarvarmt. En bidragande orsak var självklart att jag höll igång och blav varm på det sättet.
När Elin sen dyker upp i cirkushallen efter min trapetslektion så vart det ju till och med ännu bättre. Hon fotar mig en del på linan till ett skolprojekt och det vart säkert jättebra, kul att få lite bilder i alla fall.
Jag låter så fruktansvärt rak och tråkig så hejdå.
4 oktober
3 oktober
Extra strechen igår gjorde att jag kom hem senare än vad jag tänkte och orkade då inte plugga så mycket, men viken tur att jag hade börjat min första cirkuslektion vid halv tre och hann plugga innan dess med en kopp te och en sjal i sofforna på hyllan.
Nu har jag så mycket mjukiskläder på mig så att jag ska klara av att gå ut i den bitan kylan, fyra grader är det och det är ju lite småsurt.
Jag borde inte skriva saker på morgonarna det blir bara inte bra.
hejdå
1 oktober
Hon är mest fantastisk av alla och är så underbart fin och jag kan inte säga alla fina saker.
All min kärlek.
Från en sak till en annan.
Ibland undrar jag om jag har psyket till att gå på lina, jag kom fram till att jag förmodligen inte hade det. Men det kanske inte är en anledning att inte fortsätta. Trots att jag blir så fantastiskt förbannad och bara har mig själv att skylla på så är det ändå bara beviset på att jag bryr mig. För jag har aldrig kännt såhär förut, med någonting. Att bli så arg på mig själv hoppas jag ska hjälpa mig att kämpa hårdare.
Jag älskar dessutom skönheten med det.
Blåmärken och svullna fötter.
åh.
