moaj

När allt man bara vill göra är springa, springa, springa. När man stoppas av att man inte ens orkar gå för fort för man kan inte andas, för att man sen måste sova i en timme för att orka gå upp igen. Jag hatar att vara sjuk på sommaren, inte för att det är mycket till sommar just nu, men jag vill i alla fall ha valmöjligheten. Det enda jag orkar med just nu är mig själv och min familj. Det är faktiskt skönt att tillbringa en heldag läsandes och sen kanske, kanske åka och handla mat, för att sen sova lite till. Jag har inte gjort det på ett tag och det känns som att det är det min kropp behöver just nu.

Men jag behöver också mina två älskade bästa som är ute på vift och inte kommer tillbaka än på ett tag, det är någonting som jag skulle orka med att göra nu. Träffa människorna som jag inte sett på länge, och bara vara, höra hur de mår. På riktigt liksom. Men jag känner på mig att ordningen snart är återställd när klasskamrater och andra bästa bästa börjar rulla in till sthlm, för att kunna tillbringa tid med en tjej som legat hemma i flera dagar.

Välbehövt och trevligt att vara ordentligt hemma igen.

Jag kan nog erkänna att ren och fräsch är mitt andra namn, då kan jag också passa på att erkänna att jag inte precis varit mig själv de senaste tio dagarna, för även fast man duschar och tvättar sig så blir man aldrig lika ren som när man duschar hemma, eller möjligtvis i cirkushallen men den chansen har jag ju inte haft än. 

Vad mer kan man säga än att jag är tillbaka i sverige åtta dagar senare och två storstäder avverkade. 

Ja vad ska jag säga, borta i 14 dagar och utan att jag sagt ett ord.

Men jag har tänkt desto mer, för det har inte direkt funnits lite tid till det. Inte för att Fredrik inte är bra på att prata, men det finns ju som tur är tysta stunder även med honom. Med metallbit i ögat och sår på hornhinnan, galen grekisk doktor och några utochin vända ögonlock senare, jag fick vara hel på en ö mitt i vattnet. Saltvatten, synd sa ja, fick terapi och pepptalk av Lollo ända till de åkte hem, på slutet vågade jag till och med snorkla. Trots illamående och en man som kräktes högljutt så var trippen extremt bra.

Att sen att enda sms kan få mig att sluta gråta uppe på ett berg med den sjukaste utsikten jag varit med om, att få vara ledsen och ändå den lyckligaste människan på jorden är otroligt när man kan vara det på Kreta. Eftersom en sjukt bra vän sa just det som jag tänkte så gick jag ner från berget med höjt huvud, vad mer kan man liksom begära.

Nu åker jag snart iväg igen, med på ett annat sätt, brännan är kirrad och nu ska jag bara packa och tvätta så är jag snart på mina resben igen, känns fint.

Sov gott, det ska jag göra.

Nu åker jag iväg i två veckor, för att sola, bada, läsa, leka med fina vänner och bara vara. 

Tänk om man bara kunde tvätta bort sjukdomar med tvål och vatten, då skulle man slippa minsta lilla förkylning.