30 augusti

En nästintill perfekt nollning för våra nu kära ettor. Cirkusfesten var ett faktum och jag kan inte tänka mig bättre folk.

Gilla läget och vara happy för allt man har, man råkar ha för mycket för sitt eget bästa och det är fint.

Jag saknar mina kvinnor som jag ser allt mer sällan, men jag hoppas snart dom kommer hit och äter lite tårta som blev kvar från dagens kalas för Lillebror. Gäster och Linn hela dagen. Efter att ha vaknat upp hos Alexis. Solen har lyst hela dagen och jag har till och med kunnat ligga på mitt golv och myst i solen.

Föresten så ska vi snart till Oman. Åh heliga gudar va fantastiskt.
Puss.


28 augusti

När jag väl har kommit på vart jag tillhör nu så är allt så mycket bättre. När jag har kommit på att jag måste glömma allt gammalt och inse att det inte är nu, utan förut så blev det helt plötsligt så lättare att leva.

Allt är så fint och jag är konstant mycket glad. Jag har en föraning vad det beror på.

Imorgon är det nollning, och som förra året så är jag förkyld, eller på väg att bli i alla fall. Det är något speciellt med nollning. Nu har vi makten, men jag kommer inte klara av att hålla en hård yta utan kommer att vara hysteriskt snäll och bara tycka synd om alla. Men men, min klass klarar det nog i alla fall.

åh puss.

Tracey

Filmen börjar på slutet, med att tonåringen Tracey (Ellen Page) sitter invirad i ett duschdrapperi. Hon börjar berätta historien fram till att hon hamnade där hon hamnade. Hon letar efter sin nioårige lillebror som försvunnit på grund av henne och hon måste göra allting för att hitta honom. Ju längre tiden går desto närmre början kommer man. Man får veta hur hon påverkade sin bror så att han tillslut gick bort sig.

Hennes familje förhållande är inte det allra bästa och hennes liv i allmänhet går i strålande. Hon finns knappt i skolan på grund av att hon inte har några bröst. Hon blir mycket utanför, men drömmer ändå om den nya killen som är för cool för sitt eget bästa. Hon dagdrömmer som vilken tonåring som helst.

Som man kan se på bilden så består hela filmen av kostverk med olika bilder. Ibland kan det vara samma bit av film som visas i olika rutor men i kanon, eller så är det bara en massa olika bilder, samma händelse fast ur olika vyer. Även fast man kan tro att det ska bli ett jytter av olika bilder så vänjer sig ögat att se det som är viktigt och tillslut så vill man inte att det ska sluta. Man blir otroligt fast i att varje ny bild är ett konstverk, man slutar aldrig förvånas av hur snyggt och välgjort allting är.

Handlingen kanske inte är den allra bästa, men Ellen Page blir aldrig dålig och med hjälp av otroligt snygg ihopklippning så blir filmen mycket intressant och välgjord.



25 augusti

Nu är klassen hel och fullbordad. Till och med med tillökning. Det är fina tider och dagen har tillbringats helt i Hallen.

Det säger jag inte nej till och jag älskar allt som resar tankarna just nu, och det kan jag säga att cirkus gör. Hannah har lärt mig springa på linan så jag gör inget annat än tränar på det. Fram och tillbaka, fram och tillbaka, med Hannah som står och peppar och berättar precis vad jag gör för fel. Jag kan vara se plattan på andra sidan och inte ge upp. För det är vid sånna här tillfällen som man bestämmer sig för att inte ge upp.

Man måste prioritera och se frammåt. Ganska långt fram, men jag älskar all hjälp och allt stöd som bara allas närvaro ger. Jag bara älskar att få en kram utan anledning, eller bara för att jag behöver det.

Klassen är återigen återställd.

24 augusti

Det kan inte gå bra alla gånger.
Välkommen till himlen älskling.

23 augusti

Jag har så ont i mina ben så att jag ser ut som en stadeskjuten kråka när jag går, Sugra har tagit i med hårdhanskarna de första dagarna och jag har någon så otrolig träningsverk som jag inte trodde fanns. Varför är det alltid samma sak i början på terminen. Man trodde man börjat komma igång när man tränat några gånger innan skolan började och hoppades på det bästa, att slippa all verk. Men ändå så slutar det alltid på samma sätt.

Kan dock inte klaga, för vart jag känner på min kropp är musklerna helt hårda och jag får för mig att det är för att dom har växt. Jag börjar i alla fall känna att jag kommer att komma tillbaka trots att man har haft lov kanske allt för länge. Det finna inget finare än att vara tillbaka igen. Ingen tycks ha förändrats speciellt mycket och alla känner sig ganska glada över att vara tillsammans igen. Vi saknar tyvärr Mishan och Johannes fram till nästa vecka. Då blir klassen total igen och allt återgår till normalitet igen.

Ut och springa är tydligen det vi behöver säger mannen med ordet, så det var så det blev. Elise och jag kunde hålla hyffsat lika tempo, hon tar mig en aning men det spårrar bara och hjälper. Skönt efteråt och värt i det långa loppet. Högskolan springer tydligen varje dag nu för tiden. Vältränade är vad vi ska bli, ingenting annat. Jag hoppas på att orka satsa hårdare än förut. Jag har peppen och stödet som känns fint. Ingen bitterhet bara fint.

Vi tar i från tårna och jag grät för att det var så jobbigt, men det är i alla fall jobbigt tillsammans, det är ingen som inte tycker det känns utan alla är på samma nivå. Tar i tills vi nästan spyr för att det är för vårat eget bästa.

Varför gråter jag nästan alltid till partrapets. Det måste vara bland det vackraste jag vet och ser. Förövrigt så kommer nog denna helg bli fin, rehabilitering efter endast tre dagar, yes.

Puss.

19 augusti

När allting bara känns sådär fint och allt jag vill är att ha kvalitétstid och sitta och inte göra någonting alls utan bara vara. Det är så denna dag kommer att spenderas. Plus bio med Elinor, Fia och Elise på kvällen vilket bara kommer att vara ett toppen avslut på detta sommarlov.

Jag är mer peppad än någonsin på att lovet ska ta slut. Jag har Linn vid min sida och Alexis har äntligen tagit sig i kragen och flyttat hit. Det är nästan to good to be true. Jag dör en smula på tanken på dessa två år, det kommer att bli det bästa någonsin, ever, haha.

Igår bjöd Johan mig på födelsedagsfika. Det tyckte jag var en jättefin idé och sällskapet var trevligt som vanligt. Efter några timmar på Blå Lotus så åkte jag ut till Alby och Alexis. Det är helt flippat att helt plötsligt bara kunna ringa och åka dit utan att behöva betala tusen kronor. Tyvärr har han åkt på halsfluss och öroninflammation sådär i början av skolstarten så vi sov bara istället och tittade på Pans Labyrint, fast som sagt så sov vi mest. För jag hade trots allt inte sovit allt för mycket denna natt och det var tillräckligt varmt så jag kunde somna. 

Ett under var att jag dessutom kunde somna som en stock i natt och har vänt tillbaka mitt dyng ordentligt igen. 

Imorgon vid nio börjar vi, åh puss.  

18 augusti

Fullspäckad helg och äventyr måste jag säga.

Fekkenation of my birthday. Lagomt mycket människor. Vuxen poäng med snittar och fint sällskap. En otroligt vacker tårta och en sång som gjorde mig rörd till tårar. Så otroligt fint och jag blev så glad att alla var där och bara var så underbara. En smärre incident med oinbjudna gäster men det löste sig fint när man har så fagra män i bekantskapskretsen. Kvällen avslutades vid fem med Joel, Jocke, Linn och Elinor i min säng och tittade på vänner. Med Lisa sovandes på golvet.

Vi städade finare än någonsin men jag fick inte ta del av det eftersom jag åkte iväg till tågstationen och läste i en timme innan Elinor behagade dyka upp. Vi hann precis med tåget, till och med Martin. Vi hade många timmar framför oss innan vi hoppade av i Göteborg. Träffade Tove och kompani och såg en gratis föreställning. Helt plötsligt hade vi missat vårat tåg till Varberg och vi stog utan bostad i Göteborg mitt i natten. Så vi tog en promenad, hoppade över ett staket och tillslut kom vi fram till Martins båt. Helt plötsligt var vi Barnen på Luna och jag har aldrig sovit så gott. 

Vaknade vi elva och var otroligt kissnödig. Men fick klara mig tills vi var tillbaka på stationen för frukost på Espresso House. Vi mätte upp dom andra och åkte till Röda stan. Les Colpoteurs. Åh härregud. Det var det vackraste jag sett på länge och Molly var helt fantastisk. Utstålning som jag aldrig någonsin har sett och den vackraste människan jag vet. Hon är från och med nu min allra största idol någonsin. 

Jag blev peppad på att sätta igång och träna och snart så börjar skolan igen och det ska bli så otroligt skönt att komma igång igen och bli aktiv och bra. Jag har högst ambitioner och hoppas på att hålla dom. 

Vi åkte nattbussen hem och jag har sovit fint i några timmar och är nu för pigg för att sova lite till. 
Fin helg förövrigt.  


12 augusti

Ytterst glad igen. Fekkenation invation och glada miner.

Winnerbäck var grejen och tack för en underbar dag. Jag vart glad och allt var fint, förutom vädret. Men det är nästan det man får räkna med nu för tiden.

Jag har på senaste tiden hunnit bli frisk och haft middag för kvinnorna i mitt liv. Jag fick så mycket presenter som var så fina att jag stod där med tårara i ögonen och var helt rörd. Det var så fint att dom känner mig så otroligt väl att dom vet exakt allt om mig. Det är sånna grejer som gör att man kommer ihåg hur mycket man tycker om varandra. Den kvällen vart mysig med kakor och bullar och tårtor, samt ett underbart sällskap.

Nu ska jag och titta på dans.
yey.

puss.


6 augusti

Fabulöst lyckat att ha influensa på sin födelsedag.

Happy sweet 17 till mig ändå.
yes.

Men jag är aldrig bitter, nehe.

4 augusti

Jag blir så otroligt lycklig av regn.

Igår vart en fin dag, med lång fika på String med Mira, Tove och Hannah. Det kändes på något sätt som att det behövdes innan skolan börjar igen. Allt som behövdes sägas och upplysas om vart sagt vilket var fint.

Sen avslutades kvällen hos Elin med Emma, Erik, Hilena och Annie. Smågodis och Hilenas allra bästa kaka som jag nästan avlider av. Den är nog faktiskt helt perfekt. Tio av tio, love the girl.

Idag så träffade jag Jocke på tunnelbanan i Bandhagen, oj vad fint det kändes. Han kommer på mitt B-dayparty och vi hann precis säga nästan allt som behövdes innan vi skiljdes. Det måste jag ju erkänna var bra.

Johan träffade jag också på en lunch i Kungsträdgården. Kvalitétstid i några timmar men mycket vettigt sagt, brabra.

Snart fyller jag år. 
Puss.

1 augusti

Som ett litet barn går jag runt i ett litet lyckorus av att snart vara ett helt år äldre. Det är redan augusti och snart börjar skolan igen och jag är äldre än någonsin förut. Det känns bra, för snart kommer Fredrik hem och vi ska baka en massa. Jag kan ju inte precis säga att det inte är ovanligt, men det ska bli trevligt.

Rom var turistigt. Kanske allt för mycket människor som skulle se samma saker som min familj skulle se, det slutar en aning i att jag blir sur på att inte få vara så speciell och titta på saker som bara jag vill se, utan ska vara så himla mycket en i mängden. Jag hatar alla som trängs runt omkring mig och då borde jag ju hata mig själv också. Så sant som det är sagt, jag ogillar stark turism.

Annars var glassen, kaffet, pastan och pizzan bland det bästa jag har varit med om. Jag blir nästan lite smålycklig när jag tänker tillbaka på det. Vi snodde med oss för mycket nutella och schampo vilket känns alldeles sådär fint när man tittar in i kylskåpet nu nästan en vecka senare.

Förutom det så har jag bara hunnit med att ha en del kvalitéts tid med kvinnorna i mitt liv och sedan lite smått börjat välja ny färg i mitt rum. Gladaste tjejen i staden, nu ska jag lämna in filmer och hyra nya. Det är ju helg helt plötsligt igen och allt jag känner för är att se på film och flytta in till min lillebror. Åh puss.

Vilken tur att det är precis det jag ska göra då.

RSS 2.0