22 februari
Hejsan !
Jag ska passa på att skriva av mig medans jag är i ett smärre lyckorus.
Premiären igår gick lysande och de tre föreställningarna efter det har gått mycket mycket bra. Alla har kännt att de gjort sitt bästa och alla är väldigt glada. Vi har dock två man skadade, Elinor min kära som olyckligt nog hoppade ner på lastbilen och stukade sin fot kraftigt. Patrik har brytit tån i applådtacken på första föreställningen. Vi tänker på dom hela tiden och hoppas att allt ska bli bra.
Den här dagen har varit precis perfekt. När jag vaknade vi kvart i åtta så var jag pigg som en lärka, trots att jag vart väckt av telefonen. Jag gick upp och tog en lång dusch, smörjde in mig, klädde på mig och gick ut i solskenet för en promenad. När jag var utanför Emmas hus så ringde jag henne för att höra om hon var hemma, och det var hon. Så jag kokade lite te till henne som hon skulle ta med sig och väntade på hennes buss.
När jag kom hem igen så satte jag mig på balkongen i solen och läste klart min bok. Det var varmt och skönt och jag njöt verkligen. Dessutom så kokade jag en kanna kaffe att ha i solen och det förgyllde verkligen. Efter en timme så gick jag in och gjorde en mycket fin brunch. Det vart lugnt och skönt att ha en ordentlig sovmorgon och när jag sedan åkte mot Alby så träffade jag Therese, som gick i min Örbyklass. Hon var ett trevligt sällskap fram till Skanstull.
På nästa tunnelbana träffade jag Elise och Ylva, senare kom även Mishan. Vi gick i solen till hangaren och när vi kom fram så satte vi oss utanför för att vänta in resten av klassen. Även dessa timmar vart lugna och vi taggade, värmde upp och mysde. Usch vad mysiga alla blir när man är lite små nervös och pirrig. Det blir som en kärleksfull oas av värme, jag älskar det bara mer och mer.
Familjen var på sista föreställningen och var ett stort stöd, nu väntar bara en föreställning till sen är det party i hangaren. Jag längtar tills allt är klart och vi bara kan vara glada, glada, glada. För en liten spänning finns ju fortfarande kvar och den kommer att finnas till sista föreställningen är över.
Nu ska vi äta en sen middag och sen kanske man ska ta och sova lite.
Puss.
Jag ska passa på att skriva av mig medans jag är i ett smärre lyckorus.
Premiären igår gick lysande och de tre föreställningarna efter det har gått mycket mycket bra. Alla har kännt att de gjort sitt bästa och alla är väldigt glada. Vi har dock två man skadade, Elinor min kära som olyckligt nog hoppade ner på lastbilen och stukade sin fot kraftigt. Patrik har brytit tån i applådtacken på första föreställningen. Vi tänker på dom hela tiden och hoppas att allt ska bli bra.
Den här dagen har varit precis perfekt. När jag vaknade vi kvart i åtta så var jag pigg som en lärka, trots att jag vart väckt av telefonen. Jag gick upp och tog en lång dusch, smörjde in mig, klädde på mig och gick ut i solskenet för en promenad. När jag var utanför Emmas hus så ringde jag henne för att höra om hon var hemma, och det var hon. Så jag kokade lite te till henne som hon skulle ta med sig och väntade på hennes buss.
När jag kom hem igen så satte jag mig på balkongen i solen och läste klart min bok. Det var varmt och skönt och jag njöt verkligen. Dessutom så kokade jag en kanna kaffe att ha i solen och det förgyllde verkligen. Efter en timme så gick jag in och gjorde en mycket fin brunch. Det vart lugnt och skönt att ha en ordentlig sovmorgon och när jag sedan åkte mot Alby så träffade jag Therese, som gick i min Örbyklass. Hon var ett trevligt sällskap fram till Skanstull.
På nästa tunnelbana träffade jag Elise och Ylva, senare kom även Mishan. Vi gick i solen till hangaren och när vi kom fram så satte vi oss utanför för att vänta in resten av klassen. Även dessa timmar vart lugna och vi taggade, värmde upp och mysde. Usch vad mysiga alla blir när man är lite små nervös och pirrig. Det blir som en kärleksfull oas av värme, jag älskar det bara mer och mer.
Familjen var på sista föreställningen och var ett stort stöd, nu väntar bara en föreställning till sen är det party i hangaren. Jag längtar tills allt är klart och vi bara kan vara glada, glada, glada. För en liten spänning finns ju fortfarande kvar och den kommer att finnas till sista föreställningen är över.
Nu ska vi äta en sen middag och sen kanske man ska ta och sova lite.
Puss.
20 februari
Det var länge sedan som jag bara sprang och satte mig ner är grät.
Ibland kan det vara skönt att inte hålla inne känslor. Fast kanske lika jobbigt som att släppa ut det. På grund av att det är hårt känslosamt och fysiskt så hoppas jag att premiären blir kanon, annars så kommer jag nästan inte orka. Allting måste bli perfekt.
Idag gjorde jag någonting som jag nästan inte trodde att jag skulle klara av, jag bröt mönstret av perfektion och det gick faktiskt. Jag klarade av det med endast några tårar, det var som att bli lite större. Växa en aning inombords.
Allas bästa och sämsta sidor visas och jag känner att jag litar på alla, för det finns olika sätt att lita på. Just nu känner jag att jag vet exakt vart alla finns. Det är också en befrielse, fast på ett annat sett. Så mycket saker har visat sig dessa veckor och ändå har vi bara det roligaste kvar. För det är klart att man kommer att vara peppad när vi står där och allt har gått bra. Vi kommer att klara detta, tillsammans kan vi göra allt.
Det är så himla många gånger som jag har skrivit och sagt dessa ord, och varje gång jag tänker de så tänker jag på mina allra bästa vänner på hela jorden. Hur svårt det är att leva utan dom. För jag behövder deras stöd och deras support, för de vet exakt hur jag fungerar och säger rätt saker på rätt ställen. Jag älskar er.
Ibland kan det vara skönt att inte hålla inne känslor. Fast kanske lika jobbigt som att släppa ut det. På grund av att det är hårt känslosamt och fysiskt så hoppas jag att premiären blir kanon, annars så kommer jag nästan inte orka. Allting måste bli perfekt.
Idag gjorde jag någonting som jag nästan inte trodde att jag skulle klara av, jag bröt mönstret av perfektion och det gick faktiskt. Jag klarade av det med endast några tårar, det var som att bli lite större. Växa en aning inombords.
Allas bästa och sämsta sidor visas och jag känner att jag litar på alla, för det finns olika sätt att lita på. Just nu känner jag att jag vet exakt vart alla finns. Det är också en befrielse, fast på ett annat sett. Så mycket saker har visat sig dessa veckor och ändå har vi bara det roligaste kvar. För det är klart att man kommer att vara peppad när vi står där och allt har gått bra. Vi kommer att klara detta, tillsammans kan vi göra allt.
Det är så himla många gånger som jag har skrivit och sagt dessa ord, och varje gång jag tänker de så tänker jag på mina allra bästa vänner på hela jorden. Hur svårt det är att leva utan dom. För jag behövder deras stöd och deras support, för de vet exakt hur jag fungerar och säger rätt saker på rätt ställen. Jag älskar er.
19 februari
Aldrig hade jag kunnat tro att man skulle kunna känna sig så hemma i en skitig hangar.
Men det visade sig att allt var möjligt. Allt är faktiskt möjligt och det bevisar sig mer och mer. Hela klassen är faktiskt helt otrolig och vi kommer bara närmre och närmre varandra. Just för stunden så känns verkligen allt bra.
Den här morgonen fick jag stressa lite för att hinna med tunnelbanan som gick halv åtta. Jag hann precis med och kom i god tid till hangaren. Alla var faktiskt nästan i tid, men på förmiddagen repades inga scener som jag var delaktig i så det vart bara en massa stillasittande vilket gör en kall och frusen. Så jag satte mig framför en av värmarna och precis som igår slutade med att jag somnade sittande.
Efter en stund blev jag väckt av en scentekniker som heter Jojo, faktiskt mycket trevlig. Som alltid när man somnar på oväntade ställen så vaknar man med panik och tror att alla ha gått hem för dagen och jag missat allting, men det hade jag inte och jag kunde till och med ta det lugnt hela tiden fram till lunch.
Med mat i magen så blev hela dagen så mycket bättre. På någon vis hamnade jag sittandes på Johannes mage och massera hans bröstmuskler som han hade träningsverk i. De fick sig en ordentlig omgång och tillslut och Elin och mysde med oss tills vi skulle börja igen. Då körde vi ett genomdrag för andra gången och allt sitter bara bättre och bättre.
Till allas glädje så är Jesper jättestolt och glad så jag känner inte den minsta stress över premiären. Jag är bara pepp på att få visa alla vilken underbar klass jag har när vi ger allt. Det är helt galet vad vi kan peppa upp oss själva på sluttacken till och med utan publik.
När vi kom ut ur hangaren var vädret vackert och jag tog tunnelbanan hem med Elinor, Fia och Ylva. En trevlig väg med trevliga flickor. När jag kom hem stog maten på bordet och det gör ju en ganska så glad.
Förövrigt så plågas jag av en otrolig saknad efter mina fagra damer nr 1. Det är så konstigt att sakna några så mycket efter bara några dagar. Men nästan all vaken tid tillbringas med att tänka på GAS så det beror nog på det. Men vi har ju planerat att ha en Taco night helgen efter lovet och sista lovhelgen har vi ju tillsammans, så det känns bra.
Nu ska jag skala en apelsin och koka lite mer te.
Tagga inför imorgon.
Puss.
Men det visade sig att allt var möjligt. Allt är faktiskt möjligt och det bevisar sig mer och mer. Hela klassen är faktiskt helt otrolig och vi kommer bara närmre och närmre varandra. Just för stunden så känns verkligen allt bra.
Den här morgonen fick jag stressa lite för att hinna med tunnelbanan som gick halv åtta. Jag hann precis med och kom i god tid till hangaren. Alla var faktiskt nästan i tid, men på förmiddagen repades inga scener som jag var delaktig i så det vart bara en massa stillasittande vilket gör en kall och frusen. Så jag satte mig framför en av värmarna och precis som igår slutade med att jag somnade sittande.
Efter en stund blev jag väckt av en scentekniker som heter Jojo, faktiskt mycket trevlig. Som alltid när man somnar på oväntade ställen så vaknar man med panik och tror att alla ha gått hem för dagen och jag missat allting, men det hade jag inte och jag kunde till och med ta det lugnt hela tiden fram till lunch.
Med mat i magen så blev hela dagen så mycket bättre. På någon vis hamnade jag sittandes på Johannes mage och massera hans bröstmuskler som han hade träningsverk i. De fick sig en ordentlig omgång och tillslut och Elin och mysde med oss tills vi skulle börja igen. Då körde vi ett genomdrag för andra gången och allt sitter bara bättre och bättre.
Till allas glädje så är Jesper jättestolt och glad så jag känner inte den minsta stress över premiären. Jag är bara pepp på att få visa alla vilken underbar klass jag har när vi ger allt. Det är helt galet vad vi kan peppa upp oss själva på sluttacken till och med utan publik.
När vi kom ut ur hangaren var vädret vackert och jag tog tunnelbanan hem med Elinor, Fia och Ylva. En trevlig väg med trevliga flickor. När jag kom hem stog maten på bordet och det gör ju en ganska så glad.
Förövrigt så plågas jag av en otrolig saknad efter mina fagra damer nr 1. Det är så konstigt att sakna några så mycket efter bara några dagar. Men nästan all vaken tid tillbringas med att tänka på GAS så det beror nog på det. Men vi har ju planerat att ha en Taco night helgen efter lovet och sista lovhelgen har vi ju tillsammans, så det känns bra.
Nu ska jag skala en apelsin och koka lite mer te.
Tagga inför imorgon.
Puss.
17 februari
Jasså, detta har varit min enda lediga dag denna vecka. Himla skönt att vila, eller vila och vila.
Gårkvällen tillbringades med familjen Rhodiner, Hilena och Annie. Melodifestivalentaggat a la Rhodiner var grejen nummer 1. När jag kom dit och slog mig ner i soffan så insåg jag att det var helgens grej med Melodifestivalen, vad har folk på sig, utvärderingar av alla låtar och mycket mysigt.
När helgens Melodifestival var slut då var det dags för inspelningen av Eurovisionsongcontest från 2004. Ett jäklans disco, dans och sång. Jag var inte riktigt lika påläst som de andra damerna men hängde ändå på.
Efter en stund så kom Emma och gjorde oss sällskap. Vi stannade inte så länge utan gick hem vid tolv, jag var helt galet trött efter veckan. När jag kom hem var jag lite småkrasslig och trött så jag somnade direkt. Gud va skönt att sova tänkte jag och ställde klockan på tio, jag ska väl inte sova bort hela dagen.
Men så vart det inte, jag vaknade klockan åtta och var klarvaken. Det gick inte att somna om hur mycket jag än försökte. Så jag gick upp och hjälpte pappa med våran söndagsfrukost. Idag vart det en traditionellgrötfrukost med dinkelgröt, frukt, kaffe, färska mackor och en massa annat gott. Mätt och belåten gick jag sedan ut på en timmes rask promenad med min Far. Mamma och Martin var också med, men på grund av Martins onda ben så vek de av efter halva biten. Vädret var varmt och skönt och fåglarna kvittrade.
Jag och pappa åkte sen till Högdalen och hyrde film och handlade mat. Jag älskar att gå i mataffärer och jag blir bara underbart glad och vill köpa allt jag ser.
Så fort jag kom hem värmde jag nyponsoppa med soyayoghurt i och skivade upp en appelsin med kanel på. Detta avnjöt jag till den fina filmen Tala med henne, som jag hyrt. Den var fin, läs mer om den i förra inlägget.
När jag sett klart filmen gick jag ner för att springa, jag hade energin till det och jag kom 9 km. Det kändes bra och en dusch har aldrig suttit så fel. Nu är jag slapp och seg och hoppas att vackra damer kommer och gör mig sällskap denna kväll. För imorgon är det upp tidigt igen och repa, just nu är jag kanske opepp. Men det blir nog bra.
Puss.
Tala med henne
Jag älskar alla filmer jag hitills sett av Pedro Almodóvar och denna var inte ett undantag.
En kvinna vid namn Alicia har legat i koma i fyra år efter att ha blivit påkörd av en bil. Hennes sjukvårdare Benigno Martín avgudar henne med hela sitt hjärta. Han bor nästan hos henne och vårdar henne som att hon var hans älskade. Det som inte folk vet är att han en tid innan hennes olycka spanat på henne genom sitt förnster och pratat med henne en dag. Han blev förälskad i henne och tog det som sin livsuppgift att ta hand om henne.
Benigno är en otroligt förvirrad man som ägnade tiden innan Alicia åt att ta hand om sin sjuka mor och utbilda sig till både frisör, sjukvårdare med mera.
En kvinnlig tjurfäktare som alltid diskriminerats i sitt yrke hamnar också i koma efter att hon blivit stångad under en tjurfäktiningsuppvisning. Man får följa hennes fästman marco och tiden innan de var ett par under hela filmen. Han jobbar som journalist och det är så de får kontakt med varandra.
Under en teater sitter han brevid Benigno och det är så de känner igen varandra när de börjar prata på sjukhuset. Deras vänskap blir starkare och starkare på grund av att de har så mycket gemensamt. Men ju mer tid Benigno tillbringar hos Alicia desto starkare blir hans känslor och det leder till hemska handlingar, han vill till och med gifta sig med henne.
Alla filmer jag sett av Pedro har varit ganska liknande men ändå så känslosamma och vackra att man alltid blir fast. Spanskan är så snygg och vacker att man bara vill höra mera. I början av filmen är den ganska förvirrande, alla relationer går inte riktigt ihop, men som i hans andra filmer så klarnar det alltid mot slutet, så det är ingen idé att grubbla för mycket.
Man kan bara luta sig tillbaka och njuta av färgerna, språket, intrigerna och känslan. Jag kan varmt rekomendera den till nästan alla.
En kvinna vid namn Alicia har legat i koma i fyra år efter att ha blivit påkörd av en bil. Hennes sjukvårdare Benigno Martín avgudar henne med hela sitt hjärta. Han bor nästan hos henne och vårdar henne som att hon var hans älskade. Det som inte folk vet är att han en tid innan hennes olycka spanat på henne genom sitt förnster och pratat med henne en dag. Han blev förälskad i henne och tog det som sin livsuppgift att ta hand om henne.
Benigno är en otroligt förvirrad man som ägnade tiden innan Alicia åt att ta hand om sin sjuka mor och utbilda sig till både frisör, sjukvårdare med mera.
En kvinnlig tjurfäktare som alltid diskriminerats i sitt yrke hamnar också i koma efter att hon blivit stångad under en tjurfäktiningsuppvisning. Man får följa hennes fästman marco och tiden innan de var ett par under hela filmen. Han jobbar som journalist och det är så de får kontakt med varandra.
Under en teater sitter han brevid Benigno och det är så de känner igen varandra när de börjar prata på sjukhuset. Deras vänskap blir starkare och starkare på grund av att de har så mycket gemensamt. Men ju mer tid Benigno tillbringar hos Alicia desto starkare blir hans känslor och det leder till hemska handlingar, han vill till och med gifta sig med henne.
Alla filmer jag sett av Pedro har varit ganska liknande men ändå så känslosamma och vackra att man alltid blir fast. Spanskan är så snygg och vacker att man bara vill höra mera. I början av filmen är den ganska förvirrande, alla relationer går inte riktigt ihop, men som i hans andra filmer så klarnar det alltid mot slutet, så det är ingen idé att grubbla för mycket.
Man kan bara luta sig tillbaka och njuta av färgerna, språket, intrigerna och känslan. Jag kan varmt rekomendera den till nästan alla.
16 februari
Hejsan!
Lördag, ja lördag, men det känns inte som en lördag.
Gårkvällen var himla mysig och trevlig, Elinor och Elise kom över och pratade, åt nötter och myste. Det var verkligen mysigt och trevligt och vi somnade glada och trötta.
Jag vaknade fem minuter innan klockan skulle ringa så jag gick upp och fixade mysig brakfrukost till damerna, det visade sig bli populärt. När jag väckte dom och fick godmorgon kramar så hade vi god tid på oss innan vi skulle iväg till Alby. Vi åt i godan ro med kära Lillebror och hade vart trevligt. Men helt plötsligt var klockan för mycket och vi var tvugna att speeda upp ordentligt för att hinna, vi kom endast fem minuter sent vilket var bra jobbat.
Det går bara bättre och bättre med GAS och jag ser en framtid, det känns inte längre som att det inte kommer någon vart och scenen ser plåttrig ut. Idag har vi fixat allt med mattor hit och ditt, klätt in allt i stilrent svart och fixat allt rent och snyggt. Nu ser jag hur det kommer att se ut på torsdag och det känns verkligen lovande.
Vi satte klart akrobatikscenen som blir något alldeles extra, en helt galet kul scen att köra och man kan inte bli annat än lycklig när man ser sina klasskamrater stå och äga allt och alla, jag älskar det. Det går bara frammåt och som Jesper sa, när man redan är grymt bra så kan man bara bli bättre. Det kommer verkligen att bli grymt bra.
Jag tog tunnelbanan in till staden och tog en sväng på Myrorna, hittade grejer till showen och även saker att använda i vanliga fall, fint och bra. Lillebror mötte mig inne på Myrorna för en runda på söder. För att orka göra någonting så var det nödvändigt med en fika innan vi började kolla på kläder. Eftersom String blivit Martins favoritfik så vart det där vi fikade. Det vart bara en snabb fika sen sprang vi vidare. Jeans och nya truckar till Martin inhandlades och tillslut åkte vi hem.
Hemma möttes vi av middag på bordet och mormor som var och hälsade på.
Just nu är jag trött, men jag saknar damerna i mitt liv så jag vill gå och träffa dom nu.
Hej då.
15 februari - Grattis Mira och Jessica!
Den här veckan han har varit hård, och den är inte slut än bara för att det är fredag.
Imorgon är det upp tidigt igen och repa, repa, repa.
Igår var det alla hjärtans dag och även dagen av drama för oss i klassen. Inte nog med att Johannes ramlade ner från lastbilen 3,5 m ner på betong golv och klarade sig med skrapsår så höll Jesper på att bli slagen av en galen byggarbetare och Jessicas mobil blev stulen.
Förutom alla dramor så har vi faktiskt haft en underbar vecka tillsammans och detta kommer att bli den fetaste showen folk sett.
Idag gick jag upp, packade väskan för dagen, stoppade ner frukost och åkte till hangaren. Jag läste en del på tunnelbanan till dagens frukost och te i min termosmugg, som så många morgonar detta läsår. När jag kom till hangaren så satte vi igång att fixa grejer och innan lunch hade vi burit fram läktaren där publiken ska sitta och hunnit knyta repmobilen.
Jag och Elinor åt lunch i Hallen för att hon skulle kunna laga mat ordentligt. Det vart trevligt och när vi kom tillbaka så vart det mycket att göra, det har varit en effektiv dag för min del faktiskt. Det vart en smärre depperiod som Martin och Elise hjälpte mig ur. Det är så skönt att veta att alla alltid ställer upp och är sötaste någonsin.
Som Johannes sa när han ramlat ner från lastbilen och låg på mattan och blev ompysslad, det var bra att alla var här när alla är så schyssta och ställer upp.
Jag håller verkligen med honom, det är alltid någon där för att krama och klappa, det har jag upptäckt mer och mer denna vecka och det ger mig goda vibbar för framtiden. När jag var lite gladare så fick vi igång mitt, Mira och Toves nummer ordentligt och det kommer att bli toppen. Jag känner att jag har en bra delaktighet och allt känns underbart bra!
Ett stort grattis till Mira och Jessica på födelsedagen!
Snart kommer Elinor och Elise som ska bli mitt sovsällskap för natten, puss på det.
Imorgon är det upp tidigt igen och repa, repa, repa.
Igår var det alla hjärtans dag och även dagen av drama för oss i klassen. Inte nog med att Johannes ramlade ner från lastbilen 3,5 m ner på betong golv och klarade sig med skrapsår så höll Jesper på att bli slagen av en galen byggarbetare och Jessicas mobil blev stulen.
Förutom alla dramor så har vi faktiskt haft en underbar vecka tillsammans och detta kommer att bli den fetaste showen folk sett.
Idag gick jag upp, packade väskan för dagen, stoppade ner frukost och åkte till hangaren. Jag läste en del på tunnelbanan till dagens frukost och te i min termosmugg, som så många morgonar detta läsår. När jag kom till hangaren så satte vi igång att fixa grejer och innan lunch hade vi burit fram läktaren där publiken ska sitta och hunnit knyta repmobilen.
Jag och Elinor åt lunch i Hallen för att hon skulle kunna laga mat ordentligt. Det vart trevligt och när vi kom tillbaka så vart det mycket att göra, det har varit en effektiv dag för min del faktiskt. Det vart en smärre depperiod som Martin och Elise hjälpte mig ur. Det är så skönt att veta att alla alltid ställer upp och är sötaste någonsin.
Som Johannes sa när han ramlat ner från lastbilen och låg på mattan och blev ompysslad, det var bra att alla var här när alla är så schyssta och ställer upp.
Jag håller verkligen med honom, det är alltid någon där för att krama och klappa, det har jag upptäckt mer och mer denna vecka och det ger mig goda vibbar för framtiden. När jag var lite gladare så fick vi igång mitt, Mira och Toves nummer ordentligt och det kommer att bli toppen. Jag känner att jag har en bra delaktighet och allt känns underbart bra!
Ett stort grattis till Mira och Jessica på födelsedagen!
Snart kommer Elinor och Elise som ska bli mitt sovsällskap för natten, puss på det.
13 februari
Det är bara helt galet hur dagarna kan vara annorlunda beroende på hur vädret är.
När jag gick till tunnelbanan idag så var det ljust, det är nog första gången på riktigt länge, för vanligast är att det är supertidigt, det känns som att alla andra ligger i sina sängar och sover och jag är den enda som är uppe och ska till tunnelbanan. Så är självklart inte fallet men det är morgonkänslorna i vintertider.
Men det var inte bara ljust, det var till och med fint väder och jag kände att jag kommer kunna göra vad som helst idag. Allt skulle kunna lösa sig i alla fall. Jag hann med en tunnelbana tidigare och åkte själv, men jag fick i alla fall sällskap med Natalia till hangaren i solskenet och det är ju alltid något.
Vi repeterade repscenen som jag inte är med i, så förmiddagen blev ganska slapp. Efter lunch gick vi ut och satte oss i solen en halvtimme och det vart den trevligaste stunden på dagen.
Resten av dagen repade vi igenom alla scener vi har och allt går bara strålande, det går frammåt i ett rasande tempo och det känns faktiskt som att vi kommer hinna klart tills premiären, men det kanske bara är en känsla just nu. För om precis en vecka kommer vi att köra ett genrep, det känns nästan för bra för att vara sant. Jag hoppas att detta kommer att bli galet bra och jag uppmanat alla att komma och kolla!
Jag åkte hem med Fia och Elinor vilken var glädjen. Det var skönt att bara vara vi tre och prata och vara oss själva, det är inte alltid man kan det. Dom två tjejerna blir bara bättre och bättre och jag är så otroligt glad för att de valde att gå i min klass, jag hade nog inte klarat mig annars.
Jag hoppade av i Slussen och promenerade till Skanstull, därifrån tog jag tunnelbanan för att sedan hoppa av i Stureby för att få lite extra luft innan jag gick hem, på vägen han jag ringa ett snabbt samtal till min älskade Linn vilket var trevligt. Lillebror anlände också hem från Kungsberget utan några brutna armar som tur var.
Dagens gladaste nyhet! Kevin och Andreas kommer att tillbringa sitt sportlov i Lindvallen, och det ska jag också. Det var verkligen den bästa nyheten jag har hört idag.
Från ingenstans, idag är det säsongstart för Lost, åh puss.
När jag gick till tunnelbanan idag så var det ljust, det är nog första gången på riktigt länge, för vanligast är att det är supertidigt, det känns som att alla andra ligger i sina sängar och sover och jag är den enda som är uppe och ska till tunnelbanan. Så är självklart inte fallet men det är morgonkänslorna i vintertider.
Men det var inte bara ljust, det var till och med fint väder och jag kände att jag kommer kunna göra vad som helst idag. Allt skulle kunna lösa sig i alla fall. Jag hann med en tunnelbana tidigare och åkte själv, men jag fick i alla fall sällskap med Natalia till hangaren i solskenet och det är ju alltid något.
Vi repeterade repscenen som jag inte är med i, så förmiddagen blev ganska slapp. Efter lunch gick vi ut och satte oss i solen en halvtimme och det vart den trevligaste stunden på dagen.
Resten av dagen repade vi igenom alla scener vi har och allt går bara strålande, det går frammåt i ett rasande tempo och det känns faktiskt som att vi kommer hinna klart tills premiären, men det kanske bara är en känsla just nu. För om precis en vecka kommer vi att köra ett genrep, det känns nästan för bra för att vara sant. Jag hoppas att detta kommer att bli galet bra och jag uppmanat alla att komma och kolla!
Jag åkte hem med Fia och Elinor vilken var glädjen. Det var skönt att bara vara vi tre och prata och vara oss själva, det är inte alltid man kan det. Dom två tjejerna blir bara bättre och bättre och jag är så otroligt glad för att de valde att gå i min klass, jag hade nog inte klarat mig annars.
Jag hoppade av i Slussen och promenerade till Skanstull, därifrån tog jag tunnelbanan för att sedan hoppa av i Stureby för att få lite extra luft innan jag gick hem, på vägen han jag ringa ett snabbt samtal till min älskade Linn vilket var trevligt. Lillebror anlände också hem från Kungsberget utan några brutna armar som tur var.
Dagens gladaste nyhet! Kevin och Andreas kommer att tillbringa sitt sportlov i Lindvallen, och det ska jag också. Det var verkligen den bästa nyheten jag har hört idag.
Från ingenstans, idag är det säsongstart för Lost, åh puss.
12 februari
Blod, svett och tårar säger man väl.
Det är det man ska ha gått igenom tillsammans för att bi sammansvetsad som grupp, jag hoppas att detta kommer att föra oss närmre varandra.
Första riktiga repdagen, vi kom en bra bit på vägen med vår föreställning.
Jag kan inte säga att jag var pigg på morgonen men jag hade ändå energi att göra mitt bästa hela tiden och hela klassen var faktiskt peppade att börja jobba. Jesper regiserade oss och allt gick i ett rasande tempo. Vi kom frammåt med tre scener och allt känns faktiskt bra.
Efter våran lunch paus på en och en halv timme så vart alla en aning segare, när då Sergio skulle hjälpa oss med en akroscen så vart det inte bättre. Alla vart tröttare och tröttare ju långre eftermiddagen led, jag fick ett litet utbrott i mitt huvud och mådde inte så bra, men vi slutade i alla fall innan fyra och jag kokade en kopp te som jag tog med mig på tunnelbanan hem.
Hade sällskap med några tvåor och det var trevligt.
Nu är jag trött, verkligen jättetrött. Men jag dricker lite kaffe och hoppas på att bli lite piggare i alla fall. Fast jag ska nog i alla fall snart pallra mig i säng för att ha energi tills imorgon.
Puss.
Det är det man ska ha gått igenom tillsammans för att bi sammansvetsad som grupp, jag hoppas att detta kommer att föra oss närmre varandra.
Första riktiga repdagen, vi kom en bra bit på vägen med vår föreställning.
Jag kan inte säga att jag var pigg på morgonen men jag hade ändå energi att göra mitt bästa hela tiden och hela klassen var faktiskt peppade att börja jobba. Jesper regiserade oss och allt gick i ett rasande tempo. Vi kom frammåt med tre scener och allt känns faktiskt bra.
Efter våran lunch paus på en och en halv timme så vart alla en aning segare, när då Sergio skulle hjälpa oss med en akroscen så vart det inte bättre. Alla vart tröttare och tröttare ju långre eftermiddagen led, jag fick ett litet utbrott i mitt huvud och mådde inte så bra, men vi slutade i alla fall innan fyra och jag kokade en kopp te som jag tog med mig på tunnelbanan hem.
Hade sällskap med några tvåor och det var trevligt.
Nu är jag trött, verkligen jättetrött. Men jag dricker lite kaffe och hoppas på att bli lite piggare i alla fall. Fast jag ska nog i alla fall snart pallra mig i säng för att ha energi tills imorgon.
Puss.
11 februari
Trots att jag hade önskat en ledig dag så vart den här dagen väldigt trevlig.
Jag fick gå upp senare än vanligt och ta det lugnt på morgonen, satte på mig mjuka kläder och fixade mig. Hällde upp en smoothie i ett glas med lock, stoppade ner ett sugrör i väskan och åkte ivåg till Alby. I Alby möttes jag av Jessica som jag hade sällskap med till hangaren. Det är en ganska bra bit från tunnelbanan men det var ändå skönt med en promenad. Vid hangaren möter vi Simon som har med sig sin micro vilket var en lycka, nu kan vi värma mat i hangaren och behöver inte springa upp till hallen varje gång, mycket praktiskt för att få så mycket gjort som möjligt.
Elinor och Jessica följde med mig på en rejäl promenad bort till biltema för att handla en linpistol. Vädret var vårigt och fint så det gjorde verkligen ingenting. Vi fick skynda oss för att hinna tillbaka till en högskoleredovisning, det var Elias och André denna gång (de har by the way skrivit kontrakt med du soleil!), när de började sin redovisning med att sjunga och spela Lars Winnerbäcks Nån annan var jag fastklistrad. Det var en toppen redovisning, charmig och galet bra!
Vi åt lunch i köket och sen bestämde vi oss för att åka hemmåt, jag och Elinor åkte till stadsbiblioteket och letade efter en bok som det var kö på så vi gick och satte oss på Café 60 och drack te. Jag var tvungen att gå därifrån tidigt för att åka hem och äta middag med familjen. Sen vart det en kopp te och Grey´s anatomy så nu är jag glad och ska nog ta och läsa lite, för jag måste hinna klart med min engelska bok.
En obehaglig distans, en konsig känsla nånstans, det känns tomt eller hur.
Jag älskar när det setts ord på känslor, varför är Lars så bra på det?
Det känns bara konstigt överallt, obehagligt och ovant. Det gör vad ska man säga, ont.
Puss.
Jag fick gå upp senare än vanligt och ta det lugnt på morgonen, satte på mig mjuka kläder och fixade mig. Hällde upp en smoothie i ett glas med lock, stoppade ner ett sugrör i väskan och åkte ivåg till Alby. I Alby möttes jag av Jessica som jag hade sällskap med till hangaren. Det är en ganska bra bit från tunnelbanan men det var ändå skönt med en promenad. Vid hangaren möter vi Simon som har med sig sin micro vilket var en lycka, nu kan vi värma mat i hangaren och behöver inte springa upp till hallen varje gång, mycket praktiskt för att få så mycket gjort som möjligt.
Elinor och Jessica följde med mig på en rejäl promenad bort till biltema för att handla en linpistol. Vädret var vårigt och fint så det gjorde verkligen ingenting. Vi fick skynda oss för att hinna tillbaka till en högskoleredovisning, det var Elias och André denna gång (de har by the way skrivit kontrakt med du soleil!), när de började sin redovisning med att sjunga och spela Lars Winnerbäcks Nån annan var jag fastklistrad. Det var en toppen redovisning, charmig och galet bra!
Vi åt lunch i köket och sen bestämde vi oss för att åka hemmåt, jag och Elinor åkte till stadsbiblioteket och letade efter en bok som det var kö på så vi gick och satte oss på Café 60 och drack te. Jag var tvungen att gå därifrån tidigt för att åka hem och äta middag med familjen. Sen vart det en kopp te och Grey´s anatomy så nu är jag glad och ska nog ta och läsa lite, för jag måste hinna klart med min engelska bok.
En obehaglig distans, en konsig känsla nånstans, det känns tomt eller hur.
Jag älskar när det setts ord på känslor, varför är Lars så bra på det?
Det känns bara konstigt överallt, obehagligt och ovant. Det gör vad ska man säga, ont.
Puss.
10 februari
Hejsan!
Det är redan söndag, men för mig betyder det inte slutet på helgen. Vi har nämligen en välförtjänad dag ledig imorgon måndag och den ska tillbringas med att röra på mig och kolla på jeans med bror min.
Den här helgen har varit en aning hektisk, fredagkvällen var lugn och återigen lugn. Det är meningen med fredagar nu för tiden, när man inte orkar någonting annat.
Jag gick upp tidigt i lördags och åt en ordentlig frukost, dinkelgröt och mackor. Pappa sa att han kunde skjutsa mig till Alby så då var det ju ingen brådska alls, jag hade god tid på mig att klä på mig, sitta en stund vid datorn och sen åka till Alby. Vi bar grejer till lastbilen som vi sen åkte med ner till cirkushangaren, den var större en jag minns den och köket med kokvrå var smutsig och äcklig, så Tove och jag tog på oss ansvaret att städa upp lite där. Utan rengöringsmedel och liknande var det ganska svårt med det ser lite bättre ut i alla fall.
Vi åkte upp till hallen igen och hämtade mer grejer som vi skulle ha med. Sen satt vi bak i lastbilen med bakluckan öppen, dinglade med benen, sjöng sånger och lekte att vi var barnen i bullerbyn. Det var det mysigaste den dagen.
Tyvärr var vi endast tolv av tjugo där så vi som var där fick slita dubbelt men det gick, jag kände mig som största bitchen när jag var tvungen att lämna mina kamrater och åka hemmåt för att hinna duscha innan jag, Annie och Elin skulle iväg på The Cure. Jag hann äta middag med min familj och prata en stund med dom innan damerna kom och Annie skulle duscha, på grund av att hon inte har någon dusch hemma för tillfället eftersom familjen Åkerman äntligen (!) har bestämt sig för att börja renovera. Jag vill inte vara ond och säga att det behövs med de har pratat om det så länge som jag kan minnas att jag kännt Annie, det vill säga fjorton år.
Vi åkte i alla fall till Gloden för att se The Cure på hovet, någonting som var ett tag sen vi beställde och jag hade en massa tid att lyssna in mig, men det slutade inte riktigt så i alla fall. Trots detta så var jag peppad, även fast vi hade sittplatser. Vi mötte upp Alexandra och gick och satte oss. Totalt satt vi där i över fyra timmar, så när det började närma sig slutet av konserten så hade jag myror i hela kroppen och spring i benen.
Vi mötte i alla fall upp Hilena i Högdalen och gick hem till Annie. Jag som var galet trött somnade direkt medan de andra kollade på en film.
Denna morgon hämtade pappa mig hos Annie vid nio och vi åkte hem och gjorde en engelsk brunch. Vitabönor, stekta tomater, te, rostatbröd, ägg och en massa mera. En ytterst mysig tradition vi fått i våran familj, så nu är jag mätt och belåten och ska snart ta och springa lite. Det kan behövas.
Jag var tvungen att återkomma denna dag, för jag måste påpeka att jag sprang idag. Jag sprang som jag aldrig tidigare sprungit, ingenting kunde stoppa mig. Inte ens när min ipod slank ut min hand och ner på golvet. Då kom min kära bror till räddning. Det vart 8,2 km och det kändes till och med lätt att springa.
Jag som verkligen var glad över en underbart skön dag till godo imorgon, men nehe så vart det inte. Vi ska tydligen fixa i hangaren så det vart ingen sovmorgon och ingen ledig dag. Det sög ju, usch var ledsen jag blev. Jag hade verkligen behövt den dagen nu när allt kommer att vara så slitig.
Annie kom hem till mig idag och sprang på mitt rullband och lånade min dusch, hon hjälpte även till med brödet som vart galet gott idag också.
Ha det fint!
Det är redan söndag, men för mig betyder det inte slutet på helgen. Vi har nämligen en välförtjänad dag ledig imorgon måndag och den ska tillbringas med att röra på mig och kolla på jeans med bror min.
Den här helgen har varit en aning hektisk, fredagkvällen var lugn och återigen lugn. Det är meningen med fredagar nu för tiden, när man inte orkar någonting annat.
Jag gick upp tidigt i lördags och åt en ordentlig frukost, dinkelgröt och mackor. Pappa sa att han kunde skjutsa mig till Alby så då var det ju ingen brådska alls, jag hade god tid på mig att klä på mig, sitta en stund vid datorn och sen åka till Alby. Vi bar grejer till lastbilen som vi sen åkte med ner till cirkushangaren, den var större en jag minns den och köket med kokvrå var smutsig och äcklig, så Tove och jag tog på oss ansvaret att städa upp lite där. Utan rengöringsmedel och liknande var det ganska svårt med det ser lite bättre ut i alla fall.
Vi åkte upp till hallen igen och hämtade mer grejer som vi skulle ha med. Sen satt vi bak i lastbilen med bakluckan öppen, dinglade med benen, sjöng sånger och lekte att vi var barnen i bullerbyn. Det var det mysigaste den dagen.
Tyvärr var vi endast tolv av tjugo där så vi som var där fick slita dubbelt men det gick, jag kände mig som största bitchen när jag var tvungen att lämna mina kamrater och åka hemmåt för att hinna duscha innan jag, Annie och Elin skulle iväg på The Cure. Jag hann äta middag med min familj och prata en stund med dom innan damerna kom och Annie skulle duscha, på grund av att hon inte har någon dusch hemma för tillfället eftersom familjen Åkerman äntligen (!) har bestämt sig för att börja renovera. Jag vill inte vara ond och säga att det behövs med de har pratat om det så länge som jag kan minnas att jag kännt Annie, det vill säga fjorton år.
Vi åkte i alla fall till Gloden för att se The Cure på hovet, någonting som var ett tag sen vi beställde och jag hade en massa tid att lyssna in mig, men det slutade inte riktigt så i alla fall. Trots detta så var jag peppad, även fast vi hade sittplatser. Vi mötte upp Alexandra och gick och satte oss. Totalt satt vi där i över fyra timmar, så när det började närma sig slutet av konserten så hade jag myror i hela kroppen och spring i benen.
Vi mötte i alla fall upp Hilena i Högdalen och gick hem till Annie. Jag som var galet trött somnade direkt medan de andra kollade på en film.
Denna morgon hämtade pappa mig hos Annie vid nio och vi åkte hem och gjorde en engelsk brunch. Vitabönor, stekta tomater, te, rostatbröd, ägg och en massa mera. En ytterst mysig tradition vi fått i våran familj, så nu är jag mätt och belåten och ska snart ta och springa lite. Det kan behövas.
Jag var tvungen att återkomma denna dag, för jag måste påpeka att jag sprang idag. Jag sprang som jag aldrig tidigare sprungit, ingenting kunde stoppa mig. Inte ens när min ipod slank ut min hand och ner på golvet. Då kom min kära bror till räddning. Det vart 8,2 km och det kändes till och med lätt att springa.
Jag som verkligen var glad över en underbart skön dag till godo imorgon, men nehe så vart det inte. Vi ska tydligen fixa i hangaren så det vart ingen sovmorgon och ingen ledig dag. Det sög ju, usch var ledsen jag blev. Jag hade verkligen behövt den dagen nu när allt kommer att vara så slitig.
Annie kom hem till mig idag och sprang på mitt rullband och lånade min dusch, hon hjälpte även till med brödet som vart galet gott idag också.
Ha det fint!
7 februari
Hejsan!
Cirkustimmarna dessa dagar har endast handlat om våran föreställning vid namn Gas. Det är även den som de närmsta två veckorna kommer att kretsa runt. Vi fick repschemat och det är fullspäckat, måndag till lördag repas det och sen är det återhämtning på söndagen. Trots att jag blir helt trött av att bara tänka på hur jobbigt det kommer att bli så kan jag inte låta bli att le när jag ser våran affish som kommer att pryda stan. Det kommer att bli hur grymt som helst, så för alla människor: Kom och kolla!!
Jag kommer med mer datum, tider och liknande om ett tag.
Igår eftermiddag fick jag äntligen tiden att ta en lång promenad med Emelie. Det var verkligen välbehövt och jag tackar för en mysig stund. Jag älskar promenader som den där och det är verkligen det småsakerna som får en att orka med vardagen.
Idag har jag förövrigt varit glad förutom den så kallade mattediagnosen som slutade i tårar, men som tur var satt Elinor och Sofia utanför klassrummet och kunde lugna mig när allt kändes som värst, det var verkligen gulligt och värmde mitt hjärta något otroligt. En stor kram av Elise gjorde mig också på en aning bättre humör och jag överlevde resten av dagen.
Jag tog bussen hem för jag kände att jag behövde vara för mig själv en stund, läsa och komma hem snabbt. Från Högdalen tog jag en promenad som var uppfriskande. Nu skulle jag behöva mat, för jag är så trött så jag knappt orkar hålla ögonen öppna.
Ha en underbar kväll.
Cirkustimmarna dessa dagar har endast handlat om våran föreställning vid namn Gas. Det är även den som de närmsta två veckorna kommer att kretsa runt. Vi fick repschemat och det är fullspäckat, måndag till lördag repas det och sen är det återhämtning på söndagen. Trots att jag blir helt trött av att bara tänka på hur jobbigt det kommer att bli så kan jag inte låta bli att le när jag ser våran affish som kommer att pryda stan. Det kommer att bli hur grymt som helst, så för alla människor: Kom och kolla!!
Jag kommer med mer datum, tider och liknande om ett tag.
Igår eftermiddag fick jag äntligen tiden att ta en lång promenad med Emelie. Det var verkligen välbehövt och jag tackar för en mysig stund. Jag älskar promenader som den där och det är verkligen det småsakerna som får en att orka med vardagen.
Idag har jag förövrigt varit glad förutom den så kallade mattediagnosen som slutade i tårar, men som tur var satt Elinor och Sofia utanför klassrummet och kunde lugna mig när allt kändes som värst, det var verkligen gulligt och värmde mitt hjärta något otroligt. En stor kram av Elise gjorde mig också på en aning bättre humör och jag överlevde resten av dagen.
Jag tog bussen hem för jag kände att jag behövde vara för mig själv en stund, läsa och komma hem snabbt. Från Högdalen tog jag en promenad som var uppfriskande. Nu skulle jag behöva mat, för jag är så trött så jag knappt orkar hålla ögonen öppna.
Ha en underbar kväll.
4 februari
Den allt för eviga måndagsångesten spred sig när jag vaknade och var trött och återigen trött. Men när jag börjat röra på mig så smått så var i alla fall utvilad och inte som en zombie. Så jag åt mitt goda bröd till frukost och det gjorde ju en ganska lycklig. Jag bjöd även Tobbe på en skiva, och fick mycket beröm för det. En ganska bra start på dagen alltså.
Jag läste på tunnelbaneresan och gick till hallen med några klasskamrater. Träningen på måndagar är aldrig trevliga, man är trött och seg och bara allmänt långsam. Luftakron är alltid slö trots att Irena gör allt för att få igång oss. Jag tycker att det är kul med luftakro så det är lite trist att det är på måndagmorgonar.
När träningen var slut gick jag och tog en dusch och när jag kommer ut ur omklädningsrummet så får jag veta att svenskan också är inställd, vilket betyder att vi slutade för dagen. Så Elise bjöd med mig ut till hennes pappas jobb på Lidingö för att äta lunch. Hennes pappa är kock på en konsthögskola och lagar därför mycket bra mat, så det vart mycket lyckat och trevligt.
Jag kom in till söder runt tre och gick runt i affärer ett tag, sprang dessutom in i Anna idag igen vilket var trevligt. När jag köpt vitaminer på apoteket och ett par hängselshorts som jag spanat in så kom Nicklas in till stan för att vi skulle ta en fika. Det vart Tully's och det vart mycket trevligt, eftersom vi inte setts på länge så hade vi mycket att prata om. Det fick avsluta en mycket lugn dag, nu ska jag nog ta en dusch och sen är det CSI med pappa.
Puss.
Jag läste på tunnelbaneresan och gick till hallen med några klasskamrater. Träningen på måndagar är aldrig trevliga, man är trött och seg och bara allmänt långsam. Luftakron är alltid slö trots att Irena gör allt för att få igång oss. Jag tycker att det är kul med luftakro så det är lite trist att det är på måndagmorgonar.
När träningen var slut gick jag och tog en dusch och när jag kommer ut ur omklädningsrummet så får jag veta att svenskan också är inställd, vilket betyder att vi slutade för dagen. Så Elise bjöd med mig ut till hennes pappas jobb på Lidingö för att äta lunch. Hennes pappa är kock på en konsthögskola och lagar därför mycket bra mat, så det vart mycket lyckat och trevligt.
Jag kom in till söder runt tre och gick runt i affärer ett tag, sprang dessutom in i Anna idag igen vilket var trevligt. När jag köpt vitaminer på apoteket och ett par hängselshorts som jag spanat in så kom Nicklas in till stan för att vi skulle ta en fika. Det vart Tully's och det vart mycket trevligt, eftersom vi inte setts på länge så hade vi mycket att prata om. Det fick avsluta en mycket lugn dag, nu ska jag nog ta en dusch och sen är det CSI med pappa.
Puss.
3 februari
Det känns som att den här dagen har varit hur lång som helst, jag har inte lämnat mitt hus en enda sekund. Jag borde kanske ta att gå ut en liten stund, det skulle bara göra mig gott.
Efter att världsbästa Alexis uppehållit mig i telefon en stund så somnade jag som ett barn. Jag vaknade idag klockan halv tio och hoppade ur sängen. Pappa hade suttit igång ett American pancakes projekt som vi skulle fullfölja med alla dess tillbehör. Så brunchen blev amerikanska pankakor med jordgubbar och keso. Underbart gott!
Jag har inte tränat något på hela helgen så det var dags att springa lite nu på söndagen, pankakorna sat lite små snett sådär och jag mådde inte allt för bra under tiden som jag sprang, men med viljestyrka kom jag i alla fall 6,6 km. En välförtjänt dusch, ansiktsmask och renligheten själv. Jag satte igång att baka ett frukt och nötbröd jag och min far velat prova länge.
Det visade sig att degen var som en nyttig yoghurt frukost så den åt jag glatt, men jag fick ändå ihop två underbart fina limpor, som smakade helt ljuvligt. Det blir traditionen varje helg, ja tack säger jag och pappa.
Sedan fastnade jag framför Art school Confidential som jag bara kollade på med ett halvt öga medan jag drack te och tog det lugnt. Det vart så som kvällen såg ut. Jag hamnade här vid datorn och har ingen lust alls att gå till skolan imorgon, varför inte ha lov nu?
Jag har fastnat med Lars Winnerbäck och det gör mig inte gladare, verkligen inte.
Ryck upp dig nu tjejen.
Puss.
Efter att världsbästa Alexis uppehållit mig i telefon en stund så somnade jag som ett barn. Jag vaknade idag klockan halv tio och hoppade ur sängen. Pappa hade suttit igång ett American pancakes projekt som vi skulle fullfölja med alla dess tillbehör. Så brunchen blev amerikanska pankakor med jordgubbar och keso. Underbart gott!
Jag har inte tränat något på hela helgen så det var dags att springa lite nu på söndagen, pankakorna sat lite små snett sådär och jag mådde inte allt för bra under tiden som jag sprang, men med viljestyrka kom jag i alla fall 6,6 km. En välförtjänt dusch, ansiktsmask och renligheten själv. Jag satte igång att baka ett frukt och nötbröd jag och min far velat prova länge.
Det visade sig att degen var som en nyttig yoghurt frukost så den åt jag glatt, men jag fick ändå ihop två underbart fina limpor, som smakade helt ljuvligt. Det blir traditionen varje helg, ja tack säger jag och pappa.
Sedan fastnade jag framför Art school Confidential som jag bara kollade på med ett halvt öga medan jag drack te och tog det lugnt. Det vart så som kvällen såg ut. Jag hamnade här vid datorn och har ingen lust alls att gå till skolan imorgon, varför inte ha lov nu?
Jag har fastnat med Lars Winnerbäck och det gör mig inte gladare, verkligen inte.
Ryck upp dig nu tjejen.
Puss.
2 februari
Gårdags kvällen avslutades helt perfekt när jag fastnat vid Fjärilen i glaskupan och valt att inte åka på cirkusfest.
Så från ingenstans kommer Emma, som varit borta hela veckan och mycket saknad. Underbart mysigt att få prata om allt, dricka te, titta på Vänner och planera våra liv i almanackor. Jag tog sedan en promenad med henne för att få lite luft så hon skulle slippa vara mörkrädd. Jag somnade så fort jag la huvudet på kudden och vaknad pigg klockan nio.
Så jag gick upp, duschade fixade till mig och åt frukost. Sen åkte jag och Lillebror till Slussen där vi mötte mormor, Linn och Elias. Det var nämligen dags för mormors egna dag som vi gav henne i julklapp. Hon var som ett litet förväntansfullt barn och pratglad som vanligt.
Vi tog bussen till Kaknästornet, åkte upp där och åt en underbar brunch. Trevligt och en vacker utsikt. Mormor var mycket mycket nöjd när vi lite senare åkte till Slussen köpte fika och åkte hem till hennes lägenhet i Finntorp. Där fikades det och tillslut gick jag, Linn och mormor ner i hennes källare och fann att denna var en guldgruva av kläder, skärp, skor med mera. Det vart min tur att vara ett lyriskt barn.
Jag och min bror åkte med våra kära kusiner hem och tillbringade kvällen där. Eller jag och Linn gick hem till Hilda som lagat en underbart god vegetarisk lasagne. God mat, trevligt sällskap med söta tjejer, prat och mys. Senare kom det fler folk och stämningen var god.
Tack Linn för en underbar dag.
Hjärta.
Så från ingenstans kommer Emma, som varit borta hela veckan och mycket saknad. Underbart mysigt att få prata om allt, dricka te, titta på Vänner och planera våra liv i almanackor. Jag tog sedan en promenad med henne för att få lite luft så hon skulle slippa vara mörkrädd. Jag somnade så fort jag la huvudet på kudden och vaknad pigg klockan nio.
Så jag gick upp, duschade fixade till mig och åt frukost. Sen åkte jag och Lillebror till Slussen där vi mötte mormor, Linn och Elias. Det var nämligen dags för mormors egna dag som vi gav henne i julklapp. Hon var som ett litet förväntansfullt barn och pratglad som vanligt.
Vi tog bussen till Kaknästornet, åkte upp där och åt en underbar brunch. Trevligt och en vacker utsikt. Mormor var mycket mycket nöjd när vi lite senare åkte till Slussen köpte fika och åkte hem till hennes lägenhet i Finntorp. Där fikades det och tillslut gick jag, Linn och mormor ner i hennes källare och fann att denna var en guldgruva av kläder, skärp, skor med mera. Det vart min tur att vara ett lyriskt barn.
Jag och min bror åkte med våra kära kusiner hem och tillbringade kvällen där. Eller jag och Linn gick hem till Hilda som lagat en underbart god vegetarisk lasagne. God mat, trevligt sällskap med söta tjejer, prat och mys. Senare kom det fler folk och stämningen var god.
Tack Linn för en underbar dag.
Hjärta.
