La Vie en Rose
Filmen om Edith Piaf, ända från det att hon var ett litet fattigt barn med en alkoholiserad mor till det att hon vart en stjärna. Hela hennes liv speglas i denna film som är otroligt välgjord.
Hon började med att bo hos sin mor som sjöng för att försörja sig, men hennes far som arbetade som akrobat hämtade henne och hon fick bo hos sin farmor på en bordell i Normandie. Där får hon all kärlek man kan tänka sig. Men hennes far väljer att ta med henne på turné med cirkusen han jobbar på. Där trivs hon men han väljer att börja uppträda själv på gatorna. Det är så hon börjar sjunga.
Det är länge hennes sätt att försörja sig och hon blir upptäckt av en man som ger henne jobb. Hennes karriär tar fart och hon blir den diva som hon dog som. Mitt i allt så blir hon kär, får reumatism och blir morfinberoende.
Hennes liv är fyllt av tragedier och lycka. Ett vilt liv som blir en väldigt vacker film. Vissa stunder blir det en aning rörigt då de hoppar i tiden. Man har då svårt att hänga med på vem som var vem då alla har mycket liknande namn. Hon var en kvinna med en otrolig röst och det har de har lyckats otroligt bra med mimiken hos Marion Cotillard. Man känner nästan att det är hon som sjunger trotts att det är orginallåtarna som spelas.
Underbar är ordet.
29 december
Helt galet, jag kom hem sent igår och satte mig vid datorn. Kevin vart glad i alla fall, så jag bestämde mig för att jag verkligen skulle sova bort hela morgondagen.
Så sagt och gjort sov jag länge, jättelänge. När jag vaknade gick jag inte upp heller, jag stannade kvar i sängen.
Ända tills det vart ett kaos i mitt rum av att mamma vänt upp och ner på min garderob. Jag har äntligen tre garderober. Det betyder mer plats åt folket. Nya galgar, ordning och reda. Kan det bli bättre.
Jag har inte klätt på mig på hela dagen, endast ett par sockor och en tjocktröja. För det vart så kallt att springa runt i pjamas. Sen så har jag bara läst och kollat på tv. Det är faktiskt den första dagen på hela jullovet som jag inte ansträngt mig alls, och jag inser att det faktiskt är över en vecka kvar av lovet trots att det känns som man har varit borta från skolan jättelänge.
Familjen lagade middag och vi åt tillsammans, trevligt och gott.
Jag border verkligen duscha, verkligen verkligen.
Vill också nämna att gårkvällen var mysig. Axels hus innehöll en massa gamla vänner och trevligheter. Verkligen mysigt att träffa alla igen och det kändes som att det var länge sen. Hoppas det inte dröjer lika länge igen.
Puss.
28 december
Så jag gick hem till Emma för att hälsa på henne och Petter och tog sen en promenad hem till Annie. Hon var hyper och glad över att se oss, så vi kokade te och pratade, Elin var också där.
Så denna morgon gick jag upp tidigt. Även fast jag legat och snurrat i min säng till klockan fyra. Tankar som virvlar runt och tillslut blir det till tvångtankar som inte kan försvinna. Då slutar det med att jag inte kommer att kunna somna och jag bara vet det. Vaknade även en sväng vid sju för att mammas väckarklocka ringde. Jag trodde att jag inte somnat än men insåg att tre timmar inte bara hade flygit iväg.
På morgonen packade jag simväskan och gick hem till Emma, möttes av henne och Petter i dörröppningen och tillsammans tog vi en promenad till Högdalen. Petter tog bussen hem och jag och Emma gick för att simma. Hilena var redan på gymmet och Annie kom efter att stått och väntat på oss utanför. Förlåt bruden.
Emma och jag simmade 2000 m som har blivit en vana nu och hade även lite simskola med Annie som tråkigt nog inte har förmågan att simma. Inte motionssimma i alla fall, klart att hon tar sig frammåt och hon skulle väl inte dö om hon ramlade i vattnet men ändå.
Vi gick hem till mig för att avnjuta en brunch tillsammans. Stekta ägg, tomater och potatis, kaffe gröt och müsli. Vi tog fram allt man kunde tänka sig och hade en trevlig stund tills vi fixade till oss och åkte in till stan.
Gick till Tullys för att fika med Mira och Moa. Det visade sig att Mira hittat Hannah också så vi gick allihopa och fikade i många timmar. Efter ett tag kom även Sara och vi hade det jättetrevligt. Pratade om allt som hänt sen de åkte till Frankrike för tre veckor sen och julen och så. Välbehövt eftersom vi inte setts på länge.
Just nu känner jag mig bara jätteseg och trött och vill helst bara ligga ner, inte ens kolla på film fast det går himla mycket bra idag. Plus att jag nyss frått mina Lovefilm filmer som jag ändå är pepp på att se.
Ha det vackert.
27 december
Idag hade jag verkligen tänkt att springa, riktigt ordentligt. Så jag gick upp och började springa, men efter 2,4 km så var jag helt slut och illamående. Så jag bestämde att sluta springa och kompencera det med att köra uppbrytningar mot väggen och strecha båda spagaterna och splitten. Kände mig faktiskt ganska duktig när jag var klar i alla fall, så jag tog en dusch, hoppade i kläderna och fick skjuts av pappa in till stan.
Jag ringde Mira, för att höra hur hon mådde och fråga om hon ville ses. Men hon skulle iväg till hallen så vi bestämde att ses imorgon istället. Så jag gick runt själv på söder, köpte en soyalatte och gick runt och kollade på reorna i olika affärer. Inne på Ginatrikå hörde jag någon ropa Moa och ser Ellen och Julia. Två sjukt söta tjejer som jag inte träffat på ett tag. Vi fastnade och pratade i fyrtio minuter och sen bestämde vi att ta en fika någon dag.
Så jag gick ner till Ringen och kollade lite på Indiska. Hilena ringde och sa att hon skulle till Skrapan. Så vi möttes där och hon köpte en tröja. Sen började vi åka hemmåt. Vid tunnelbanan träffade jag Emil, som jag verkligen inte sett på jättelänge och det var trevligt.
Hemma hos mig gjorde jag och Hilena kaffe som vi fikade och pratade i min säng. Hon gick nyss och jag har bara hunnit äta sushi. Det var länge sen och var som alltid gott.
Idag kommer Emma och Annie hem. Men jag ska nog ta och träffa Kevin en stund, för det var länge sen.
Puss.
26 december
All kärlek till Lisa Ekdahl. Hon är kvinnan som lyser upp alla stunder och gör en genomlycklig.
Hon är fruktansvärt vacker och rösten får mig att aldrig sluta le.
Lars Winnerbäck fångar också mitt hjärta och jag kan inte få nog av de. Förut när deppigheten hade övertaget så kunde jag inte höra något av honom utan att deppa ihop totalt. Men något fick det att vända, det gör mig både glad, lycklig och sorgsen. Texterna speglar verkligheten, livet och kärlek. Ingenting annat speglar det bättre.
Dom band som binder mig här
Ska jag långsamt lösa upp
Då jag vet att jag gjorde allt jag kan
Ger jag mig rätten att ge upp
sa Lisa Ekdahl.
Tankarna har präglat min dag, som så många andra dagar.
Men jag slås inte ner av ens de sämsta tankarna. Utan det stärker mig snarare.
Menat att vara, jo jag vet att det är sanningen.
Sen så vet jag också att jag har hittat min själsfränd. Även om vi inte alltid är vänner så vet jag det.
Vi behöver inte älska varandra hela tiden, för vi är soulmates ändå.
Middag hos mormor och en timme i telefonen med Emma. Det kanske börjar bli dags för henne att pallra sig hem till Stockholm. Men imorgon så kommer hon hem, simma på fredag, bästa sättet att ses och vara bra för oss själva samtidigt.
Jag vill gå hem med dig
Innan eftertänksamheten har raserat hela natten
sa Lars Winnerbäck.
25 december
Den här dagen så har man alltid lekt med sina julklappar, jag saknar tiden så man verkligen lekte med julklapparna. Linn och jag pratade om det igår, hade vi varit några år yngre hade vi kunnat sitta och leka med någon lite robothund eller liknande. Men så är det inte längre. Man får saker man behöver, som man inte kan leka med direkt. Men jag har ändå hunnit med att använda ganska mycket att det jag fick i julklapp.
Jag gick upp vid tio och sprang på mitt rullband som vanligt, det vart 4,4 km idag. Peppen för att springa längre och längre har blivit ett beroende och jag blir nästan rädd för mig själv. För jag kan pressa mig själv nästan hur långt som helst, det finns liksom inget stopp.
Jag tog en dusch och använde min nya duschkräm med vanilj och krydd doft, från Body Shop. Jag älskar den helt enkelt. Eftersom att jag måste börja jobba på mitt nyårslöfte redan nu så gjorde jag en ansiktsmask som jag fått av kära lilla Elias. Den hade han valt helt själv och den var verkligen bra. Kände att huden redan börjar bli bättre och jag kanske kommer att kunna hålla mitt löfte.
Mor min fick en ny telefon igår så jag tänkte testa den lite, genom att ringa Elin. Henne har jag inte pratat med på hela julhelgen och det kändes trevligt att höra vad hon har hållt på med. Helt galet hade hon lagat mat i flera dagar och fått en trumpet. Så jag hoppas att få ett trevligt vaknande på min födelsedag nästa år. En truddelutt av gamla gossen Elin och en skönsång. Ja tack.
Hela familjen Jedestav åkte till Victoria för att se Guldkompassen. Pappa och jag avnjöt en rättvisemärkt latte och jag hade även plockat med mig lite morötter till bion. Martin och jag satt och knastrade och det var ganska komiskt, mamma skämdes en aning för att alla andra var så pråpra.
Lagade mat när jag kom hem och sedan har jag bara kollat på teve med familjen. Men snart kommer Elin och Hilena hit. Det ska bli trevligt att träffa dom igen. Det känns så mycket längre tid sen än det var.
Snart kommer även Emma och Annie hem. Men inte Lisa, det dröjer ett tag.
Jag stirrar på samma plats hela tiden, fast jag säger att jag är helt över det. Jag är inte biter och synisk.
Men ändå så kan jag inte sluta titta, det gör inte ont. Men det går bara inte att slita sig.
Puss.
Guldkompassen
Detta är historien om Lyra, en liten flicka som lever i en av jordens alla parallella världar. Hon är otroligt målmedveten och nästan sjukligt envis. Därför lyckas hon bli indragen i ett äventyr som påminner lite om Pirates, Sagan och ringen, Narnia och Harry Potter på samma gång.
Människornas själ finns i ett djur som alltid är vid deras sida. Därför blir man automatiskt i fara när det händer något med ens djur. Dessa kallas för daimoner.
Lyra får en guldkompass av rektorn där hon undervisas och blir meddragen iväg till det hon tror jag vara Norden men det visar sig att kvinnan som hon litar på är hennes kidnappare. Det är många barn som försvunnit i dessa tider och Lyra känner att hon kommer bli nästa.
Men någoting med Lyra är inte som hos alla andra barn. Runt henne finns en profetia och hon kan läsa sanningen i Guldkompassen. Hon lär känna många på sin väg för att hitta de försvunna barnen och rädda de som betyder någonting för henne.
Hon blir nästan galet besatt i att veta hur allt ska göras, jag tycker det nästan blir lite tjatigt att en liten flicka vet exakt hur allt ska ske. Allt sker på hennes kommando och det blir som det alltid blir i sagor helt rätt. Därför är det en ganska typisk saga som inte har något slut i denna film utan man får snällt gå och vänta på en fortsättning.
Vackert filmad och uppbyggt. Den är nästan sevärd bara därför. Det är sånt som jag blir lycklig av, när det är så vackert så man vill befinna sig där själv. Det datagjorda är självklart overkligt, men det är väl så som sagor ska vara. Overkliga.
Den är gjord efter en bok och jag är helt övertygad om att den är bättre på bok. Läs den, och se den.
24 december
Denna dagen är som alla andra år. Precis perfekt. Allt var precis som vanligt, jag menar verkligen allt.
Den materialistiska lyckan som man endast känner på födelsedagar och julaftonar. Det är precis så som det ska vara när man är ett barn igen. Allt man gör är att springa runt och vara ett barn. Jag gillar att vara ett barn igen med Linn. Det är en aning frihetskänsla. Vi är såklart inte lika besatta som allas våran älskade Elias. Men nästan ganska nära.
Mormor är som hon alltid har varit. Morfar detsamma, ja allt är precis som det ska vara. Alltid lika bra.
Linn och jag hamnade efter sjukt mycket mat inne på hennes rum med dvdboxen Weeds säsong ett. Det visade sig vara bland det roligaste jag har sett. Så jag tror jag ska krypa upp i min säng till fortsättningen på de två avsnitten vi hann titta på.
God jul på er en gång till.
Kärlek.
Måndag hela veckan.
Såhär precis innan julafton så vill jag passa på att bryta mönstret.
Kvällen har tillbringats till filmen Måndag hela veckan. Eller som orginaltiteln lyder Groundhog day.
Det är en film om en man vid namn Phil som jobbar som en reporter på en tv kanal. Han vaknar upp en dag och går genom hela dagen som en ganska dryg man som inte riktigt bryr sig om andra. När han vaknar upp på det han tror är nästa dag så inser han att det är samma dag som senast han vaknade.
Paniken ökar hos honom av att leva samma dag om och om igen. Men man börjar sakta se en förändrig i hans beteende. Han har tiden att testa allt han någonsin skulle vilja. För varje dag så vaknar han samma dag igen. Varje dag lär han sig nya saker och han har ju upplevt den dagen så många gånger så han vet exakt allt som händer.
Han förändras succesivt, sakta men säkert och tillslut börjar han få ite insikt på hur man ska bete sig för att människor ska uppskatta en maximalt.
I början av filmen upplevde han bara samma dag hela tiden och det vart lite uttråkande, men ju längre filmen led så fick man en bättre och bättre bild av Phil och började tillslut gilla hela filmen. Den tog sig ordentligt och jag uppskattade den mycket. Man fick en riktig tankeställare och jag tror att budskapet filmen vill framföra gick in i alla tittare. Vad mycket lättare det skulle vara att uppleva samma dag om och om igen. Då kan man ju rätta till alla misstag man gör vareviga dag.
Jag hade planerat att lägga upp en bild också, men det ser ut som att det inte fungerar.
Detta med filmrecentioner är inte på grund av dryghet. Det vill jag poängtera. Det är endast för min egen skull.
Puss
23 december
Alla människor jag varit i närheten av kan lungt andas ut. Jag kan också andas ut. I flera nätter har jag nu legat och vridit mig och hoppats att jag inte fick några löss från det kära lusgymnasiet. Vad är grejen med att vi aldrig blir av med dom och aldrig kan behandla oss i tid. Som tur är så har jag sluppit ifrån de små odågorna varje gång devarit i farten så jag har varit ganska lyckligt lottad ändå.
Jag vill också säga till Emma som sitter i Småland och firar jul att visst får vi bli ledsna men vi måste låta bli att bry oss. För det hjälper inte att gå runt och vara ledsen. Ojsan så mycket insikt man får såhär i juletider. Helt galet.
Gårdagskvällen tillbringades just hemma hos Emma. Med Hilena och Jonte. Vi fastnade framför den hysteriskt roliga filmen Elf. Alla som missade den igår när den gick på femman borde se den innan jul. Hur kan historien om en människa som blivit uppfostrad av nissar och återvänder till NY bli så sjukt kul. Det kan jag nästan inte svara på. Kanske var det på grund av att filmen var så B och kantades av roliga skämt som byggde på skillnaden mellan barn och vuxna.
Idag har jag vaknat, sprungit 4 km och sen badat ett varmt bad och haft en ansiktsmask. Fräsch hy ska vara mitt nyårslöfte och jag måste faktiskt se till att hålla det. Förra årets nyårslöfte att komma ihåg att köpa presenter på allas födelsedagar höll väl sådär. Lycka till Moa med att hålla hyn fräsch.
Nu ska jag snart till kära älskade Linn och fixa sista julklapparna.
Måste kanske äta lite också.
Dagen för dagen. Hejdå och puss.
22 december
Idag vaknade jag av mig själv innan tio och gick upp, klädde på mig packade simväskan och åkte till Högdalen. Emma satt redan och väntade på mig vid simhallen. I omklädningsrummet träffade vi Maria, som vi nästan alltid gör när vi är och simmar.
Vi klarade av att simma hela 2 km och när vi gick upp var vi både hungriga och trötta så vi tog en promenad hem till mig och drack grönt te och åt gröt. Kändes ändå lite juligt. Pratade om allt man måste prata om och hade en trevlig stund. Jag hade inte träffat Emma på ett tag så vi delade med oss av våra tankar och känslor och hon är så bra så bra.
Tillsamans gick vi tillbaka till Högdalen och jag köpte en present till Linn. Gick hemmåt och när jag kom hem la jag mig och titta på filmen About Schmidt med Jack Nicolson i huvudrollen. Den handlar om en man som nyss gått i pension och hur han får insikt när hans fru dör och hans dotter ska gifta om sig med en man han inte direkt tycker hon ska ha. Han skaffar sig även ett fadderbarn som han skickar bisart detaljerade brev om hans efter tragiska liv till. En sexårig pojke som bor i Tanzania. Inte direkt höjdar filmen, men kunde absolut roa en eftermiddag då man är sjukt slut i kroppen.
Till och med doggyn är i julstämning. Emma han bara komma innanför dörren när hon utbrister att hunden verkar vara jätteglad. Kanske är det för att hon inte behövt gå till dagis på ett tag och är tacksam för allt hon har.
Bra där.
Middag och julstämning väntar.
Ha det vackert.
21 december
Igår så var det en mysig kväll. Familjen åt en god middag, lillebror hade till och med en vegetarisk dag så han åt mat med mig. Jag gjorde en jättestor fruktsallad till efterätt som vi alla åt framför teven. Sen fastnade jag i en fotölj med brasa och tända ljus. Då säger Joel att han och Jocke kommer förbi en stund. Så de kom ovanligt fort. Roliga skämt är min grej.
Jocke la sig och kollade på Star Wars och Joel och jag började titta på Natural born killer. En film av Quentin Tarantino. Hans filmer har en förmåga att blanda olika sätt att filma, varva tecknat och otecknat och bara vara allmänt skumma. Denna film var inte ett undantag. Den handlar om två lovers som massmördar, deras resa genom USA när dom tar sig fram genom att mörda människor. Ibland tyckte jag bara att den var ganska komisk och det var svårt att ta det seriöst eftersom att den är så märklig och galen. Men det hände någonting precis hela tiden och det gör den sjukt sevärd.
Jag tog tunnelbanan till Slussen och satt ute i det fina vädret och väntade på Elise som jag skulle ha sällskap med hem till Elinor. Bussresan tar ju en stund men den vart verkligen mysig, jag och Elise pratade på om allt som hänt sen sedan vi sågs och solen låg på och vädret var helt underbart. Väl framme i Älta så gick vi på Konsum för att sedan börja gå mot Elinor. Hon mötte oss på vägen och vi gick dit och bakade en chokladkaka. Det var så länge sen jag var med Elinor och jag har verkligen saknat att prata med henne. Vi bestämde att lovet kom perfekt och att vi skulle ses mera närmaste veckorna.
Vi tog med oss kakan och Vera som också hade kommit och åkte hem till Fia. Sjöng för henne och fikade med te och kaka. Fruktansvärt mättande och mysigt. Tog bussen och tunnelbanan hem och hoppade av i Stureby för att få lite luft och motion eftersom jag nästan mådde illa av chokladkakan.
Fick söta sms av Elinor och vart glad, blir dock lite nerslagen när jag ringer ett samtal idag och inser att jag saknar en gammal vän så fruktansvärt mycket men det känns inte riktigt som att det är besvarat. Jag hoppas i alla fall att hon vet att jag saknar henne och att hon är välkommen tillbaka om hon någon gång skulle vilja, fast nu har hon gått vidare. Jag älskar dig.
Puss
20 december
Nu är det alltså bara fyra dagar kvar till julafton. Det är ännu riktigt mycket jag har att fixa, men hoppas på att kunna klara av allt det idag. När jag vaknade idag så kände jag verkligen att det var jullov. Ett lugn spred sig liksom över mig. Om jag inte ville så behövde jag inte gå upp. Nu ville jag ju det för att jag skulle hinna springa och duscha innan Martin kom hem från sin avslutning. Så jag gick upp vid nio i alla fall har nyss sprungit 4 km på mitt rullband och tagit en iskall dusch på grund av att det inte finns så mycket varmvatten i vårat hus efter att någon har badat.
Denna någon är alltid lillebror men vi får väl ta och unna honom det nöjet att bada varje dag. Så fort han kommer hem så ska jag bara kasta i mig lite frukost och så ska vi bege oss till stan och fixa de sista julklapparna och köpa ingredienser till vårat julbak som vi ska göra idag.
Igår var jag med Emelie, Henke, Laura, Annie, Elin och Hilena i sturebyskolan. Det vart en känslosam stund för Elin och det slutade med att vi gick hem till mig, åt lite middag och sen fastnade framför teven.
Resten av dagen igår ägnades åt att gå på min julavslutning i förorten. Det var något helt annan än det gulliga i stureby som man är van vid. Beatbox och gangsterrap vart temat för morgonen. Åkte hemmåt med Erik och Johannes men skiljdes från dom i Slussen, för att sen komma hem springa 4 km och tappa upp vatten i badkaret. Göra en varm ansiktsmask och bli jättefräsch. Man blir så fasligt dåsig av att bada så jag satte mig tillrätta för att kolla på en film.
Det vart filmen Something's gotta give, eller Galen i kärlek som den heter på svenska. Jack Nicolson spelar alltid bra och det här var en sån film som man vill titta på med sin mamma men kanske inte är fullt så road av själv. Men jag hade i alla fall en trevlig stund med mysig film och tända ljus.
Nu ska jag ta lite frukost, försöka lindra min hosta och vänta på att Martin kommer hem. Han ringde nyss och sa att han snart var hemma. Måste även skriva en lista på allt vi ska köpa.
Puss!
18 december
Dessa två dagar som vi har haft kvar i skolan har varit så sjukt onödiga. Det är bara inte klokt att jag frivilligt har gått dit för att inte göra någonting och sedan gå hem. Sällskapet är såklart alltid trevligt, men jag hade ändå kunnat ligga hemma i sängen i två dagar extra.
Måndagen var jag pigg klockan sex på morgonen, har ätit frukost och druckit te och inser att jag har ett sms från Walter där det står att alla har sovmorgon. Vadå alla har sovmorgon, hur länge då tänker jag men bestämmer att det är över hela cirkusen och lägger mig i min säng i tre timmar utan att kunna somna om.
När Martin kommer tillbaka hem vid nio för att hämta grejer går jag upp och gör varm choklad till honom och hans kompisar. De blir glada och jag blir över lite sällskap. Jag åker till skolan och har engelska och svenska. Vi gjorde verkligen ingenting.
Idag tisdag så har jag haft matte, men man behövde inte jobba så alla struntade i det. Satt och pratade med Elin och Tove och gick sen för att äta lite lunch. Linssoppa och en massa gott på grund av att det var sista dagen i skolan. Så mätt blev man i alla fall.
Åkte till hallen för att ha en kopp te med Tove och myshoppa trampolin. Tittade på Högskolans redovisningar och sen så fick man åka hem. Högskolan är duktiga så det var självklart trevligt men ändå onödigt. Så jag tog tunnelbanan med Elise och Elin till stan och träffade Annie, Elin, Hilena och Lisa. Vi tog en fika tillsammans och det gjorde mig jätteglad. Jag har inte träffat Lisa på länge och jag saknar henne.
Nu hamnade jag här och funderar på att ta en dusch, men än så länge är det bara funderingar.
Puss!
16 december - Grattis Perra!
Gårdagen tillbringades i Alby. Treornas föreställning var som förväntningarna jättebra! Jag stapplade runt med ont knä och vi gick till sist hem till Jonken där vi satt och umgicks och hade det trevligt. Jag och Linn åkte sedan hem till mig och sov. Drack te för att lindra min nyinkommande förkylning. Alltid är det någonting, jag känner mig som en klagande dam och det är verkligen inte meningen.
Vi vaknade och åt frukost, Linn åkte hem och jag duschade och klädde på mig. Skrev klart de två uppsatserna i svenska som jag hade klart och bad mamma läsa igenom dom. Jag slog även in julklappar och sen begav jag mig till söder för att köpa fler julklappar. Hittade en massa till Lillebror och köpte kort och presentpapper. När jag kom hem slog jag in alla paket och kände mig ganska lyckad.
Hela familjen åkte till Holm och firade Perra. Mat och tårta och Linn var trevligt. Men hon åkte senare på träning och vi åkte hem. Nu har jag i princip ingen röst kvar och låter som en pojke i målbrottet. Jag har en kopp te och funderar på att inte säga någonting tills imorgon och se om det blir bättre.
Imorgon är det skola, men det är också snart lov.
En trevlig helg med Linn i alla fall, och vi kommer få en trevlig jul också.
Love U
15 december
Hallå.
Gårdagen tillbringades på en tolvtimmars kryssning till Åland men familjen och Holm. Hela resan var mat, taxfree och även många timmar i hytten med skratt och samtal. Resan var kul och ett plus var att få prata med Linn om livets alla svårigheter och även positiva saker. Mysigt att tillbringa så mycket tid med henne. Hon är underbar.
Gick hem till Elin för att kolla lite film men gick hem ganska tidigt. På vägen träffade jag Emelie och Karin och följde dom på en liten promenad. Vi fastnade utanför Karin och pratade en massa gamla minnen. ytterst roande. Kom hem vid halv tolv istället och somnade direkt.
Idag gick jag upp tidigt gick hem till Emma och gick till högdalen. Idag simmade vi 1500 m och det var nytt rekord. Vi blir bara bättre och bättre. Ett litet problem är bara att alla vill simma så långsamt och vi vill simma fort så alla blir lite irriterade och det är så trist. Men inget att bry sig om, vi vet ju att vi är trevliga flickor. När vi simmat klart duschade vi och gick hem till mig, vi gjorde ansiktsmask och hårmask och satte oss och åt gröt och chailatte och pratade. Det var trevligt som det alltid är med Emma. Tillsist åkte hon med sina föräldrar till sin farmor på middag och jag gick runt i mitt hus med ont i knät.
Nicklas ringde sen och sa att han gärna ville gå på en promenad. Hur ska detta gå med mitt knä tänkte familjen men det gick i alla fall. Vi pratade om allt mellan himmel och jord och hade det jättetrevligt. Hoppas det inte dröjer lika länge tills vi ses igen.
Nu ska jag bege mig mot hallunda för att se treornas julshow. Jag har riktigt höga förväntningar och hoppas att det blir jättebra!
Hejdå.
13 december
Luciamorgonen började med mysig frukost med lillebror. Gröt och chailatte för mig, mackor och vanlig latte för honom. Lussebullar värmdes och vi åt framför teven, trevligaste morgonen på länge. Jag klädde även på mig och pluggade lite svenska. Känns som att jag kommer någon vart vilket är positivt.
Jag gick till sturebyskolan och träffade Emma, Emelie och Karin. När vi kom in i skolan så var det bara överväldigande. Alla dagar, timmar allt bara kom över en och man mindes allt. Benny kom fram till oss ochy gav oss varsin stor kram, han sa att han saknade oss något otroligt. Jag kunde inte hålla tårarna borta.
Luciatåget var fint som vanligt, Benny gör ett så bra jobb och alla ungar skärpte sig och var seriösa. Jag hade gåshud över hela kroppen och kunde inte sluta gråta. Jag höll Emelies hand och den värmde trots att vi båda satt och grät. När tåget var slut så gick vi runt och kramades med alla, det var som att vara hemma igen.
Det sista jag gjorde var att krama Benny och han sa, jag kommer verkligen aldrig glömma dig Moa. Då välde tårarna över och jag ville nästan bara gå därifrån och glömma allting en aning. För man vill inte vara ledsen för något man inte har kvar längre, jag kommer aldrig ha det där igen. Men det hindrar inte tårarna.
När jag satt på tunnelbanan tittade jag ut genom förnstret och grät hela vägen till skolan, jag visste inte vad jag skulle göra. Skärpte till mig lite tills Elise frågade hur det var. Då brast det igen och hon tröstade mig. Men hur ska hon kunna förstå, det är nästan en omöjlighet. Stannade bara i skolan ett tag för jag var klar med datorkunskapen så jag fick sluta tidigare.
Åkte till söder och gick runt där och uträttade lite ärenden som julklappar. Kändes kanske bra och jag åkte tillslut hem till Annie där jag satt tills jag gick hem, åt middag och hamnade här vid datorn.
Jag kollade även klart på filmen Perfume. En fruktansvärd film men ändå komisk. Slutet var värst och jag kunde nästan inte låta bli att skratta mitt i bisarrheten. Är man över femton så är den i alla fall sevärd och sjukt fantasifull. Kanske inte alls i allas smak men se den i alla fall.
Puss.
12 december
Den här dagen har varit otroligt trevlig.
Vi började som vanligt med uppvärmning med tvåorna, idag var det till och med lättare eftersom vi slapp Sugra-gången. Jag började med lina och fick i princip tjugo minuters tid själv med Sugra vilket var jättebra. Det är alltid bra med privatträning och jag kände mig så nere när det gick dåligt och han stöttade mig bra så han växer i mina ögon hela tiden.
Trampolinen var lite sämre, då jag blev på dåligt humör på grund av att det gick dåligt. Men när jag hoppat lite trampolin med mig själv gick jag till tumblinggolvet och körde rondatflickis. Uj vilken befrielse det var att bara gå upp och köra. Jag har inte kört det på hela terminen men kände att jag skulle klara det, och det gjorde jag. Nu gäller det bara att nöta in detaljer men det kommer så småning om. Det känns som att träningen vänder nu precis när det är jullov och det är trist, det är nu det går som bäst. Så nästa termin ska jag ta nya starka tag.
Jag åkte från skolan och hoppade av i Gamla stan, därifrån tog jag en promenad till Skandia för att inse att det var så mycket folk så jag gick för att möta Annie. Vi gick och hämtade varsin biljett och köpte sedan lite att äta för att sen sätta oss på bion. Filmen vi såg heter Delirius och är en film av Tom DiCillo. En Amerikansk klycha men samtidigt mycket sevärd. Både jag och Annie gillade den och det känns som en film för nästa alla. Avslappnad och rolig.
Vi tog sedan tunnelbanan hem och nu ska jag nog sova för att sedan gå upp plugga några timmar och sedan gå till sturebyskolan för att titta på deras luciatåg, jag saknar stureby och Emelie och Karin som jag ska träffa. Det ska bli hur mysigt som helst.
Så god natt.
9 december
Just nu är jag trött men varm och glad.
Jag gick upp vid tjugo i tio för att packa min väska och gå hem till Emma, tillsammans gick vi som vanligt till högdalen. Hon skulle iväg till teatern så vi skulle simma extra fort idag, en hel kilometer på 32-33 minuter är bättre än vi någonsin har simmat. Vi blir bara bättre och bättre.
Eftersom hon hade lite brådis så tog vi ingen frukost fika utan jag åkte hem och gjorde gröt och en stor kopp chailatte och la mig i min säng och tittade klart på Half Nelson som jag började se i veckan. Half Nelson var en sånn film som jag tycker om. Började kolla på den med bror min men han tröttnade efter fyrtio minuter, för den var inte så humoristisk som vi trott och handlingen var ganska ohändelserik trotts att det hände en massa. En lugn film som lullar på i sitt eget tempo. Ryan Gosling har alltid varit en favorit skådis på grund av sin charm och jag vart verkligen inte besviken på honom den här gången heller. Filmen handlar om hans lite udda vänskap med sin elev, en flicka med trubbel i hemmet och många egna tankar. Han själv är en knarkare som inte har det så lätt.
Efter att jag sett klart på den så började jag kolla på Perfume en film om enman som har ett otroligt luktsinne och vill utnyttja det genom att kunna bevara alla dofter i alla tider. Har endast hunnit se en liten del av den men kanske skriver lite om den när jag sett klart den. Än så länge verkar det lovande och jag längtar efter att fortsätta titta.
Nu ska jag och min mor ta en promenad hem till Rhodiners för vi är bjudna på glöggfest så jag stannar nog där en stund, senare ikväll så går Love Actually på tv. Den filmen älskar jag av någon märklig anledning. Så Kevin kommer över för att hålla mig sällskap till den filmen. Det ska bli mysigt.
Puss och hej.
8 december - Grattis Linnea!
Den här veckan har gått så fort. Fredagens skola var helt onödig eftersom jag vill vänta i 40 minuter i slussen på att rätt tunnelbana skulle komma. Fast jag hade ju en bok så jag var ganska glad i alla fall. Kom då en halv timme sent till att kolla på film som jag knappt sett någonting av. Eftersom jag var sjuk en dag då klassen kollade på mycket av den filmen.
Idrotten uteblev på grund av att Barbara inte var där. Efter lunch hade jag då vara en kvarts samtal om samhället som gick helt lysande. Eftersom vi inte hade någon teater så vart det skoldagen. Vid tolv hade jag slutat och åkte in till staden med Elinor och Sofia. Kollade på lite grejer och köpte en väska på Myrorna. Elinor och Sofia gick senare iväg för att Fia skulle klippa sig. Då kom istället Linnea och Erika och vi gick och satte oss på string. Erika lärde oss reglerna i shack och vi mötte henne i en match. Jag har en vag känsla av att vi förlorade.
Som från ingenstans kommer Filip också, vilket var jättetrevligt eftersom vi bestämt att fika så många gånger och det har inte blivit av. Andrea var med honom och det var också kul eftersom jag inte träffat henne sen i somras. Emma och Oskar droppade också in och till sist Lisa. Precis när hon kom så kom även min bror och vi skulle iväg och kolla på kläder. Fan att vi aldrig hinner ses i mer än fem minuter. Jag saknar henne!
Bror och jag gick runt och kollade tröjor till honom och hittade en massa skitsnygga grejer som han önskar sig i julklapp. I år kommer han att vara lättast att köpa till och jag vill bara ge honom allt snyggt han pekar på. Tog även en snabbis in på Firesign där jag köpte nya Giftorm till Martin. Han vart väldigt glad och till sist så åkte vi hem.
Middagen var nästan precis klar när vi kom hem men vi hann ändå trycka i oss en del choklad, det dåliga samvetet tog över och vi åt middag istället. Hilena kom över och det startade ett disco som var av kvalité. Dansade oss svettiga och glada, skrev ut texter och hade kul. Sen kom även Kevin och Tobbe och umgicks lite, trevligt att träffa dom igen. Det dröjer alltid så lång tid emellan.
Så fort alla gått så somnade jag och vaknade vid nio då mamma sa att jag inte alls kunde simma med Emma utan skulle åka på julmarknad klockan ett. Så jag fick lite små deppig ringa Emma och avboka det, istället gick jag upp och sprang 4 kilometer på mitt rullband och har nu duschat och känner mig ren och fräsch. Inpackning och babyolja har gjort mig ännu renare och snart ska jag till grönan men Jessica, Fredrik och våra familjer. Det ska bli så himla trevligt att umgås en hel dag igen. Vi ska sen hem och äta middag hos oss så det blir nog ganska sent. Tänkte kanske simma med Emma imorgon istället.
Men jag ska i alla fall pallra mig iväg nu.
Hejdå.
5 december
Vissa dagar är bara lite bättre än alla andra. Idag har varit en sådan dag, man vet inte riktigt vad det är som gör det. För det bara är så att humöret är lite bättre än andra dagar. Åh jag älskar såna här dagar.
Fast veckan hittils har kanske inte varit så himla underbar. Måndagsmorgonen sög verkligen och jag var bara trött och sur på att det spöregnade och var allmänt otrevligt. Dessutom var träningen jobbig, fast parakron med Martin gick bra. Vi var taggade till tusan och sånt är alltid bra. Tog igen segheten med att träna extra fokuserat på tisdagseftermiddagen och strechade lite själv istället för att sluta tidigare. Min splitt har blivit mycket bättre och jag har nästan precis mindre än fem centimeter kvar vilket känns jättekul. Äntligen har allt slit gett resultat.
Men idag onsdag så har allt bara flytigt på och varit mysigt. Det började med att jag gick upp och sträckte på mig och kände mig utvilad. Jag somnade ganska tidigt kvällen innan och det lönar sig alltid. Jag satte i alla fall på mig mjukiskläder och sminkade mig knappt. Packade ner dagens kläder i väskan och tog bussen till Fittja. På bussen började jag läsa en ny bok som verkar jättebra och intressant. Snabba cash heter den och många har rekomenderat den så jag tänkte ta mig tid att läsa den nu. Utan skor och med benen i kors satt jag och läste hela bussresan som gick ovanligt snabbt.
Väl framme i hallen så skulle vi värma upp själva för Sugra skulle på möte. Men som på beställning kom Sugra ändå och höll i uppvärmningen som idag bara skulle innehålla ettorna eftersom tvåorna gjorde nationella i matte. Så dagens uppvärmning vart inte alls lika hård som vanligt och det kändes bra eftersom jag har en sträckning i mitt baklår som besvärar något fruktansvärt.
Dagen till ära skulle vi även ha lindans med en av de fem bästa lindansarna i världen. Hon heter Molly och var så gullig och snäll så man bara ville krama henne. Hon lärde en en massa saker och var uppmuntrande och peppande. Dock vägdes det upp med att vi hade trampolin med Thierry. Men jag var pepp och taggad så jag gjorde i alla fall mitt bästa och försökte att inte bry mig så mycket om att han inte tyckte att jag var bra.
Vid ett tillfälle sa han att det var bättre och då blir man så himla glad, vilket är ganska trist eftersom att det inte riktigt spårrar en att kämpa hårdare. Vissa metoder fungerar kanske bättre på vissa, men jag blir mest nere när man bara får en massa kritik. Idag hade jag i alla fall någon slags motståndsvägg som gjorde mig oåtkomlig vilket gjorde att jag kämpade på och var glad hela träningen. Sprang och duschade och hann som vanligt med tolvbussen. Vi åt mat i skolan och gick för att ha samhälle. Jag och Martin redovisade vårt arbete om feminism som gick hyffsat bra.
Matteprovet var lätt och jag kände mig jätteduktig när jag gjorde klart det och insåg att det verkligen hade gått bra. Alla blev klara med provet långt innan matten hade slutat så jag gick med Linnea och köpte en kopp kaffe. Vi satte oss en bit bort från alla andra och pratade om en massa roligt. När jag sen gick tillbaka till klassen så låg Erik och Johannes inmysta i Elins knä. Så jag la mig också där och tillslut hade hela klassen kommit och lagt sig i en romantisk och mysig hög. Vi skulle ha engelska och i samförstånd med Lotta så bestämde vi oss för att ha redovisningarna ute i korridoren liggande i en hög. Alla myste och pillade i varandras hår och mysfaktorn var högre än någonsin. Det är sånna stunder som man älskar cirkusklassen så otroligt mycket.
Jag och Moa tog bussen hem, det börjar bli lite av en tradition en otroligt mysig sådan. Vi satte oss längst bak och tog av oss skor och jackor och pratade hela vägen. Längst bak är det alltid så himla varmt och skumpigt så när vi klev av så var vi båda lite smått illamående och det var skönt att komma ut i friska luften. Vi tog tunnelbanan och jag hoppade av i Bandhagen medans Moa åkte vidare hem till Enskede.
Väl hemma har jag bara hunnit äta middag och skratta åt en julkalender som min mamma gav mig idag. Det var en chokladkalender med på något mystiskt sätt så har de glömt lägga i choklad. Det var visst någon som tyckte att jag inte skulle äta så mycket choklad. Bra är väl det.
Nu ska jag gå och göra en chailatte och mysa ner mig i sängen med en film eller kanske Snabba cash.
Ha det så fint!
2 december
Hejsan!
Lördagsmorgonen började ganska perfekt. Eftersom jag somnade så tidigt på fredagen så vaknade jag halv tio och var pigg, helt utvilad. Snabbt satte jag bara på mig mjukiskläder och tog en promenad hem till Emma. Tillsammans gick vi upp till högdalen för att simma. I omklädningsrummet träffade vi Maria som vi inte sett på ett tag. Hon hade varit och tränat på gymmet och vi stannade och pratade med henne en stund.
Simningen gick jättebra, en kilometer simmade vi som vanligt. De första trettio längderna simmade vi i ett ganska lagomt tempo men ökade sedan på de tio sista. När man klev ur bassängen så kändes det som att man var helt sladdrig. Det är det som är det fina med att simma, man blir så genomtränad utan att det är alltför jobbigt. Emma och jag var glada och duschade ganska snabbt. Sedan gick vi till caféet i Högdalen som präglas av söta tantet i åttio års åldern. En macka och en latte blev dagen frukost och lunch. Det är så mysigt med café frukost och vi hade som vanligt väldigt mycket att prata om. Det är det som är det fina med simmning, man kan umgås samtidigt som man tränar.
Emma skulle till sin skola för att hjälpa treorna med någon teater grej men innan hon åkte dit så gick vi till konsum och köpte pepparkaksdeg till ett blivande pepparkaksbak. Jag köpte även vax för att min kära mor skulle kunna vaxa mina ben när jag kom hem. Emma åkte iväg och jag tog tunnelbanan hem istället för att gå eftersom att min väska var väldigt tung och otymplig.
När jag kom hem var mamma och pappa precis på väg ut och hade inte alls intesse av att vaxa mina ben. Så jag tog fram mammas Silk-epil som jag brukar bli otroligt aggresiv av, men den här gången gick det bra och jag kände mig så fräsch efteråt. Då tog jag en dusch och la i en hårinpackning som jag gick runt med ett tag medans jag pratade med Elinor på telefon. Hon hade glada nyheter att berätta som hon inte alls nämnt i skolan i fredags så jag vart så glad för hennes skull.
Hur fräsch som helst klädde jag sedan på mig och tittade på Oceans twelve med min kära bror. Jag måste säga att det inte riktigt är min filmsmak men att den är sevärd. Så fort filmen var slut så var middagen klar så vi åt tillsammans. När jag var klar så gick jag direkt hem till Emma. Hemma hos henne var hon och Petter, så jag satte genast igång med pepparkaksbak. Det slutade med att jag tröttnade och Emma och Petter stod och bakade och Emma lyckades bränna de två första plåtarna.
Annie, Elin och Hilena droppade in och Hilena tog över baket. Den här gången blev inga pepparkakor brända och vi föråt oss nog en del. Kokade kaffe och pratade som vi alltid gör. Fast den här dagen hade vi så mycket att prata om att vi knappt visste vart vi skulle börja. Halv två gick Hilena och Elin hem till sig och Annie och jag stannade hos Emma. Vi bäddade hennes föräldrars säng och kröp ner där. Somnade ovanligt sent men vaknade ändå i hyffsat skaplig tid.
Glad första advent och god jul sa min pappa när han ringde och undrade när jag skulle komma hem.
Vi åt frukost och Emmas bror och hans kompisar vaknade lite senare en oss kom också upp och åt. Mackor och en massa kaffe. Det var trevligt och jag gick tillslut hem till mig där jag nu sitter ren och fräsch i min stora skjorta. Jag funderar på att ringa Emelie snart eftersom att vi pratade om att ses lite idag.
Jag borde kanske plugga lite också, och ringa Elinor.
Men puss i alla fall.
