moaj

Bullrandet från gatarn utanför och lugnet i lägenheten innanför. Med kläder upphängda i hela lägenheten trots att vi lyxade till det och tog en torktumlare igår på tvätteriet för 4 euro. Det är lov i detta land och solen skiner, jag har på mig min jeansjacka när jag går ut och fyller detta lov med att dölja mitt halsont med vatten och te. Imorgon ska jag shoppa kläder, för det är någonting som jag har fått upp ögonen för sen jag flyttade hit, ha på mig kläder som får mig att känna mig fin. Kanske det beror på den mängden timmar jag lägger ner på att träna, eller så beror det på att man faktiskt kan ha fina vår kläder på sig här just nu utan att frysa allt för mycket. Eller så är det bara så att jag vill göra mig vardagsfin för min pojkvän som annars bara skulle se mig i mysiga träningskläder som jag tillbringar största delen av veckan iklädd. Jag vill helt plötsligt bara ha på mig fina jeans och fina t-shirtar det har ändå aldrig varit min stil förut, eller kanske i sjuan så man hade på sig WE kläder och den som hade dyrast kläder var häftigast. Imorgon ska jag i alla fall köpa ett linne med hästar på och en kofta med cyklar. Jag gillar att ha på mig kläder igen, som inte är 20 storlekar för stora.

puss

Varför ska Petter behöva gå till jobbet för? När en flickvän är sjuk och har rosiga kinder, halstablettsandedräckt och konstant förstorad kissblåsa efter allt te som tappert försöker göra så att rösten kommer tillbaka till livet. Istället så hann han bara i några ynka små timmar hålla om mig och tvinga ner mig under hans varma täcke trots att jag var blöt av regnet och se på mig sådär som att det var synd om mig, som man ska göra när man är världens bästa pojkvän. Rösten har svikit mig igen och halsen sväller till en ballong som det inte är allt för lätt att andas igenom. I alla fall inte utan hostningar som stockar sig och föder ut flämtningar av smärta.

Ja jag tycker synd om mig själv nu. Ska man orka gå och handla mera mat? Det vet man aldrig.

Det här är första gången i mitt liv som jag har någon som jag är kär i som jag får fira den mest romantiska dagen på året tillsammans med. Förra året tittade jag på Alice i underlandet och åt vaniljhjärtan med fina flickor. För många år sedan så låg jag i vår källare med massor av kompisar och tittade på skräckfilm och hånglade under täcket. Men att hångla under täcket är inte samma sak som att vara kär. Att vara kär på riktigt. För jag vet att han är den som är den, han som inte försvinner i första taget och som är så fantastiskt underbar att jag ler bara jag tänker på honom. Jag ska fira att vi är så kär genom att göra god mat. Stor middag med tre rätter, mini avokado, fisk och chokladdoppade jordgubbar. I kylan så har jag suttit på värmen tänk ljus och snart är min största kärlek hemma igen i min famn. Han ska köpa kärleksdonuts. Jag är så kär.

Att bo här:
Eftersom att det redan är februari och tiden bara springer iväg så måste jag ju erkänna att jag har det ganska bra. Jag stör mig fortfarande på Steffe som är så idiotiskt italiensk så att jag får magsår av att tänka på hur han passar som en död svan och man får göra sitt yttersta för att inte drutta på huvudet när man gör en flickis. Jag stör mig också på clownnäsor och överdrivna skratt och Arre som slickar sig för mycket runt munnen. Sen så stör jag mig på den eviga terrorn som kan döda ens självförtroende på två sekunder, sen så är det ju inte så kul att vara osynlig på handståendet heller. Men positiva saker händer, som att Steffe råkar bajsa sig själv i byxorna när han hoppade trampolin eller som att jag får några leenden och det går bättre när terrorn ser att jag kämpar på som en dåre och förra handstående lektionen skrek läraren till mig, BIEN MOA! Att jag sedan varje dag kommer hem till den människan som gör mitt leende bredare för varje gång han skrattar, han som får det att pirra i min mage när han lägger sig för att sova bredvid mig. Han som får mitt nackhår att resa sig när han pussar mig. Han är fortfarande den. Trots dessa månader så är han finare, vackrare och bättre för mig än någonsin. Även fast att vi har det bra här så drömmar jag fortfarande om svenska räkningar, ungsbakade grönsaker, wookpannor, smågodis och att hålla om min familj varje dag. Jag längtar hem ofta fast att dagarna mest går ihop i en lite sörja av rutiner.