29 november
För vi förväntar oss någonting enastående, jag vet vad enastående är. Jag lovar. Nu kommer festande mammor hem till lägenheten, jag gillar att vara här, nu är det julpyntat, granen är uppe. Snart är allt bra igen, puss.
Det är dimma på söder, så mycket dimma så man nästan inte ser Hollands ambassad. Vi har det mysigt hemma nu, med mat i kylen och en gran, jag är glad. Idag ska jag träna, det är fint.
Det är dimma på söder, så mycket dimma så man nästan inte ser Hollands ambassad. Vi har det mysigt hemma nu, med mat i kylen och en gran, jag är glad. Idag ska jag träna, det är fint.
25 november
Jag har kommit på att det är höst nu, på riktigt och nästan vinter. Nästan eftersom att det inte snöar, inte allt. Därför har jag försökt komma på vad som krävs för att man ska överleva den här vintern också.
- Sticka ner handen i någon annans ficka, helst utan vante.
- Sova så tätt med någon som luktar gott att huden klibbar fast i varandra och man måste sticka ut foten från täcket för att bli sval.
- Lägga näsan mot ett nyckelben och känna exakt hur en människa luktar på riktigt.
- Gömma sig för kylan genom att ha på sig de varmaste kläderna man äger och gå i mörkret, det blir alltid varmare när man blundar.
- Fnittra utav den kittlande känslan av någon annans andedräkt mot halsen.
- Dricka ett glas vin som gör en så lagom varm, framför en brasa, med en filt som man inte är ensam under.
- Öppna munnen när stora förorenade flingor seglar ner från himlen, bara för att man alltid har gjort det.
- Titta in i fantastiskt vackra ögon så att det spritter till i magen.
- Lyssna på regnet mot fönstret samtidigt som man koncentrerar sig på att höra någon annans hjärta.
23 november
Idag är en sådan här dag som jag alltid minns och kommer att tänka på, men en sådan dag som man inte riktigt vill reflektera över. Jag är i någon mood där jag är lugn med allt jag kan påverka. Det är som en känsla av att allt sker av en orsak. När jag då får höra att jag kanske inte hade haft kvar en vän efter idag skär i mitt hjärta. Jag vet inte om jag vill gråta eller skratta, skrika eller bara vara tyst. Jag vet helt enkelt inte alls vad jag ska säga imorgon när jag ska möta allas ögon, jag var ju inte ens där. Ändå blir det ett nytt ljus som skiner, för det var detta som var meningen, vi lever på gränsen, men jag tror inte att det är den gränsen som spelar någon roll. Det är redan bestämt hur det ska bli, och idag var inte den dagen, jag kan bara tacka och bocka. Trots att allt gick bra så måste vi alla deala med detta på våra egna sätt, vissa grät, andra inte, men vi vet ändå inte vem som mådde sämst. Jag vet att jag sitter här idag och hade kunnat vara helt ovetande. Men en sak vet jag, mina vänner är det bästa man kan ha, tack.
22 november
Narvik på söndagarna är lite som att vara ensam. Fast man känner sig så fasligt liten. Bergen är så stora så man känner sig som den minsta tjejen i världen. Ändå så kan jag bara le när jag ser hur extremt vackert det är över allt. När man går på en gata som skulle kunna vara tagen ur min perfekta film. Eller som att vara på fjorden i en båt som kränger mer än jag någonsin varit med om och man kommer ut på en plats tagen ur Sjöfartsnytt. Hur det känns att kunna vara helt lugn på en plats utan att kräva någonting mer utav den än att få vara där. Det är kanske så det känns när man trivs på riktigt, utan att ha några minnen utav platsen. Narvik på söndagar är helt tomt och tyst. En spegelblank fjord med berg omkring sig som inte liknar någonting alls jag sett förut. Lite som en saga och jag låssas vara medelpunkten. Jag har i alla fall hittat mitt happyplace, det är ju värt någonting i alla fall.
21 november
Det här är bara helt sjukt, det är isande kallt och det pirrar konstigt i min mage. Jag kan bara inte förstå att jag är på den plats jag har önskat mig vara på i hur många år som helst, jag har inte ens förstått att det är på riktigt. Så fort jag klev ut ur terminalen och kände kylan spred sig ett lugn över mig, jag vet inte riktigt om jag någonsin känt detta, jag tror inte det. Men rätt känns det, jag är lycklig trots att det är mörkt och jag inte har en aning om hur det ser ut här, men det känns fint. När jag såg det mörka vattnet på min högra sida hela vägen mellan flygplatsen och Narvik så kunde jag inte låta bli att tänka på vad det var som gjorde att just jag var här. Det finns en mening med allt. Jag ska sova nu, det ska jag verkligen göra, jag är trött, men glad.
Klart att jag är besviken, vi såg inte en enda späckhuggare, men jag måste ändå erkänna att detta stället är det vackraste jag varit på. Vi kom till en ö som såg ut som tagen ut Sjöfartsnytt av Lasse Hallström, jag stod ensam på däck i spöregnet och var så lugn som man kan vara. Det var blött med helt sjukt vackert och jag kommer att komma hit igen. För jag tror att det är här jag skulle kunna trivas som människa, det är underbart här.
Klart att jag är besviken, vi såg inte en enda späckhuggare, men jag måste ändå erkänna att detta stället är det vackraste jag varit på. Vi kom till en ö som såg ut som tagen ut Sjöfartsnytt av Lasse Hallström, jag stod ensam på däck i spöregnet och var så lugn som man kan vara. Det var blött med helt sjukt vackert och jag kommer att komma hit igen. För jag tror att det är här jag skulle kunna trivas som människa, det är underbart här.
20 november
Nu så ska jag alltså gå från 12 grader plus till kanske 9 grader minus, känns som en omställning faktiskt. Men det känns också som att jag är den gladaste tjejen i stan, för min barndomsdröm som jag har haft sen jag var åtta år ska bli verklighet, jag har nog ändå inte riktigt förstått det än. Trots att jag är lite efter i min packning för att jag är för disträ för att bry mig om packning när det är åttonde gången i år jag åker utomlands så känns allt fint, om fyra timmar åker pappa och jag iväg, Norge och Narvik vi kommer strax. Jag är glad.
19 november
Idag är en så fruktansvärt bra dag, helt sjukt vilken bra dag detta är!
Grattis min älskade pappa 49 år, morgonen började alltså tidigare än vad den skulle ha behövt göra, vi åt morotskaka och sen fick jag sova mera. Jag hann till och med drömma fina saker som jag inte mindes när jag vaknade, men fina var dom. Bra humör och en aning ensam på tunnelbanan. Vi tittade på dans, och inte vilken dans som helst utan en dubbel-up smack-ass föreställning. Jag dog en aning åt att människor kan göra sådana saker, jag får hopp om mänskligheten, verkligen. Små Botkyrkabarn som är precis som Botkyrkabarn är, exakt som man föreställer sig, att få bevittna detta var det värdaste jag har gjort på så sjukt länge, tack för livet säger jag bara. Sen så tränade jag trapets, det var bäst, jag är nöjd och rätt stark om jag får säga det själv. Snart kommer fagra kvinnor och ska äta mat, Anton för frälst mig med Kyle XY så nu ska jag titta på det.
puss
17 november
Idag har jag skrattat mer än vad jag har skrattat sammanlagt på en hel vecka, så fort någon har öppnat munnen så har vi alla fallit i ett skratt så vi nästan inte har kunnat sluta. Det har handlat om så töntiga saker så vi var tvungna att skratta lite till. Det har varit en av de finaste dagarna på länge, trots att vi endast har varit i skolan och jag sov bara två timmar i natt och imorgon har vi en fem timmars uppsats, känns stabilt. Jag är i alla fall hemma nu, vid brasan och är helt sjukt trött.
15 november
Grattis älskade kära mamma på dagen!
Igår var en alldeles extra dag, då vi skulle fira att Nicklas efter långt väntande blivit myndig. Middag och efterrätt bjöds hos familjen Björn i goda vänners lag. Hur nöjd som helst åkte vi till Metro och där var Elise, heliga milda makaroner vilken tur att jag har henne då. När manligheten tog över kunde Elise snabbt rycka in och få mig på fötter igen. Kvällen fortsatte med en fnittrig promenad upp till lägenheten, Nicklas är den allra bästa vännen man någonsin kan tänka sig. Tyvärr är jag nog skyldig honom ett förlåt som jag hoppas få ge snart. Kvällen fortsatte hur fint som helst. I morse åkte jag till Sickla som en och annan miserabel kvinna, slitnast i stan var ordet, Linn kom till undsättning, fick mig att piggna till.
Jag borde sova nu, jättemycket.
12 november
Okej, nu är det verkligen jul time, jag skojar inte! För att göra mig själv gladare efter att ha tittat på sorgliga avsnitt av OC och mått rätt kasst hela dagen så gjorde pappa mig nu glad med glögg, pepparkakor och lussebullar från augusti. Det känns bra, allt känns bra. Allting är som det är av en anledning.
Det är okej att hålla en pojke med valkar i handen, men är det okej att hålla någon annan?
11 november
Igår hade jag Linn och Nicklas ett spontant pjamasparty. Det innehöll 5 avsnitt av OC, tvätt tid så vi levde rövare nere i tvättstugan, det innehöll choklad och sen så somnade vi självklart för sent. Det resulterade att jag var helt sjukt trött när jag vaknade, jag måste be lite om förlåtelse till Linn för att jag är så grymt dålig på att hålla en dialog på morgnarna, det är inte det att jag inte vill prata, jag är bara ovan vid att hålla konversationer så tidigt. Sen sov jag hela tunnelbaneresan och kom sedan till skolan och var trött, mat och klasskamrater gjorde mig en aning piggare men så fort jag kom till cirkushallen och la mig på en blå matta under trapetsen för att skriva i min bok så tänkte jag bara lägga ner huvudet en liten stund, och pang så hade jag somnat. Vaknade en snabbis av att Petra kom och la sig bredvid mig. När jag vaknade hade det gått en och en halv timme och min lektion skulle börja om en kvart, attans. Fick dock ett sms som berättade att jag inte hade någon lektion idag, så det blev lite lekande med Natalia och med Jessica som moraliskt stöd. Jag älskar trapets, det är bland det bästa som finns.
puss
9 november
Idag har jag fått ett klockrent MVG på att berätta saker för folk som dom bör veta. Sådant som jag går och tänker på när ingen annan ser, som jag sen gärna predikar för folk när dom frågar. Apropå predika, idag knackade det på ett par kavajklädda män som min far trodde hon från Jehovas, det gjorde dom inte, utan tillhörde något elföretag. Solklart bevis på att man inte ska gå och knacka dörr för att få någonting vettigt sagt.
På tunnelbanan den sista biten har jag idag åkt med båda mina extra mammor. Ytterst trevligt, någonting som jag uppskattar. Sen var jag rätt grym på trapetsen också, dropp till armhålor börjar komma närmre och närmre, nu körde jag men bara pass, grymt. Imorgon har jag matte prov, så jag borde plugga, japp!
puss
8 november
Idag är det farsdag, vilket innebär att pappa har fått fina kallingar och vi kommer att baka en gigantisk morotskaka till honom bara för att han verkligen älskar sådana. Han blev överlycklig när vi droppade nyheten och kastade sig direkt iväg för att handla ingredienserna som fattades, nu kan han småäta på en egen kaka i i alla fall en vecka framöver.
Förutom detta så ska jag hinna hem till mormor för lunch med Linn, det verkar som att det blir pannkakor. Sen ska jag hinna till lägenheten, möta upp Anton och sen plugga matte. Jag måste bli klar med svenskan, det vill säga helt klar, inte bara halvklar, för talet ska hållas imorgon.
Igår så kollade jag och min bror återigen på OC lite för länge, det var lite synd för jag fick en klump i mitt hjärta då det inte alltid är så lätt, allt går så fort, vad ska det bli av oss. Jag kommer försvinna snart.
puss.
7 november
Jaha, då hade man klarat det också. Galen pluggstund i fyra timmar och sen första inlägget på nya datorn. Jag känner mig nöjd. Fast inte på att jag känner mig stressad helt utan anledning och skrek för mycket nyss, jag menar inte att bli irriterad när jag inte ätit någonting på evigheter och bara druckit kaffe. Förlåt.
Grattis Sara 18 år i alla fall, snart ska vi festa in din dag.
puss
4 november
Det känns konstigt att allt är så kort och bräckligt. Det är mindre än sju månader kvar nu. Dags att börja leva lite.
2 november
Idag gjorde det ont i lungorna när jag andades. Så jag gick hem efter svenskan, det kändes rätt att göra det. Jag gillar när det känns rätt att göra saker. Som när det känns rätt att lita på sig själv och förstå att det kanske inte blir bättre än såhär. Eller så kanske det blir det, jag är ändå hyffsat nöjd. Varför skulle jag inte vara det liksom. Kanske för att Mira har åkt iväg i en månad och de påstår att man bara kan se späckhuggare varannan vecka i Norge nu för tiden och jag måste snart ta två sprutor, jag som till och med är lite rädd. Men jag ska inte klaga, det är snart jullov. Men innan dess ska jag hinna med två resor, en till kyla och en till värme, jag gillar värme. Sen så vet jag inte hur jag ska kunna skriva en muntlig redovisning om kärlek utan att det blir för intimt, äsch jag pallar inte.
