25 december

Hejsan !

Den här dagen så har man alltid lekt med sina julklappar, jag saknar tiden så man verkligen lekte med julklapparna. Linn och jag pratade om det igår, hade vi varit några år yngre hade vi kunnat sitta och leka med någon lite robothund eller liknande. Men så är det inte längre. Man får saker man behöver, som man inte kan leka med direkt. Men jag har ändå hunnit med att använda ganska mycket att det jag fick i julklapp.

Jag gick upp vid tio och sprang på mitt rullband som vanligt, det vart 4,4 km idag. Peppen för att springa längre och längre har blivit ett beroende och jag blir nästan rädd för mig själv. För jag kan pressa mig själv nästan hur långt som helst, det finns liksom inget stopp.

Jag tog en dusch och använde min nya duschkräm med vanilj och krydd doft, från Body Shop. Jag älskar den helt enkelt. Eftersom att jag måste börja jobba på mitt nyårslöfte redan nu så gjorde jag en ansiktsmask som jag fått av kära lilla Elias. Den hade han valt helt själv och den var verkligen bra. Kände att huden redan börjar bli bättre och jag kanske kommer att kunna hålla mitt löfte.

Mor min fick en ny telefon igår så jag tänkte testa den lite, genom att ringa Elin. Henne har jag inte pratat med på hela julhelgen och det kändes trevligt att höra vad hon har hållt på med. Helt galet hade hon lagat mat i flera dagar och fått en trumpet. Så jag hoppas att få ett trevligt vaknande på min födelsedag nästa år. En truddelutt av gamla gossen Elin och en skönsång. Ja tack.

Hela familjen Jedestav åkte till Victoria för att se Guldkompassen. Pappa och jag avnjöt en rättvisemärkt latte och jag hade även plockat med mig lite morötter till bion. Martin och jag satt och knastrade och det var ganska komiskt, mamma skämdes en aning för att alla andra var så pråpra.

Lagade mat när jag kom hem och sedan har jag bara kollat på teve med familjen. Men snart kommer Elin och Hilena hit. Det ska bli trevligt att träffa dom igen. Det känns så mycket längre tid sen än det var.

Snart kommer även Emma och Annie hem. Men inte Lisa, det dröjer ett tag.

Jag stirrar på samma plats hela tiden, fast jag säger att jag är helt över det. Jag är inte biter och synisk.
Men ändå så kan jag inte sluta titta, det gör inte ont. Men det går bara inte att slita sig.

Puss.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0