2 november

Okej, det är helt okej att vara tre år yngre ibland.

Kvällen tillbringades med familjen en stund och sen så gick jag världens omväg för att jag skulle hinna prata en stund med Elinor i telefon, eftersom jag inte träffat henne på tre dagar. Så för hennes skull frös jag mina gälar av mig och det negativa var att de redan var kalla på grund av den spexiga smoothien som pappa gjort precis innan jag gick iväg.
Men till saken tillhör att tjejen lovade att ringa mig efter tio minuter, men när fyrtio minuter hade gått och hon fortfarande inte hade ringt så kunde jag inte gå runt i gangstahood Örby längre så jag gick hem till Emma och värmde mig.
En aning oroad för att Elinor inte alls bara hade glömt bort mig utan blivit uppäten utomhus eller något så ringde jag i alla fall upp henne för att sura en aning. Det visade sig att hon hade pratat med sin farmor och en massa saker, så hon lever i alla fall.

Emma och Linnea skulle hem till Lisa för att titta på Heroes så Hilena och Annie hängde med hem till mig och åt keso. Ytterst mysigt.
Hilena gick hem i mörkret medan Annie stannade kvar och sov över.
Coolast är man när man pratar med Omar och är tretton år.
Det var i alla fall trevligt och vi somnade sent.

När vi vaknade gjorde vi en jättefin frukost utformad av Annie.
Ekologiskt och rättvisemärkt kaffe samt mackor och yoghurt.

Resten av dagen kommer förmodligen att tillbringas framför datorn med en partajuppsats om en film vi såg på engelskan. Det som är en aning frustrerande är att vi såg filmen för två veckor sen och mycket av informationen man fick i filmen har fallit ur mitt minne.
Skulle inte banga på att se den igen och friska upp minnet.

Snart börjar i alla fall skolan, jag orkar inte börja träna igen.
Fast det är välbehövt.

Varför finns det ett konstigt pirr i magen?
Varför försvinner det inte?

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0