moaj

Jag vet inte riktigt vad jag ska säga, det känns som ett stressat lugn som inte borde få finnas just här.

Besked som jag verkligen inte ville ha, det känns bara som för mycket för att få finnas. Man måste vara stöttande och stark men samtidigt så har jag inte bestämt mig för om jag mår sämst eller om jag är stark och står ut. Jag hoppas att jag kommer klara av att vara stark och stor och bäst, men det bli väl en tidsfråga.

Gotlandresan med bästa Emma är bokad. Men då fel vecka, ännu ett orosmoment, kommer hon att kunna åka med mig eller kommer jag att behöva ragga upp en kamrat i sista sekunden. Det känns lite som en klump i magen fast att jag inte skulle behöva tänka på det.

Imagen för beaty ska vara klar imorgon, det är nått fint men sjukt jobbigt. Det är som att blotta hela sig själv på en minut. Stressen öven svenskan, som jag inte borde ha, fast jag borde ha jobbat mer idag. Men det löser sig, allt löser sig.

Imorgon ska jag i alla fall träffa Emelie, vi har mycket tid att ta igen.