moaj

Som ett litet barn går jag runt i ett litet lyckorus av att snart vara ett helt år äldre. Det är redan augusti och snart börjar skolan igen och jag är äldre än någonsin förut. Det känns bra, för snart kommer Fredrik hem och vi ska baka en massa. Jag kan ju inte precis säga att det inte är ovanligt, men det ska bli trevligt.

Rom var turistigt. Kanske allt för mycket människor som skulle se samma saker som min familj skulle se, det slutar en aning i att jag blir sur på att inte få vara så speciell och titta på saker som bara jag vill se, utan ska vara så himla mycket en i mängden. Jag hatar alla som trängs runt omkring mig och då borde jag ju hata mig själv också. Så sant som det är sagt, jag ogillar stark turism.

Annars var glassen, kaffet, pastan och pizzan bland det bästa jag har varit med om. Jag blir nästan lite smålycklig när jag tänker tillbaka på det. Vi snodde med oss för mycket nutella och schampo vilket känns alldeles sådär fint när man tittar in i kylskåpet nu nästan en vecka senare.

Förutom det så har jag bara hunnit med att ha en del kvalitéts tid med kvinnorna i mitt liv och sedan lite smått börjat välja ny färg i mitt rum. Gladaste tjejen i staden, nu ska jag lämna in filmer och hyra nya. Det är ju helg helt plötsligt igen och allt jag känner för är att se på film och flytta in till min lillebror. Åh puss.

Vilken tur att det är precis det jag ska göra då.