moaj

Filmen börjar på slutet, med att tonåringen Tracey (Ellen Page) sitter invirad i ett duschdrapperi. Hon börjar berätta historien fram till att hon hamnade där hon hamnade. Hon letar efter sin nioårige lillebror som försvunnit på grund av henne och hon måste göra allting för att hitta honom. Ju längre tiden går desto närmre början kommer man. Man får veta hur hon påverkade sin bror så att han tillslut gick bort sig.

Hennes familje förhållande är inte det allra bästa och hennes liv i allmänhet går i strålande. Hon finns knappt i skolan på grund av att hon inte har några bröst. Hon blir mycket utanför, men drömmer ändå om den nya killen som är för cool för sitt eget bästa. Hon dagdrömmer som vilken tonåring som helst.

Som man kan se på bilden så består hela filmen av kostverk med olika bilder. Ibland kan det vara samma bit av film som visas i olika rutor men i kanon, eller så är det bara en massa olika bilder, samma händelse fast ur olika vyer. Även fast man kan tro att det ska bli ett jytter av olika bilder så vänjer sig ögat att se det som är viktigt och tillslut så vill man inte att det ska sluta. Man blir otroligt fast i att varje ny bild är ett konstverk, man slutar aldrig förvånas av hur snyggt och välgjort allting är.

Handlingen kanske inte är den allra bästa, men Ellen Page blir aldrig dålig och med hjälp av otroligt snygg ihopklippning så blir filmen mycket intressant och välgjord.