moaj

Idag så tog jag en promenad i duggregnet från Zinkensdamm, i min ensamhet. Jag tror nog att jag behövde det, småkyla och regn är bland det mysigaste som finns när man är sådär ensam och bara vill vara för sig själv. Jag hamnade tillslut i en bokhandel, jag kan tillbringa timmar i bokhandlar. Det är någonting alldeles speciellt att gå runt där och titta på alla böcker, läsa på baksidan och bara driva runt med sig själv. Det är lite som videobutiker, fast där trivs jag ännu bättre. På tunnelbanan hem så pratade jag med Fia och Elinor. Dom gjorde mig glad för första gången på hela dagen, underbart. Men jag vart glad i alla fall och det är jag nu också. Men dagen har varit bitter, en liten rörelse, ett snett leende och ett hur mår du och jag kände i alla fall att jag fanns. Men när du gick så var det som att allt försvann, en konstig känsla som jag nog aldrig har kännt. Hur man kan gråta av att någon går iväg från en, känslosam är ordet. Av att vara ensam så blir man egentligen bara sämre, för då tänker man mer, men sådana dagar behövs också.

Det blir bättre.
tack