10 februari
Hejsan!
Det är redan söndag, men för mig betyder det inte slutet på helgen. Vi har nämligen en välförtjänad dag ledig imorgon måndag och den ska tillbringas med att röra på mig och kolla på jeans med bror min.
Den här helgen har varit en aning hektisk, fredagkvällen var lugn och återigen lugn. Det är meningen med fredagar nu för tiden, när man inte orkar någonting annat.
Jag gick upp tidigt i lördags och åt en ordentlig frukost, dinkelgröt och mackor. Pappa sa att han kunde skjutsa mig till Alby så då var det ju ingen brådska alls, jag hade god tid på mig att klä på mig, sitta en stund vid datorn och sen åka till Alby. Vi bar grejer till lastbilen som vi sen åkte med ner till cirkushangaren, den var större en jag minns den och köket med kokvrå var smutsig och äcklig, så Tove och jag tog på oss ansvaret att städa upp lite där. Utan rengöringsmedel och liknande var det ganska svårt med det ser lite bättre ut i alla fall.
Vi åkte upp till hallen igen och hämtade mer grejer som vi skulle ha med. Sen satt vi bak i lastbilen med bakluckan öppen, dinglade med benen, sjöng sånger och lekte att vi var barnen i bullerbyn. Det var det mysigaste den dagen.
Tyvärr var vi endast tolv av tjugo där så vi som var där fick slita dubbelt men det gick, jag kände mig som största bitchen när jag var tvungen att lämna mina kamrater och åka hemmåt för att hinna duscha innan jag, Annie och Elin skulle iväg på The Cure. Jag hann äta middag med min familj och prata en stund med dom innan damerna kom och Annie skulle duscha, på grund av att hon inte har någon dusch hemma för tillfället eftersom familjen Åkerman äntligen (!) har bestämt sig för att börja renovera. Jag vill inte vara ond och säga att det behövs med de har pratat om det så länge som jag kan minnas att jag kännt Annie, det vill säga fjorton år.
Vi åkte i alla fall till Gloden för att se The Cure på hovet, någonting som var ett tag sen vi beställde och jag hade en massa tid att lyssna in mig, men det slutade inte riktigt så i alla fall. Trots detta så var jag peppad, även fast vi hade sittplatser. Vi mötte upp Alexandra och gick och satte oss. Totalt satt vi där i över fyra timmar, så när det började närma sig slutet av konserten så hade jag myror i hela kroppen och spring i benen.
Vi mötte i alla fall upp Hilena i Högdalen och gick hem till Annie. Jag som var galet trött somnade direkt medan de andra kollade på en film.
Denna morgon hämtade pappa mig hos Annie vid nio och vi åkte hem och gjorde en engelsk brunch. Vitabönor, stekta tomater, te, rostatbröd, ägg och en massa mera. En ytterst mysig tradition vi fått i våran familj, så nu är jag mätt och belåten och ska snart ta och springa lite. Det kan behövas.
Jag var tvungen att återkomma denna dag, för jag måste påpeka att jag sprang idag. Jag sprang som jag aldrig tidigare sprungit, ingenting kunde stoppa mig. Inte ens när min ipod slank ut min hand och ner på golvet. Då kom min kära bror till räddning. Det vart 8,2 km och det kändes till och med lätt att springa.
Jag som verkligen var glad över en underbart skön dag till godo imorgon, men nehe så vart det inte. Vi ska tydligen fixa i hangaren så det vart ingen sovmorgon och ingen ledig dag. Det sög ju, usch var ledsen jag blev. Jag hade verkligen behövt den dagen nu när allt kommer att vara så slitig.
Annie kom hem till mig idag och sprang på mitt rullband och lånade min dusch, hon hjälpte även till med brödet som vart galet gott idag också.
Ha det fint!
Det är redan söndag, men för mig betyder det inte slutet på helgen. Vi har nämligen en välförtjänad dag ledig imorgon måndag och den ska tillbringas med att röra på mig och kolla på jeans med bror min.
Den här helgen har varit en aning hektisk, fredagkvällen var lugn och återigen lugn. Det är meningen med fredagar nu för tiden, när man inte orkar någonting annat.
Jag gick upp tidigt i lördags och åt en ordentlig frukost, dinkelgröt och mackor. Pappa sa att han kunde skjutsa mig till Alby så då var det ju ingen brådska alls, jag hade god tid på mig att klä på mig, sitta en stund vid datorn och sen åka till Alby. Vi bar grejer till lastbilen som vi sen åkte med ner till cirkushangaren, den var större en jag minns den och köket med kokvrå var smutsig och äcklig, så Tove och jag tog på oss ansvaret att städa upp lite där. Utan rengöringsmedel och liknande var det ganska svårt med det ser lite bättre ut i alla fall.
Vi åkte upp till hallen igen och hämtade mer grejer som vi skulle ha med. Sen satt vi bak i lastbilen med bakluckan öppen, dinglade med benen, sjöng sånger och lekte att vi var barnen i bullerbyn. Det var det mysigaste den dagen.
Tyvärr var vi endast tolv av tjugo där så vi som var där fick slita dubbelt men det gick, jag kände mig som största bitchen när jag var tvungen att lämna mina kamrater och åka hemmåt för att hinna duscha innan jag, Annie och Elin skulle iväg på The Cure. Jag hann äta middag med min familj och prata en stund med dom innan damerna kom och Annie skulle duscha, på grund av att hon inte har någon dusch hemma för tillfället eftersom familjen Åkerman äntligen (!) har bestämt sig för att börja renovera. Jag vill inte vara ond och säga att det behövs med de har pratat om det så länge som jag kan minnas att jag kännt Annie, det vill säga fjorton år.
Vi åkte i alla fall till Gloden för att se The Cure på hovet, någonting som var ett tag sen vi beställde och jag hade en massa tid att lyssna in mig, men det slutade inte riktigt så i alla fall. Trots detta så var jag peppad, även fast vi hade sittplatser. Vi mötte upp Alexandra och gick och satte oss. Totalt satt vi där i över fyra timmar, så när det började närma sig slutet av konserten så hade jag myror i hela kroppen och spring i benen.
Vi mötte i alla fall upp Hilena i Högdalen och gick hem till Annie. Jag som var galet trött somnade direkt medan de andra kollade på en film.
Denna morgon hämtade pappa mig hos Annie vid nio och vi åkte hem och gjorde en engelsk brunch. Vitabönor, stekta tomater, te, rostatbröd, ägg och en massa mera. En ytterst mysig tradition vi fått i våran familj, så nu är jag mätt och belåten och ska snart ta och springa lite. Det kan behövas.
Jag var tvungen att återkomma denna dag, för jag måste påpeka att jag sprang idag. Jag sprang som jag aldrig tidigare sprungit, ingenting kunde stoppa mig. Inte ens när min ipod slank ut min hand och ner på golvet. Då kom min kära bror till räddning. Det vart 8,2 km och det kändes till och med lätt att springa.
Jag som verkligen var glad över en underbart skön dag till godo imorgon, men nehe så vart det inte. Vi ska tydligen fixa i hangaren så det vart ingen sovmorgon och ingen ledig dag. Det sög ju, usch var ledsen jag blev. Jag hade verkligen behövt den dagen nu när allt kommer att vara så slitig.
Annie kom hem till mig idag och sprang på mitt rullband och lånade min dusch, hon hjälpte även till med brödet som vart galet gott idag också.
Ha det fint!
Kommentarer
Trackback
