22 februari
Hejsan !
Jag ska passa på att skriva av mig medans jag är i ett smärre lyckorus.
Premiären igår gick lysande och de tre föreställningarna efter det har gått mycket mycket bra. Alla har kännt att de gjort sitt bästa och alla är väldigt glada. Vi har dock två man skadade, Elinor min kära som olyckligt nog hoppade ner på lastbilen och stukade sin fot kraftigt. Patrik har brytit tån i applådtacken på första föreställningen. Vi tänker på dom hela tiden och hoppas att allt ska bli bra.
Den här dagen har varit precis perfekt. När jag vaknade vi kvart i åtta så var jag pigg som en lärka, trots att jag vart väckt av telefonen. Jag gick upp och tog en lång dusch, smörjde in mig, klädde på mig och gick ut i solskenet för en promenad. När jag var utanför Emmas hus så ringde jag henne för att höra om hon var hemma, och det var hon. Så jag kokade lite te till henne som hon skulle ta med sig och väntade på hennes buss.
När jag kom hem igen så satte jag mig på balkongen i solen och läste klart min bok. Det var varmt och skönt och jag njöt verkligen. Dessutom så kokade jag en kanna kaffe att ha i solen och det förgyllde verkligen. Efter en timme så gick jag in och gjorde en mycket fin brunch. Det vart lugnt och skönt att ha en ordentlig sovmorgon och när jag sedan åkte mot Alby så träffade jag Therese, som gick i min Örbyklass. Hon var ett trevligt sällskap fram till Skanstull.
På nästa tunnelbana träffade jag Elise och Ylva, senare kom även Mishan. Vi gick i solen till hangaren och när vi kom fram så satte vi oss utanför för att vänta in resten av klassen. Även dessa timmar vart lugna och vi taggade, värmde upp och mysde. Usch vad mysiga alla blir när man är lite små nervös och pirrig. Det blir som en kärleksfull oas av värme, jag älskar det bara mer och mer.
Familjen var på sista föreställningen och var ett stort stöd, nu väntar bara en föreställning till sen är det party i hangaren. Jag längtar tills allt är klart och vi bara kan vara glada, glada, glada. För en liten spänning finns ju fortfarande kvar och den kommer att finnas till sista föreställningen är över.
Nu ska vi äta en sen middag och sen kanske man ska ta och sova lite.
Puss.
Jag ska passa på att skriva av mig medans jag är i ett smärre lyckorus.
Premiären igår gick lysande och de tre föreställningarna efter det har gått mycket mycket bra. Alla har kännt att de gjort sitt bästa och alla är väldigt glada. Vi har dock två man skadade, Elinor min kära som olyckligt nog hoppade ner på lastbilen och stukade sin fot kraftigt. Patrik har brytit tån i applådtacken på första föreställningen. Vi tänker på dom hela tiden och hoppas att allt ska bli bra.
Den här dagen har varit precis perfekt. När jag vaknade vi kvart i åtta så var jag pigg som en lärka, trots att jag vart väckt av telefonen. Jag gick upp och tog en lång dusch, smörjde in mig, klädde på mig och gick ut i solskenet för en promenad. När jag var utanför Emmas hus så ringde jag henne för att höra om hon var hemma, och det var hon. Så jag kokade lite te till henne som hon skulle ta med sig och väntade på hennes buss.
När jag kom hem igen så satte jag mig på balkongen i solen och läste klart min bok. Det var varmt och skönt och jag njöt verkligen. Dessutom så kokade jag en kanna kaffe att ha i solen och det förgyllde verkligen. Efter en timme så gick jag in och gjorde en mycket fin brunch. Det vart lugnt och skönt att ha en ordentlig sovmorgon och när jag sedan åkte mot Alby så träffade jag Therese, som gick i min Örbyklass. Hon var ett trevligt sällskap fram till Skanstull.
På nästa tunnelbana träffade jag Elise och Ylva, senare kom även Mishan. Vi gick i solen till hangaren och när vi kom fram så satte vi oss utanför för att vänta in resten av klassen. Även dessa timmar vart lugna och vi taggade, värmde upp och mysde. Usch vad mysiga alla blir när man är lite små nervös och pirrig. Det blir som en kärleksfull oas av värme, jag älskar det bara mer och mer.
Familjen var på sista föreställningen och var ett stort stöd, nu väntar bara en föreställning till sen är det party i hangaren. Jag längtar tills allt är klart och vi bara kan vara glada, glada, glada. För en liten spänning finns ju fortfarande kvar och den kommer att finnas till sista föreställningen är över.
Nu ska vi äta en sen middag och sen kanske man ska ta och sova lite.
Puss.
Kommentarer
Trackback
