10 januari

Åh vad är grejen med att vara på så sjukt gott humör. Hela denna dag har präglats av att jag är så glad.

Att vakna pigg klockan sex på morgonen är en befrielse. Jag hoppar upp, eftersom jag förberett frukosten på kvällen så tar det bara några minuter att göra den. Då börjar lyckan av att man har så otroligt god müsli som äts med lite fil, gröt te och en macka. Toppen start på dagen.

Jag fick åka ensam till skolan idag, det var skönt. Man vill ha lite tid för sig själv och jag har inte läst på jättelänge, så det kändes bra att läsa några kapitel och lyssna på musik. Jag behövde inte säga någonting på hela morgonen, förutom God morgon till mannen som sitter i tunnelbanespärren. Det är en trevlig man, varje morgon är han lika glad och munter även fast klockan inte är mer än sju.

Balett är ju inte speciellt kul, men man känner ändå att man rör på sig trots att det är lugnt. Torsdagsmorgonar är perfekta för balett. Man hinner vakna till och man måste inte börja med att springa runt och ta i fullt ut. Idag var inte ett undantag utan det var lugnt och skönt, eftersom alla klagade på träningsverk så fick vi strecha sista tiden och det behövdes verkligen.

Styrkan med Sergei var som alltid ganska seg men ändå hård. Det blir mycket grejer som man bara kan göra en och en så det blir mycket stilla sittande. Men sen kommer det en övning som bara gör så man nästan kräks av utmattning. Killarna blir helt fyllda av testosteron av att visa sina muskler och vara så starka som möjligt. Det blir till en sport att klara så jobbiga saker som möjligt.

När vi duschat och gick ut ur Hallen så möttes vi av ett otroligt vackert väder. Ja man kan ju faktiskt bli lycklig för mindre. Åh va skönt det var att det äntligen inte var äckelregn och slask när man kom ut. Vi tog bussen kom till skolan och åt mat.

För en gångsskull hade vi mentorstid. Som alltid så innehöll det egentligen ingenting viktigt och det är ganska onödigt men det är trevligt att se Mia igen. Vi hade matte, svenska och datorkunskap. På sista lektionen var vi bara sex stycken kvar. Resten hade droppat av genom dagen, det var i alla fall lungt och skönt. Man hinner liksom prata med alla och kan umgås med alla samtidigt. 

Jag åkte tunnelbana hem med alla och hoppade av i Slussen, köpte en ny handkräm och glass till min bror. Han kommer att bli så glad när han ser att jag köpt det. Sen tog jag en promenad ner till Skanstull där mina kära damer satt på ett fik. Äntligen är Lisa hemma, en sån befrielse att äntligen träffa henne. Hon berättade om en händelse som bara händer på film, en klychig high school film. Stackars lilla flicka.

Glassen höll ju på att smälta så jag kunde inte stanna så länge utan åkte hem och upptäckte att min familj inte var hemma utan att de kommer hem om ett tag. Så kvällen kommer väl tillbringas genom att ta det lugnt och äta lite middag.

Hej Då.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0