18 januari
Hejsan!
Gott humör, god dag.
Gårdagen var dock inte lika uppskattad. Jag ville helst bara vara för mig själv mest hela tiden, alla sprang runt och var jobbiga så jag smet iväg i ett tyst hörn på en bänk med min bok. Tystnad och ensamhet, det skönaste på länge. Efter en timme umgefär så kom ändå Johannes och Erik och satte sig brevid mig. Utan att säga ett ord satte de sig bara ner och läste, i tystnad satt vi där i en hel timme och det var så skönt med tyst gemenskap.
Allt gjorde jag bara själv, utom att åka hem, det gjorde jag med Elise. Det var så trevligt så. Vi fick tid att prata om allt vi behövde och det kändes så bra. Hon är en underbar flicka som jag tycker mycket om.
Idag däremot så har jag varit öppnare i sinnet och då mer glad. Kokade te på morgonen och hälde i min termosmugg, satte mig på tunnelbanan och läste hela vägen till Hallunda. Sällskap med Mira från tunnelbanan. Engelskan och svenska flöt på som vanligt, alla var ovanligt glada och jag hade för första dagen på hela veckan inte ont i hela kroppen. Elinor var också tillbaka efter en veckas sjukdom och det var glädjande.
Gympan var seg då jag inte ens bytte om utan slog Moa i en rond pingis och vi gick sen och åt. När alla andra från klassen kom så gick vi upp i korridoren och pratade om allt man vill prata om. Hon är en otroligt bra människa. Vi fick även njuta av Pierres fagra stämma när han höll en smärre konsert för de elever som ville lyssna.
Samhället är nu jättekul eftersom vi har ett projekt med ekonomiklassen, olika människor som får prata om hur vi ser på saker och hur vi tycker man ska vara. Lärorikt till tusen, för trotts att vi alla är födda i samma land så finns det så mycket som skiljer förorten från staden. Vi lever inte samma liv men alla är jättesnälla och vi har verkligen kul under diskutionerna.
Första teaterlektionen på länge och tiden bara flög fram, vi hann inte med att göra så mycket men det var ändå trevligt att få ha teater igen. På vägen hem vart det tillslut bara Elise och jag igen. Hon är bra att prata med och har alltid så mycket att säga, hon förgyller verkligen tunnelbaneresorna och dagarna.
Mötte upp fagra damer i Slussen och gick till Söderhallarna och köpte te. Satte oss och prata om livet och Linnea kom även och umgicks med oss. Efter en massa nyheter och skratt åkte vi hemmåt och bestämde att ses ikväll. Jag har ätit middag och är mätt och belåten. Kvällen innehåller nog film hoppas jag.
Hejdå.
Gott humör, god dag.
Gårdagen var dock inte lika uppskattad. Jag ville helst bara vara för mig själv mest hela tiden, alla sprang runt och var jobbiga så jag smet iväg i ett tyst hörn på en bänk med min bok. Tystnad och ensamhet, det skönaste på länge. Efter en timme umgefär så kom ändå Johannes och Erik och satte sig brevid mig. Utan att säga ett ord satte de sig bara ner och läste, i tystnad satt vi där i en hel timme och det var så skönt med tyst gemenskap.
Allt gjorde jag bara själv, utom att åka hem, det gjorde jag med Elise. Det var så trevligt så. Vi fick tid att prata om allt vi behövde och det kändes så bra. Hon är en underbar flicka som jag tycker mycket om.
Idag däremot så har jag varit öppnare i sinnet och då mer glad. Kokade te på morgonen och hälde i min termosmugg, satte mig på tunnelbanan och läste hela vägen till Hallunda. Sällskap med Mira från tunnelbanan. Engelskan och svenska flöt på som vanligt, alla var ovanligt glada och jag hade för första dagen på hela veckan inte ont i hela kroppen. Elinor var också tillbaka efter en veckas sjukdom och det var glädjande.
Gympan var seg då jag inte ens bytte om utan slog Moa i en rond pingis och vi gick sen och åt. När alla andra från klassen kom så gick vi upp i korridoren och pratade om allt man vill prata om. Hon är en otroligt bra människa. Vi fick även njuta av Pierres fagra stämma när han höll en smärre konsert för de elever som ville lyssna.
Samhället är nu jättekul eftersom vi har ett projekt med ekonomiklassen, olika människor som får prata om hur vi ser på saker och hur vi tycker man ska vara. Lärorikt till tusen, för trotts att vi alla är födda i samma land så finns det så mycket som skiljer förorten från staden. Vi lever inte samma liv men alla är jättesnälla och vi har verkligen kul under diskutionerna.
Första teaterlektionen på länge och tiden bara flög fram, vi hann inte med att göra så mycket men det var ändå trevligt att få ha teater igen. På vägen hem vart det tillslut bara Elise och jag igen. Hon är bra att prata med och har alltid så mycket att säga, hon förgyller verkligen tunnelbaneresorna och dagarna.
Mötte upp fagra damer i Slussen och gick till Söderhallarna och köpte te. Satte oss och prata om livet och Linnea kom även och umgicks med oss. Efter en massa nyheter och skratt åkte vi hemmåt och bestämde att ses ikväll. Jag har ätit middag och är mätt och belåten. Kvällen innehåller nog film hoppas jag.
Hejdå.
Kommentarer
Trackback
