moaj

Okej. Efter att hysteriskt. energiskt, högljutt, vilt och bara helt fantastiskt diskuterat våran resa så känner jag mig nu redo att bara åka iväg. Det råkar ju faktiskt inte vara en så jättetokig tanke eftersom att vi åker idag. Inte riktigt än och jag har fortfarande en hel massa tid att fixa det sista innan planet går.

Jag kan bara älska att vi kan diskutera helt ovisentliga saker som inte kommer att betyda någonting alls, men vi måste ändå skrika ut våra viljor så högt vi kan för att man ska få sin egna röst hörd över allas. Alla vet egentligen att det inte spelar någon roll men ändå kan vi inte ens sluta när vi ber oss själva om det. Det är en av anledningarna till att jag älskar er.

Alla har hosta och jag hoppas att vi inte kommer att insjukna allt för mycket de närmsta dagarna. Utan ska kunna hålla oss på benen i en vecka till. Åh jag är peppad och faktiskt helt galet glad.

Hejdå Stockholm, Hej Krakow.