22 juli
Krakow i precis hela mitt hjärta, äventyr och vidgade vyer.
Orange hostel med frukost på köpet, i och för sig nutella och vitt bröd. Men ändå ganska glada tjejer i alla fall. Utom Elin som inte klarar av sånna saker på morgonarna. Första natten dräller vi in på hostelet vid tre, trötta efter flygresan. Vi hinner inte mer än somna innan våra romskamrater kom in. Brittiska pojkar som endast kunde spraya axe och vara pubertala. Trodde vi ja, stela konversationerpå våran finaste engelska. Men ju närmare kvällen det blev desto pratigare blev vi alla, det slutade med att vi gick ut och dansade oss totalt svettiga och jag somnade med Annie och Emma i min säng.
Dagarna flög fram och vi dansade hur mycket som helst och drack öl. Barhäng och girls night out. Konst utställning i en bunker och gigantiska glassar och god latte på det. Vi njöt i fulla dra trots att vädret kanske inte alltid var det allra bästa.
Britterna åkte hem och vi bildade oss kontakter hos befolkningen istället. Vi gjorde misstaget att ge dom ett nummer så vi blev nästan aldrig av med dom, men med våran otroliga engelska klarade vi oss fint. Dom pratar inte allt för bra engelska i Polen så vi kunde överglänsa alla.
Erik, Leo och Noah gjorde oss sällskap nästan hela våran vistelse genom att hela oväntat dyka upp i Krakow. Till Emmas lycka, äntligen kunde de återförenas i ett otroligt vackert moment mitt på det stora torget i innerstaden. Jag tyckte i alla fall att det var fint, känslorna flödade.
Mycket har hänt, och jag kommer aldrig glömma hur fem flickor springer med en gigantisk pizza för att hinna med bussen till flygplatsen. Bitchar loss totalt men återförenas genom att gråta lite och tillslut skratta hysteriskt åt vårat beteende mot varandra. Det finns inget bättre.
Ni är föralltid mitt hopp och min helande tröst.
Orange hostel med frukost på köpet, i och för sig nutella och vitt bröd. Men ändå ganska glada tjejer i alla fall. Utom Elin som inte klarar av sånna saker på morgonarna. Första natten dräller vi in på hostelet vid tre, trötta efter flygresan. Vi hinner inte mer än somna innan våra romskamrater kom in. Brittiska pojkar som endast kunde spraya axe och vara pubertala. Trodde vi ja, stela konversationerpå våran finaste engelska. Men ju närmare kvällen det blev desto pratigare blev vi alla, det slutade med att vi gick ut och dansade oss totalt svettiga och jag somnade med Annie och Emma i min säng.
Dagarna flög fram och vi dansade hur mycket som helst och drack öl. Barhäng och girls night out. Konst utställning i en bunker och gigantiska glassar och god latte på det. Vi njöt i fulla dra trots att vädret kanske inte alltid var det allra bästa.
Britterna åkte hem och vi bildade oss kontakter hos befolkningen istället. Vi gjorde misstaget att ge dom ett nummer så vi blev nästan aldrig av med dom, men med våran otroliga engelska klarade vi oss fint. Dom pratar inte allt för bra engelska i Polen så vi kunde överglänsa alla.
Erik, Leo och Noah gjorde oss sällskap nästan hela våran vistelse genom att hela oväntat dyka upp i Krakow. Till Emmas lycka, äntligen kunde de återförenas i ett otroligt vackert moment mitt på det stora torget i innerstaden. Jag tyckte i alla fall att det var fint, känslorna flödade.
Mycket har hänt, och jag kommer aldrig glömma hur fem flickor springer med en gigantisk pizza för att hinna med bussen till flygplatsen. Bitchar loss totalt men återförenas genom att gråta lite och tillslut skratta hysteriskt åt vårat beteende mot varandra. Det finns inget bättre.
Ni är föralltid mitt hopp och min helande tröst.
Kommentarer
Trackback
