moaj

Jag har kommit på att det är de små sakerna som gör det. Det som får en att framstå som en pretantiös gammal mamma som bara verkar för mycket. Men det är på det sättet som jag vill välja att uttrycka mig på.

Jag har bitit mig i läppen gång på gång. Nu har det blivit en hård böld.

Nyss hemkommen på fast mark igen kan jag börja göra någonting åt saker. En lång promenad och fika med en vän som jag tror kommer att betyda mycket för mig i framtiden fick mig att se saker ur ett annat perspektiv. Det är jag otroligt tacksam över. Jag kommer föralltid stå i tacksamhetsskuld fast min förhoppning är att jag ska kunna återgälda det.

Trots omständigheterna så känner jag ett slags märkligt lugn som bara kan infinna sig när man har full kontroll. Kontrollen gör mig otroligt stark och jag har verkligen allt.

är ni alltid mitt hopp och min helande tröst
säger Lars

Och ingenting kan beskriva det bättre.

Snart reser vi till Krakow, till den stad som fått klara sig själv. Men först så ska jag hinna finna mig själv eller i alla fall en del ute på landet med endast det som står en allra närmast. En själv.

Sushi lunch och varma drycker på Espresso House med min bror har gjort dagen värd trots regnet.