moaj

Det känns inte som att det var den här morgonen som jag kastade upp Arvid vid sju så att han för en gångs skull skulle komma i tid till skolan. Jag lyckades i alla fall om jag får påpeka det.

Det känns inte heller som att det var idag som vi hade största städdagen av cirkushallen och jag var arg, jättejättearg mest hela tiden. Mellan alla småkakor, ostmackor och blaskig varm choklad. Inte känns det heller som att vi åker till Göteborg imorgon och är borta tills på fredag. För det kan jag inte säga tillräckligt många gånger.
Efter att vi slutade skolan runt halv två så åkte jag med mig själv in till stan för att inhandla en studentpresent till Lisa för att vi är bjudna på hennes mottagning imorgon. Eller jag menar faktiskt idag. En fin present blev det och jag hoppas att hon kommer att bli jätteglad, för personligen skulle jag faktiskt bli det.

Den här dagen har varit underbar på alla sätt och vis. Inte nog med att vi tillsammans hela cirkus åt en god middag utomhus vid en massa långbord tillsammans med våra tränare. Vi låg även i en hög med en massa soffor, madrasser och kuddar i en massa timmar och lyssnade på alla vackra ord treorna hade att säga om varandra. Jag blev helt rörd och så otroligt glad för att jag satt där jag satt. För jag skulle inte kunnat haft det bättre någonstans, alla tillhör där. Vid allt för många tillfällen så blev jag helt tårögd och rörd över att det finns så fina människor tillsammans.

Det var först idag som jag insåg att jag inte kommer att se de människorna som jag sett upp till mest det här året. Det kommer att bli så himla tomt att istället behöva titta på nya ettor som ska se på tvåorna som vi ser på treorna. De blir de nya fyrorna, och vad händer med fyrorna? Är de helt plötsligt femmor? Eller kommer vi inte att komma ihåg dom lika mycket längre?

Jag har alltid sett upp till den klassen, ända sen jag fick i åttan och de precis hade börjat ettan. Dom formade cirkus, trots att vi kom och stoppade hela incestgrejen så finns den fortfarande kvar efter allt som dom har gjort. Hur jobbigt det alltid var så kommer jag alltid att sakna de gånger som man går genom korridoren och blir uppfångad av fyra starka män som gör allt för att kasta en så högt upp i luften som möjligt, eller bara lyfta upp en så man inte har en chans att komma ner på marken igen. Jag kommer faktiskt sakna det.

Den här dagen kommer att vara bästa på länge, trots paniken över att jag inte har börjat packa en. Men det kommer nog sluta med att jag gör det inatt. För om en stund ska jag faktiskt krypa ner och sova, så man får några timmars sömn innan cirkus väntar.

Åh kärlek.