moaj

Glad påsk på världen i alla fall!

Den här veckan har varit allt annat än lugn. Eftersom det är veckan innan en viloperiod så har träningarna varit dubbelt så jobbiga plus att vi har haft extra insatta träningar på kvällarna. Så alla kvällar har gått åt till det, jag håller på att få lite smått major/minior panik. Eftersom våran klass förmodligen ska byta till det redan i september, detta innebär att vi alla kommer ha ett halvårs mindre erfarenhet av alla dissipliner. Men jag hoppas verkligen att det ska bli bra i alla fall.

Därför har jag valt att gå på lindansträningen varje kväll. Så varje morgon har jag vaknat men en otrolig träningsverk. Hur kommer det sig att man tränat styrka hur mycket som helst och inte ens varit i närheten av träningsverk och sen så går man på linan i tjugo minuter och vaknar av att man inte ens kan resa sig. Hur som helst så känner jag mig i alla fall ganska duktig som orkat hela veckan.

Vi hade även en underbart mysig improvisation igår, jag fick så mycket närhet så jag kommer att klara mig i ensamhet hela lovet. Vi skulle måla i varandras tomrum, det slutade med att alla krälade i en romantisk och intim hög och verkligen brydde sig om varandra. Det är helt sjukt hur man kan känna att man bryr sig så mycket om människor när man ligger där tillsammans och är bäst liksom. Det var ett underbart sätt att skiljas åt för påsklov.

Denna morgon vaknade jag med ont överallt, därför gick jag ut på en långpromenad och nu ska jag snart äta frukost. Det känns ganska värdelöst att åka till skolan för två lektioner som också inte spelar någon roll. Men varför ska jag igentligen inte åka dit.

Påsken närmar sig i alla fall och jag är mer peppad än vanligt. Jag förstår inte riktigt vad som händer med mig när det blir ljusare och alla börjar äta ägg. Jag blir liksom smålycklig. Far och jag ska baka bröd och allt är fint.

Verkligen en Glad påsk!

---

Glöm allt jag sa, detta är en liten uppdatering.

Jag kom till Zinkensdam, då insåg jag att jag verkligen inte ville till skolan när det bara skulle vara jag där. Det kändes så fruktansvärt onödigt. Så, jag tog steget, gick av tunnelbanan, sjukanmälde mig och så åka jag in till stan. Där satte jag igång ett påskåggsprojekt. Sittande på Espresso House gjorde jag fina påskågg med godis och ett par solbrillor till min bror. Dom vart jätte fina, och jag åkte hem med mitt te.

När jag kom hem så var familjen hemma och min mor övertalade mig att släppa lite på alla tvång och äta glass. Så sagt och gjort så åt jag glass. På en och samma dag så har jag alltså skolkat och ätit glass. Det är ett litet steg för männskligheten men ett gaalet stort steg för mig. Jag känner mig kanske inte bättre än tidigare men lite värt var det faktiskt och jag mår bra och återigen bra.

Åh tack.