moaj

Det känns ibland som att jag har allt, bortskämda lilla skitunge.

Men det jag inte har är imunförsvar, fandå. Det var ju synd när man får betyg i att träna så hårt som möjligt. Akrolektionen idag var ett helvette, jag smågrät hela tiden, för jag orkade precis ingenting. Inte ens det lättaste kändes lätt och tumblinggolvet kunde inte ens göra mig lite bättre. Synd. Sergio försökte få mig att le så ofta han kunde, men inte ens hans don't give me that look-look kunde få mig glad.

Linda är alltid så förstående nu för tiden. Så jag tog det lugnt på dansen, innan dansen så hade jag sovit i en halv timme och bara vaknat en gång när städaren Pierre kom och skulle dammsuga under soffan jag sov på. Så vaknade jag bara till och somnade sen om direkt.

Jag sprang in i Annie och Hilena i Slussen idag. Sånt är läskigt, när man tror man ska veta vart ens bästa vänner är hela tiden, men man kommer på att man verkligen inte alls gör det.

Jag har blåmärken på armarna och ganska glad över att trapetsen börjar gå bra, och linan igår var till och med mitt glädje för mig. Som en ny människa, men idag betydligt sjukare. Men det är jag ju verkligen inte ensam och att vara och vi jar världens längsta jullov som nästan är en månad. När vi är tillbaka så är det bara mindre än en månad kvar och så ska jag och tolv av mina vänner till Paris för Cirque de Demain. Det kommer bli underbartbäst.

puss.