moaj

okej, nu är det inte långt.
Om 45 minuter så åker vi iväg mot arlanda och solen!

Jag trodde inte jag skulle påverkas så mycket av allas kramar som jag gjorde. Jag kände mer än jag hade hoppats på, men jag ser fram emot det något galet, trots att jag kommer sakna alla extremt mycket.

Kvinnorna som jag saknar varenda dag, hela tiden och klassen och kramade mig så hårt.

Tove kom springande ut genom dörren och ropade: Du skulle ju inte åka till Oman utan att säga hejdå.

Jag blev väldigt glad och kramade henne länge, länge.

När man precis kommit tillbaka från lovet så ska man iväg igen, lämna alla som man saknat i en vecka för yttligare än vecka till. Det kommer att kännas, men också behövar. Åh fina människor, jag kommer snart tillbaka.

Men just nu hägrar solen något otroligt!
puss