moaj

Åh det vart en liten pojke, vid namn Neo!
Grattis till världens bästa Tobbe och familj, jag är lite smått överlycklig för att det har gått så bra.

Nu har äntligen fyllekrankarna återvänt från Finland och gjort klassen fulländad. Det känns faktiskt både tryggt och skönt att ha dom på fast mark, lite osäker har man ju varit. Men jag i alla fall fått mig en del goda skratt från deras historier så lite har jag ju kunnat glädjas av deras erövrande.

Jag hade ju bestämt mig för att veckan innan lovet skulle vara en upptrappning av träning, men inte då. Jag har inte tränat någonting på hela veckan än så länge så jag känner mig sådär fantastiskt slapp och lat som man bara kan precis innan det ska bli lov och jag ska inte göra någonting alls, inte alls.

Gudar så skönt det ska bli, nästan för bra för att vara sant.

På fredag är det redovisningar på tangoprojektet och sen så ska vi ha en mysig klasssynd hos mig med smoothie och bara film och gemenskap, hoppas det blir trevligt, för jag tycker om oss.

Sen så åker jag till landet och umgås med Fredrik, åh va bra.