moaj

I min klass går det 21 människor. Det råkar vara så att alla har ganska stark vilja. Sen så råkar det också vara så att alla vill synas till vilket pris som helst, det kanske är det som har fört oss samman i en sånn här klass. Men ändå så måste jag tycka att det är ganska intressant hur det kunde bli såhär.

Förut så var jag ju ganska ensam om att vara den personligheten, men när jag nu hamnat med 20 st likadana så kan jag tänka mig att det går överstyr ganska ofta. Efter klockan två, när man inte gjort annat än varit i skolan hela dagen så börjar det kännas. Det som verkligen inte är kul är helt plötsligt hysteriskt. Det man tidigare inte kännt känns plötsligt så himla mycket.

Vi vill alla synas och få våran vilja igenom. Men trots det så säger jag inte att det inte fungerar, för det gör det. I alla fall i våra ögon. Koncerationen kanske inte är den högsta när klockan närmar sig fyra och vi inser att vi måste räkna matte i en halvtimme till. Det alla vill är att åka hem, få mat, men ändå så vill man vara tillsammans, för jag är en sentimental brud.

Ändå så säger jag att vi är hyffsat bra.
puss