moaj

Kanske ett smärre psykbryt, kanske på gränsen till för mycket press.
Fantastiskt efter två veckor i skolan.

Men trots allt så är den en extraordinär vecka som man sen minns som en av dom roligaste, även fast man mådde kasst just då. Denna gång beror det inte på att jag inte klarar av våran närhet, utan snarare att jag inte klarar av bristen på det. Eller så råkar det bara vara så att jag är sjuk och krasslig och kan inte göra någonting åt det alls. Man måste fortsätta trots att man inte orkar, fast bara en dag till. Sen är den här veckan över.

Jag kanske kommer att sakna den trots allt.

puss.

---

Det vart ändå en fantastiskt fin dag tillslut.
Det var som när skrattet bara kommer ut genom näsan och ingen kan låta bli att le.
När vi alla satt på en rad och dog av skratt, trots att vi verkligen inte kunde skratta för det förstörde koncentrationen.
Jag är sämst på att hålla masken och jag kreverade sakta men säkert.
Vi hade till och med en spegel framför oss och jag såg hur alla varenda en skrattade lika mycket som jag.
Jag råkar ha en fantastiskt snygg klass.

Moa tog mig med hem till sig efter repetitionerna och bjöd mig på te. Det var fantastiskt mysig kvalitétstid och jag älskar att vara med Moa.

Imorgon är en ny dag med nya prövningar.
Jag ser faktiskt fram emot det.

puss igen.