20 augusti

Det är sjukt att det kan vara så brutalt hjärtvärmande att börja skolan igen. Att jag åker hem med världens bredaste leende på mina läppar för att just jag är så smart så att jag har valt att leva det livet jag gör. Att det finns någonting som gör en så genuint lycklig, jag kan bara stråla. 

Första skoldagen alltså, innehöll inte alls mycket. Fnyst och varit trevliga mot nollorna, tagit emot en massa papper som jag nu inte behöver ge till mamma utan kan fylla i direkt. Vi har dessutom ätit lunch i skolan för första gången på evigheter, den smakade precis som den alltid gör, fantastiskt. 

Vi kom till cirkusen, hade möte, pratade en massa, tittade på båda högskoleklassernas tema föreställningar, det var riktigt fint. Vi hade mingel med läsk och kakor, presenterade oss för varandra, högskolan och gymnasiet, det känns som att det kommer att bli ganska fint det här året. Att vi pratar lite för mycket om muskler och att vi är lite för kroppsfixerade och att det i princip är allt vi kan prata om i vissa situationer gör ingenting, för vi har det bra ändå. 

Inte nog med att Walter släppte den grymma nyheten att jag och fem andra ska åka till Dysseldorf om en månad gjorde ju inte direkt saken värre. Under minglet fick jag även prata med de jag nu kallar för Benknäckargänget. Milda makaroner, hur ska jag kunna koncentrera mig den här terminen. 



Men älskling, jag blir rädd av att inte nå fram, jag har ju alltid lyckats med det förut.
Jag får abstinens besvär av att du är instängd. Jag älskar ju dig.

Kommentarer
Postat av: annie

OKEHEEJ DÛSSELDORF, HOL-Y FUCK CONGRATZ TILL DET.

2009-08-22 @ 02:44:27

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0