30 augusti

Det är söndag igen, den första söndagen efter en hel skolvecka, jag är nöjd. Avklarad och nöjd.

Igår var en ganska bra kväll. Jag säger bara ganska, för vissa stunder var faktiskt fina. Det var trevligt att hinna prata med många som jag inte riktigt hade tid med sist. Det var även trevligt att se ansikten som man inte sett på ett bra tag. Dela några fina stunder med någon man tycker om, och dela några fina minuter tröstad av en bästa vän. Det är sanslöst att det alltid ska behövas ett nederlag för att man ska förstå hur det känns, att man måste känna den känslan för att förstå en annan.

Men just nu så spelar det inte så stor roll, för jag är i alla fall för blyg för att våga ta steget. Bollen är din vackra du.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0