7 december

Är är någonting vi är rätt ofta. Det som vi kallar för är, det händer att vi är det mest hela tiden. Vi är nog till och med lite för mycket, mest hela tiden. Därför blir kontrasten när vi inte är alls, så fantastiskt stor. Så stor så att alla som går in i rummet förstår att vi inte är längre. När jag inte kan vara, så vänder jag kappan efter vinden, ger mig och ger upp. Varje dag blir en ny kamp mot det vi vill och alltid kommer att vara. Ni är bland dom bästa vänner jag kommer att ha, men att inte vara är att ge upp, jag vägrar acceptera det.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0