19 januari

Efter tjugo minuter så hade jag inget skinn i min ena hand, när Walter plåstrade om mig så kände jag mig som liten igen. När någon blåste och allt vart bra. Sen så kunde jag fortsätta att träna en aning ändå efteråt. Det var tungt hela tiden. Men Mira är bra att få mig på gott humör så det vart ganska bra i alla fall.

Hur kan det fortfarande göra ont i precis hela kroppen av att se ett ansikte dyka upp sådär?

Att Emelie finns på ICA är det bästa av allt. Efter två kramar så kändes det bättre, i alla fall lite.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0