moaj

Ja vad ska jag säga, borta i 14 dagar och utan att jag sagt ett ord.

Men jag har tänkt desto mer, för det har inte direkt funnits lite tid till det. Inte för att Fredrik inte är bra på att prata, men det finns ju som tur är tysta stunder även med honom. Med metallbit i ögat och sår på hornhinnan, galen grekisk doktor och några utochin vända ögonlock senare, jag fick vara hel på en ö mitt i vattnet. Saltvatten, synd sa ja, fick terapi och pepptalk av Lollo ända till de åkte hem, på slutet vågade jag till och med snorkla. Trots illamående och en man som kräktes högljutt så var trippen extremt bra.

Att sen att enda sms kan få mig att sluta gråta uppe på ett berg med den sjukaste utsikten jag varit med om, att få vara ledsen och ändå den lyckligaste människan på jorden är otroligt när man kan vara det på Kreta. Eftersom en sjukt bra vän sa just det som jag tänkte så gick jag ner från berget med höjt huvud, vad mer kan man liksom begära.

Nu åker jag snart iväg igen, med på ett annat sätt, brännan är kirrad och nu ska jag bara packa och tvätta så är jag snart på mina resben igen, känns fint.

Sov gott, det ska jag göra.