moaj

Idag är dagen för den sista föreställningen Trasiga Kroppars Balett. Trots att det gör lite ont i mig att vi inte ska spela den mer så känns det otroligt skönt att det är över. Tillbaka till träning, skola och ett liv, istället för att vara vaken när alla är i skolan och komma hem när alla sover. Jag kommer att få en rytm igen. Istället för att ligga hela nätterna och tro att folk bara har en arm, inte kan prata med varandra och känna det som att jag sitter i en trapets så kommer jag att sova när alla andra sover och vara vaken när alla andra vaknar. Det känns lite som frihet tror jag. Jag skulle nog inte orka leva mitt liv såhär.

Fast igår när vi stog bakom ridån och den skulle dras om ungefär en minut så tänkte jag faktiskt tanken, att jobba såhär. Stå på scenen och göra den här föreställningen varje kväll. Det är redan uttjatat och jag kan bara tänka mig att det skulle vara hårt om vi skulle köra den flera gånger en bara fyra. Men jag måste erkänna att detta har varit två fantastiska veckor, jag har inte brutit ihop en enda gång, om man bortser från några smärre gråtattacker, men det är sådant som har kunnat hanteras och jag har orkar titta upp igen. Tack för att jag så många gånger har fått hjälp med detta.

Alla har på något vis tightats ihop och blivit en enhet istället för individer. Vi har alltid stått varandra nära, men nu är det på ett annat sätt. Vi tar varandra för givet på ett annat sätt. Jag ser dessa som människor som jag vet vart de står, jag vet vart jag kan vända mig i alla situationer. Ikväll är det klassfest och avslutningsfest, det känns som att jag inte skulle kunna vara mer peppad än vad jag är just nu. Vi kommer att tillbringa en hel natt tillsammans och vara den enheten som jag tycker att vi har formats till. När jag ser på cirkusvärlden så ser jag på den som vår klass är en del av resten. Ser jag oss som individer så blir det bara fel i mitt huvud.

Min mor sa att det tuffaste med att se oss på scenen är att man vet hur bra kompisar vi är, men när vi står där så syns det inte alls. Det är det som är det bästa, vi är ganska bra, tacka vet jag cirkus.