moaj

Paris mon amor, som för inte allt för länge sen, jag borde borsta tänderna och packa det sista. Men det gör jag i alla fall inte, utan fastnar vid datorn, jag är lugn, men pirrig, som ett litet barn innan födelsedagen. Jag kunde i alla fall sova i natt, det brukar jag inte kunna, sansad och glad.

Jag ska pussa på Oscar Wildes gravsten och smågråta av lycka, för att jag har sett filmen hundratals gånger och aldrig tröttnar och alltid kan se den igen, jag blir nästan gråtfärdig. Helt överlycklig över att äntligen besöka kyrkogården där Paris je t'aime är inspelad.

Jag åker till paris nu, nu, nu, nu. Ses i april.