moaj

När tröttheten sätter sig på hjärnan som en igel, suger sig fast och tillslut vet man inte vad man heter.

Idag har varit intensivt, lite bittert, men ändå fyllt av så mycket kärlek att jag är glad ändå. Positiviteten flödar och jag tror att alla är ganska glada i alla fall, för vi har någonting fint att jobba med. Trots att jag är orolig för att jag inte är bra på partrapets och för att jag inte ska klara alla trixen på linan och för att jag är helt slut nu, hur ska jag då orka göra en föreställning. Men jag kommer att få alla dessa svar på mindre än två veckor.

Jag längtar redan tills imorgon, men det gör inte mina händer.
Blodigt när det är som bäst.