moaj

Jag kan inte förstå hur dessa människor kan vara precis bäst i hela världen och tio minuter senare vara exakt fel och sämst. Idag har alla sagt fel saker till mig hela tiden. Ingen har kunnat pricka in mitt humör på precis det tillfället jag har velat. Alla har sagt fel saker och jag har bara blivit less. Men en bra sak har varit att Nilas har varit på besök hela dagen och det är alltid lika trevligt. En stor kram av honom och jag fick faktiskt lite hopp om världen.

Igår gjorde två av mina vänner det finaste på länge, när jag ligger på en bänk och är precis sådär bitter som jag har en förmåga att vara så ser de min humör och springer fram och pussar mig i hela ansiktet och kittlar mig tills jag skriker av skratt. Då kan man nästan inte begära finare vänner än de som jag har. Men sen kan de helt plötsligt bara säga att jag är dålig med fel ton och jag nästan gråter. ´

På toppen av detta från Mishan körtelfeber, Moa och Karin verkar också ha blivit drabbade och jag kan bara tänka mig att en epedemi har spridit sig. Jag avliger en aning vid tanken på att inte träna på resten av terminen. Det gör ont precis överallt vid tanken att inte se allas ansikten på flera veckor, jag orkar inte med den tanken just nu.

Men nyfunna vänner och gamla återkomster har gjort dagen värd, tack för det.