moaj

Igår var en alldeles extra dag, då vi skulle fira att Nicklas efter långt väntande blivit myndig. Middag och efterrätt bjöds hos familjen Björn i goda vänners lag. Hur nöjd som helst åkte vi till Metro och där var Elise, heliga milda makaroner vilken tur att jag har henne då. När manligheten tog över kunde Elise snabbt rycka in och få mig på fötter igen. Kvällen fortsatte med en fnittrig promenad upp till lägenheten, Nicklas är den allra bästa vännen man någonsin kan tänka sig. Tyvärr är jag nog skyldig honom ett förlåt som jag hoppas få ge snart. Kvällen fortsatte hur fint som helst. I morse åkte jag till Sickla som en och annan miserabel kvinna, slitnast i stan var ordet, Linn kom till undsättning, fick mig att piggna till.

Jag borde sova nu, jättemycket.