moaj

Det är helt otroligt att jag år efter år i denna blogg skriver att mina förkylningar alltid sätter sig på stämbanden, men denna gång har den gjort det igen. Jag låter återigen som en pojke i undre tonåren som precis har börjat mogna. Jag kan inte ens sjunga en grattis sång för Anton. Eller kan och kan, han skulle nog inte direkt uppskatta det i alla fall. Jag har ont lite överallt men då har jag en anledning att ligga hemma i soffan och läsa. Jag älskar faktiskt höstlov. 

Ikväll blir det bio med min kära mysiga kusin skara. Allihopa ska vi se på 3D bio och ha det mysigt. Ska bli perfekt. 

puss