moaj

Och vi letar och letar, eller ja. Vi har bokat flygbiljett och om en månad är det dags. Det känns liksom lite som en sten och ett hål och någonting spännande. Tiden bara rasar iväg och det var snart fyra veckor sedan Petter mötte mig vid tåget när jag var som slitnast med ond höft. Fyra veckor är en evighet men det har verkligen bara försvunnit under mina fötter i pussar, kalla tår, picknick, museum, middagar och ja, det som man kan hinna med. Målande också, balkong, skrapande, trappan. Vad mer kan man säga än att jag trivs i din närhet, varje sekund. Det går inte att komma ifrån. Det pirrar i min mage och idag ska jag vindsurfa. Vad fint det är. Jag är kär.